Syftet med den här uppsatsen har dels varit att undersöka Kärlek i Europa utifrån frågan om kvinnligt medborgarskap förstått som en normerande livslinje. De karaktärer som Birgitta bebodde världen med i Stockholm har studerats som exempel på hur det kvinnliga medborgarskapets livslinje etableras som den väg Birgitta förväntas vandra. Detta sker dels genom modern, som värderar det som viktigt att ligga i linje, och som inskärper äktenskapets betydelse för Birgitta och strävar efter att göra henne familjär med övre medelklassmiljöer. Även morbrodern, som Birgitta har en hemlig sexuell relation med, blir ett exempel på en medborgare i linje. Han är en patriarkal familjefar, vars familj blir den bild av äktenskap och familjeliv – de två viktigaste punkterna på den kvinnliga medborgarens livslinje – som Birgitta förhåller sig till. Att familjelivet framstår som förljuget och regisserat en den manliga blicken gör att detta inte framstår som eftersträvansvärda framtidsscenarier för Birgitta. För både modern och morbrodern innebär detta att befinna sig i linje dock att dölja hemligheter. För modern är det att hon är född som oäkting, och för morbrodern historien med Birgitta. Men det finns också avvikare även i Stockholm, sådana som hamnar ur linje, och som Birgitta omtalas som underliga typer. En avvikare som blir viktig för Birgitta är aunt Alice, som uppmuntrar hennes skrivande. Birgittas kropp är tydligt obekväm i Stockholm, vilket beror på att hon interpelleras till sexuellt aktiv kvinnokropp. Denna interpellering sker genom karaktärer, främst morbrodern, men även i litteraturen finner Birgitta bevis på att hennes kropp och könsorgan är smutsiga. Det är också redan i Stockholm tydligt att Birgitta både har och har haft svårt att ligga i linje, hennes liv har karaktäriserats av osamtidighet. Vägen ut i Europa går för Birgitta via ett normbrott, där hon avslöjar det som borde vara dolt: Att hon och morbrodern genom sin affär befinner sig ur linje. Genom att tala öppet om det som ska vara dolt tar hon också ett aktiv avsteg från det kvinnliga medborgarskapets livslinje. Att Birgitta förmår utföra normbrottet beror på att hon kan placera in sig själv i en berättelse, att hon kan se sig själv som en filmstjärna. Uppsatsen andra syfte har varit att studera den alternativa livslinje som har författarskapet som mål. Denna alternativa livslinje börjar Birgitta på allvar orientera sig mot när hon tagit sig till Paris. Hon inser dock snabbt att den geografiska platsen Paris inte räcker för att hon ska bli författare, utan att hon måste orientera sig mot andra människor och platser för att hitta stoff till skrivandet. Hennes möte med Paul Andersson möjliggör inledningsvis synen på sig själv som författare, då han, som också lever efter en annan livslinje, menar att han ska ”göra något av” henne. Dock kompliceras orienteringen mot författarskapet då det snart blir tydligt för Birgitta att författarskapet är manligt konnoterat, och att hennes obekväma kvinnokropp därför stannar upp hennes orientering. Detta leder till att Birgitta utforskar två alternativa kvinnliga positioner, dels som prostituerad, en position som tas i bruk framför allt för att samla stoff. Detta att ”bli lesbisk” är något som inledningsvis sker för att hon uppfattar det som en identitet som ska underlätta orienteringen mot författarskapets livslinje. Den lesbiska positionen leder dock till en omorientering av kroppen, där den lesbiska ensamheten gör att Birgitta slipper vända sin kropp mot män, vilket även blir ett sätt att närma sig författarskapets livslinje. Mötet med Una Troubridge och insikten att vissa historier inte får berättas gör att Birgitta vet vad hon vill skriva – en glad bok om två kvinnor. Genom relationen med Martha hoppas Birgitta på att kunna skriva en sådan bok, men deras relation blir problematisk, vilket Birgitta uppfattar hänger samman med hennes skrivkramp. De tvivel hon känner kring den egna förmågan att bli författare kulminerar när hon inte skriver, och vid uppbrottet från Martha uppfattar hon både författarskapets och det kvinnliga medborgarskapets livslinje som omöjliga vägar att vandra. Detta leder till att Birgitta gör ett självmordsförsök, vilket hon dock överlever. Redan på sjukhuset uppfattar hon det dock som förlösande att hon nu är tillbaka i ensamheten, och att hon slipper rikta sin kropp mot någon gör att skrivandet kan ske. Vad Birgitta kan sägas upptäcka i sin orientering mot författarskapets livslinje är just denna lesbiska ensamhet, som innebär att hon slipper vända sin kropp mot män, men inte heller måste vända den mot någon specifik kvinna.

