Bakgrund: Utvecklingen av genomlysnings-baserade interventioner har varit framgångsrika de senaste årtiondena, då det gäller behandling av patienter. Införandet av genomlysning har dock medfört risker, för både patient och personal. Detta på grund av att stråldoser ökat i takt med en större efterfrågan på genomlysning och en utveckling av mer avancerade undersökningar. Med tanke på att stråldosen från intervention har en biologisk långtidseffekt, så är strålskydd ett upp-märksammat och återkommande ämne då det påverkar både sjukvårdspersonal, patienter och sam-hället. Brist på strålskydd och oaktsamhet hos operatörerna medför en ökad risk för strålningsindu-cerade skador. Eftersom antalet interventioner ständigt ökar så behövs även en ökad medvetenhet hos vårdpersonal kring vilka risker strålningen kan medföra och hur de kan undvikas. Syfte: Att beskriva vilka åtgärder som kan vidtas för att minska stråldosen för personal och patient vid angiografi/intervention. Metod: En systematisk litteraturstudie har använts. Resultat: I det sammanställda resultatet har flera olika strålskyddsåtgärder presenterats för att reducera stråldosen under intervention/angiografi. Genomlysningstid, modern teknik, uppdaterade inställningar i apparaturen och blyskydd har alla visat sig minska stråldosen markant till patient och personal. Utbildning och feedback ses även vara en viktig del i strålskyddsarbetet då det utgör grun-den för att riktlinjer kring strålskydd följs. Slutsats: Att det finns alternativa strålskyddsåtgärder vid IR- undersökningar/åtgärder är något som kan konstateras. Faktum är att en kombination av dessa åtgärder helt klart vore optimalt, för ökad säkerhet hos både personal och patienter vid exponering av strålning. / Background: The development of fluoroscopy-guided interventions the recent decades has resulted in a successful treatment of patients. However, the introduction of these diagnostic devices carry risks for both patients and staff. This is due to the fact that radiation doses increases in line with a greater demand for interventions and the development of advanced procedures. The radiation may cause long-term biological effects which makes radiation protection an important subject as it affects both staff, patients and society. Lack of radiation protection and negligence among operators cause an increased risk of radiation-induced damage. As the number of interventions constantly increase, improved knowledge is needed. Aim: The aim of this study is to describe which methods can be applied in order to reduce radiation doses for staff and patients in angiography / intervention. Method: A systematic study of existing literature. Results: The result shows several different radiation protection strategies to reduce the radiation dose during intervention / angiography. Fluoroscopy time, modern technology, updated settings in the device and lead protection have all been shown to reduce radiation dose significantly to both patients and staff. Education and feedback are also considered to be an important part of the radiation safety as they provide the basic guidelines on radiation protection. Conclusion: There is a lot of alternative radiation protection strategies in fluoroscopy-guided inter-ventions. In fact, a combination of these strategies would clearly be optimal for increased safety for both staff and patients exposed to radiation.

