Undersökningen syftade till att påvisa karaktären och den teoretiska lärandepotentialen hos samtal mellan lärare och elever vid arbete med molekylmodeller i kemiundervisningen på gymnasiet. Därtill var syftet att problematisera resultatet utifrån lärarnas syn på sin pedagogiska roll och betydelsen av klassrumssamtalet för elevernas lärande. Metoden var kvalitativ och empirin samlades genom ljudinspelningar av sex stycken undervisningstillfällen, intervjuer av fem lärare samt genom gruppintervjuer av de elever som deltog i lektionstillfällena. Empirin analyserades och kategoriserades utifrån uppkomna samtalsmönster för bedömning av samtalens kommunikativa förhållningssätt. Resultatet påvisade att samtalen till stor del var monologiska i samtliga av de undersökta lektionstillfällena. Den teoretiska lärandepotentialen visade sig variera beroende på vilken lärandeteori som utgjorde utgångspunkten för analysen. Det framgick att lärarnas syn på lärande ibland inte stämmer överens med karaktären hos samtalet då de undervisar.

Denna uppsats presenterar en undersökning av utgångpunkter och validitet vid bedömning av laborationsrapporter. Studieobjekten är kursplaner i kemi för gymnasiet, intervjuer med två gymnasielärare och samma lärares bedömningar av laborationsrapporter. Alla studieobjekt har analyserats med hjälp av begreppen kunskapsemfaser, perspektiv på kunskap och lärande, summativ och formativ bedömning samt validitet. Resultat av analysen är att två kunskapsemfaser (dvs sätt att undervisa i naturvetenskap) dominerar i alla undersökta studieobjekt. Lärarnas val av kunskapsemfaser finner alltså stöd i kursplaner. Analysen visar dock att en av kunskapsemfaserna betonas högre i lärarnas bedömning av  laborationsrapporter än i kursplaner. Den kunskapsemfas som kopplar naturvetenskap till moraliska och politiska frågor saknas i såväl kursplaner som lärarnas bedömning av laborationsrapporter. De studerade lärarna ägnar stor möda åt såväl formativa som summativa syften vid bedömningen av laborationsrapporter. Ingen av lärarna använder dock särskilda aktiviteter för att säkerställa att eleverna verkligen förstår och använder responsen.