The Swedish author Birgitta Stenberg (1932-2014) is primarily known for her subversive autobiographical novels based on her travelling and adventures in Europe, mainly Kärlek i Europa. Her work is characterized by subjects as sex, drugs, crime and breaking free from the limiting demands of everyday life. The book Eldar och is (2010) creates an autobiographical narrative around her grandmother Alma, her mother Ingeborg, and Birgitta herself. In the turn towards her own history the novel can be seen as a break from Stenberg’s earlier authorship. To analyze how motherhood is depicted in the novel I use Sara Ahmed and Judith Halberstam theorization of queer orientations and life lines, and motherhood studies based primarily on Jenny Björklunds queer reading of mothers who leave. In the analysis of the text two major themes emerged: Motherhood and class, and Motherhood, sexuality, and blood ties. The class theme shows how motherhood is shaped through class position and also how different class positions makes certain life lines within reach. Motherhood was also directly tied to changing class positions making motherhood both a sacrifice and possibility. The mothers also shaped their daughter’s orientation in the world in a profound way. The theme on sexuality and blood ties shows how sexuality posed both as a threat and a possibility to negotiate positions tied to motherhood. The result shows how heteronormative life scripts circumference motherhood but also how slips and slides on the straight line forms a resistance against these norms. By exposing the fantasy of the family motherhood as a construction, as balancing along a straight line, including slips, and uncertain blood ties, different realities come within reach.

In the novel, Kärlek i Europa, the main character Birgitta travels to Europe searching for a new approach to life: to her gender, her sexuality and her social class. The places she visits represent two different discourses: the Stockholmean discourse where life is strictly adjusted to gender and class and the European discourse where the frame of life is more open concerning gender, sexuality and social class. The purpose of this essay is to examine what kinds of scope for action the two discourses enables Birgitta in terms of gender, sexuality and social class. By employing a discourse theoretical method combined with intersectional theory focusing on the power axis of gender, sexuality and social class, I hope to reach my goal of investigating what the discourses enables Birgitta. My results show that, in some respects, the ideals for a woman within the European discourse are less strict than the ones within the Stockholmean discourses. My results also show that while Birgitta leaves the Stockholmean discourse regarding her gender and sexuality, she never fully leaves in terms of her social class. Her habitus is so fully developed that it enables her to float between the classes while travelling Europe.

No description available.

<p>Enligt rådets förordning 4064/89, om kontroll av företagskoncentrationer, är det kommissionen som kontrollerar och granskar företagskoncentrationer. Den så kallade ”one stop shop-principen” innebär att företag som genomför en fusion med gemenskapsdimension endast ska behöva vända sig till en instans, det vill säga kommissionen för att få en bedömning avseende fusionens förenlighet med den gemensamma marknaden. Eftersom kommissionen är ensam beslutsinstans är det därmed också kommissionen som har fått utforma standarden för vilken bevisning och vilka antaganden som anses tillräckliga för att bevisa att en skadlig företagskoncentration föreligger. Förstainstansrätten har sedan den installerades 1989 haft funktionen att handlägga överklaganden av kommissionens beslut i konkurrensärenden. Fram tills nyligen har förstainstansrätten endast kommenterat formella felaktigheter i kommissionens beslut. I tre nya avgöranden, Airtours plc mot kommissionen, Schneider Electric SA mot kommissionen samt Tetra Laval BV mot kommissionen, har förstainstansrätten emellertid upphävt kommissionens beslut med anledning av materiella felaktigheter. Förstainstansrätten har underkänt kommissionens bevisning och slutsatsdragande och konstaterat att någon skadlig företagskoncentration inte var förhanden i något av de tre fallen. Det ovan beskrivna kan tolkas som att det finns en uppfattning från förstainstansrättens sida att kommissionen har varit för skönsmässig i sina bedömningar och att en standard måste fastställas när det gäller kontrollen av företagskoncentrationer. Problemformulering Har förstainstansrätten lagt grunden för nya standarder när det gäller kraven för vad som är godtagbar bevisning och godtagbart slutsatsdragande i mål om företagsfusioner?</p>