Inledning: Övervikt och fetma ökar runt om i världen och detta bidrar till att sjukvården blir successivt mer belastade med denna patientkategori, även på röntgen. Datortomografi är en snabb undersökning som ger mycket information om patientens patologiska tillstånd. Dock kan övervikt vara ett hinder för att få rätt bildgivande parametrar samt att röntgensjuksköterskan ska arbeta med att hålla nere stråldosen. Syfte: Studiens syfte var att belysa hur röntgensjuksköterskan kan arbeta med att bibehålla diagnostisk bildkvalité och optimerad stråldos på patienter med högt BMI vid DT undersökningar. Metod: Studien utfördes som en allmän litteraturöversikt med ett analysarbete av tio utvalda artiklar skrivna med kvantitativ ansats som alla har blivit kvalitetsgranskade. Resultat: I resultatet framkom det att låga stråldosprotokoll med korrekt programvara kan bidra till att strålningen till överviktiga patienter kan minska jämfört med ett standardprotokoll på datortomografin. Det är viktigt med rätt placering av patienten i ISO-center inför undersökningen för att uppnå en bra diagnostisk bildkvalité. Slutsats: Det behövs mer forskning för optimering av stråldoser till patientgrupper med ett högt BMI vid DT-undersökningar. Det krävs en vidareutveckling av datortomografen vad gäller maxvikt för undersökningsbordet samt att gantryts storlek behöver öka i sin diameter, vilket är nödvändigt för att kunna genomföra undersökningar på patienter med högt BMI. De två viktigaste momenten som röntgensjuksköterskan utför i sitt arbete vad gäller optimering är att noggrant placera patienten i ISO-center samt att placera innanför scan FoV. Därefter kan röntgensjuksköterskan med sina kunskaper arbeta tillsammans med radiologen för att bibehålla stråldoser och bildkvalitet. / Introduction: Obesity are increasing around the world and this contributes to healthcare gradually becoming more burdened with this patient category, even on X-rays. Computed tomography is a rapid examination that provides a lot of information about the patient's pathological condition. However, being overweight can be an obstacle to getting the right imaging parameters and for the X-ray nurse to work on keeping the radiation dose down. Aim: The aim of the study was to shed light on how the X-ray nurse can work to maintain diagnostic image quality and optimized radiation dose in patients with high BMI in CT examinations. Method: The study was done as a general literature review with an analytical work of ten selected articles written with a quantitative approach. Results: The results showed that low radiation dose protocols with the correct software can contribute to the radiation to obese patients can be reduced compared with a standard protocol on computed tomography. It is important to place the patient in the ISO center prior to the examination in order to achieve a good diagnostic image quality. Conclusion: More research is needed to optimize radiation doses to patient groups with a high BMI in DT- examinations. A further development of the computed tomography is required in terms of maximum weight for the examination table and that the size of the gantry needs to increase in its diameter, which is necessary to be able to perform examinations on patients with a high BMI. The two most important steps that the X-ray nurse performs in her work in terms of optimization is to carefully place the patient in the ISO center and inside the scan FoV. After that, the X-ray nurse with her knowledge can work together with the radiologist to maintain radiation doses and image quality.

Amyloidos uppstår när amyloid, felveckade proteiner, ackumuleras extracellulärt i vävnaden. Det finns två typer av amyloid som ger upphov till hjärtamyloidos: lätt immunoglobulinkedja amyloidos (AL-amyloidos) och transtyretinamyloidos (TTR-amyloidos). TTR-amyloidos delas in i hereditär transtyretinamyloidos (hATTR) och wild-type transtyretinamyloidos (wtATTR). Beroende på vilken typ av amyloidos ges olika behandlingar. Idag används alltmer en icke-invasiv nuklearmedicinsk undersökning, för diagnostik och differentiering vid hjärtamyloidos. Bedömningen är visuell och utgår från ett utarbetat graderingssystem av Perugini. Vid klinisk fysiologi och nuklearmedicin på Skånes universitetssjukhus har efterfrågan av den nuklearmedicinska undersökningen för hjärtamyloidos ökat. Syftet med denna studie är att optimera hjärtscintigrafi amyloidos med 99mTc-DPD genom beräkning av antalet counts i SPECT/CT och i planara bilder, och därefter beräkna aktiviteten per kilogram kroppsvikt för att undersöka om stråldosen till patienten kan minskas. Dessutom kommer en jämförelse mellan manuella och cirkulära ROI att utföras för att undersöka om någon skillnad föreligger. Denna retrospektiva studie omfattade tidigare genomförda undersökningar och hitintills har 17 patienter genomgått hjärtamyloidos scintigrafi med 99mTc-DPD. Resultaten av studien visade ingen signifikant skillnad mellan cirkulära och manuella ROI (p = 0,504), vilket talade för en god överensstämmelse. För att reducera stråldosen till patienten kan viktbaserad dosmängd vara ett alternativ i framtiden. / Amyloidosis occurs when amyloid, misfolded proteins, accumulate extracellularly in the tissue. There are two types of amyloid that cause cardiac amyloidosis: immunoglobulin light chain amyloidosis (AL amyloidosis) and transthyretin amyloidosis (TTR amyloidosis). TTR amyloidosis is divided into hereditary transthyretin amyloidosis (hATTR) and wild-type transthyretin amyloidosis (wtATTR). Different treatments are available depending on what type of amyloidosis. Today, a non-invasive nuclear medicine examination is increasingly being used for the diagnosis and differentiation of cardiac amyloidosis. The assessment of cardiac amyloidosis involves a visual assessment based on the Perugini grading system. In the Clinical Physiology and Nuclear medicine Department at Skåne University Hospital, there is an increasing demand for cardiac amyloidosis scintigraphy with 99mTc-DPD. The aim of this study is to optimize 99mTc-DPD scintigraphy for cardiac amyloidosis by identifying the number of counts in planar and in SPECT/CT images. The patient’s body weight will also be studied to determine if the patient’s radiation dose can be reduced. In addition, a comparison between manual and circular region of interest (ROI) will be performed to examine whether a difference exists. The study involved a retrospective analysis of 17 patients that have undergone cardiac amyloidosis scintigraphy with 99mTc-DPD. The results showed no significant difference between circular and manual ROI (p = 0.504), which indicated good agreement. Weight-based radiation dose may be an alternative in the future, in order to reduce the radiation dose to the patient.

