<p>Bränt barn är historien om den unge Bengt och dennes liv efter att hans mor plötsligt gått bort. Vi får följa Bengt genom ett års tid där ett sorgearbete efter modern tar sig i uttryck genom hämnd, svartsjuka och mycket plågande. Bengts far Knut hittar snabbt en ny fru och Bengt som till en början skyr henne som pesten inleder sedermera ett kärleksförhållande med henne. Hon blir då Bengts moderssubstitut. </p><p> För mig har berättarstrukturen och karaktärsteckningen varit av särskilt intresse. Det eftersom jag själv känner mig oerhört kluven i de eviga frågorna kring vem som är berättare och vad som berättas. Jag vill påvisa och problematisera bilden av berättaren, och med det menas både berättaren i romanen och berättaren i allmänhet. Det är för mig tämligen ointressant att bara påpeka vad det är för sorts berättare utan att också fördjupa detta så därför vill jag göra läsaren uppmärksam på att målet i sig inte är att förklara berättaren utan snarare att problematisera denna. Anledningen till att jag har valt just Bränt barn är därför att jag känner att den är idealisk i detta sammanhang bland annat eftersom den innehåller två olika berättare och även är obestämd i vilken värld den rör sig kring.</p>

Bränt barn är historien om den unge Bengt och dennes liv efter att hans mor plötsligt gått bort. Vi får följa Bengt genom ett års tid där ett sorgearbete efter modern tar sig i uttryck genom hämnd, svartsjuka och mycket plågande. Bengts far Knut hittar snabbt en ny fru och Bengt som till en början skyr henne som pesten inleder sedermera ett kärleksförhållande med henne. Hon blir då Bengts moderssubstitut. För mig har berättarstrukturen och karaktärsteckningen varit av särskilt intresse. Det eftersom jag själv känner mig oerhört kluven i de eviga frågorna kring vem som är berättare och vad som berättas. Jag vill påvisa och problematisera bilden av berättaren, och med det menas både berättaren i romanen och berättaren i allmänhet. Det är för mig tämligen ointressant att bara påpeka vad det är för sorts berättare utan att också fördjupa detta så därför vill jag göra läsaren uppmärksam på att målet i sig inte är att förklara berättaren utan snarare att problematisera denna. Anledningen till att jag har valt just Bränt barn är därför att jag känner att den är idealisk i detta sammanhang bland annat eftersom den innehåller två olika berättare och även är obestämd i vilken värld den rör sig kring.

Syftet med det här examensarbet är att undersöka hur läroboken framställer Stig Dagerman och existentialismen. Examensarbetet innehåller en avdelning om existentialismen och en om Stig Dagerman, för att läsaren ska få ett grepp om denna filosofiska och skönlitterära inriktning. Arbetet går sedan vidare med att jämföra hur läroböckerna presenterar dessa ämnesområde i förhållande till det som tidigare behandlats och avslutas med en sammanfattning av examensarbetet som är relativt diskussionartat. Resultatet visar att läroböckerna presenterar existentialismen och i vissa fall Dagerman. Men hur de presenterar dessa områden skiljer sig åt.

Akademisk avhandling--Lund, 1989. / Résumé en anglais. Notes bibliogr. Bibliogr. p. 271-297. Index.

Diss.--Bochum, 2000. / Bibliogr. p. 297-308.

Denna uppsats riktar ljuset mot en tämligen outforskad del av Stig Dagermans diktning, nämligen hans dagsverser. Uppsatsens övergripande syfte är att undersöka dödstematiken och förgängelsemetaforiken i ett urval av dagsverserna som återfinns i den postumt utgivna volymen Dagsedlar. Som primus motor används följande frågeställning: Hur uttrycks dödstematiken och förgängelsemetaforiken i Stig Dagermans dagsverser? 14 dikter har närlästs mot en teoretisk fond som utgörs av Sklovskijs teori om främmandegöring. Resultatet visar att dödstematiken uttrycks på olika sätt i dikterna. Beroende på innehåll antar tematiken en negativ, positiv eller ironisk ton. Med förgängelsemetaforiken beslöjas och främmandegörs döden, vilket ökar förnimmelsen av dödstematiken. En sådan främmandegöring kan sägas utgöra ett drag från den litterära samtid som Dagerman verkade i, där dikten var ämnad att medvetandegöra läsaren (jfr Lotass 2002).

