Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om elevers perspektiv på användandet av digitala verktyg i socialt samspel, som stöd i undervisningen och i vardagen. För att belysa detta område har elever som går ett nationellt yrkesprogram i gymnasiesärskolan intervjuats. Intresset för denna studie uppkom då jag genom mitt arbete inom särskolans verksamheter ibland upplevt att jag inte haft tillräckligt med kunskap inom detta område för att kunna stötta eleverna optimalt. Tidigare forskning visar att användandet av digitala verktyg i undervisningen har positiva effekter för elever med utvecklingsstörning. Det finns även forskning som visar att användandet av digitala verktyg kan bidra till ökad självständighet och delaktighet i samhället för dessa personer. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv, där lärande och utveckling sker i interaktion mellan människor. En kvalitativ halvstrukturerad intervju, valdes som metod för att samla in det empiriska materialet. Resultaten i studien pekar på att eleverna använder vanligt förekommande funktioner i mobiler och datorer i många olika kontexter. Enligt eleverna är verktygen en nödvändighet för både undervisningen och för att kunna vara delaktiga i samhällets alla delar. Inga specifika funktioner eller användningsområden som kan härledas till just gymnasiesärskolans verksamhet framträdde i studien. Eleverna uttryckte att de lärt sig använda verktygen av sig själva eller utav kompisar. De uppgav också att de själva funnit lämpliga strategier och användningsområden för verktygen som kompenserar olika funktionsnedsättningar eller andra svårigheter både i och utanför skolan. För att belysa området ytterligare kan det vara lämpligt att studera användandet av digitala verktyg utifrån speciallärares perspektiv och se vilka möjligheter det finns för att utveckla användandet av de verktyg eleverna redan är förtrogna med i undervisningen. / The purpose of this study is to contribute knowledge about students’ perspectives on the use of digital tools in social interactions, education and everyday life. In order to examine this area, students in compulsory school for pupils with learning disabilities have been interviewed. The interest for this subject arose when I during my work in special school sometimes experienced a lack of knowledge, regarding digital tools, on how to support the students fully in their education. Previous research shows positive results for students with intellectual disabilities regarding use of digitals tools during education. There are also studies that show that using digital tools can contribute to increase the independence and connection to the society for these people. This study is based on a sociocultural perspective, where education and personal growth is developed by interaction between people. In order to collect empirical data, a qualitative semi-structured interview method was selected. The results indicate that the students are using common functions in both smart phones and computers in a variety of contexts. According to the students, the digital tools are necessary for their education as well as their participation in all parts of the society. The study did not result in any features or applications used specifically for educating students in compulsory school for pupils with learning disabilities. The students expressed that they learned to use the tools by themselves or from friends. They also stated that they themselves found appropriate strategies and area of use for the tools that compensate for different disabilities or other difficulties both inside and outside the school. Regarding future research in this area one suitable approach could be to use the special education teacher’s perspective as a main source and explore the possibilities to further develop the digital tools the students already are familiar with, towards a better education.

Studiens syfte är att bidra med en ökad förståelse av elevernas upplevelser av att delta imatematiska samtal i helklass. Arbetet tar avstamp i följande frågeställningar: Vad för slags deltagarmönster framträder i helklassamtal? Och Hur upplever elever delaktighet i matematiska samtal i helklass och vilka faktorer gör att delaktigheten upplevs så? Den metod som använts för att besvara syftet är semistrukturerad intervju samt observation. Studien genomfördes på en grundskola i tre olika klasser, samtliga i årskurs två. För att få en djupare förståelse av elevernas upplevelser valde vi att observera de klassrum som eleverna befann sig i under matematiklektionerna. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv på lärande och de vårt ramverk vi utgått från är utforskande samtal. Studiens mest framträdande resultat visar att eleverna upplevde sitt deltagande som osäkert i matematiksamtal. De ville inte dela med sig av svar de var osäkra på samt tyckte att det var jobbigt att svara fel. Ett annat framträdande resultat var att två av eleverna upplevde praktiken som trygg. De hade inga problem med att dela med sig av svar de inte var säkra på och ansåg att de alltid hann tänka klart när läraren ställt en fråga. Faktorer som bidrog till elevernas upplevelser handlar om de frågor läraren ställer, att läraren endast väljer elever som räcker upp handen samt den korta betänketid som eleverna gavs. / The study aims to contribute an increased understanding of students´ experiences ofparticipating in mathematical whole-class conversations. The work is based on the following questions: What kind of participant pattern emerges in whole-class conversations? And How do students experience participation in mathematical whole-class conversations and what factors contribute? The method we used was semi-structured interviews with the students and observations during lessons in mathematics. The study was conducted at an elementary school in three different classes, all in grade two. To gain a deeper understanding of the students´ experience, we chose to study the environment they stayed in to relate their answers to the practice. The study is based on a socio-cultural perspective on learning and the framework we used is exploratory conversations. The study's most prominent results show that students experienced their participation as insecure in mathematics conversations. They did not want  to share answers they were unsure of and thought it was hard to answer incorrectly. Another result shows that two of the students experienced their participation as safe. They had no problem sharing answers they were not sure about and felt that they always had time to think when the teacher asked a question. Factors that contributed to the students' experiences are about the questions the teacher asks, focus on the right answer, that the teacher only chooses students who raise their hand, and the short reflection time that the students were given.

