No description available.

Introduktion Hjärntrötthet är vanligt vid stroke och uppges ha negativ inverkan på vardag och livskvalitet. Många personer med stroke når inte rekommendationer för fysisk aktivitet, trots att motoriska förutsättningar finns, och anger att hjärntröttheten kan vara en hindrande faktor för detta. Syfte Att beskriva upplevelsen av fysisk aktivitet hos personer med hjärntrötthet efter stroke utan uppenbar motorisk påverkan. Metod En kvalitativ design med induktiv ansats användes. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med tio personer med stroke. Intervjuerna transkriberades och analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat Resultatet visade på ett tema, Fysisk aktivitet, antingen en befrielse eller en belastning, bestående av tre kategorier med tillhörande underkategorier som belyser olikheterna kring upplevelsen av fysisk aktivitet vid hjärntrötthet efter stroke. Konklusion Studien bidrar med ökade kunskaper kring upplevelsen av fysisk aktivitet hos personer med hjärntrötthet efter stroke, utan uppenbar motorisk påverkan. Framträdande i studien var de olika erfarenheter informanterna beskrev kring upplevelsen av fysisk aktivitet. Fysisk aktivitet beskrevs både kunna ge energi och minska hjärntrötthet men också upplevas begränsande för möjligheten att vara fysiskt aktiv. Kunskapen kan vara till nytta i mötet med personer med hjärntrötthet efter stroke, för att kunna anpassa och öka fysisk aktivitetsnivå.

Metamorphosis is a theory-driven occupational therapy program using telerehabilitation based on the concept of self-management of stroke (Warner et al., 2015), which emphasizes the crucial role of client adherence and engagement between formal therapy sessions to drive neuroplastic change. This program utilizes self-determination theory (Ryan & Deci, 2000) to cultivate the intrinsic motivation of individuals with chronic stroke to participate in evidence-based therapy from the home setting (Chemtob et al., 2019; Moore et al., 2016). Repetitious but interesting and engaging gamified therapy (Cramer et al., 2019; Proffitt & Lange, 2015; Thielbar et al., 2019) can lead to motor changes which are then translated into improvements in UL engagement during ADL guided by the Active Learning Program for Stroke (ALPS) (Fasoli & Adans-Dester, 2019), solidifying the motor changes by reducing learned non-use of the stroke-affected limb. Emotional support is provided through a moderated forum for stroke survivors (Owen et al., 2010) which can aid in continued translation of skills and motivation to participate in the program during a challenging time. / 2022-09-25T00:00:00Z

Background: Stroke is a common health problem and one of the most frequent causes of disability among adults. Stroke is a collective term for cerebral infarction or brain bleeding, both of which can lead to death. Due to the injury caused by a stroke, patients may experience various symptoms depending on which part of the brain that is affected. Symptoms can include paralysis, difficulty swallowing, language disorders, and cognitive impairment. The severity of symptoms varies depending on the type of stroke, and some individuals may develop residual functional disabilities. Aim: The aim of this study was to highlight patients’ experiences regarding post-stroke nursing care. Method: The design of this study was a literature review where eight qualitative articles were analyzed using Friberg’s (2017) five-step method. Results: Two categories and six subcategories emerged from the analysis. Patients wished to be more involved in their care and wanted to be