Språket har en stor mental betydelse för den enskilde individens sociala, känslomässiga och intellektuella tillväxt. Ett rikt och varierat språk är centralt för att kunna tillgodogöra sig kunskap inom skolans alla ämnen. Trots att det ligger i skolans värdegrund att ge alla elever en likvärdig utbildning visar statistik att utrikesfödda elever inte har samma förutsättningar som inrikes födda. Utifrån en liknande problematik i Australien framarbetade forskare genrepedagogiken, en undervisningsmodell som stöttar alla elevers språkutveckling genom att synliggöra olika textmönster, med utgångspunkt från ambitionen att inkludera alla elever i undervisningen. Genrepedagogiken har visat på gynnsamma elevresultat. Dagens situation där skolan på kort tid förväntas bereda ett stort antal nyanlända plats inom sin verksamhet gör studien aktuellt då syftet är att bidra med kunskap om hur lärare implementerar genrepedagogik i undervisningen av andraspråkselever. Speciellt fokus ligger på hur genrepedagogik kan gynna andraspråkselevers språk- och kunskapsutveckling så att de lättare når skolans kunskapsmål. Studien bygger på klassrumsobservationer och semistrukturerade kvalitativa intervjuer som spelats in och transkriberats före analysering. Resultaten från studien visar att framgången med genrepedagogik handlar om en stöttande elevsyn där läraren följer eleverna genom hela lärprocessen, att den är interaktiv, funktionell och har en tydlig struktur samt att den ger eleverna möjlighet att få kunskap om texters mönster så att de kan utveckla ett ämnesspecifikt språk. Resultaten visar även att genrepedagogiken får störst genomslagskraft om den implementeras som stomme i hela skolans undervisning och om skolledningen satsar på att ge all personal utbildning och kompetensutveckling inom området samt tid till kollegialt lärande.

<p>Läroplanens övergripande mål är att alla elever ska uppnå kunskapsmålen. Det finns dock många elever som riskerar att inte uppnå dessa mål. Med utgångspunkt från studiens syfte om att öka förståelsen för arbetet med elever som riskerar att inte uppnå kunskapsmålen på grund av passivt beteende har vi undersökt hur lärare beskriver dessa elever. Vi har även undersökt hur lärare utformar undervisning och klassrumsmiljö för dessa elever, samt vilket pedagogiskt bemötande lärare ser som viktigt för att elever med passivt beteende ska kunna uppnå kunskapsmålen. Vi har också sökt svar på vilka svårigheter lärarna upplever i arbetet med dessa elever. Vi har genomfört sex kvalitativa intervjuer med lärare verksamma i år 1-5. Undersökningen visar att lärarna har erfarenheter av elever med passivt och drömmande beteende som har svårt att uppnå kunskapsmålen. De anser att dessa elever ofta saknar egen drivkraft och därför har svårt att självständigt föra sitt arbete framåt. Lärarna i studien betonar vikten av styrning, tydlighet och struktur, både i undervisning och i klassrumsmiljö. Tät tillsyn och regelbunden återkoppling i form av styrning och stimulans anses som avgörande faktorer för inlärning. Lärarna menar att det är betydelsefullt med korta och konkreta instruktioner som ges både muntligt och skriftligt. Även arbetsuppgifterna bör vara väl avgränsade och på rätt nivå. Uppmuntran och positiv feedback anses som något centralt och avgörande, i synnerhet för elever med passivt beteende. Som lärare är det viktigt att visa på framstegen och uppmärksamma elevernas starka sidor. Vidare är det av stor betydelse att aktivt arbeta med att utveckla en tillåtande stämning och en acceptans för olikheter i klassen. Enligt lärarna är en av svårigheterna i arbetet med elever med passivt beteende tidspressen, vilket påverkar möjligheten att individualisera och utveckla arbetssätten. En annan svårighet är bristen på respons från eleverna. Dessa elever behöver en lugn inlärningsmiljö vilket inte alltid är lätt att skapa. Elevgrupperna är stora och lokalerna bristfälliga. Läraren måste ta hänsyn till många elever i klassen och till elever med andra svårigheter. Detta innebär att det hela tiden är risk för störningar i samspelsprocessen mellan läraren och eleven med passivt beteende.</p>

<p>Skolan är en central del av vårt samhälle idag, ständigt diskuterad och granskad. Inom skolans väggar sker förändringar, vilket för eleverna mot framtidens kunskaper. I inledningen ställer sig dock författaren frågande till varför detta inte skett i lika stor utsträckning inom ämnet matematik. Styrdokumenten är skolans styrande verktyg som ger riktlinjer och mål vi ska sträva mot. Författaren vill genom sin syftesfråga belysa vad som styr läraren mot valt arbetssätt, och om arbetssättet följer styrdokumentens intentioner. I intervju med tre lärare som alla har olika arbetssätt får vi deras bild av skälen, elevernas tilltro och lust för ämnet, kunskapsmålen samt styrdokumentens förankring. Här visar resultaten på att de skäl lärarna uppger till valt arbetssätt, inte har sin grund i styrdokumenten, utan snarare utgår från lärarnas personliga ställningstagande. Författaren menar att förhållandet mellan hur eleverna lär och lärarens valda arbetssätt bör vara nära förknippat, och efterlyser därför en större reflektion hos lärarna. Lärandet är mångfacetterar och kräver därför ett mångfacetterat arbetssätt anser författaren.</p>

