Contemporary research on corporate social responsibility (CSR) highlights its disputed effect on firm profitability and the determinants of environmental disclosure. Largely missing from these accounts is a critical look at stakeholders — particularly agents in the public, market, and voluntary sectors — and how they influence corporate investment in environmental management systems (EMS). This study explores CSR trends in Taiwan’s private-sector steel industry, focusing on small- and medium-sized enterprises (SMEs) with electric arc furnaces and contrasting them with the nation’s flagship industry conglomerate, China Steel. The research suggests that without a crisis of legitimacy or significant stakeholder pressure — particularly government pressure and pressure to retain ISO 14000 certification — SMEs see little incentive (and high costs) to build an effective EMS. Also, contextual factors in Taiwan pose both problems and opportunities for sustainable initiatives. Specifically, environmental laws are modern and strict, but administrative capacity to implement laws is not uniform island-wide. Also, activists and localized self-help groups pay less attention to SME steel firms and spend more effort over controversial industries like nuclear power, high-tech manufacturers and petrochemical companies. Still, government and cross-sector alliances sometimes take an active role in subsidizing EMS and promoting research and development. Using a mixed methods approach within the critical field of political ecology, the research concludes that economic concerns drive SME steel firm behavior, with changes in the scale of EMS development coming into play only in favorable cost-benefit scenarios and typically with substantial pressure emanating from the private and public sectors.

Hållbarhetsredovisning speglar företagens samhällsansvar vilket inom näringslivet idag benämns som Corporate Social Responsibility (CSR). Företagens samhällsansvar berör ekonomiska, miljömässiga och sociala aspekter. En ledande organisation som upprättar ramverk för hållbarhetsredovisning är Global Reporting Initiative (GRI). G3.1 är deras tredje version av riktlinjer som består av både redovisningsprinciper och vägledning samt standardupplysningar som ska anges i hållbarhetsrapporter. Standardupplysningarna omfattar företags strategi och profil, hållbarhetsstyrning och resultatindikatorer. GRI:s riktlinjer är inte lagstadgade utan endast rekommendationer som företag kan välja att tillämpa. Detta är en av många orsaker till att företags hållbarhetsrapporter kan skilja sig från varandra. Tidigare forskning har visat på att det finns internationella skillnader inom traditionell redovisning varav vissa kan kopplas till anglosaxisk respektive kontinental redovisningstradition. Denna studie inkluderar därför företag från länder tillhörande respektive redovisningstradition.Syftet med denna studie är att undersöka vilka internationella skillnader som förekommer inom hållbarhetsrapportering. En avsikt är att studera företags rapporterade resultat-indikatorer. Ytterligare en avsikt är att undersöka ett antal aspekter i hållbarhetsrapporterna på en djupare nivå, detta för att studera hur företagen delger information.Studien omfattar hållbarhetsrapporter utgivna av två amerikanska och två tyska företag inom bilsektorn. Hållbarhetsrapporterna är upprättade enligt G3.1 och utgivna för år 2012. Undersökningen genomfördes med innehållsanalys som tillvägagångssätt och inleds med en kvantitativ del där främst företagens rapporterade resultatindikatorer jämförs. Därefter presenteras en kvalitativ undersökning som berör hur informationen i hållbarhetsrapporterna är delgiven.Studiens resultat visar att det finns skillnader mellan de tyska och amerikanska företagens hållbarhetsrapporter. Resultatet i den kvantitativa undersökningen tyder på att de amerikanska företagen har en social inriktning i sina hållbarhetsrapporter då de fokuserar på samhälls- och anställningsfrågor framför andra frågor. För både de tyska och amerikanska företagen var området med flest rapporterade resultatindikatorer den miljömässiga aspekten, detta är dock en naturlig följd av att indikatorkategorin miljömässig påverkan omfattar flest resultat-indikatorer. Inom ekonomisk påverkan kunde ingen anmärkningsvärd skillnad utläsas bland de tyska och amerikanska företagens fördelning av indikatorkategorier. Den kvantitativa undersökningen visar vidare att de tyska företagen redovisar en större bredd av fullständigt redovisade aspekter inom samtliga kategorier av resultatindikatorer.Den mest utmärkande skillnaden som framkom i den kvalitativa undersökningen var att de tyska företagens hållbarhetsrapporter präglas av intressentmodellen medan fokus fanns på aktieägarna i de amerikanska företagens hållbarhetsrapporter. I undersökningen av hur företagen delger information i sina hållbarhetsrapporter framkom att de amerikanska företagen använde sig av mer finansiell information än de tyska vilket kan tänkas vara en följd av att de söker legitimitet hos aktieägarna. De tyska företagen å andra sidan vänder sig till en bredare intressentgrupp vilket framkommer av att de redovisar mer övergripande information. De amerikanska företagen i studien redovisar således en högre detaljnivå än de tyska företagen, som istället i sina hållbarhetsrapporter redovisar mindre detaljerat men om fler områden. / Sustainability reporting reflects the corporate commitments which are