well-informed and engaged in their situation. Patients have different experiences when it comes to being a patient, which can include the feeling of questioning why this happened to them, facing obstacles, not being seen as a person, or fearing that something might be overlooked in their care. Conclusion: This study showed that patients’ experiences are important for nurses to go forward with the care the patients’ need. Patients expressed that the information they were given and in the way it was given, made the patients feel involved in their care. / Syftet med denna litteraturstudie var att belysa patienters upplevelser av omvårdnaden efter en stroke. När en patient drabbas av en stroke uppstår syrebrist i en specifik del av hjärnan på grund av antingen en hjärnblödning eller hjärninfarkt. Stroke kan ge svårigheter med motoriken och/eller kommunikationen och är den vanligaste orsaken till funktionsnedsättningar hos vuxna. Resultatet från studien visar att patienterna behöver klar och tydlig information, vara delaktiga i sin vård samt få stöd från både personal, närstående och andra patienter för att uppleva en god omvårdnad. Dessutom framkom det att patienterna upplever trygghet, säkerhet, delaktighet, tillit, rädsla, panik och ilska under vårdtiden. Studien pekar också på behovet av förbättringar i kommunikationen mellan patienter och sjuksköterskor, samt att informationen som patienterna erhåller bör anpassas utefter deras individuella behov och kunskapsnivå. Genom förbättringar inom dessa områden visar studien att patienterna känner sig mer delaktiga i sin vård. Stöd från vårdpersonal, anhöriga och andra patienter är avgörande för patienternas välbefinnande. Denna stöttning förbättrar miljön runt omkring patienterna och skapas en känsla av trygghet. Under vårdtiden uttryckte patienterna olika upplevelser, såsom minskad tillit till sina kroppar. Studien påvisar brister i omvårdnaden efter en stroke, där patienterna upplevde att sjuksköterskorna brast i delgivningen av informationen och möjligheten att göra patienterna delaktiga. Vidare upplevdes att det finns brister i sjuksköterskornas kommunikationsförmåga. Detta resulterade i upplevda brister i omvårdnaden och hinder för en personcentrerad vård. Resultatet i denna litteraturstudie baseras på åtta kvalitativa artiklar om patienters upplevelser efter en stroke.

Bakgrund: Att ha blivit drabbad av en stroke har stor påverkan på personer och dess anhöriga. Återhämtningen är utmanande för alla involverade parter i den drabbades väg tillbaka till ett funktionellt liv. Syftet med denna studie var att beskrivas personers upplevelse av återhämtningefter en stroke. Metod: En litteraturstudie valdes som design, vars systematiska sökning genomfördes i databaserna Cinahl och PubMed. Sökningen resulterade i 19 artiklar som analyserades med kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats med stöd av Bengtsson (2016). Resultat: Analysen resulterade i de fyra kategorierna; Att behöva anpassa sig efter en förändrad självbild; Lära sig leva med olika former av funktionsnedsättningar; Professionellt och socialt stöd är nödvändig för återhämtning; och Hemmet har stor betydelse för återhämtning. Slutsats: Litteraturstudien visade att personer med stroke upplevde fysiska och psykiska begränsningar som ledde till negativa känslor och upplevelser av att vara en börda gentemot omgivningen. Olika stöd och rehabilitering kunde förbättra välmående och hjälpa dem fokusera på återhämtning. En trygg hemmiljö var föredragen för återhämtning. Sjuksköterskor kan stödja genom att uppmärksamma patientens behov.

No description available.