Användandet av joniserande strålning i sjukhusmiljöer ökar, vilket leder till enökad stråldos för patienter och personal. Joniserande strålning ärelektromagnetisk- eller partikelstrålning som sänds ut från instabila atomkärnor.Strålningen kommer vid kontakt med materia växelverka och orsaka enenergideponering som över sikt skulle kunna leda till strålskada eller cancer. Förpersonal som arbetar med öppna strålkällor är engångshandskar den enda formenav strålskydd för händer. Syftet med studien är att undersöka ifall deengångshandskar som används i verksamheten släpper igenom teknetium-99mperteknetat-lösning samt att mäta hur mycket av de konversionselektroner somsänds ut stoppas av engångshandsken. Engångshandskarnas genomsläpplighettestades genom att droppa radioaktiv lösning på handsken. Ytterligare en handskevar placerad direkt undertill och aktiviteten på respektive handske mättes i engammaräknade för att beräkna kvoten. Kvoten genererar ett mått på andelengenomsläppt radioaktiv lösning. Dosen från konversionselektronerna mättes medhjälp av fingerdosimetrar som placerades under och ovanpå ett vävnadsliknandematerial, strålkällan placerades sedan nära det vävnadsliknande materialet meddosimetrarna. Engångshandskarna uppvisade ingen signifikant genomsläpplighetav teknetiumlösning och kan användas i verksamheten. Fler mätningar och enoptimerad mätmetod krävs emellertid för att praktiskt ta reda på omengångshandskar absorberar konversionselektronerna från teknetium-99m.

På Sachsska barn- och ungdomssjukhuset vid Södersjukhuset fanns det ett upplevt problem vid akut datortomografi av huvudet på barn mellan 0-1 år. Problemet var att barn ofta vaknar när de ska förflyttas till röntgenbordet. Barn i detta åldersspann placeras då på en specialanpassad Baby Mattress. Arbetets primära mål var därför att ta fram ett lösningsförslag i syfte att underlätta denna förflyttning så att risken för att barnet vaknar reduceras i största möjliga mån. Arbetet grundade sig på metoden tjänstedesign där det inledningsvis samlades in data med hjälp av intervjuer och observationer för att förstå det verkliga behovet. Utifrån detta togs fyra lösningsförslag fram som slutligen vägdes mot varandra. Två av dessa valdes ut då en kombination av dessa ansågs vara mest fördelaktigt. De slutgiltiga lösningsförslagen var produkterna Baby-cocoon 2 respektive Baby-wagon 2. Baby-cocoon 2 innebar optimal komfort för barnet och minimerar känslan av förflyttning till Baby Mattress. Baby-wagon 2 innebar att barnet kan somna i Baby Mattress redan på avdelningen för att sedan transporteras till röntgenavdelningen. Med hjälp av Baby-wagon 2 kan Baby Mattress smidigt lossas på röntgenbordet. På så sätt elimineras momentet med en direkt fysisk förflyttning av ett redan sovande barn. Det sekundära målet var att undersöka stråldosen som ett barn under ett år exponeras för vid datortomografi av huvudet. Detta gjordes med hjälp av insamlade data för 15 patienter. Resultatet var att barn exponeras för en effektiv stråldos på 2,1 mSv. Det har även konstaterats att denna stråldos kan vara skadlig vid upprepade bildtagningar eftersom barn är mycket strålningskänsliga. Detta är något de framtagna lösningsförslagen motverkar.