As other programs in education, international collaborative programs face challenges of quality assurance and accountability for students' learning outcomes. Through a survey of 1458 students, the present research employs a "program logic model" (input-activity-outcome) to measure students' perceived global learning outcomes in international collaborative programs in Shanghai, China. Multiple regressions were used to test the relationship between different aspects of students' learning experience and their perceived learning outcomes in the programs. Findings of this research suggest that students' learning experience had positive influence on students' perception of learning outcomes, even when students' personal variables, such as gender, grade level, major, pre-college grades, and international experience were controlled. This research further investigated the possible moderating effect of personal variables on the relationship between learning experience and perceived learning outcomes. Findings from the analysis show that the impact of students' learning experience on perceived learning outcomes may vary by pre-college grades and prior international experience. Although these differences are small in magnitude, they suggest that the effects of students' learning experience on their perceived learning outcomes should be carefully examined.

本研究主要是對教育部公費留學返國人員進行調查研究，以探討教育部公費留學制度四個基本目標達成的程度、公費留學經驗與公費留學生個人發展的關係並歸納公費留學生對教育部公費留學制度的看法與建議。研究目的有六：(一)從教育部公費留學返國人員的角度來分析教育部公費留學制度四個基本目標達成的程度。(二)瞭解教育部公費留學返國人員不同的「背景變項」在「留學經驗」上的差異情形。(三)瞭解教育部公費留學返國人員同的「背景變項」在「個人發展」上的差異情形。(四)瞭解教育部公費留學返國人員的「留學經驗」與「個人發展」的關係。(五)瞭解「背景變項」對「個人發展」的預測能力。(六)瞭解教育部公費留學返國個人員對教育部公費留學制度的看法及建議。最後，本研究再根據研究結果提出建議，以作為興革教育部公費留學制度的參考。 本研究以自編之「教育部公費留學調查問卷」及 Treiman(1977)的「國際職業聲望量表」為研究工具，針對已返國並可得知其服務機關的公費留學生進行問卷調查，共發出有效問卷 789 份，回收 380 份，回收率 47.6%。統計方法係採用描述性統計分析、單因子變異數分析、薛費法事後比較、積差相關以及多元逐步迴歸分析。 研究結果如下： 一、在留學國別的限定及留學學門的規劃上，公費留學生轉換國別及學門的比例極低，公費留學生返國服務的比例上也明顯的高於自費留學生，且公費留學制度的確提供給清寒且優秀的青年學子更大向上的發展機會。所以，教育部公費留學制度可以說已達成其應有的目標。 二、26-30 歲出國的公費留學生，在語言能力的進步、個人能力、態度、觀點的改變及職業發展上顯著的高於 36 以後才出國者；而 21-35 歲間出國的留學生，在學業經驗上也顯著的優於 36 歲以後才出國的留學生。 三、取得博士學位的公費留學生在學業經驗、文化的學習經驗、回國後的留學生國語言能力、語言能力的進步上、個人能力、態度、觀點的改變及職業的發展上都顯著的高於博士後研究人員。 四、留學 3 年以上的公費留學生，其留學經驗都顯著的優於只留學 1 或 2 年的留學生。國外留學時間 5 年以上的留學生，個人能力、態度、觀點的改變及職業發展也顯著的大於只留學 1 或 2 年者。 五、在職業的取得上，「性別」及「考上的年代」造成了顯著的差異。男性及較早期出國的公費留學生認為公費留學經驗有助於在回國後取得第一份且令人滿意的職業。 六、公費留學生出國前的留學國語言能力，以讀的能力最佳，說的能力最差，且其平均數的分布偏向中低的程度，顯示出國前的語言能力待加強。 七、出國前的留學國語言能力在諸變項中最為重要，因為它是在出國時就已決定，且可以利用許多方法來加以增進，若留學生能在出國前具有較佳的語言能力，則愈容易擁有良好的留學經驗及個人發展。 八、若出國前具有良好的留學國語言能力，則回國後會有較佳的留學國語言能力。 九、公費留學生若在國外有較好的文化的學習經驗、學業經驗及語言能力的發展，則其在個人能力、態度、觀點的改變上會愈顯著。 十、公費留學生在留學其間若具有較好的文化學習經驗及學業經驗，則其回國後的職業發展會愈好。 十一、本研究回收的樣本中，有 86% 的公費留學生任教於大專院校。 根據研究結果，本研究提出以下建議： 一、改革教育部公費留學制度的建議 (一)維持提供全額補助，以取得博士學位為主的公費留學型態。 (二)公費留學年限至少三年。 (三)加強出國前的語文能力及學校教育中第二外國語的訓練。 (四)將短期進修的對象，擴及到國內博士班研究生。 (五)學門規劃透明化。 (六)可與企業界合作辦理，由雙方共同負責人才培育的工作及費用。 (七)教育部駐外單位應主動與公費留學生聯繫。 (八)設置導師制。 (九)建立公費留學生人才資料庫。 二、對未來相關研究的建議 (一)在研究樣本上：取得完整的返國公費留學生樣本，以再進行深入研究。 (二)在研究方法上：增加質的研究，以分析產生留學結果的過程及因素。 (三)在研究內容上：將取得學位的公費留學型態與短期進修性質的留學型態做一區分，釐清各自的目標和功能，並探討現有得教育部公費留學制度是否能有效的達成各自特有的目標和功能。