ABSTRACT Stroke can result in aphasia which is an acquired language disorder. It affects both the person with aphasia and the relatives. Previous studies have shown that people with aphasia consider themselves to have fewer difficulties with communication in comparison to their relatives’ opinions. The relatives rate the difficulties as less severe in comparison to the speech and language pathologists. The scales Communication Outcome after Stroke (COAST) and Carer Communication Outcome after Stroke (Carer COAST) can be used to investigate the experiences of the people with aphasia and their relatives regarding the language and communication ability of people with aphasia and the quality of life for both groups. By using COAST and Carer COAST this study aimed to investigate the experiences of people with aphasia and their relatives and to compare their experiences to the assessment of language. This study also aimed to start a validation of COAST and Carer COAST on a Swedish population. A qualitative and a quantitative analysis were used. Twenty people with aphasia and nineteen relatives were participating. The ratings between people with aphasia, their relatives and the speech and language pathologist did not differ a lot even though the relatives rated the difficulties as most severe. The quality of life was negatively affected for almost all participants. This study provided deeper insight in the different experiences which can be crucial in the clinical practice. The validation of COAST and Carer COAST can contribute to an extended use of the scales clinically and in research. Keywords: aphasia, stroke, relative, experiences, speech and language pathology, Communication Outcome after Stroke, Carer Communication Outcome after Stroke SAMMANFATTNING Afasi är en förvärvad språkstörning som kan uppkomma efter stroke och påverkar både personen som fått afasi och de närstående. Enligt tidigare studier anser personer med afasi att de har mindre kommunikationssvårigheter än vad de närstående upplever. De närstående upplever i sin tur svårigheterna som mindre än vad logopeder bedömer. Skattningsformulären Communication Outcome after Stroke (COAST) och Carer Communication Outcome after Stroke (Carer COAST) kan användas för att undersöka upplevelserna hos personer med afasi och deras närstående avseende den språkliga och kommunikativa förmågan hos personen med afasi samt livskvaliteten hos båda parter. Studien syftade till att med COAST och Carer COAST studera upplevelserna hos personer med afasi och deras närstående samt hur dessa förhöll sig till en språklig bedömning. Ytterligare ett syfte var att påbörja validering av COAST och Carer COAST på en svensk population. En kvalitativ och en kvantitativ analys gjordes. Tjugo personer med afasi och nitton närstående deltog. Det var inga större skillnader mellan skattningarna av deltagarna med afasi och deras närstående. Skattningarna stämde även till stor del överens med den språkliga bedömningen även om de närstående överlag skattade svårigheterna som störst. Livskvaliteten var negativt påverkad för de flesta deltagarna. Studiens resultat ökar insikten om de olika upplevelserna vilket kan vara av betydelse i den kliniska verksamheten. Valideringen av COAST och Carer COAST kan innebära att skattningsskalorna i större utsträckning kan användas kliniskt och inom forskning.   Nyckelord: afasi, stroke, närstående, upplevelser, logopedi, Communication Outcome after Stroke, Carer Communication Outcome after Stroke

Tid till behandling är livsviktigt för människor som får en stroke. På olika platser i världen har man därför sett värdet i att införskaffa en specialambulans för stroke (stroke-ambulans) som har specialutrustning och specialpersonal som kan utföra intravenös behandling (trombolys). Då det är uppenbart att dess involvering i vården skulle hjälpa åtminstone en viss andel patienter används ofta ingen utvecklad metod eller analys av var och hur denna stroke-ambulans ska placeras. Genom att noggrant undersöka läget i Skåne län om hur denna placeringen kan gå till, är vårt mål att genom vår metod, som bygger på optimering av förväntade transporttider, upplysa beslutstagare om olika perspektiv man bör ta hänsyn till. Vår metod kan användas över olika geografiska områden.Vi föreslår en optimeringsmetod som utgår från två olika perspektiv: effektivitet och jämlikhet. Metoden visar att beroende på vilket perspektiv man väljer, kan