No description available.

Introduktion: Datortomografi är en effektiv och snabb undersökningsmetod och skapar en detaljrik bild. Antal datortomografi undersökningar ökar varje år och relativt högstråldoser som kan bli skadligt är oroväckande. Det finns metoder som kan sänka och/eller förebygga joniserande strålning. Artificiell intelligens kan uppfylla uppgifter som kräver mänsklig intelligens. I dagsläget pågår forskningar gällande stråldosreduktion med hjälp av artificiell intelligens. Syfte: Syftet med studien är att undersöka om det är möjligt att reducera stråldosen med hjälp av AI vid DT-undersökningar. Metod: Studiens metod är en litteraturstudie. Efter en litteratursökning i Pubmed, Cinahl och Web of science valdes 13 artiklar. Artiklar kvalitetsgranskades och analyserades. Resultat: Resultatet baserades på analys av 13 vetenskapliga artiklar. I analysen av artiklarna framkom två kategorier: Patientförberedelser (innan undersökningen) och Bildbehandling (efter undersökningen). Bildbehandling består av två under kategorier: Fantom- och patientstudier. Enligt resultaten visade automatisk patientplacering (AP) mer noggrann patient placering än manuell patientplacering (MP) och AP reducerade stråldosen redan innan undersökningen genom rätt val av vertikal placering och scanlängd. Djupinlärning bildrekonstruktion algoritmen (DLIR) reducerade stråldosen cirka 72% och gav jämförbart bildkvalitet till standarddosbilder. Slutsatser: Stråldosen kunde reduceras både genom att använda AI vid patientplacering och med hjälp av olika rekonstruktionstekniker efter att bilderna har tagits. I dagsläget finns det begränsat antal studier utförda inom området och det behövs vidare studier.

Cone Beam Computed Tomography (CBCT) är en relativt ny modalitet att användas inom ortopedin till olika typer av skador och användningen håller på att öka. Författarna till denna studien har under skolgången endast i liten omfattning stött på denna modalitet, vilket gjorde att deras intresse för att lära sig mer om den var stort. Syftet med den här studien var att sammanställa vilka fördelar och nackdelar modaliteten har vid frakturutredning i extremiteter. Metoden som användes till den här studien var en allmän litteraturstudie, där fakta samlades in från artiklar i olika databaser och även i kurslitteratur. Kvalitetsgranskningen gjordes av båda författarna enligt ett kvalitetsgranskningsprotokoll som var specialutformat för att passa studien bra.  I analysen sammanställdes informationen från artiklarna och kategoriserades för att göra resultatet mer lättöverskådligt. Resultatet visade på att fler frakturer hittas med hjälp av CBCT:n än vad det görs med konventionell röntgen. Detta gällde särskilt scaphoideum-, karpalbens-, och handledsfrakturer. Den visade sig även vara ett hjälpmedel gällande bedömning av instabil eller stabil fotled efter en viss typ av fotledsfraktur. Magnetisk resonans (MR) visade sig var något bättre än CBCT:n på att detektera scaphoideumfrakturer. Frakturdetekteringsförmågan hos CBCT:n var likvärdig som med den hos Multi Detector Computed Tompography (MDCT). Stråldosen ifrån CBCT:n visade sig vara högre än vid konventionell röntgen, men mindre än stråldosen från MDCT:n. CBCT:n var även billigare att köpa in och underhålla än MDCT:n. CBCT:n visade sig ha en vanlig typ av artefakter, som var beam-hardening artefakter och rörelseartefakter. Författarna till denna studien tror att CBCT:n kan vara ett bra komplement till konventionell röntgen vid olika frakturer i extremiteter, men mer forskning behöver göras då området fortfarande är relativt nytt och informationen är begränsad. / Cone Beam Computed Tomography (CBCT) is a relatively new modality to be used in orthopedic for various types of injuries and the usage is increasing. The authors of this study have only encountered this modality a little bit during school, which meant that their interest in learning more about it was big. The purpose of this study was to compile the advantages and disadvantages of this modality in fracture examination in extremities. The method used for this study was a general literature study, where facts were collected from articles in different databases and also in literature. The quality review was done by both authors according to a quality audit protocol that was tailor-made to suit the study well.  