Elevers inflytande på matematikundervisningen är önskvärd men föga undersökt. Syftet med examensarbetet var således att undersöka elevers upplevelse av att ha digitala läroböcker i matematikundervisningen. Undersökningen genomfördes med hjälp av fokusgruppsintervjuer med elever på gymnasiet. Tre klasser på teknikprogrammet intervjuades. Intervjuerna bearbetades med hjälp av innehållsanalys. Resultatet analyserades utifrån den didaktiska tetraedern med den digitala läroboken som artefakt. Resultatet visade att elever anser att läroböcker ska hjälpa dem lösa och förstå matematikuppgifter. Digitala läroböcker upplevdes ha goda förutsättningar att förklara matematik genom exempelvis anpassade förklaringar, ledtrådar och återkoppling. Däremot upplevdes digitala läroböcker ha sämre förutsättningar att lösa uppgifter eftersom risken att distraheras av annat på datorn var stor, svarsinmatningen var bristfällig, läroboken kunde vara oåtkomlig eller att förklaringar och uppgifter inte nödvändigtvis matchade varandra. För att ge elever inflytande på matematikundervisningen bör dessa aspekter beaktas vid val av läromedel genom övervägande av den digitala lärobokens utformning, implementering samt när en tryckt lärobok är att föredra. / Students’ influence on mathematics teaching is desirable but not extensively researched. The purpose of the thesis was therefore to investigate students' experience of using digital textbooks in mathematics education. The study was carried out using focus group interviews with Swedish upper secondary school students. Three classes from the technology program were interviewed. The interviews were processed using content analysis. The results were analysed using the didactic tetrahedron with the digital textbook as the artifact. The results showed that students believe that textbooks should help them solve and understand mathematics exercises. Digital textbooks were perceived to be well suited to explain mathematics by, for example, customized explanation, clues, and feedback. On the other hand, digital textbooks were felt to provide a worse environment for solving exercises. Reasons given include the risk of being distracted by other things on the computer was high, the ability to input answers was inadequate, the textbook could be inaccessible or that explanations and tasks did not necessarily match each other. To give students an influence on mathematics teaching, these aspects should be factors to consider when choosing teaching materials in terms of the digital textbook's design, implementation and when a printed textbook is preferable.

Citizens of today’s society are expected to be able to evaluate, make choices, take responsibility and act independently locally, nationally and globally in order to participate in both formal and informal political systems. This study contributes to the research on Civics Education (Social Studies) by examining how teachers, working in the grades 7-9, meet contemporary society in their civics teaching. The study enquires how this can be done in education by examining teacher´s descriptions and understandings of their teaching regarding civic competences as perspective-taking, critical thinking, reflexivity and autonomy. The study's most significant findings suggest that teachers express that they use students' experiences and initiatives in civics education to contribute to the qualification of civic skills. Teachers can use the students' individual experiences and initiatives to link the social content and democratic participation to late modern competences. By using students' experiences and initiatives, the teacher can broaden students' perspectives on various issues, support the students in developing a critical approach, offer the students opportunities to reflect on their own values, and their own roles in society, and independently try to take a stand and act. / I dagens föränderliga samhälle förväntas medborgare kunna värdera, göra val, ta ansvar och agera självständigt i både formella och informella politiska system, lokalt, nationellt och globalt. Denna studie undersöker hur lärare i samhällskunskap i sin undervisning kan möta det samtida samhällets utmaningar. Intervjumaterial från samhällskunskapslärare undervisande i åk 7-9 har analyserats och satts i samband med medborgerliga kompetenser som perspektivtagande, kritiskt tänkande, reflexivitet och självständighet. Av de intervjuade lärarnas tal om sin samhällskunskapsundervisning framgår att lärare använder elevernas erfarenheter och initiativ när de försöker utveckla elevernas kunskaper i samhällskunskap. Lärare kan använda elevernas individuella erfarenheter och initiativ för att knyta samman det samhällsvetenskapliga innehållet med demokratiskt deltagande och senmoderna kompetenser. Genom att använda elevernas erfarenheter och initiativ kan läraren vidga elevernas perspektiv i olika frågor, stötta eleverna i att utveckla ett kritiskt förhållningssätt, erbjuda eleverna möjlighet att reflektera över sina egna värderingar och sin egen roll i samhället och självständigt försöka ta ställning och agera.