den optimala placeringen för ett givet område variera kraftigt. Det är därför viktigt att beslutstagare av placering för stroke-ambulanser har tydliga och väl genomtänkta mål. Dessa mål bör även innefatta de lokala sjukhusens mål när det kommer till förbättring av behandlingstiden för strokepatienter, s.k. door-to-needle-time (DTN) då dessa i vissa fall kan göra större förbättringar än vad en införskaffning av en stroke-ambulans skulle göra. / Tid till behandling är livsviktigt för människor som får en stroke. På olika platser i världen har man därför sett värdet i att införskaffa en specialambulans för stroke (stroke-ambulans) som har specialutrustning och specialpersonal som kan utföra intravenös behandling (trombolys). Då det är uppenbart att dess involvering i vården skulle hjälpa åtminstone en viss andel patienter används ofta ingen utvecklad metod eller analys av var och hur denna stroke-ambulans ska placeras. Genom att noggrant undersöka läget i Skåne län om hur denna placeringen kan gå till, är vårt mål att genom vår metod, som bygger på optimering av förväntade transporttider, upplysa beslutstagare om olika perspektiv man bör ta hänsyn till. Vår metod kan användas över olika geografiska områden.Vi föreslår en optimeringsmetod som utgår från två olika perspektiv: effektivitet och jämlikhet. Metoden visar att beroende på vilket perspektiv man väljer, kan den optimala placeringen för ett givet område variera kraftigt. Det är därför viktigt att beslutstagare av placering för stroke-ambulanser har tydliga och väl genomtänkta mål. Dessa mål bör även innefatta de lokala sjukhusens mål när det kommer till förbättring av behandlingstiden för strokepatienter, s.k. door-to-needle-time (DTN) då dessa i vissa fall kan göra större förbättringar än vad en införskaffning av en stroke-ambulans skulle göra. / The time to treatment is vital for people who suffer from a stroke. Therefore, in different places in the world, the value of acquiring a specially developed ambulance for a stroke (i.e., a Mobile Stroke Unit, MSU) with special equipment and specialists who can perform intravenous treatment (thrombolysis) has been identified. Since it is clear that an MSU’s involvement in health care would aid at least a certain proportion of the patients, the MSU is often purchased and placed without any developed method or analysis of where and how this MSU is to be placed. By carefully examining the situation in Skåne Municipality of how this placement could be performed, we will inform decision makers about different perspectives that should be taken into consideration, including other areas than Skåne.Our optimization method showed that depending on what perspective you are investing, efficiency or equality, the optimal placement for any given area can vary greatly. It is therefore importantthat decision-makersofMSUpurchaseshaveclearandwell-thought-outgoals.These goals should also include the goals of the local hospitals when it comes to improving the treatment time for stroke patients, door-to-needle (DTN), as the DTN may in some cases make greater improvements than a purchase of an MSU would. / The time to treatment is vital for people who suffer from a stroke. Therefore, in different places in the world, the value of acquiring a specially developed ambulance for a stroke (i.e., a Mobile Stroke Unit, MSU) with special equipment and specialists who can perform intravenous treatment (thrombolysis) has been identified. Since it is clear that an MSU’s involvement in health care would aid at least a certain proportion of the patients, the MSU is often purchased and placed without any developed method or analysis of where and how this MSU is to be placed. By carefully examining the situation in Skåne Municipality of how this placement could be performed, we will inform decision makers about different perspectives that should be taken into consideration, including other areas than Skåne.Our optimization method showed that depending on what perspective you are investing, efficiency or equality, the optimal placement for any given area can vary greatly. It is therefore importantthat decision-makersofMSUpurchaseshaveclearandwell-thought-outgoals.These goals should also include the goals of the local hospitals when it comes to improving the treatment time for stroke patients, door-to-needle (DTN), as the DTN may in some cases make greater improvements than a purchase of an MSU would.