commonly known as Corporate Social Responsibility (CSR). The corporate commitments include economic, environmental and social aspects. Global Reporting Initiative (GRI) is a prominent organization which establishes frameworks for sustainability reporting. Their third version is called G3.1 and consists of guidelines regarding reporting principles and guidance, and standard disclosures. The standard disclosures are divided in the company´s strategy and profile, management approach, and performance indicators. A consequence of the framework from GRI not being statutory, but just optional for companies to use, is that the sustainability reports will differ from each other. Previously research has shown that international differences within traditional accounting exist, and it has to some extent been linked with the Anglo-Saxon and continental European accounting tradition. Therefore, this study includes companies from countries originating from correspondingly accounting tradition.This study aims to examine what international differences occur within sustainability reporting. One purpose is to compare companies´ reported performance indicators. Another intension is to do an in-depth examination of a number of aspects in the sustainability reports, with the ambition to find out how the companies communicate the information.The study includes sustainability reports from two North American and two German companies. The sustainability reports are all prepared regarding to G3.1 and published for the year of 2012. The examination was conducted with a content analysis and begins with a quantitative part, where the primarily objective is a comparison with the companies reported performance indicators. A qualitative inquiry about how the information in the sustainability reports is communicated is thereafter presented.The result of the study shows that differences exist between the American and the German companies´ sustainability reports. The quantitative examination indicates a social orientation among the American companies which emphasizes areas regarding community and employment conditions, in their reports. Environmental aspects are the ones most reported in both the American and German companies´ reports; an expected consequence considering that the environmental performance indicators are the most comprehensive area. No perceptible variations between the companies could be found for the economic performance indicators. Finally, the quantitative examination discloses that the German companies report a greater width of completely reported indicators in all categories of performance indicators.The most distinctive difference revealed in the qualitative examination was the presence of a stakeholder model within the sustainability reports from the German companies, while the American reports are affected by a shareholder model. It was discovered that the American companies use more financial information than the German ones, which may be due to a need of legitimization from the shareholders. Since the German companies reaches for a wider group of stakeholders, they present more general information. To conclude the qualitative examination, the American companies in this study report a higher level of details and depth in their reports compared to the German companies, who instead has less details but reports about more areas.(This thesis is written in Swedish)

Säkringsredovisning används vid redovisning av finansiella instrument som innehas i säkringssyfte. Det är svårt att tillämpa nuvarande regler för säkringsredovisning på makro-säkringar, särskilt när portföljer hanteras dynamiskt. På grund av begränsningarna i nuvarande säkringsredovisning har många företag svårt att tillförlitligt presentera resultatet av dynamisk riskhantering i de finansiella rapporterna. Effekten blir att vissa företag undviker att använda säkringsredovisning medan andra endast tillämpar säkringsredovisning till viss del. En del företag använder istället andra säkringstekniker som inte fullständigt återspeglar den dynamiska riskhanteringen. IASB har publicerat ett diskussionsunderlag (DP) som presenterar en redovisningsmetod för dynamisk riskhantering. Målet med den nya metoden Portfolio Revaluation Approach (PRA) är att uppnå en tillförlitlig presentation samt reducera den nuvarande operativa komplexiteten.Syftet med studien är att undersöka och jämföra IASB:s intressenters attityder till redovisning av dynamisk riskhantering och identifiera deras attityder till den föreslagna redovisnings-metoden PRA. Studien syftar dessutom till att kartlägga intressenternas attityder till hur en framtida metod bör utformas. I studien genomförs en kvalitativ innehållsanalys för att skapa en uppfattning av intressenternas attityder. Studien baseras på 30 remissvar som inkommit från intressenter som svar på IASB:s utgivna DP om makrosäkring. Intressentgrupperna som studien baseras på är normgivare, revisionsbolag och företag.Studien visar att intressenterna anser att det uppstår problem när nuvarande regler tillämpas på dynamiskt hanterade portföljer. IASB bör därför utveckla regler som återspeglar och blir tillämpbara på dynamisk riskhantering. Remissvaren visar dock att åsikterna om makro-säkringsprojektets omfattning och vad dynamisk riskhantering bör innefatta skiljer sig åt. IASB har frångått det initiala målet med projektet och utökat omfattningen. Intressenterna kräver därför att IASB tydliggör målet innan ett