<p>Genom de omarbetade direktiven, 2004/18/EG (klassiska direktivet) och 2004/17/EG (försörjningsdirektivet), har det tillkommit nya regleringar beträffande offentlig upphandling. De nya direktiven har till syfte att förbättra regelsystemet för att bättre uppnå syftet med lagstiftningen om offentlig upphandling. I båda direktiven har det tillkommit bestämmelser om användningen av ramavtal samt bestämmelser om de båda nya tilldelningsförfarandena elektronisk auktion och dynamiska inköpssystem. I det klassiska direktivet har det tillkommit ett nytt upphandlingsförfarande, konkurrenspräglad dialog. I dessa nya bestämmelser i de konsoliderade direktiven om offentlig upphandling kommer regleringar som bl a innehåller skrivningen att de upphandlande enheterna inte får använda det aktuella förfarandet på ett sätt som hindrar, begränsar eller snedvrider konkurrensen.Denna skrivning tycks vara hämtad från konkurrensbegränsningsreglerna i artikel 81 och 82 i EG-fördraget. Uppsatsen behandlar vad denna skrivning i det klassiska - direktivet har för betydelse inom upphandlingsrätten. Innebär skrivningen att den upphandlande enheten inte får hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på ett sätt som är förbjudet enligt artikel 81 och 82 i EGF, d.v.s. skall man göra en analog tillämpning av förbuden i artikel 81 och 82 EGF vid tolkningen av skrivningen. Alternativt finns det en för offentlig upphandling egen modell för vad som hindrar, begränsar eller snedvrider konkurrensen. Uppsatsen fokuserar i mångt och mycket på förhållandet mellan ”skrivningen” och artikel 2 (i det klassiska direktivet) som ger uttryck för de EG-rättsliga principerna som ligger till grund för att syftet med upphandlingsreglerna uppnås, d.v.s. att offentlig upphandling öppnas för konkurrens. Ger ”skrivningen” något utökat skydd utöver det skydd som de EG-rättsliga principerna ger för att en upphandlande enhet inte skall snedvrida konkurrensen.</p> / <p>Through the revised directives, 2004/18/EG (The Classical directive) and 2004/17/EG (The Directive of supply), new rules have been brought in concerning public procurement. The new directives have the purpose to improve the system of regulation to better achieve the purpose with the legislation of public procurement. In both directives new regulations about the new procedures of awarding contracts, Dynamic purchasing systems and Electronic auctions, and the use of Framework agreements have been brought in. In the Classical directive a new procedure of public procurement has been brought in, i.e. so-called Competitive dialogue. In these new regulations there are rules which, among other things, contains the writing “contracting authorities may not use the procedure in such a way as to prevent, restrict or distort competition”. This writing seem to be descended from the rules of limiting competition in article 81 and 82 in the EC-treaty. This thesis is about the meaning of this writing in the Classical directive of public procurement within the law of public procurement. Is the meaning of the writing that a contracting authority may not prevent, restrict or distort competition in a way that is forbidden in article 81 and 82 in the EC-treaty, i.e. will you make an analogue application of the prohibitions in article 81 and 82 in the interpretation of the writing. Alternatively is there a special model in the law of public procurement of what prevents, restricts or distorts competition? This thesis is, in a large extent, focusing on the relationship between “the writing” and article 2 in the Classical directive. Article 2 express the principles of EC-law which is fundamental for the purpose of the law of public procurement to be achieved, i.e. that public procurement is being opened-up to competition. Does the “writing” give any further protection exceeding that protection being given by the principles of EC-law, article 2, for a contracting authority not to distort the competition?</p>