Thesis (MPhil)--Stellenbosch University, 2009. / A research assignment submitted in partial fulfilment of the requirements of the degree Master of Philosophy (MPhil) in rehabilitation at Stellenbosch University / ENGLISH ABSTRACT: Introduction: Stroke is a growing healthcare problem in South Africa. It contributes significantly to the burden of disease and is the largest cause of disability. Rehabilitation can significantly improve recovery and outcomes of stroke survivors particularly if implemented in the correct manner and through using certain approaches. The aim of this study was to examine the practice of doctors with regards to stroke rehabilitation in private acute-care hospitals in the Western Cape Metropole. In particular, attention has been given to the degree to which doctors in the private health care sector shared information with first time stroke patients. The study design was retrospective and descriptive in nature. Data collection was primarily of a quantitative nature although some qualitative data has been collected to elaborate on quantitative findings. Two self-designed questionnaires were used to collect data. Data from doctor-participants were collected to examine the use of care protocols. Data from both groups of participants were collected to determine which practices were prefered. In particular it was sought to ascertain what team work approach was favoured by doctors. To do this the method of communication among team members was examined. It was also sought to ascertain how information regarding diagnosis, prognosis, risk factors, post–acute rehabilitation options and discharge planning was shared. In total thirty-five doctors and forty-eight patients were interviewed. Quantitative data was captured on an excel spreadsheet and analysed with the help of a STATISTICA software package. A p value of less than 0.05 was deemed statistically significant. Results showed that none of the doctor participants had any formal rehabilitation qualification. It was found that stroke care protocols were used by 46% of doctor participants, while 89% acknowledged the advantages of a set protocol. The majority of doctors (57%) operated as part of a multidisciplinary team. Communication between team members regarding the patient’s management plan was done on a very informal basis with only 11% of doctors using ward rounds and none using team meetings for this purpose. Opinions differed between the two study groups on the frequency of information sessions (p = .00039). Only six % of doctors included the patient and family in the rehabilitation team. A large discrepancy was seen when it came to opinions on sharing information regarding diagnosis, prognosis, stroke risk factors, post-acute rehabilitation and discharge planning. P values ranging from 0.00013 to 0.0041 showed that the difference between the opinions of patients and doctors on these issues was statistically significant. Opinions also differed between the two groups when the frequency of information sessions was compared (p = 0.00039). Only 28% of patient participants were included in the decisionmaking process regarding further post-acute rehabilitation and in most cases the final decision was made by the doctor or the medical insurance company. Qualitative data highlighted some patients’ dissatisfaction regarding the post-acute rehabilitation process and indicated a problem with regard to the recognition of early stroke warning signs by general practitioners and the emergency treatment of these. The conclusion was that there is a great need for further motivation and education of doctors with respect to advanced research projects, further specialisation as well as the implementation of important rehabilitation modalities. It is also important that the patient himself acts as a fully-fledged team member. Recommendations were that administrators in both, the private and public health care sectors as well as non-government organisations and government welfare organisations identify the reasons for doctors’ hesitation to implement existing knowledge; that they make stroke rehabilitation training available and that they ensure that doctors implement the existing and new knowledge on all aspects of acute and post-acute stroke rehabilitation i.e. use of set care protocols, team work approach and sharing information on diagnosis, prognosis, risk factors, post–acute rehabilitation options and discharge planning when managing stroke patients. It was also recommended to promote more research projects which are implemented