In the analysis, the information was compiled from the articles and categorized to make the result more easy to understand. The result showed that more fractures were found using CBCT than conventional X-ray. This was especially true of scaphoidum, carpal, and wrist fractures. It also proved to be an aid in assessing unstable or stable ankle after a certain type of ankle fracture. Magnetic resonance (MR) proved slightly better than the CBCT to detect scaphoid fractures. The fracture detection capability of the CBCT was similar to that of Multi Detector Computed Tompography (MDCT). The radiation dose from the CBCT was found to be higher than in conventional X-rays, but less than the radiation dose from the MDCT. The CBCT was also cheaper to buy and maintain than the MDCT. The CBCT proved to have a common type of artifacts, such as beam-hardening artifacts and movement artifacts. The authors of this study believe that the CBCT may be a good complement to conventional x-ray in various fractures in extremities, but more research needs to be done as this area is still relatively new and the information is limited.

Antalet datortomografiundersökningar (DT) ökar i Sverige och hela världen. En nackdel med denna undersökning är höga stråldoser som kan orsaka stokastiska skador (cancer) på patienter. Mest strålkänsliga patienter är barn. De har snabbare celldelning och längre livstid kvar vilket innebär att cancer har större möjlighet att utvecklas i framtiden. Syfte: Syfte med denna studie är att belysa hälsorisker som kan förekomma vid joniserande strålning inom DT med fokus på barn samt unga vuxna. Metod: En litteraturöversikt gjordes där artiklarna valdes från två databaser PubMed och CINAHL. 10 artiklar kvalitetsgranskades och resultaten av de utvalda artiklarna analyserades. Resultat:  Resultaten visade att DT-undersökning som genomförs under barndomen kan leda till ökad risk för malignitet och deterministiska skador. Det finns ett direkt samband mellan mängden av stråldos, ålder och kön vid exponering av joniserande strålning av DT och risken att drabbas av cancer. Ju högre dos och desto yngre patienten är, samt hos flickor överlag, finns större risk att drabbas av cancersjukdom. Slutsatser: På grund av hälsorisker som förekommer efter exponering med joniserande strålning krävs ett stort ansvar både hos radiologer och röntgensjuksköterskor, för att minimera skadorna hos barn. Därför är det även av stor vikt att alla undersökningar som utförs inom DT är berättigade och optimerade för att nyttan av att utföra undersökningen ska bli större än skadan. / The number of computed tomography (CT) examinations is increasing in Sweden and worldwide. A disadvantage of this method is high radiation doses that can cause stochastic effects (cancer) on patients. The most radiation-sensitive patients are children. They have faster cell division and longer life, which means that cancer has a greater chance of developing in the future. Aim: The aim of this study is to elucidate health risks that can occur in ionizing radiation in CT with focus on children and young adults. Method: A literature review was conducted where the articles were selected from the two databases PubMed and CINAHL. Ten articles were quality checked and the results of the selected articles were analyzed.Results: The results showed that CT examination conducted during childhood could lead to an increased risk of malignancy and deterministic injuries. There is a direct correlation between the amount of radiation dose, age and sex, when exposed to ionizing radiation from CT and the risk of cancer. The higher the dose and the younger the patient, and in girls overall, there is a greater risk of suffering from cancer. Conclusions: Due to health risks that occur after exposure to ionizing radiation, a great responsibility is required of both radiologists and X-ray nurses, to minimize the damage in children. Therefore, it is also of great importance that all investigations carried out within CT are justified and optimized so that the benefit of carrying out the investigation should be greater than the damage.