Läroplanens övergripande mål är att alla elever ska uppnå kunskapsmålen. Det finns dock många elever som riskerar att inte uppnå dessa mål. Med utgångspunkt från studiens syfte om att öka förståelsen för arbetet med elever som riskerar att inte uppnå kunskapsmålen på grund av passivt beteende har vi undersökt hur lärare beskriver dessa elever. Vi har även undersökt hur lärare utformar undervisning och klassrumsmiljö för dessa elever, samt vilket pedagogiskt bemötande lärare ser som viktigt för att elever med passivt beteende ska kunna uppnå kunskapsmålen. Vi har också sökt svar på vilka svårigheter lärarna upplever i arbetet med dessa elever. Vi har genomfört sex kvalitativa intervjuer med lärare verksamma i år 1-5. Undersökningen visar att lärarna har erfarenheter av elever med passivt och drömmande beteende som har svårt att uppnå kunskapsmålen. De anser att dessa elever ofta saknar egen drivkraft och därför har svårt att självständigt föra sitt arbete framåt. Lärarna i studien betonar vikten av styrning, tydlighet och struktur, både i undervisning och i klassrumsmiljö. Tät tillsyn och regelbunden återkoppling i form av styrning och stimulans anses som avgörande faktorer för inlärning. Lärarna menar att det är betydelsefullt med korta och konkreta instruktioner som ges både muntligt och skriftligt. Även arbetsuppgifterna bör vara väl avgränsade och på rätt nivå. Uppmuntran och positiv feedback anses som något centralt och avgörande, i synnerhet för elever med passivt beteende. Som lärare är det viktigt att visa på framstegen och uppmärksamma elevernas starka sidor. Vidare är det av stor betydelse att aktivt arbeta med att utveckla en tillåtande stämning och en acceptans för olikheter i klassen. Enligt lärarna är en av svårigheterna i arbetet med elever med passivt beteende tidspressen, vilket påverkar möjligheten att individualisera och utveckla arbetssätten. En annan svårighet är bristen på respons från eleverna. Dessa elever behöver en lugn inlärningsmiljö vilket inte alltid är lätt att skapa. Elevgrupperna är stora och lokalerna bristfälliga. Läraren måste ta hänsyn till många elever i klassen och till elever med andra svårigheter. Detta innebär att det hela tiden är risk för störningar i samspelsprocessen mellan läraren och eleven med passivt beteende.

Skolan är en central del av vårt samhälle idag, ständigt diskuterad och granskad. Inom skolans väggar sker förändringar, vilket för eleverna mot framtidens kunskaper. I inledningen ställer sig dock författaren frågande till varför detta inte skett i lika stor utsträckning inom ämnet matematik. Styrdokumenten är skolans styrande verktyg som ger riktlinjer och mål vi ska sträva mot. Författaren vill genom sin syftesfråga belysa vad som styr läraren mot valt arbetssätt, och om arbetssättet följer styrdokumentens intentioner. I intervju med tre lärare som alla har olika arbetssätt får vi deras bild av skälen, elevernas tilltro och lust för ämnet, kunskapsmålen samt styrdokumentens förankring. Här visar resultaten på att de skäl lärarna uppger till valt arbetssätt, inte har sin grund i styrdokumenten, utan snarare utgår från lärarnas personliga ställningstagande. Författaren menar att förhållandet mellan hur eleverna lär och lärarens valda arbetssätt bör vara nära förknippat, och efterlyser därför en större reflektion hos lärarna. Lärandet är mångfacetterar och kräver därför ett mångfacetterat arbetssätt anser författaren.

Denna uppsats syftar till att undersöka hur den framåtsyftande planeringen i individuella ut-vecklingsplaner, IUP, formuleras i förhållande till elevernas framtida lärande. Undersökning-en har genomförts genom att vi gjort en innehållsmässig textanalys av 127 IUP:er. Tidigare forskning har uppmärksammat att IUP är mer tillbakablickande och nulägesbeskrivande än framåtblickande. Skolverket har i sina tidigare undersökningar sett att mycket av ansvaret som skrivs in i IUP ligger på eleven och föräldrarna. Resultatet av vår undersökning visar att de IUP:er som vi har analyserat inte är tillbakablickande och nulägesbeskrivande, utan formu-leringarna syftar framåt i tiden. Däremot håller vi med Skolverket om att mycket av ansvaret fördelas till elever och vårdnadshavare. I vår undersökning kan vi konstatera att de handlingsstrategier som formuleras i IUP:er oftast är kortsiktiga och många gånger syftar på andra saker än kunskapsmål. Vår övergripande slutsats är att planeringen i de IUP:er vi analyserat är kortfattad och ofta vagt och lösryckt formulerad, det saknas oftast konkret formulerade lång-siktiga mål och det saknas också tydliga tillvägagångssätt för hur målen ska nås.

