Syftet med uppsatsen är att undersöka hur förskollärare kan arbeta språkfrämjande med barn i åldrarna 1-5 och hur man genom språkfrämjande aktiviteter kan utveckla barnens språk samt öka intresset för barnets eget läsande och skrivande. För att kunna besvara frågeställningarna kopplade till syftet har jag använt mig av den kvalitativa metoden med semistrukturerade intervjuer. Med hjälp av den semistrukturerade intervjun kunde jag ställa mina frågor i den ordning jag kände passade i varje intervju och att jag kunde ställa relevanta följdfrågor. Jag har valt att intervjua fyra stycken förskollärare. Mitt resultat har delats upp utifrån tre teman som jag valt att kalla för förskollärarens roll i det språkfrämjande arbetet, språkfrämjande arbetssätt samt arbetet med att väcka barns läs- och skrivintresse. Under dessa rubriker har det framkommit att förskollärarens roll är att kunna ta tillvara på barns egna intressen för exempelvis populärkultur och hur man kan använda sig av detta i språkliga aktiviteter. Förskollärarens roll är också att kunna se och motivera de barn som inte visar spontant intresse kring språket och andra läs-och skrivaktiviteter. Arbetet kring språkfrämjandet är någonting som alltid sker på förskolan. Det har visat sig vara både i de planerade aktiviteterna och i de oplanerade. I arbetet med att väcka barnens läs-och skrivintresse har det beskrivits att boken som redskap och miljön spelar en stor roll för att detta intresse väcks.

I den svenska förskolan finns idag många barn som använder sig av fler språk än svenska för att kommunicera. I förskolans uppdrag ingår att stödja flerspråkiga barns utveckling i både modersmål och i svenska. Undersökningens syfte är att öka kunskaperna om vilka erfarenheter förskolechefer har av att leda arbetet med språkutveckling hos flerspråkiga barn. Frågeställningarna innefattar vilka riktlinjer förskolecheferna har att förhålla sig till, vilket stöd de kan ge sin personal och hur de ser på sin egen förskoleverksamhet i detta avseende. Undersökningen är en kvalitativ studie som baserar sig på fem intervjuer med förskolechefer från en kommun i Mellansverige. Resultatet av studien visar att allt som kan tänkas förstärka det talade språket, exempelvis bilder, tecken och gester, främjar flerspråkiga barns språkinlärning. Även leken lyftes fram som en arbetsmetod som förskolecheferna menar gynnar språkinlärning hos barn. Ytterligare en aspekt som respondenterna menar är betydelsefull för flerspråkiga barns utveckling är ett fungerande samarbete med vårdnadshavarna. Undersökningen visade att förskolecheferna såg utvecklingen av flerspråkiga barns modersmål som ett förbättringsområde i deras verksamheter.

Syftet med studien var att skapa ny kunskap om vad som händer när nyanlända elever börjar i den svenska grundskolan. Mer specifikt identifierar, undersöker och analyserar vi hinder och möjligheter på skol-, grupp- och individnivå i det specialpedagogiska arbetet med nyanlända elever. Frågeställningarna avsåg att ta reda på hur mottagandet av nyanlända elever i grundskolan organiseras, hur specialpedagoger talar om inkludering av nyanlända elever i grundskolan, hur specialpedagoger arbetar för att nyanlända elever ska få rätt stöd och stöttning. Studien belyses från ett sociokulturellt perspektiv samt ramfaktorteorin. I studien användes en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer och omfattade sex specialpedagoger på sex olika grundskolor i två olika kommuner. De intervjuade specialpedagogerna lyfter fram hinder och möjligheter i arbetet med att organisera arbetet för nyanlända elever på olika nivåer inom grundskolan. Ett hinder som framkom är att rektorerna på grundskolorna i studien inte är tillräckligt insatta i arbetet av nyanlända elever och det är faktorer som ekonomi och antal elever som styr verksamheterna. En möjlighet som vi såg var att nyanlända elever ger grundskolorna möjlighet att granska och förbättra den egna verksamheten. Forskningspersonerna var överens i teorin om betydelsen av inkludering, däremot skilde sig inkluderingsarbetet i praktiken både mellan de olika kommunerna och även mellan grundskolorna. På vissa grundskolor var inkludering att nyanlända elever ska in i reguljära klasser medan det i andra skolor användes förberedelseklass (FBK) som inkluderingsmetod. Olika språkliga arbetssätt och vikten av modersmålslärare och studiehandledare lyftes även fram som avgörande faktorer för att stötta nyanlända elever. Däremot påpekas att kunskaper om nyanlända elever och hur dessa elever lär sig saknades i specialpedagogutbildningen hos samtliga intervjuade specialpedagoger.