utkast (ED) utvecklas.Studien påvisar att åsikterna om PRA är skilda. Intressenterna har dock identifierat fler nackdelar än fördelar med PRA. Enligt intressenterna bör en framtida redovisningsmetod för dynamisk riskhantering endast tillämpas när riskerna har minimerats genom säkring och inte vid all dynamisk riskhantering. Intressenterna anser att en tillämpning på alla dynamiska riskhanteringsaktiviteter skulle öka resultatvolatiliteten och inte resultera i användbar information. Studien visar att en framtida redovisningsmetod för dynamisk riskhantering bör vara frivillig att tillämpa. Intressenterna anser att metoden bör utformas för att kunna tillämpas på alla risker, inte enbart ränterisker. Enligt intressenterna bör IASB inte utveckla en helt ny metod utan istället utforma en metod som bygger på befintliga regler i IFRS 9 Finansiella instrument och IAS 39 Finansiella instrument: Redovisning och värdering. IASB bör dessutom utforma principbaserade regler eftersom att den dynamiska riskhanteringen är föränderlig. IASB måste säkerställa att metoden är praktisk genomförbar. Vår slutsats är att intressenterna förvisso uppmuntrar IASB:s makrosäkringsprojekt men få är tillfredsställda med det som presenteras i DP. / Hedge accounting is used when accounting for financial instruments held for hedging purposes. There are difficulties associated with applying existing hedge accounting requirements to macro hedges particularly when portfolios are managed dynamically. Because of the limitations of existing hedge accounting many entities find it difficult to faithfully present the results of dynamic risk management in the financial statements. As a result, some entities do not apply hedge accounting at all while others only apply parts of hedge accounting. Some entities apply other hedging techniques which do not correctly reflect the dynamic risk management. The IASB has published a Discussion Paper (DP) featuring an accounting method for dynamic risk management. The objective of the new method Portfolio Revaluation Approach (PRA) is to achieve a faithful presentation of dynamic risk management and reduce the existing operational complexity.The purpose of the study is to examine and compare the attitudes of the IASB’s stakeholders towards accounting for dynamic risk management and identify their opinion on the proposed accounting method PRA. The study also aims to identify stakeholders’ views on how a future method should be designed. To obtain an understanding of stakeholders’ views a qualitative content analysis were used. The study is based on 30 comment letters received from stakeholders in response to the issued DP on macro hedging. The stakeholders where categorized into three groups: standard setting bodies, accounting firms and corporations.The study shows that stakeholders consider that problems arise when the current rules is applied to dynamically managed portfolios. The IASB should develop rules that will be applicable and reflect dynamic risk management. The comment letters shows different opinions about the scale of the project and what dynamic risk management should cover. The IASB has modified the initial objective of the project and expanded the scope. Stakeholders therefore require that the IASB clarifies the objective before they develop an Exposure Draft (ED).The study found that opinions on PRA are diverse. Stakeholders have, however, identified more disadvantages than advantages with PRA. According to stakeholders, a future accounting method for dynamic risk management should be applied only when risk mitigation has been undertaken by hedging and not applied on all dynamic risk management. Stakeholders believe that an application on all dynamic risk management activities would increase volatility in profit or loss and not result in useful information. Furthermore, the study shows that a method should be optional to apply. A future accounting method should be designed to be applicable to all risks, not only interest rate risks. Judging by the commentIIletters from the stakeholders, the IASB should not develop a new method but instead design a method based on the existing rules in IFRS 9 Financial instruments and IAS 39 Financial Instruments: Recognition and Measurement. Moreover, the IASB should develop principle-based rules because of the character of dynamic risk management. The IASB must ensure that the method is practicable. Our conclusion is that even though the stakeholders encourage the macro hedging project, few are satisfied with the proposal submitted.(This paper is written in Swedish)

This research seeks to connect the philosophical focus of the agency-structure debate with the practice of management through a comparative study of organisational decision-making in situations involving stakeholder consultation. Set in the context of decision-making following an airport master plan consultation, the study considers how the stakeholder framework can be integrated within institutional theory using institutional logics as a theoretical link between these two literatures. This thesis, which adopts a critical realist perspective, takes a comparative case approach of four airports, each owned in different ways. Interviews with airport managers are supplemented by discussions with stakeholders and industry experts. Two sets of a priori themes were identified from the literature. The first focuses on the institutional logics prevailing in the field and their