Lungscintigrafi är en av de mest vanligt förekommande nuklearmedicinska undersökningarna. Akut lungemboli är en huvudindikation för lungscintigrafi. Undersökningen består av två delar, först undersöks ventilationsdelen och sedan perfusions-fördelningen i lungan. Vid ventilationen inhalerar patienten 99mTc-Technegas. Vid perfusionen injiceras 99mTc-Pulmocis (MAA) intravenöst. Enligt EANM ligger den administrerade aktiviteten mellan 25 – 30 MBq för Technegas och mellan 140 – 160 MBq för Pulmocis. Studien utfördes på avdelningen klinisk fysiologi vid Centralsjukhuset Kristianstad. Först utfördes en fantomstudie före patientstudien för att testa metoden. Den inkluderade totalt 20 patienter som hade en bokad tid för lungscintigrafi. Syftet med studien var att optimera metoden för lungscintigrafi genom att reducera patientstråldosen genom att uppskatta aktiviteten som administreras vid ventilation. Vidare var syftet att kontrollera om kvoten mellan ventilation- och perfussionsundersökningen överensstämmer. Detta utfördes med hjälp av två metoder: den ena var en gammadetektor som mätte antalet counts som patienten har andats in och den andra var med att kvantifiera bilderna efter en slutförd undersökning. Resultaten över aktiviteten i ventilationsbilderna i Xeleris Software har erhållits med en beräkning. Perfusionen beräknades genom att mäta sprutans aktivitet före och efter undersökningen. Genom dessa värden kunde kvoten mellan perfusion och ventilation erhållas. Medelvärdet för alla patienter visar att kvoten blir fyra gånger så hög i perfusion som i ventilation. Resultaten över mätmetoderna visade att gammadetektorn har samma effektivitet som kamerans detektorer. Det erhölls en positiv korrelationskoefficient mellan metoderna och den låg på 0,79. Med Bland-Altmans diagram var 95% av värden för båda metoderna inom referensramarna förutom ett extremvärde som berodde på en hög inhalerad aktivitet. Slutsatsen blir att mätmetoden kräver en större studie med fler deltagare för att kunna implementera mätningen med gammadetektorn i kliniken. / Pulmonary scintigraphy is one of the most common nuclear medicine examinations. Acute pulmonary embolism is a major indication for pulmonary scintigraphy. The examination consists of two parts, first the ventilation part and then the perfusion distribution in the lung is examined. During ventilation, the patient inhales 99mTc-Technegas. At perfusion, 99m Tc-Pulmocis (MAA) is injected intravenously. According to EANM, the administered activity is between 25 - 30 MBq for Technegas and between 140 - 160 MBq for Pulmocis. The study was performed at the department of Clinical physiology at Central Hospital Kristianstad. A phantom study was first performed before the patient study to test the method. It included a total of 20 patients who had an appointment for pulmonary scintigraphy. The aim of the study was to optimize the method of pulmonary scintigraphy by reducing the patient radiation dose by estimating the activity administered during ventilation and perfusion. Furthermore, the aim was to check whether the ratio between the ventilation and perfusion examination is correct. This was done using two methods: one was a gamma detector that measured the number of counts that the patient has inhaled, and the other was involved in quantifying the images after a completed examination. The results of the activity in the ventilation images in Xeleris Software have been calculated. Perfusion is calculated by measuring the activity of the syringe before and after the examination. Through these values, the ratio between perfusion and ventilation could be obtained. The average value for the ratio and diagrams showed that the ratio is four times as much in perfusion as in ventilation. The results of the measurement methods showed that the gamma detector has the same efficiency as the camera detectors. A correlation coefficient was maintained between methods that indicated a good significance. With Bland-Altman's diagram, 95% of the values ​​for both methods were within the frame of reference except for an extreme value that was due to a high inhaled activity. The conclusion is that the measurement method requires a larger study with more participants to be able to implement the measurement with the gamma detector in clinical practice.