Skolan är en central del av vårt samhälle idag, ständigt diskuterad och granskad. Inom skolans väggar sker förändringar, vilket för eleverna mot framtidens kunskaper. I inledningen ställer sig dock författaren frågande till varför detta inte skett i lika stor utsträckning inom ämnet matematik. Styrdokumenten är skolans styrande verktyg som ger riktlinjer och mål vi ska sträva mot. Författaren vill genom sin syftesfråga belysa vad som styr läraren mot valt arbetssätt, och om arbetssättet följer styrdokumentens intentioner. I intervju med tre lärare som alla har olika arbetssätt får vi deras bild av skälen, elevernas tilltro och lust för ämnet, kunskapsmålen samt styrdokumentens förankring. Här visar resultaten på att de skäl lärarna uppger till valt arbetssätt, inte har sin grund i styrdokumenten, utan snarare utgår från lärarnas personliga ställningstagande. Författaren menar att förhållandet mellan hur eleverna lär och lärarens valda arbetssätt bör vara nära förknippat, och efterlyser därför en större reflektion hos lärarna. Lärandet är mångfacetterar och kräver därför ett mångfacetterat arbetssätt anser författaren.

Studien syftar till att besvara frågan hur läromedelsförfattare tar sig an det kommunikativa och laborativa arbetssätt som läroplan och kursplan i matematik förordar. Tre läromedel i matematik för år 1-3 har undersökts, angående hur ofta och på vilket sätt kommunikation eller laboration används. Både lärarhandledningar och elevböcker har undersökts. En historisk tillbakablick har gjorts för att se hur läroplanerna har förändrats och hur kommunikation och laboration har blivit en del av vår läroplan idag. Resultatet av studien visar att det i lärarhandledningarna gemensamt är stor betoning på hur viktig kommunikation och laboration är för elevernas lärande. Det som skiljer sig mellan läromedlen är hur kommunikationen och laborationen sker i klassrummet och den största skillnaden i jämförelsen mellan elevens bok och lärarhandledningen.

Syftet med denna undersökning var att studera vilka förutsättningar tjejer och killar har i matematikundervisningen på gymnasiet utifrån lärarens agerande och attityder. För att undersöka detta observerades fyra matematiklärare på ett gymnasium under totalt femton lektioner och därefter intervjuades lärarna. Min observationsstudie visade att lärarna inte behandlade eleverna olika under genomgångarna, men att tjejerna hade mest lärarkontakt under lektionernas räkneövningar. Dessutom hade tjejerna generellt längre samtal och fler samtal med ett matematiskt innehåll jämfört med killarna. De flesta av lärar-elev-interaktionerna startade eleverna själva, men tjejerna inledde fler lärarinteraktioner än killarna. Däremot gav lärarna själva fler initiativ till killarna än vad de gav till tjejerna. När det gäller lärarnas attityder och tankar visade intervjuerna att den generella bilden av en tjej är en flitig och lydig elev som når goda studieresultat, medan beskrivningen av en kille ger en klurig och halvsmart elev som är lat och inte bryr sig så mycket. Eleverna har således väldigt olika roller och förväntningar på sig utifrån deras kön. Vidare vill lärarna gärna beskriva matematikämnet som könsneutralt, men de ser ändå en viss koppling till en manlig tradition. Lärarna har ambitionen att behandla alla lika och att ge tjejer och killar samma förutsättningar, men samtidigt är de osäkra och inte helt medvetna om sitt agerande.

Syftet med denna undersökning var att ta reda på om det sker en utveckling av problemlösningsförmågan under gymnasieåren. För att uppnå detta syfte genomfördes studier av de elevlösningar som framkommit när elever vid NV-programmets åk 1 och åk 3 fått i uppgift att lösa två problemuppgifter. Eleverna fick lösa dessa uppgifter i grupper om två. Elevgruppernas lösningar analyserades och kategoriserades in i några på förhand definierade metoder och strategier som kan användas vid problemlösning. För att hjälpa till vid denna klassificering genomfördes även observationer och uppföljande intervjuer med två grupper. De grupper som observerades var inte medvetna om att det var just de jag observerade. Data från observationerna och intervjuerna fördes systematiskt ner för att sedan bearbetas och sammanfattas. Något som var till stor hjälp vid klassificeringen av elevlösningarna var de observationer och intervjuer som genomfördes. En viktig slutsats som dras är att skillnaderna inte verkar ligga mellan årskurserna utan hellre är kopplat till elevgruppernas betyg.

Syftet med denna undersökning är att studera det laborativa materialet vid namn Cuisenairestavar. Hur ska Cuisenairestavar användas enligt beskrivning i litteraturen? Hur används Cuisenairestavar i undervisningen? Hur förhåller sig det tänkta bruket från det faktiska bruket av dem i skolan? Jag har genomfört en fallstudie med litteraturstudier samt kvalitativa intervjuer. Data från referenskällorna har tematiserats, tolkats och jämförts. Resultatet av fallstudien har synliggjort att Cuisenairestavarna bör användas som ett relationsmaterial för att skapa förståelse för matematiska relationer och samband. I den jämförande studien framgick att lärarna till stor del använde Cuisenairestavarna enligt det tänkta bruket, men med egna tillämpningar. Anmärkningsvärda skillnader som ifrågasätts i en avslutande diskussion är samtalets betydelse, en lärares avvikelse i användandet samt användandet av materialet som ett relationsmaterial. Slutsatsen av studien är att de intervjuade lärarna inte använder materialet till sin fulla potential.