Anledningen till att jag valt detta ämne som examensarbete, är att jag under mina praktikperioder förstått att kontakten med föräldrar inte alltid är självklar. Dessutom är kommunikationen mellan skola och hem ett område som utgör en försvinnande liten del i lärarutbildningen. Mitt syfte till studien är att undersöka hur och om vad lärare och föräldrar kommunicerar. Samt hur de båda parterna värderar, använder och tycker är viktig kommunikation. Genom att använda relevant litteratur och genomfört intervjuer med tre lärare och tre föräldrar har jag bland annat kommit fram till dessa resultat. Kommunikation mellan skola och hem består av två utvecklingssamtal per år, såvida föräldrarna inte själva hör av sig eller har barn som på något sätt brister på det sociala, disciplinära eller kunskapsmässiga planet. Under-sökningen visar också att utvecklingssamtalet i grunden är en accepterad och omtyckt kontaktform av både lärare och föräldrar. Andra konstateranden är att föräldrar främst vill veta hur deras barn sköter sig i skolan, om de blir mobbade eller om dom mobbar andra. Ytterligare önskvärd information är hur barnen ligger till kunskapsmässigt i förhållande till kunskapsmålen.

Syftet med examensarbetet var att se om lärarna anser att deras arbete har förändrats något sedan IUP infördes i grundskoleförordningen den 1 januari 2006. Undersökningen gjordes med hjälp av intervjuer med fem lärare på en 7-9-skola. Lärarnas arbete på skolan har förändrats, dock inte särskilt mycket då flera av lärarna redan före IUP skrivit protokoll från sina utvecklingssamtal och menar att skillnaden därför inte är så stor. Den skillnad som dock finns är att alla nu använder samma dokument som styr deras arbete i samband med utvecklingssamtalen och utformandet av IUP. En del av det som är intressant i studien är det faktum att de intervjuade lärarna ofta inte direkt nämner att IUP är framåtsyftande, något som Skolverket menar är det viktigaste med IUP, dock blir målen som man tar fram tillsammans med elev och vårdnadshavare av framåtsyftande karaktär.

<p>Anledningen till att jag valt detta ämne som examensarbete, är att jag under mina praktikperioder förstått att kontakten med föräldrar inte alltid är självklar. Dessutom är kommunikationen mellan skola och hem ett område som utgör en försvinnande liten del i lärarutbildningen. </p><p>Mitt syfte till studien är att undersöka hur och om vad lärare och föräldrar kommunicerar. Samt hur de båda parterna värderar, använder och tycker är viktig kommunikation. </p><p>Genom att använda relevant litteratur och genomfört intervjuer med tre lärare och tre föräldrar har jag bland annat kommit fram till dessa resultat. Kommunikation mellan skola och hem består av två utvecklingssamtal per år, såvida föräldrarna inte själva hör av sig eller har barn som på något sätt brister på det sociala, disciplinära eller kunskapsmässiga planet. Under-sökningen visar också att utvecklingssamtalet i grunden är en accepterad och omtyckt kontaktform av både lärare och föräldrar. Andra konstateranden är att föräldrar främst vill veta hur deras barn sköter sig i skolan, om de blir mobbade eller om dom mobbar andra. Ytterligare önskvärd information är hur barnen ligger till kunskapsmässigt i förhållande till kunskapsmålen.</p>

<p>Syftet med examensarbetet var att se om lärarna anser att deras arbete har förändrats något sedan IUP infördes i grundskoleförordningen den 1 januari 2006. Undersökningen gjordes med hjälp av intervjuer med fem lärare på en 7-9-skola. Lärarnas arbete på skolan har förändrats, dock inte särskilt mycket då flera av lärarna redan före IUP skrivit protokoll från sina utvecklingssamtal och menar att skillnaden därför inte är så stor. Den skillnad som dock finns är att alla nu använder samma dokument som styr deras arbete i samband med utvecklingssamtalen och utformandet av IUP. En del av det som är intressant i studien är det faktum att de intervjuade lärarna ofta inte direkt nämner att IUP är framåtsyftande, något som Skolverket menar är det viktigaste med IUP, dock blir målen som man tar fram tillsammans med elev och vårdnadshavare av framåtsyftande karaktär.</p>