in the private health care sector. / AFRIKAANSE OPSOMMING: Beroerte is reeds die grootste enkele oorsaak van gestremdheid in Suid Afrika en steeds aan die toeneem in insidensie. Navorsing het bewys dat rehabilitasie geskoei op wetenskaplik bewese metodes die uitkomste van beroerte lyers beduidend kan verbeter. Daarom was dit die doel van die studie om vas te stel tot watter mate dokters, werksaam in die privaat sektor in die Wes Kaapse Metropool, bewese rehabilitasie metodes implimenteer tydens behandeling van akute beroerte pasiënte. Spesifieke areas waaraan aandag geskenk is, was die gebruik van beroerte protokolle, die volg van die interdissiplinêre spanwerk benadering, kommunikasie metodes tussen spanlede en die deurgee van inligting met betrekking tot die diagnose, prognose, risiko faktore, opvolg rehabilitasie en ontslag beplanning aan pasiënte na `n eerste beroerte. Die studie was retrospektief en beskrywend van aard. Daar was primêr kwantitatiewe data ingesamel met behulp van twee self ontwerpde vraelyste. ‘n Klein hoeveelheid kwalitatiewe data is aanvullend ingesamel om kwantitatiewe bevindings toe te lig. 35 dokters en 48 pasiënte het aan die studie deelgeneem. ‘n STATISTICA sagteware pakket is gebruik vir die analise van kwalitatiewe data. ‘n P waarde van minder as 0.05 is as statisties beduidend beskou. Nie een van die dokters wat aan die studie deelgeneem het, het nagraadse opleiding in rehabilitasie gehad nie. 46% van dokters het beroerte protokolle gebruik in hulle praktyke, terwyl 89% gevoel het dat die gebruik van protokolle voordele inhou. Waar spanwerk gebruik was (57% van dokters), is die multidissiplinêre benadering gevolg. Kommunikasie tussen spanlede het meesal op `n informele basis geskied. Geen dokter het spanvergaderings gehou nie. 11% van dokters het saalrondtes gehou waartydens met spanlede gekommunikeer is. 6% van dokters het die pasiënt en familie ingesluit in die rehabilitasie span. Volgens dokters was daar beduidend meer inligting sessies met pasiënte gehou as volgens pasiënte (p = 0.00039). Die verskil in mening tussen die twee groepe is ook waargeneem met betrekking tot die hoeveelheid inligting wat verskaf is oor diagnose, prognose, risiko faktore, post akute rehabilitasie en onslag beplanning (P waardes het gewissel van 0.00013 tot 0.0041). 25% van pasiënte het deelgeneem aan die besluitnemings proses oor opvolg rehabilitasie. Die finale besluit hieroor was in die meerderheid van gevalle deur die dokter en die mediese versekeringsskema geneem. Dit het uit die kwalitatiewe data geblyk dat van die pasiënte ongelukkig was met die opvolg rehabilitasie wat hulle ontvang het. Voorts het pasiënte gevoel dat algemene praktisyns beter ingelig behoort te wees oor die vroeë waarskuwingstekens van beroerte sowel as die noodbehandling van die tekens. Die navorser het tot die gevolgtrekking gekom dat dokters oortuig moet word van die belang van verdere navorsing, spesialisasie in rehabilitasie en die implementasie van bewese beroerte rehabilitasie metodes. Sy beveel aan dat administrateurs van beide die privaat en staatssektor sowel as verteenwoordigers van nie regerings organisasies betrokke raak om bogenoemde te bewerkstellig. Daar moet vasgestel word waarom dokters huiwerig is om bestaande kennis te implemteer. Beroerte rehabilitasie opleiding moet beskikbaar gestel word aan dokters en dokters moet aangemoedig word om bewese kennis soos die gebruik van protokolle, interdissiplinêre spanwerk en verskaffing van inligting oor diagnose, prognose, risiko faktore, opvolg rehabilitasie en ontslag beplanning toe te pas in die praktyk. Die doen van meer navorsing in die privaat sektor word ook aangemoedig.

A doença cerebrovascular é a maior causa de morte e uma grande causa de incapacidades no Brasil. A taxa de mortalidade no Brasil é uma das mais altas do mundo, principalmente entre os indivíduos com menor condição socioeconômica. A coleta de dados confiáveis e com qualidade sobre as características do acidente vascular cerebral (AVC) é essencial para sua prevenção. Entretanto, existem poucos estudos brasileiros sobre a prevalência da doença. A Organização Mundial de Saúde propõe uma estratégia de vigilância para o acidente vascular cerebral (The WHO STEPwise Approach to Stroke Surveillance) em 3 etapas. A etapa 1 analisa os eventos hospitalizados, a etapa 2, os eventos fatais na comunidade e a etapa 3, os casos de AVC na comunidade que não foram admitidos em hospitais. Por meio de padronização de instrumentos para coleta de dados nas três etapas, esta