Syftet med detta examensarbete är att undersöka undervisning och lärande under en matematiklektion som präglas av traditionell skolmatematik. Metoden för undersökningen var en deltagande observation av en matematiklektion i åk 3 på gymnasiet. Med hjälp av begreppen matematikens lärandeobjekt, matematiska resurser, eleven som lärande aktör och sociomatematiska normer har jag tolkat de resultat som genererats från observationen. Två slutsatser som kan dras av undersökningen är att eleverna stimuleras till att bli oberoende lärande aktörer i undervisningen av traditionell skolmatematik samt att det i första hand är läraren som synliggör potentiella matematiska resurser för eleverna. Medvetenheten om elevernas användande av matematiska resurser skulle kunna påverka elevernas lärande genom att läraren synliggör matematiska resurser på ett mer medvetet sätt. / The aim with this degree project is to examine teaching and learning during a mathlesson characterized by traditional school mathematics. The method of the study was aparticipant observation of a mathematics lesson in year 3 in upper secondary school. Using the concepts of mathematical learning objects, mathematical resources, and pupil as an active learner in combination with socio-mathematical norms, I have interpreted the results generated from the observation. Two main conclusions can be drawn from the study. Firstly, pupils are encouraged to become independent as active learners in the teaching of traditional school mathematics. Secondly, it is primarily the teacher who makes potential mathematical resources visible and available for the pupils. With an increasing awareness of pupils’ use of mathematical resources, teachers can affect pupils’ learning by making potential mathematical resources explicit in a more conscious way.

En systematisk litteraturstudie om vilka faktorer som kan orsaka matematikängslan hos elever i grundskolan och hur lärare kan arbeta för att stärka elevernas självförtroende och hjälpa dem att minska denna ängslan. Vi människor föds inte med matematiska förmågor och automatiskt blir antingen bättre eller sämre på matematik, utan vi utvecklas och lär med tiden att bli matematiska. I studien lyfts normer och attityder till matematik fram och problematiseras i samband med elevers matematikängslan. Studiens resultat visar att det framför allt är yttre sociala faktorer,normer och negativa handlingar som påverkar elevers matematikängslan. Detta kan leda till att elever utvecklar ett lägre självförtroende och negativa attityder till ämnet matematik. Det kan därmed vara svårt att bryta detta då det blir en negativ spiral, vilket kan resultera i att elever ser på sig själva som mindre matematiska. Men genom att bygga bra lärar-elev-relationer, stärka elevens självförtroende och skapa positiva attityder och goda normer till ämnet matematik så 3kan lärare hjälpa eleven att minska denna ängslan. Därför ligger ett stort ansvar på att lärare utvecklar kunskaper i hur de kan bemöta elever med matematikängslan. / A systematic literature review on factors that could cause math anxiety in primary school students and how teachers can work to strengthen students' self-confidence and help them reduce this anxiety. We humans are not born with mathematical abilities and automatically become either better or worse at mathematics, but we develop and learn over time to become mathematical. We highlight norms and attitudes to mathematics in the study and problematize them in connection with students' mathematics anxiety. The results of the study indicate that it is most social factors, norms and negative acts and comments that affect students' math anxiety. This leads to developing lower self-confidence and negative attitudes towards the subject of mathematics. This could be difficult to break as it becomes a negative spiral, which results in the student seeing themselves as less mathematical. But by building good teacher-student relationships, building the student's self-confidence, and creating positive attitudes and good norms towards the subject of mathematics, teachers can help the student to reduce this anxiety. Therefore, teachers have a responsibility to learn how they can help students with math anxiety.

Forskning har visat på att etablerandet av en dialogisk klassrumskultur ger rikare lärandetillfällen för eleverna eftersom de får rikare möjlighet att utbyta tankar och uppfattningar. Studien är en kvalitativ intervjustudie av hur lärare, verksamma i förskoleklass samt årskurserna 1–3, arbetar för att skapa dialog i klassrummet. Syftet med intervjuanalysen är att belysa olika strategier lärare använder för att främja en samtalande klassrumskultur. Datan från intervjuerna kodades och analyserades i relation till tidigare forskning. Forskningen som presenteras i studien grundas i den konstruktivistiska traditionen och lägger mycket tyngd på normskapande, specifikt sociomatematiska normer som är knutna till matematiskt lärande. Forskningen, som till stor del består av gedigna forskningsöversikter, lyfter att förmågor som att resonera och argumentera endast utvecklas i en social kontext och att lärares handlingar och strukturering av undervisning därför har stor betydelse. Studiens resultat ger en bild av vilka förväntningar de intervjuade lärarna har på sina elever, det vill säga vilka sociala normer som råder. Dessa är: vara aktivt deltagande, att verbalisera samt interagera. Resultatet visar också på de specifika sociomatematiska normer som att: använda korrekta matematiska termer, använda sig av olika matematiska representationer samt att ge godtagbara matematiska förklaringar. Analysen visar att lärarna använder sig av ett stort spann av strategier för att etablera normer för ett samtalande klassrumsklimat. Exempel på strategier för att främja ett samtalande klassrumsklimat är att etablera fasta samtals-strukturer och svarssituationer som eleverna är införstådda med, positiv förstärkning och respons, att låta eleverna lyckas med sitt aktiva deltagande, modellering och revoicing. Syftet är att skapa mönster och normer för matematisk kommunikation. Genom lärarnas strategiska val av uppgifter främjas deltagande, interaktion och kommunikations-mönster, det vill säga att eleverna får en normativ förståelse för att ”alla ska vara med”, ”hur vi talar om matematik” och ”vad vi ska tala om” i genuint matematiska samtal. Lärarna upplevs ha en ansats att samtalande ska bli utforskande till sin karaktär. När lärare kan se sin undervisning ur ett normperspektiv kan det påverka deras strukturering av matematik-undervisningen mot ett samtalande klassrumsklimat och ett fördjupat deltagande i elevers interaktion. Interaktion mellan elever och lärare bidrar till att eleverna får tillgång till andras matematiska uppfattningar vilket kan berika undervisningen signifikant. Enligt forskning möjliggör sådana strukturer förhandlingar av sociomatematiska normer vilket kan bidra till att utveckla högre kognitiva förmågor hos eleverna. De specifika sociomatematiska normerna som förhandlas fram i den sociala kontexten har potential att med lärarens stöd och hjälp ge elever rikare möjligheter att reflektera över, fördjupa och förfina sina förklaringar.