<p>Stig Dagermans drama Streber från 1948 handlar om fyra kompanjoner som i frihetlig anda startar en kooperation. Solidariteten hotas av huvudpersonen Blom som liksom titeln antyder är en hänsynslös karriärist och en klassisk bedragare. Genom sitt hänsynslösa spel går han i rak riktning mot sitt eget fall. Männen i pjäsen är rädda att falla och att bli dominerade av andra varför en läsning utifrån manlighetsforskningen belyser just den råa kampen om positioner och den polarisering av mansrollen som är tydlig i pjäsen. Syftet med uppsatsen är att utifrån manlighetsforskningen undersöka hur männen i pjäsen förhåller sig till varandra och varför, samt hur detta kommer till uttryck genom kroppsspråket och den giftiga dialogen med hjälp av läran om tecknen, semiotiken, det vill säga om vad vi berättar med hur vi beter och uttrycker oss. Vidare är också syftet att utreda konsekvenserna av manligheten för pjäsens kvinnor. Medan männen i pjäsen går under står kvinnorna kvar med ny kunskap utifrån den situation männen försätter dem i. Männens misslyckade solidaritet ger plats åt kvinnan att fortsätta försöket. En manlig apokalyps som kan sägas resultera i en kvinnlig pånyttfödelse.</p>

Stig Dagermans drama Streber från 1948 handlar om fyra kompanjoner som i frihetlig anda startar en kooperation. Solidariteten hotas av huvudpersonen Blom som liksom titeln antyder är en hänsynslös karriärist och en klassisk bedragare. Genom sitt hänsynslösa spel går han i rak riktning mot sitt eget fall. Männen i pjäsen är rädda att falla och att bli dominerade av andra varför en läsning utifrån manlighetsforskningen belyser just den råa kampen om positioner och den polarisering av mansrollen som är tydlig i pjäsen. Syftet med uppsatsen är att utifrån manlighetsforskningen undersöka hur männen i pjäsen förhåller sig till varandra och varför, samt hur detta kommer till uttryck genom kroppsspråket och den giftiga dialogen med hjälp av läran om tecknen, semiotiken, det vill säga om vad vi berättar med hur vi beter och uttrycker oss. Vidare är också syftet att utreda konsekvenserna av manligheten för pjäsens kvinnor. Medan männen i pjäsen går under står kvinnorna kvar med ny kunskap utifrån den situation männen försätter dem i. Männens misslyckade solidaritet ger plats åt kvinnan att fortsätta försöket. En manlig apokalyps som kan sägas resultera i en kvinnlig pånyttfödelse.

Is the Swedish author Stig Dagerman an existentialist? This work takes a close look at Dagerman’s novel Island of the Doomed to see if it is possible to consider it an expression of existentialist thinking and to see if it interacts with any specific existentialist tradition. Dagerman’s novel was compared with select works of five existentialist thinkers – Søren Kierkegaard, Martin Heidegger, Jean-Paul Sartre, Albert Camus and Karl Jaspers, all read in the light of the four categories of existentialistic thinking identified by the Swedish scholar Lennart Koskinen. All the four categories appeared to be central themes within the novel and a few subcategories were identified. An analysis based on these subcategories showed that the novel had obvious similarities with all of the five existentialistic thinkers. The main conclusion of my work is thus: it is reasonable to consider Stig Dagerman’s novel Island of the Doomed an expression of existentialist thinking, but it doesn’t match any specific existentialist tradition. Dagerman is therefore to be considered an independent existentialist.

I denna uppsats undersöks hur ångesttemat i romanen Ormen förstärks genom berättartekniken. Utifrån Kerstin Laitinens tankar om en ”osäkerhetens retorik” och med hjälp av narratologisk metod och delar av Gérard Genettes terminologi påvisas hur obestämdhetsmoment utifrån olika berättartekniska grepp uppstår och verkar i romanens olika delar. Genom att undersöka berättartekniken utifrån olika temporala aspekter och vad gäller berättarroll och framställningssätt, synliggörs hur Dagerman genom att, mer eller mindre uttalat, ändrar berättandets förhållanden genom olika skiften och växlingar i texten. Genom att använda olika typer av anakronier och genom att göra implicita och överraskande växlingar mellan olika berättare och mellan olika nivåer av berättande, genom att splittra och synkronisera, bildas obestämdhetsmoment, vilka skapar osäkerhet som bidrar till att förstärka ångesttemat i romanen.