estratégia permite a comparação de dados sobre a epidemiologia do AVC ao longo do tempo e entre países. Este estudo transversal tem como objetivo avaliar a prevalência de acidente vascular cerebral na área de abrangência do Programa Saúde da Família no Jardim São Jorge, zona oeste do município de São Paulo, por meio da implantação do terceiro passo do WHO STEPS Stroke. Validou-se questionário sobre sintomas de AVC (fraqueza de membros em um dos lados do corpo, paralisia facial, problemas na articulação da fala, alterações de sensibilidade em um dos lados do corpo e alterações visuais) e história prévia da doença. O padrão-ouro utilizado para validação do instrumento foi avaliação por neurologista e revisão de prontuário. Após validação, foram considerados casos de AVC indivíduos com duas ou mais respostas positivas ao questionário com procura a serviços de saúde ou mais de 3, mesmo sem procura a serviços de saúde. Utilizando-se os critérios de positividade acima expostos, a sensibilidade do questionário comparada ao padrão-ouro foi de 72,2%, a especificidade 94,4%, a razão de verossimilhança positiva 12,9 e a razão de verossimilhança negativa 0,29. O questionário validado foi aplicado pelos agentes comunitários de saúde em suas visitas mensais às residências, a todos os moradores maiores de 35 anos da área de abrangência da unidade. Dos 4.496 moradores, aceitaram participar da pesquisa 3.661 pessoas (81,4%). Destes, 577 (15,8%) apresentaram rastreamento positivo e foram submetidos à entrevista mais detalhada para confirmação de AVC. Foram considerados como casos de acidente vascular cerebral 243 indivíduos (6,6%). A prevalência de AVC ajustada por idade nos indivíduos maiores de 35 anos foi de 6,5% (IC95% 3,5 - 5,7) entre as mulheres e 4,6% (IC95% 3,9 - 5,7) entre os homens. Hipertensão, doença cardíaca e dislipidemia foram as condições auto-referidas associadas ao AVC. 11,9% dos casos de AVC apresentavam incapacidade grave segundo a escala de Rankin modificada. A taxa de prevalência foi elevada em comparação com outras pesquisas, principalmente entre as mulheres. / Stroke is the leading cause of death and a major cause of disability in Brazil. Mortality rates are higher compared to other countries mainly among individuals with lower socio-economic status. The search of reliable and good quality data on characteristics of stroke -is essential for stroke prevention. However, there are few Brazilian studies about the prevalence of stroke. The World Health Organization proposes a surveillance strategy to stroke (The WHO STEPwise approach to stroke surveillance). Using standardized questionnaires, it is possible to collect data and compare them over time and among countries. Step 1 aims to collect information on stroke patients admitted to hospitals, Step 2 identifies fatal stroke events in the community and Step 3 estimates community based non fatal stroke events. This crosssectional study aims to evaluate the prevalence of stroke in a poor neighborhood \"Jardim São Jorge\" assisted by the Family Health Program. A validated questionnaire about stroke symptoms (limb weakness, facial weakness, speech articulation problems, sensibility disturbances and impaired vision) and past diagnosis of stroke were applied to all residents older than 35 years in the area. The gold-standard method was a neurological evaluation and a review of patient medical records. After validation, questionnaire were considered positive when a participant answered positive to two or more questions about stroke symptoms and/or the presence of stroke being confirmed by a physician, or at least three positive questions not confirmed by a physician. The questionnaire presented a sensitivity of 72.2%, a specificity of 94.4%, a positive likelihood ratio of 12.9 and a negative likelihood ratio of 0.29. Of 4,496 individuals with 35 years or more, 3,661 people were screened (81.4%) by the community health workers in their monthly visits to the residences and 577 (15.8%) presented a positive screening and underwent more detailed interview for confirmation of stroke. 243 individuals (6.6%) were considered as cases of stroke. The prevalence of stroke adjusted by age in individuals over 35 years was 6.5% (CI95% 3.5 - 5.7) among women and 4.6% (CI95% 3.9 - 5.7) among men. Hypertension, heart disease and dyslipidemia were self- reported conditions associated with stroke. 11.9% of stroke cases had serious disability according to the modified Rankin scale. The prevalence rate was higher compared to other surveys especially among women