influence on managers as they make decisions. The second considers four decision-making strategies managers might employ in this situation. Findings centre on the causal powers acting upon airport managers as they make their decisions. Whilst normative isomorphic pressure enables stakeholder consultation, the coercive pressure on the decision-making process deriving from English planning law, the adversarial and oscillating nature of Central Government policy, and a mimetic response to the nature of local authority development plans constrain the actions of airport managers. Indeed, the current bureaucratic form of capitalism limits stakeholder contribution to final master plans. This research makes four main contributions: Firstly, reflecting upon the agency-structure debate from a critical realist perspective has facilitated development of a model integrating the stakeholder framework within institutional theory. Secondly, it improves our understanding of how stakeholder contribution is managed in master planning. Thirdly, the study adds to the growing body of work that employs a critical realist perspective. Lastly, since reconciling conflicting stakeholder opinions may well be of vital importance to the future of the UK’s airport infrastructure, this work has practical significance for airport managers, government policy-makers and stakeholders as they strive to formulate worthwhile airport consultations.

Sammanfattning Bakgrund: I och med Gro Harlem Bruntlands rapport "Our common future", som skrevs i mitten av åttiotalet, fick hållbarhetsfrågan ett uppsving och trots att det nu har gått mer än 25 år är ämnet fortfarande högaktuellt. Det finns ett stort behov av att göra samhället hållbart och det är av allmänt intresse att vi åstadkommer förändringar. Här har företagen och den offentliga sektorn en viktig roll och hållbarhetsredovisningen är ett verktyg att nå detta mål. Problem: I Sveriges kommuner är det idag väldigt stor variation på hur och om man hållbarhetsredovisar. Enligt FAR, branschorganisationen för revisorer och rådgivare, är kvaliteten på rapporterna dessutom långt ifrån tillfredsställande. Att upprätta hållbarhetsredovisning är inte lätt eftersom rapporten ska sammanställa ett flertal olika dimensioner. Idag är hållbarhetsredovisning frivillig för den offentliga sektorn och det finns ännu inga riktlinjer som är anpassade just för denna sektor, vilket gör det svårt för de organisationer som vill börja med denna form av redovisning. Jämförelse och kontroll av information blir ett problem eftersom redovisningarna inte är enhetliga. Det är av intresse att förstå de drivkrafter som får kommuner att hållbarhetsredovisa i syfte att kunna gynna målet- ett hållbart samhälle. Syfte: Vi har några förklaringsvariabler som vi tror kan utgöra tänkbara drivkrafter till att organisationer hållbarhetsredovisar. Dessa är sökande efter godkännande, institutionellt tryck/anpassning och informationsspridning. Vi ska i denna uppsats pröva dessa variablers giltighet i några av Dalarnas kommuner. Metod: Undersökningen bygger på sexton kvalitativa telefonintervjuer med anställda inom nio av Dalarnas kommuner som alla har någon form av ansvar för redovisning inom kommunen. Slutsats: Den viktigaste drivkraften bakom hållbarhetsredovisning inom Dalarnas kommuner är enligt vår undersökning att sprida information och att söka legitimitet. / Abstract Background: When Gro Harlem Brundtland wrote her report "Our common future" in the mid eighties sustainability really got a boost and although it has now been more than 25 years, the subject is still highly topical. There is a great need to make society sustainable and it is the public interest that we bring about change. Here, companies and the public sector play an important role and sustainability reporting is a tool to achieve this goal. Problem: There are very big differences in if and how the municipalities of Sweden make sustainability accounting reports. Accourding to FAR, the trade association of accountants and advisors, the quality of the reports is far from satisfactory. To set up sustainability accounting reports isn´t easy because of the complexity of the task since it spans over three very different dimensions. Sustainability accounting is voluntary in the public sector today and there are yet no guidelines to follow, which makes it hard for the organisation that wants to begin making these kind of reports. Comparision and verification of the information in the reports also become a problem because of the lack of homogenity of the reports. It´s important to understand the driving forces that make municipalities create sustainability accounting reports in order to serve the purpose - to create a sustainable society. Purpose: We have a few explanatory variables which we think are possible driving forces why organisations create sustainbility accounting reports. These are search för approval, institutional pressure/ adaptation and to spread information. We are going to try the validity of these variables among some of the municipalities of Dalarna. Method: The study is based on sixteen qualitative telephone interviews with staff in nine of the municipalities of Dalarna who are all involved in the process of making accounting reports. Conclusion: The most important driving forces behind sustainability accounting in the municipalities of Dalarna, according to our survey, are to spread information and to seek legitimacy.