Enligt rådets förordning 4064/89, om kontroll av företagskoncentrationer, är det kommissionen som kontrollerar och granskar företagskoncentrationer. Den så kallade ”one stop shop-principen” innebär att företag som genomför en fusion med gemenskapsdimension endast ska behöva vända sig till en instans, det vill säga kommissionen för att få en bedömning avseende fusionens förenlighet med den gemensamma marknaden. Eftersom kommissionen är ensam beslutsinstans är det därmed också kommissionen som har fått utforma standarden för vilken bevisning och vilka antaganden som anses tillräckliga för att bevisa att en skadlig företagskoncentration föreligger. Förstainstansrätten har sedan den installerades 1989 haft funktionen att handlägga överklaganden av kommissionens beslut i konkurrensärenden. Fram tills nyligen har förstainstansrätten endast kommenterat formella felaktigheter i kommissionens beslut. I tre nya avgöranden, Airtours plc mot kommissionen, Schneider Electric SA mot kommissionen samt Tetra Laval BV mot kommissionen, har förstainstansrätten emellertid upphävt kommissionens beslut med anledning av materiella felaktigheter. Förstainstansrätten har underkänt kommissionens bevisning och slutsatsdragande och konstaterat att någon skadlig företagskoncentration inte var förhanden i något av de tre fallen. Det ovan beskrivna kan tolkas som att det finns en uppfattning från förstainstansrättens sida att kommissionen har varit för skönsmässig i sina bedömningar och att en standard måste fastställas när det gäller kontrollen av företagskoncentrationer. Problemformulering Har förstainstansrätten lagt grunden för nya standarder när det gäller kraven för vad som är godtagbar bevisning och godtagbart slutsatsdragande i mål om företagsfusioner?

Genom de omarbetade direktiven, 2004/18/EG (klassiska direktivet) och 2004/17/EG (försörjningsdirektivet), har det tillkommit nya regleringar beträffande offentlig upphandling. De nya direktiven har till syfte att förbättra regelsystemet för att bättre uppnå syftet med lagstiftningen om offentlig upphandling. I båda direktiven har det tillkommit bestämmelser om användningen av ramavtal samt bestämmelser om de båda nya tilldelningsförfarandena elektronisk auktion och dynamiska inköpssystem. I det klassiska direktivet har det tillkommit ett nytt upphandlingsförfarande, konkurrenspräglad dialog. I dessa nya bestämmelser i de konsoliderade direktiven om offentlig upphandling kommer regleringar som bl a innehåller skrivningen att de upphandlande enheterna inte får använda det aktuella förfarandet på ett sätt som hindrar, begränsar eller snedvrider konkurrensen.Denna skrivning tycks vara hämtad från konkurrensbegränsningsreglerna i artikel 81 och 82 i EG-fördraget. Uppsatsen behandlar vad denna skrivning i det klassiska - direktivet har för betydelse inom upphandlingsrätten. Innebär skrivningen att den upphandlande enheten inte får hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på ett sätt som är förbjudet enligt artikel 81 och 82 i EGF, d.v.s. skall man göra en analog tillämpning av förbuden i artikel 81 och 82 EGF vid tolkningen av skrivningen. Alternativt finns det en för offentlig upphandling egen modell för vad som hindrar, begränsar eller snedvrider konkurrensen. Uppsatsen fokuserar i mångt och mycket på förhållandet mellan ”skrivningen” och artikel 2 (i det klassiska direktivet) som ger uttryck för de EG-rättsliga principerna som ligger till grund för att syftet med upphandlingsreglerna uppnås, d.v.s. att offentlig upphandling öppnas för konkurrens. Ger ”skrivningen” något utökat skydd utöver det skydd som de EG-rättsliga principerna ger för att en upphandlande enhet inte skall snedvrida konkurrensen. / Through the revised directives, 2004/18/EG (The Classical directive) and 2004/17/EG (The Directive of supply), new rules have been brought in concerning public procurement. The new directives have the purpose to improve the system of regulation to better achieve the purpose with the legislation of public procurement. In both directives new regulations about the new procedures of awarding contracts, Dynamic purchasing systems and Electronic auctions, and the use of Framework agreements have been brought in. In the Classical directive a new procedure of public procurement has been brought in, i.e. so-called Competitive dialogue. In these new regulations there are rules which, among other things, contains the writing “contracting authorities may not use the procedure in such a way as to prevent, restrict or distort competition”. This writing seem to be descended from the rules of limiting competition in article 81 and 82 in the EC-treaty. This thesis is about the meaning of this writing in the Classical directive of public procurement within the law of public procurement. Is the meaning of the writing that a contracting authority may not prevent, restrict or distort competition in a way that is forbidden in article 81 and 82 in the EC-treaty, i.e. will you make an analogue application of the prohibitions in article 81 and 82 in the interpretation of the writing. Alternatively is there a special model in the law of public procurement of what prevents, restricts or distorts competition? This thesis is, in a large extent, focusing on the relationship between “the writing” and article 2 in the Classical directive. Article 2 express the principles of EC-law which is fundamental for the purpose of the law of public procurement to be achieved, i.e. that public procurement is being opened-up to competition. Does the “writing” give any further protection exceeding that protection being given by the principles of EC-law, article 2, for a contracting authority not to distort the competition?