Enligt forskning har matematikkunskaperna blivit allt sämre i den svenska skolan (Lithner, 2001) och därför finner vi det intressant att undersöka någon faktor som kan bidra till detta. Vi har undersökt vilka matematiska resonemang som krävs för att lösa uppgifter ur en lärobok på gymnasiet. Detta har vi gjort genom att klassificera uppgifterna i läroboken med hjälp av ett ramverk som beskriver olika typer av matematiska resonemang. Antingen går uppgifterna att imitera från läroboken eller så behöver man konstruera ett eget matematiskt resonemang som bygger på de matematiska egenskaperna hos de komponenter som finns i lösningsresonemanget. Resultaten visade att 73% av uppgifterna gick att lösa genom att på ytliga grunder identifiera liknande exempel, definitioner eller text i boken och imitera den där givna lösningsproceduren. Det kan ge negativa konsekvenser för elevernas matematiska förståelse, eftersom de bara lär sig en lösningsprocedur och då sällan behöver tänka kreativt eller beakta relevanta matematiska egenskaper för att lösa matematiska problem.

Denna studie behandlar elever i år 6. Det som undersöks är dels elevers attityd till matematik och dels om elevernas attityd till matematik kan kopplas samman med deras resultat i ämnet. Jag har genomfört en enkätundersökning med totalt 39 elever och även intervjuat 4 av dessa elever för att få reda på deras attityder. Deras lärare fick bedöma varje elevs prestationsnivå och placera dem i antingen högpresterande, medelpresterande eller lågpresterande. Jag har sammanställt resultat om deras attityd och även hur de olika prestationsgrupperna har svarat. Resultatet visar att en stor majoritet tycker att matematik är ett viktigt ämne, att många tycker att det är lätt och att de är bra i ämnet. Däremot är det jämnt mellan de som tycker matematik är roligt och de som tycker det är tråkigt. När det gäller de olika prestationsgruppernas attityd var det fler högpresterande än lågpresterande som hade en positiv attityd till ämnet och till sin egen förmåga i matematik.

Det här arbetet är en undersökning av vad förskolor i kommunen har haft för nytta av Natur- och teknikskolan. Det är en kvalitativ undersökning baserad på sex intervjuer med pedagoger från tre skolområden i kommunen. Gemensamt för de sex förskoleavdelningarna är att de pedagoger som arbetar där har alla fått fortbildning på Natur- och teknikskolan i mer eller mindre utsträckning. Förskoleavdelningarna har tillhandahållit enkla material för att på ett variationsrikt sätt kunna arbeta med utomhuspedagogik vid både skogsutflykterna och hemma på gården. Natur- och teknikskolan har haft stor betydelse för verksamheten genom att inspirera och fortbilda pedagoger till arbete med barn i utomhusmiljö. Då kan en bra grund läggas för en positiv relation till naturen.

Miljön runt barnet har en stark påverkan på leken. Syftet med studien är att belysa de platser på förskolegården som barnen väljer bort. Hur ser miljön ut och fungerar kring dessa platser, väljer flickor och pojkar bort olika platser och i så fall varför? 31 barn på två förskolor har intervjuats med kvalitativa intervjuer som bas. Även pedagogens tankar kring platsen har belyst. Resultatet redovisas i fyra huvudkategorier baserade på de fyra platser som framkom. Resultatet tolkas även utifrån ett genusperspektiv. Tidigare forskning visar bl.a. att flickor och pojkar förknippar platser och lekar efter rådande könsmönster vilket tydliggörs i diskussionen. Vidare framkom att verbala regler samt att inte kunna göra platsen till sin egen var starka faktorer som gjorde att barnen valde bort vissa platser på förskolegården.

Alla som studerar på gymnasiet läser matematik A och blickar man bakåt har de i grundskolan uppnått minst målen för godkänd. Då matematikinnehållet är väldigt lika för skolår nio och gymnasiets A-kurs är det anmärkningsvärt att inte eleverna upplever repetition i innehållet i större utsträckning. Studiens syfte är att undersöka vad elever och lärare anser om övergången från grundskolan till gymnasiet i ämnet matematik. Metoden för genomförandet är kvalitativ i enkätform med öppna frågor. Resultatet visar att det finns viss problematik vad gäller variation och innehåll i förkunskaperna. Både elevers och lärares utsagor vittnar om detta. Lärarna talar om vikten av ökad matematisk grundkunskap och beskriver elevers förkunskaper som väldigt varierande. Ett antal elever upplever brister i förkunskaper och några tycker att det går bra men att repetition krävs. Positiva aspekter är elever med mycket goda förkunskaper som lärare uttalar sig om och den elev som kände att förkunskaperna var tillräckliga.