Abstract My study is based on that I think there is a problem at the Handicraft program for hairdressers where I currently work as a hairdresser teacher. I believe that there are clear objectives and a wide range of courses focusing in craft knowledge, but the social competence goals are unclear and there are no courses on the subject. Since I have 13 years hairdressing experience and know roughly what it requires, I wonder where and how the teaching of social skills is performed at the Handicraft program for hairdressers The purpose of this study is therefore to find out how some of my colleagues perceive the teaching of social skills. The issues I have focused on are what these teachers believe that social skills are, how they perceive their teaching of it and when they believe that teaching really should be.  There is not much literature on this subject because it is a relatively unexplored area. I have therefore concentrated on literature dealing with social skills in general, and theses and essays dealing with the quality of hairdressing education.  I have chosen to make a qualitative interview study. The objectives related to social skills can be incorporated in the teaching of many subjects; I chose to interview two core-subject teachers and four vocational teachers. The interviews have been based on respondents' own interpretations of social skills. They have been individual interviews of about 30 minutes.  My results show that most teachers believe that social competence is about a good meeting between people and to coping with different situations in a good way. All six teachers understand that social skills are important to get from school. All teachers except one perceive that they teach social skills. However, it is clear that all vocational teachers believe that the students should be trained in it in a more focused and structured way. Today the teaching of social skills is largely based on the teacher's good will. All but one find the time for it inadequate and want a greater focus. The teacher who deviates thinks it is good as it is today. After reading the literature and making some comparisons with the respondents' answers, I interpret that literature provides social skills a much deeper meaning than the picture the respondents spontaneously offer. I have therefore decided to rename my work Social skills - not just to be nice and kind. This study has given me a lot. Today I have more thoughts on how the teaching of social skills could be done and given the unclear objectives of social skills; I believe that a development should take place.  My study could obviously have been done to a greater extent to be able to draw general conclusions. All I can say is about these teachers' perception at that specific time and place. But because this study was conducted at my workplace, I at least have had my team to start discussing how we could assure the quality of our work. / Sammanfattning Min undersökning grundar sig på att jag tycker att det finns ett problem på Hantverksprogrammet frisör där jag idag jobbar som frisörlärare. Jag anser att det finns tydliga mål och ett stort kursurval där man fokuserar på hantverkskunskapen, men när det gäller den sociala kompetensen är målen otydliga och det finns idag inga kurser i ämnet. Eftersom jag har 13 år i frisörbranschen och vet ungefär vad den kräver undrar jag var och hur undervisningen i social kompetens sker på Hantverksprogrammet frisör. Syftet med den här undersökningen har därför varit att ta reda på hur några av mina kollegor uppfattar undervisning i social kompetens. De frågor jag har fokuserat på är vad dessa lärare anser att social kompetens är, hur de uppfattar sin undervisning i det och när de anser att undervisningen egentligen ska ske. Det finns inte mycket litteratur i sammanhanget eftersom det är ett relativt outforskat område. Jag har därför fokuserat på litteratur som dels behandlar social kompetens i allmänhet, dels avhandlingar och uppsatser som behandlar frisörutbildningens kvalitet. Jag har valt att göra en kvalitativ intervjustudie. Eftersom målen som berör social kompetens kan infogas i undervisningen i många ämnen, har jag valt att intervjua två kärn- och fyra karaktärsämneslärare. Intervjuerna har utgått från respondenternas egna tolkningar av social kompetens. Det har varit individuella intervjuer på ca 30 min. I mitt resultat framgår att de flesta menar att social kompetens handlar om ett bra möte mellan människor och att kunna hantera olika situationer på ett bra sätt. Alla sex lärare uppfattar att social kompetens är viktigt att få med sig från skolan. Alla lärare utom en uppfattar att de undervisar i social kompetens. Det framgår dock tydligt att alla karaktärsämneslärare anser att frisöreleverna borde tränas i det på ett mer fokuserat och strukturerat sätt. Idag är undervisningen i social kompetens i stor utsträckning baserad på lärarens goda vilja. Alla utom en tycker att tiden för det är otillräcklig och önskar ett ökat fokus. Den läraren som avviker tycker att det är bra som det är idag. Efter att ha läst litteraturen och gjort några jämförelser med respondenternas svar, tolkar jag att litteraturen ger social kompetens en mycket djupare innebörd än den bild som respondenterna spontant ger. Därför har jag valt att döpa mitt arbete till Social kompetens – inte bara att vara trevlig och snäll. Arbetet med studien har givit mig mycket. Jag har idag fler tankar kring hur undervisning i social kompetens skulle kunna ske och med tanke på de otydliga målen kring social kompetens anser jag att ett utvecklingsarbete bör ske. Min studie skulle naturligtvis ha kunnat göras större för att kunna dra generella slutsatser. Jag kan bara uttala mig om de här lärarnas uppfattning där och då. Men eftersom studien har utförts på min arbetsplats har jag åtminstone fått mitt arbetslag att börja diskutera hur vi skulle kunna kvalitetssäkra vårt arbete.   Nyckelord Socialkompetens, frisörbranschen, frisörlärare, Hantverksprogrammet.

Uppsatsen behandlar hur lärare i svenska som andraspråk arbetar med att bygga upp ordförrådet hos andraspråkselever. Undersökningen har genomförts i integrerad klass (svenska/svenska som andraspråk) och segregerad klass (svenska som andraspråk). Detta urval har använts för att kunna hitta likheter och skillnader i arbetssätten. Följande frågor besvaras och diskuteras: På vilket/vilka sätt arbetar lärare med att bygga upp elevernas ordförråd i integrerad respektive segregerad klass? Vilket fokus ligger på ordförrådet? Vilka för- och nackdelar kan de båda undervisningsformerna innebära gällande arbetet med ordförrådet? Tidigare forskning berör svenska som andraspråksämnets historia, attityder, andraspråksinlärning, vikten av ett rikt ordförråd, interaktionens roll samt integrerad och segregerad klass. Det ges även en inblick i kursplanen med fokus på ordförrådet. Undersökningen genomfördes på två grundskolor varav den ena arbetar integrerat och den andra segregerat. Empirin består av klassrumsobservationer och lärarintervjuer. Undersökningen visar att lärarna inom de båda arbetsformerna arbetar på liknande sätt med ordförrådet samt att de båda lägger mycket stort fokus på ordförrådet i undervisningen. Vi noterade dock att fler ord förklarades inom den integrerade undervisningsformen i jämförelse med den segregerade. Det som även skiljer de båda undervisningsformerna åt är att inom den integrerade undervisningen ses andraspråkseleverna ur ett mer uttalat resursperspektiv.