The Sustainable Forest Management (SFM) was first introduced in all commercial forest reserves in Sabah in 1997. This policy gives hope to the state government to manage the forests in a sustainable manner following the forest development phase of revenue oriented timber exploitation, which has contributed to the decline in forest resources; the increase in forest degradation and the decrease in state income earned from the forestry sector. Under the SFM concept, the forest of the state was divided into Forest Management Units (FMUs) managed by FMU holders under different institutional arrangements of state, state enterprise and private sector. This study was conducted to investigate the corporate-stakeholder interrelation under the SFM concept implemented by the FMU holder in Sabah, Malaysia. The research was based on the ‘Triple Typology Perspective of Stakeholder Theory’, which encapsulates three different perspectives of ‘conceptual’, ‘corporate’ and ‘stakeholder’ centric. The ‘conceptual’ perspective explores the overall SFM concept and its relation to the FMU holder – stakeholder interaction. The ‘corporate’ view investigates how the FMU holders as the corporate part of the SFM concept deals with their stakeholders; and the ‘stakeholder’ perspective analyses the relation between stakeholders, the FMU holders and SFM implementation. Stakeholder analysis was used to gather information with the application of methods incorporating literature reviews, expert interviews, focus groups, meetings and discussion, questionnaire surveys and Q methodology. Four FMUs were selected as study areas, which managed by the state, state enterprise and private sector. The respondents were encompassed personal of Sabah Forestry Department (SFD), FMU managers and FMU workers, various governmental and non-governmental agencies, and local communities of eight villages located within and in the fringe of FMU areas involved in the study. Under the ‘conceptual centric’, different groups of stakeholders were identified based on SFM documentation, which also provide the normative basis for the SFM concept. The contemporary implementation of SFM was assessed based on stakeholders’ perspective, which indicated that the overall SFM contribution entailed mainly on satisfaction of environment objectives, followed by economic and, to a lesser degree, social objectives. Different categories of stakeholders were identified based on their perceptions of various issues under SFM implementation. These include the level of cooperation or conflict; degree of stakeholder participation; views of specific individuals and a thorough comparison of individual subjectivity. There is, however, an agreement to the statements on the influential factors towards effective SFM implementation, which include the administration and leadership of SFD, and good collaboration between SFD and the FMU holders. Other consensuses were related to the roles of participation in promoting learning about synergy and the importance of various forest uses, and that it should be able to influence the decision-making during the consultation process. The implementation of SFM was agreed in influencing towards investment in the forestry sector and the development of the rural area in the state. The ‘corporate centric’ indicates the different approaches of stakeholder management under the different arrangements of FMU holders. The SFM operations with a high level of stakeholder involvement were identified as community forestry programme followed by forest conservation, forest protection, development and preparation of plans, administration, human resource development, and research and development. The important stakeholders, according to their degree of involvement in SFM operations were the internal stakeholders of FMU workers, followed by external stakeholders of the staff of SFD, contractors, local communities, local authorities, consultants, businessmen/traders and researchers/scientists. Other stakeholders were various state government agencies, manufacturers, shareholders, NGOs (local), international agencies, NGOs (international), donors, federal