This essay reads and analyses the novel The Lonely Londoners by Samuel Selvon through the lens of postcolonial theory. It examines the West Indian migrants who migrated to Britain in the 1950s, searching for a better life. They had been indoctrinated by the colonizers for decades of the prosperous life awaiting them in the Motherland. They arrived in Britain with high hopes and eager minds to find a possibility of abandoning the colonial oppression in exchange for alife in London. However, that did not become the reality for the migrants. The novel depicts the shattering of the sensation of self-worth and identity which they sacrificed in their attempts to adapt to and belong in English society. The migrants find themselves confused and ambivalentin this very harsh and cold British society. Further, this essay investigates the ways in whichmimicry and hybridity have been portrayed in the novel through analysing two of the main characters applying theories by Homi Bhabha, Frantz Fanon, Stuart Hall, and Edouard Glissant.

Studien undersöker hur läraren arbetar med högläsningen, där syftet var attta reda på hur lärare organiserar sin undervisning kring högläsning samt hurhögläsningen påverkar elevernas läsförståelse. Frågeställningen i studienvar: hur organiserar lärare i årskurs F–3 sin undervisning inom högläsning?För att ta reda på frågeställningen genomfördes en kvantitativ studie där enwebbenkät användes. Enkäten bestod av 21 frågor, där det var kvantitativafrågor med kvalitativa inslag. Det var 129 respondenter som svarade påenkäten. Respondenternas svar analyserades utifrån teoretiska begrepp somplockades ut från det sociokulturella perspektivet. Studiens resultat visadepå att lärarna oftast läser på förmiddagar och eftermiddagar och atthuvudorsaken till högläsningen är för att främja elevers läsförståelse.

No description available.

No description available.

Användningen av ljudböcker har ökat explosionsartat det senaste decenniet. Tack vare mobila enheter med hög lagringskapacitet och ständig uppkoppling till snabbt och stabilt internet kan man nu lyssna på ljudböcker var och när man vill. Vissa menar att ljudbokens mobilitet för med sig möjligheter till litteratur anpassad efter situation och geografisk plats. Andra ser ljudböcker som ett hot mot den traditionella boken och hävdar att den inte kan bidra till samma litterära upplevelse då man lätt blir distraherad och har svårare att minnas det man lyssnat på jämfört med vad man har läst. Det som få undersöker är ljudbokens potentiella applikation i skolan. Utifrån Hayles teori om djup- och hyperuppmärksamhet undersöker denna uppsats attityder till ljudböcker i skolan. Fokus ligger främst på undervisningen i svenska på gymnasial nivå. 81 gymnasielever har fått svara på en enkät och fyra anställda vid samma gymnasieskola, tre svensklärare och en skolbibliotekarie, har intervjuats för att kartlägga vilka attityder som finns och i vilken utsträckning ljudböcker används. Av svaren framkommer det att ungefär hälften av eleverna inte aktivt ägnar sig åt litteratur på fritiden. Ljudboksanvändandet var ännu sällsyntare, men många önskar att ljudböcker användes i undervisningen. Lärarna varnar dock för att många elever troligen ser ljudböcker som en mindre ansträngande väg att göra klart litteraturläxan och att det finns belägg för att de som lyssnar inte lär sig lika bra som de som läser. Lärarna använder inte själva ljudböcker och tycker att även elever med lässvårigheter borde fokusera mer på att träna läsförmågan än att välja den lätta vägen och lyssna. Slutsatsen blir således att ljudboken i dagens läge inte har någon tydlig plats i svenskundervisningen på gymnasiet.

Syftet med denna studie är att få fram vad mellanstadieelever helst läser, hur tillgången till litteratur ser ut på skolorna och hur skönlitterära verk arbetas med i skolan. Metoden vi har använt oss av är öppna intervjuer. Resultatet visar på att faktaböcker är den mest framträdande genren på vår undersökningsskola och på andra plats kommer spännande böcker. Resultatet visar också på att majoriteten av eleverna främst läser i skolan och inte har tid att läsa på fritiden. Samtliga intervjuade lärare är överens om att tystläsning borde ha mer tid i skolan och förstår vikten av tystläsning, men uttrycker samtidigt att det är svårt att få till den tiden.

Högläsning är en vanligt förekommande aktivitet i de tidiga skolåren. Utvecklingen av läsförståelse är något som, enligt läroplanen, ska påbörjas under dessa år. Det är en lång, tidskrävande process som pågår under hela grundskolan. Hur högläsningen utformas ser olika ut i de olika klassrummen. Eftersom vissa forskare hävdar att många lärare inte utnyttjar högläsningens potential för att utveckla läsförståelse, lägger den här litteraturöversikten fokus på den didaktiska frågan hur. Denna litteraturöversikt utgår från frågeställningen: vilka undervisningsmetoder, som innefattar högläsning, kan främja utvecklingen av elevers läsförståelse i F–3? Två söksträngar skapades. Via dessa hittades åtta studier som var relevanta för frågeställningen. Dessa analyserades och utifrån detta skapades fem teman: ordförråd, aktiviteter under läsning, arbete före, under och efter läsning, koppla text med bild samt mindre grupper. Resultatet pekar på att, för att förbättra elevernas ordförråd behöver eleverna explicit undervisning kring orden. Mindre grupper, aktiviteter före under och efter läsningen och bilder till texterna kan främja elevernas förmåga att återberätta berättande texter, men inte återberättande av faktatexter.

Bakgrund: I takt med en allt mer alarmerande klimatkris finns ett ökat intresse för att studera litterära texter utifrån ett ekokritiskt litteraturperspektiv (Brudin Borg, Bruhn& Wingård, 2022, s. 7). Att läsa litteratur utifrån ett sådant perspektiv sätter det ickemänskliga i fokus och kan därigenom bidra till en ökad medvetenhet om samt ett ökat intresse för frågor som rör klimat och miljö (Löwe & Nilsson Skåve, 2020, s. 7). Studien är därmed aktuell för såväl lärarprofessionen som för människor i en pågående klimatkris. Syfte: Studiens syfte är att visa hur berättandet i romanen Klara och solen (2021) kan förstås ur ett ekokritiskt litteraturperspektiv. Vår förhoppning är att därigenom bidra till såväl nya perspektiv på romanen som till det växande ekokritiska fältet. Metod: För att åstadkomma en läsning som är frigjord från ett antropocentriskt perspektiv i den mån det är möjligt när läses romanen med en uppmärksam läsning i syfte att ta in det icke-mänskliga. Resultat: Studien visar att former och föremål är centrala för Klaras berättande då hon återkommande riktar uppmärksamheten mot dessa. Såväl marken och gräset som föremålen kan sägas ha agens eftersom de påverkar Klaras berättande och är självständiga i den meningen att de agerar utan mänsklig inblandning samt fyller ett syfte i sig självt. Materia intra-agerar och föremålen vibrerar. Detta skiljer föremålen från Solen som inte har ett eget värde, utan figurerar främst som ett medel för att hjälpa människan och människans robot. Därför är Klaras berättande av Solen antropocentriskt.

No description available.

In this essay I will compare the views on women in William Shakespeare’s Othello and Horace Walpole’s The Castle of Otranto, looking mainly at the gendered structures of patriarchal caregivers, freedom of marriage as well as domestic violence. I am doing this in order to point out the possibility of Walpole’s influence on Shakespeare by a literary comparison. Since others previously have claimed that Walpole only is influenced in Elizabethan writing in general, the purpose of this study is to make a comparison of different events in the texts to try to clarify the similarities between them, as well as attempt to correlate the texts to the times in which they were written in order to further prove my point.