Uppsatsen är en motivstudie av hur den skrivande kvinnan skildras i romanerna Ingen manskvinna (1919) av Ulla Bjerne, Kärlek i Europa (1981) av Birgitta Stenberg och Grand final i Skojarbranschen (2011) av Kerstin Ekman. Motivet av den skrivande kvinnan och hur hon förhåller sig till sitt skapande utifrån könsnormativa förväntningar, analyseras utifrån ett genusteoretiskt perspektiv med Beverly Skeggs respektabilitetsteori som ramverk. Jag använder även ett intersektionellt perspektiv som analysverktyg. Uppsatsen använder sig också av genreteori utifrån konstnärsromanen och dess konventioner, som behandlas och undersöks i förhållande till de valda romanerna. / The paper is a study of how the female writer is portrayed in the Swedish novels Ingen manskvinna [No man’s women] (1919) by Ulla Bjerne, Kärlek i Europa [Love in Europa] (1981) by Birgitta Stenberg and Grand final i skojarbranschen [Grande finale in the humbug game] (2011) by Kerstin Ekman. The analysis of the novels portrayed female writer and how her writing interacts with society’s gender roles, are based on a gender theory, with Beverly Skeggs theory of respectability as the theoretic framework. I also make use of an intersectional theory as an analytic tool. The purpose of the paper is also to apply genre studies and investigate the form and conventions of the artist novel and how the selected novels relate to the genre.

The focus of this study is on how the identity narrative is constructed and how the narrative effects the reader’s perception of the protagonist’s identity in the autobiographical novels Kärlek i Europa and alla vilda by Birgitta Stenberg. The discourse of autobiographical writing is used to analyse the novels with the perspective that an autobiographical text communicates with it’s readers. By close-reading the pattern of the narrative becomes visible. The analys of the narrative show that the narrator changes positions throughout the novels. In effect, this means that the narrator and the protagonist sometimes occupies the same position in the text, and sometimes not. By mapping the narrator’s positions and by separating the author, narrator and protagonist the narrative structure emerges as complex. The authors position and the referentiality to something ”real” outside the text creates a picture of the protagonist as a part of the awareness of gender discrimination toward female writers. It also raises the issue of the historical discrimination toward LGBTQ persons and ethnic groups. The narrator’s changing position re-structures time and space by inserting different timelines. Through the historical, the traveling and the future timelines the development of the protagonist’s identity emerges. In contrast to the genre bildungsroman the identity narrative becomes visible as a self-reflexive project. The reflexive project allows the narrator to compare the identity of the self through time. This structure also invites the reader to co-create the protagonist identity alongside the narrator.