government agencies and other FMU holders. The ‘stakeholder centric’ identifies the various stakeholders interests and claims associated with SFM implementation that depend on stakeholder affiliation. The main groups in this study were multi-interest stakeholder groups (n=104) and the local community groups of the selected villages (n=332). The interests and claims of the multi-interest stakeholder group were related to SFM objectives such as good management of the forest, protection and conservation of environment and biodiversity, and protection of water catchment areas. The local community groups, on the other hand, were mainly concerned with the importance of the forest as a source for foods, land for agriculture and other livelihood purposes. There are various approaches for stakeholder relation management (SRM) that are employed by the FMU holders and stakeholders. These may consist of management quality system, CSR program, the community forest development project; inter agency meetings and dialogue; and collaboration and cooperation with other agencies and institutions. SRM can assist in balancing conflicts that arise, promoting cooperation, and advancing the knowledge and understanding on the SFM concept among the stakeholders. The SRM approaches under the SFM implementation can augment participation by the stakeholders, which in turn will promote effective and efficient implementation of SFM. The mutual relation of the SFM concept and SRM is advancing stakeholder participation in promoting effective implementation of SFM at the FMU level. The inter-relation of the ‘triple perspective typology of stakeholder theory’ was integrated as new contexts to achieve objectives for sustainability under SFM policy, with the business case of corporate sustainability, and the wider scope of the ecosystem approach and the sustainable development. / Das Konzept Sustainable Forest Management (SFM) wurde erstmals in allen kommerziellen Waldreservaten in Sabah, Malaysia, im Jahr 1997 eingeführt. Mit dieser Politik verbindet die Landesregierung die Hoffnung, dass die Wälder nun in einer nachhaltigen Art und Weise bewirtschaftet werden können, nachdem die fast ausschließlich auf Einnahmen orientierte Holznutzung zum Rückgang der Waldbestände, zur Zunahme der Waldzerstörung und damit letztendlich auch zum Rückgang der Staatseinnahmen aus der Forstwirtschaft beigetragen hat. Zur Umsetzung des SFM-Konzepts wurde der Staatswald in Forest Management Units (FMU) unterteilt, die von FMU Haltern aus verschiedenen Staatsinstitutionen, Staatsunternehmen und der Privatwirtschaft verwaltet werden. Die vorliegende Arbeit untersucht das Verhältnis zwischen Unternehmen als FMU-Bewirtschaftern und Stakeholdern im Konzept nachhaltiger Waldbewirtschaftung, das von FMUs in Sabah, Malaysia implementiert wurde. Die Arbeit basiert auf der „Triple-Typology Perspective of Stakeholder Theory“, welche drei verschiedene Perspektiven beinhaltet, die konzeptionell, unternehmensbezogen oder Stakeholder-zentriert sind. Dabei untersucht die konzeptionelle Perspektive SFM-Konzepte und die daraus resultierenden Beziehungen zwischen FMU-Bewirtschafter und ihren jeweiligen Stakeholdern. Die unternehmenszentrierte Sicht legt den Schwerpunkt darauf, wie FMU-Bewirtschafter als Teil des SFM-Konzeptes mit Stakeholdern interagieren. Die Stakeholder-Perspektive analysiert das Verhältnis zwischen Stakeholdern, FMU-Bewirtschafter und der SFM-Implementierung. Die Daten wurden mit Hilfe der Stakeholder-Theorie unter Anwendung quantitativer und qualitativer Methoden wie Literaturrecherche, Experteninterviews, Fokusgruppen, informellen Treffen und Diskussionsrunden, schriftlichen Befragungen und der Q-Methodologie erhoben. Als Untersuchungseinheiten wurden vier FMUs ausgewählt, die durch den Staat, den staatlichen Forstbetrieb und den privatem Sektor bewirtschaftet werden. Die Befragungsteilnehmer setzten sich aus Personal der Forstverwaltung Sabah (Sabah Forestry Department, SFD), den FMU-Bewirtschaftern und –Mitarbeitern, verschiedenen Regierungs- und Nicht-Regierungsorganisationen und lokalen Gemeinschaften in acht Dörfern innerhalb sowie