Syftet med studien är att studera förskolebarns resonemang kring naturvetenskap, samt att belysa genusperspektivet på den naturvetenskapliga undervisningen. En förhoppning med studien är att den ska inspirera lärare att skapa ett större intresse för de naturvetenskapliga ämnena bland barn. En annan del av studien är att uppmärksamma genusperspektivet inom den naturvetenskapliga undervisningen. Studien ville se om flickor och pojkar i förskolan kunde få samma förutsättningar till ett lustfyllt lärande, om läraren var observant på att ge flickor och pojkar lika mycket frågor och kommentarer. Undersökningen har koncentrerat sig kring ett naturvetenskapligt moment i fysik som observerades med hjälp av filmkamera. Resultatet visade att flickor och pojkar inte fick lika villkor för ett lustfyllt lärande i naturvetenskap. Pojkarna fick en större del av talutrymmet än vad flickorna fick. Det krävs mycket mer forskning och utbildning inom det här området för att vi ska förstå och komma till insikt, för att på så sätt göra förändringar mot ett mer jämställt samhälle, där både flickor och pojkar får bättre förutsättningar att välja naturvetenskap som en möjlig yrkesväg.

Trots att tv:n idag är en naturlig del av våra liv råder det skilda meningar om hur bra eller dåligt det är för barn att titta på den. Syftet med arbetet är att med hjälp av videoobservationer undersöka om förskolebarn kan bli inspirerade och lära sig något av utbildningsprogram på tv. Jag delade upp sju barn i 4-5-årsåldern i två grupper och lät dem titta på utbildningsprogrammet Grej och Mojäng.  Vid det första tillfället fick grupp 1 se ett avsnitt av programmet som handlade om att flyta. Efter filmen fick de utföra ett lekexperiment. Grupp 2 deltog i samma lekexperiment, men utan att se programmet innan. Vid det andra tillfället fick grupp 2 se en film om att flyga och grupp 1 endast leka. Leken skilde sig åt mellan gruppen som tittat och inte tittat. I min studie blev barnen inspirerade av filmen och lärde sig också lite om att flyga och flyta.  I Lpfö98 står det att ”Barnens nyfikenhet, företagsamhet och intressen skall uppmuntras och deras vilja och lust att lära skall stimuleras.” (s.5) Genom att använda sig av tv:n som många barn är bekanta med och intresserade av kanske man kan inspirera de flesta. Att använda sig av tv som start på ett temaarbete på förskolan är något som jag numera tror på.