im Randgebiet der FMUs zusammen. In Bezug auf die konzeptionelle Perspektive wurden, basierend auf der SFM-Dokumentation, verschiedene Stakeholder-Gruppen identifiziert, die die normative Basis für das SFM-Konzept liefern. Dessen Implementation wurde aus Sicht der Stakeholder analysiert. Es zeigte sich, dass der gesamte Beitrag zum SFM vornehmlich umweltbezogene Zielsetzungen erfüllt, gefolgt von ökonomischen und, zu einem noch geringeren Grad, sozialen Zielen. Mehrere Kategorien von Stakeholdern wurden auf Grundlage ihrer Wahrnehmung verschiedener Aspekte im Zuge der SFM-Implementation identifiziert. Diese umfassen die Kooperations- oder Konfliktebene, den Grad der Stakeholder-Beteiligung sowie individuelle Betrachtungen. Es gibt eine Übereinstimmung zu Äußerungen, welche Einflussfaktoren hinsichtlich effektiver SFM-Implementierung entscheidend sind. Dabei wurden vor allem das Management und die Führung der, der SFD sowie gute Zusammenarbeit zwischen dem SFD und den FMU-Bewirtschaftern genannt. Weitere Übereinstimmung besteht darin, die Weiterbildung über die Bedeutung unterschiedlicher Waldnutzungen und deren Ausbalancierung zu stärken, um die Entscheidungsfindung im Konsultationsprozess beeinflussen zu können. Auch herrschte Einigkeit darin, durch Investition in den Forstsektor und Entwicklung ländlicher Regionen die Implementation von SFM zu stärken. Der unternehmensbezogene Fokus konzentriert sich auf die verschiedenen Ansätze des Stakeholder-Managements unter unterschiedlichen Charakteristika der FMU-Bewirtschafter. SFM-Maßnahmen mit einem hohen Grad an Stakeholder-Beteiligung sind Gemeinschaftsforstprogramme (community forestry programmes), gefolgt von Waldnaturschutz, Waldschutz, Entwicklung und Vorbereitung von Plänen, Verwaltung, die Entwicklung von Humanressourcen sowie Forschung und Entwicklung. Die wichtigsten Stakeholder, bezogen auf ihren Beteiligungsgrad in SFM-Maßnahmen, waren intern die Mitarbeiter der FMUs und extern die Mitarbeiter der SFD, Vertragsnehmer, lokale Gemeinschaftsgruppen und Verwaltungen, Berater, Geschäftsleute/Händler und Forscher/Wissenschaftler. Weitere Stakeholder waren verschiedene Regierungsorganisationen, Produzenten, Aktionäre, internationale Behörden, lokale und internationale NGOs, Behörden der föderalen Regierung und andere FMU-Bewirtschafter. Die Stakeholder Perspektive identifiziert verschiedene Interessen und Forderungen der Stakeholder, die sich auf die SFM-Implementation beziehen und von der Stakeholder-Zugehörigkeit abhängen. Die Hauptgruppen in dieser Studie waren sogenannte Mehrinteressen-Stakeholder-Gruppen (n=104) und lokale Gemeinschaftsgruppen (n=332). Die Interessen und Forderungen der Mehrinteressen-Stakeholder-Gruppen waren bezogen auf SFM-Ziele wie gute Waldbewirtschaftung, Schutz und Erhaltung der Umwelt und Biodiversität sowie Schutz von Wassereinzugsgebieten. Andererseits stand der Wald als Quelle für Nahrung, landwirtschaftliche Flächen und andere Aspekte des Lebensunterhaltes im Mittelpunkt des Interesses lokaler Gemeinschaftsgruppen. Es gibt zahlreiche Ansätze für das Management von Stakeholder-Beziehungen (Stakeholder Relation Management, SRM), welches durch FMU-Bewirtschafter und Stakeholder genutzt wird. Der SRM-Ansatz besteht aus dem Bewirtschaftungsqualitätssystem, CSR-Programm, dem Gemeinschaftswaldentwicklungsprojekt, multilateralen Treffen und Dialog zwischen den Behörden, und Zusammenarbeit und Kooperation mit anderen Behörden und Organisationen. SRM kann dazu dienen, mögliche Konflikte auszubalancieren, Kooperation zu begünstigen sowie das Wissen und Verständnis von SFM zu fördern. Die Einbindung von SRM in die Implementation von SFM erweitert die Beteiligung der Stakeholder, was wiederum zu einer effektiveren und effizienteren Implementation von SFM auf FMU-Ebene führen kann. Die Wechselbeziehungen zwischen der „Triple-Perspective Typology of Stakeholder Theory“ und dem Ökosystemansatz, der unternehmensbezogenen Nachhaltigkeit und dem Konzept des Sustainable Forest Management bilden die Grundlage, um das Ziel einer umfassenden Nachhaltigkeit zu erreichen.

No description available.

No description available.