Syftet med studien är att undersöka lärares uppfattning om hur undervisningen anpassas efter klassernas gymnasieprogram. Studien har med ett didaktiskt perspektiv fokuserats på om lärarna uppfattar uppdraget att anpassa undervisningen efter klassens gymnasieprogram i Naturkunskap A, om lärarna uppfattar behovet av anpassning av undervisningen efter klassens gymnasieprogram i Naturkunskap A samt hur lärarna beskriver sitt arbete med anpassning av undervisningen efter klassens gymnasieprogram i Naturkunskap A. Med en tolkande ansats som utgångspunkt har fyra lärare intervjuats i en kvalitativ intervjustudie. Lärarna är medvetna om uppdraget att anpassa efter gymnasieprogrammets inriktning och upplever att det finns behov av anpassning efter gymnasieprogrammets inriktning. Men de uttrycker att det finns också behov att göra andra anpassningar så som individanpassning. Lärarna beskriver sitt arbete med anpassningar och det viktigaste att anpassa tycker de är att prata så alla förstår samt att det är en tryggmiljö i klassrummet. Det stämmer överrens med att det krävs en trygg klassrumsmiljö för att ur ett sociokulturellt perspektiv kunna utforma kunskap. Som en intressant biprodukt, med stöd av intervjuerna, har det i studien utvecklats en modell som beskriver lärarnas arbete med anpassning. Modellen beskriver hur lärarna först möter en grupp och sedan när de lärt känna varandra kan gå från grupp till individnivå. Vilket program eleverna går på och vilken årskurs de kommer ifrån påverkar också hur gruppen ser ut tillsammans med vilka individer som gruppen består av. Modellen säger att lärare hämtar information ifrån individerna, årskursen och programmet för att kunna göra olika anpassningar. Jag har kunnat identifiera två olika typer av lärare som har olika lång arbetsstäcka för att komma till individnivå beroende på att de befinner sig i olika kontexter.

Denna studie syftar till att belysa vilka arbetssätt som kan öka elevers intresse för ämnet biologi. Vi menar att en undervisning som präglas av laborativa inslag främjar elevers intresse för biologi. Vidare tror vi att gruppuppgifter, diskussioner samt utomhusundervisning, så som exkursioner, kan leda till att främja intresset hos eleverna. Både elev- och lärarenkät har använts i studien, som har riktat sig till 98 elever i årskurs 8 och 9 samt klassens undervisande biologilärare. Våra resultat visar att drygt 70 % av eleverna finner ämnet intressant och 80 % upplever ämnet som viktigt. Sambandet mellan högt intresse och fler utförda laborationer/experiment var inte signifikant men visar ändå en indikation på att dessa inslag kan påverka intresset. Ytterligare resultat visar att både elever och lärare efterfrågar fler laborativa och undersökande inslag i undervisningen och båda grupperna tror också att detta kan höja intresset för biologi. Studiens resultat kan användas som argument för att skolor ska lägga större vikt på praktiska inslag i undervisningen.

No description available.

I gymnasiets fysikkurser ingår som ett moment att eleverna ska planera, genomföra och utvärdera experiment. I dagligt tal kallas detta för ”laborationer”. Under min tid som lärare har jag vid flera tillfällen noterat att de mål man som pedagog ställt upp avseende laborationerna ofta uteblir, eller åtminstone inte uppfylls helt och hållet. Man kan tänka sig en rad orsaker till detta. Instruktionerna kan vara bristfälliga och eleverna är kanske inte bekanta med den utrustning som används vid laborationen. För att undersöka hur eleverna uppfattar laborationerna har jag genomfört en undersökning bland eleverna i en klass på Naturvetenskapsprogrammets första årskurs. I undersökningen provades tre olika laborationer som syftade till att ge eleverna kunskap om vilket samband som råder mellan tryck och volym i en innesluten gasmängd – Boyles lag. Jag genomförde även en enkätundersökning för att utröna elevernas uppfattning om laborationerna i fysik. Undersökningen genomfördes på två kommunala gymnasieskolor i Malmö. Mina observationer visar att utformningen av laborationerna har betydelse för i vilken grad eleverna kan tillgodogöra sig ny teori. Även instruktionerna har betydelse. Av enkätundersökningen framgår det att eleverna anser att laborationerna är ett viktigt inslag i fysikundervisningen för att förståelsen för ämnet ska bli så stor som möjligt. Paradoxalt nog verkar det som att eleverna anser sig lära sig mer då läraren förklarar jämfört med när de genomför laborationer på egen hand. Detta faktum tycker jag är värt att beakta. Att laborativt arbete och experiment är en viktig del i naturvetenskapligt arbete kan verka självklart. Ändå finns det tidigare forskning som visar att elever som inte fått göra laborationer har tillägnat sig samma kunskaper som de som fått utföra laborationer i sin utbildning. Laborationer görs ofta i mindre grupper och kräver inte sällan dyr utrustning. Om inte laborationerna bidrar positivt till elevernas inlärning kan de inte anses ekonomiskt försvarbara.