Integrerad rapportering (IR) sprider sig inom redovisningsvärlden och modellen ska enligt förespråkarna skänka en transparent bild över hur företagen sammanlänkar finansiell och icke-finansiell information. Genom intressent- och legitimitetsteoretiska postulat syftar studien till att visa vilka faktorer (storlek, skuldsättningsgrad, ägarkoncentration och bransch) som kan påverka valet att tillämpa IR-principer. Vidare undersöks om mängden integrerad information verkligen skiljer sig mellan företag som tillämpar IR och övriga. Fokus ligger på social- och miljöinformation som finns integrerad med övriga upplysningar.  Empirin har genererats genom en i huvudsak kvantitativ innehållsanalys av 67 årsredovisningar från företag noterade på Nasdaq OMX Large Cap. Regressionsanalyser och Mann-Whitney test har använts för att analysera den insamlade empirin.  De statistiska testerna visar att storlek och branschtillhörighet har signifikanta samband med mängden integrerad miljö- och social information i årsredovisningarna. Ägarkoncentration och skuldsättningsgrad visade dock inget samband vilket talar för att finansiella intressenter inte pressar företag mot IR-principer. Signifikanta skillnader kunde konstateras mellan årsredovisningarna som uppgavs vara integrerade i förhållande till övriga. Denna upptäckt kan tolkas som att IR-tillämpande företag även har en starkare hängivenhet till hållbarhetsfrågor.  Studien bidrar med en bild över hur IR-principer förekommer på svensk börs samt hur detta ur ett hållbarhetsperspektiv skiljer sig från övriga årsredovisningar. Vidare indikerar studien att paralleller kan dras mellan IR och frivillig rapportering i övrigt då företagens storlek och branschtillhörighet påverkat årsredovisningens utformning.  Som fortsatt forskning föreslås studier kring IR ur ett användarperspektiv då utbudet av detta idag är skralt och samtidigt kritiskt för fortsatt utveckling av IR. / Integrated reporting (IR) is spreading in the accounting world and according to proponents the model should give a transparent picture of how the companies are linking financial and non-financial disclosures. Through postulates from stakeholder- and legitimacy theory this study aims to demonstrate which factors (size, debt ratio, ownership concentration and industry) that may affect the choice of applying IR principles. Furthermore, the study also examines whether the amount of integrated information really differs between companies who allege to apply IR and others. Focus lays on social- and environmental information.  The empirical data is essentially generated by a quantitative content analysis of 67 annual reports from companies listed on Nasdaq OMX Large Cap. Regression analysis and Mann-Whitney tests were used to analyze the collected empirical data.  The statistical tests show that size and industry has significant effect on the amount of integrated information within the annual reports. Debt ratio and ownership concentration however, showed no relationship which leads to the conclusion that financial stakeholders is not pressuring the companies towards IR principles. Significant differences between the annual reports claimed to be integrated and other annual reports where observed. This finding could be interpreted as companies that apply IR also have a stronger devotion to sustainability issues.  Future research is suggested to be conducted from a user perspective. The supply of this type of studies is poor but crucial for continued development of IR.

Orientador: Ana Beatriz Lopes de Sousa Jabbour / Resumo: O objetivo desse estudo é identificar e analisar, sob a ótica da teoria dos stakeholders e da visão baseada em recursos naturais, como fatores considerados barreiras e motivações/drivers têm influenciado na adoção de práticas de gestão de operações de baixo carbono no contexto de empresas localizadas no Brasil. Foram entrevistadas vinte empresas localizadas no Brasil para analisar como stakeholders e recursos e capabilidades organizacionais influenciam as empresas na adoção de práticas gestão de operações de baixo carbono. Os principais resultados do estudo foram: a) Fornecedores, governo e clientes são os principais stakeholders que agem como barreiras, enquanto que acionistas/proprietários e clientes agem como motivadores/drivers; b) Questão financeira e atitude dos empregados são os principais recursos que agem como barreiras; a questão financeira também é entendida como motivador/driver juntamente com a responsabilidade social e ambiental e a vantagem competitiva que a organização possui quanto à adoção das práticas de baixo carbono; c) O principal mecanismo de resposta para barreiras utilizado pelas empresas é superar, seguido de reduzir e aceitar; para as motivações/drivers, as empresas melhoram e exploram os fatores que as impulsionam na adoção das práticas - aceitar não é um mecanismo de resposta adotado pelas empresas. Além disso, esse estudo vai além de um diagnóstico de barreiras e motivações/drivers ao, também, traçar diretrizes organizacionais em busca de uma ges... (Resumo completo, clicar acesso eletrônico abaixo) / Mestre