Denna uppsats syftar till att undersöka hur den framåtsyftande planeringen i individuella ut-vecklingsplaner, IUP, formuleras i förhållande till elevernas framtida lärande. Undersökning-en har genomförts genom att vi gjort en innehållsmässig textanalys av 127 IUP:er. Tidigare forskning har uppmärksammat att IUP är mer tillbakablickande och nulägesbeskrivande än framåtblickande. Skolverket har i sina tidigare undersökningar sett att mycket av ansvaret som skrivs in i IUP ligger på eleven och föräldrarna. Resultatet av vår undersökning visar att de IUP:er som vi har analyserat inte är tillbakablickande och nulägesbeskrivande, utan formu-leringarna syftar framåt i tiden. Däremot håller vi med Skolverket om att mycket av ansvaret fördelas till elever och vårdnadshavare. I vår undersökning kan vi konstatera att de handlingsstrategier som formuleras i IUP:er oftast är kortsiktiga och många gånger syftar på andra saker än kunskapsmål. Vår övergripande slutsats är att planeringen i de IUP:er vi analyserat är kortfattad och ofta vagt och lösryckt formulerad, det saknas oftast konkret formulerade lång-siktiga mål och det saknas också tydliga tillvägagångssätt för hur målen ska nås.

<p>Syftet med vår undersökning var att få kunskap om hur lärare skriftligt formulerar mål och tillvägagångssätt i individuella utvecklingsplaner. Därför undersökte vi vilket fokus lärare har när de formulerar sig i individuella utvecklingsplaner. Vår forskningsansats var att jämföra de skriftliga formuleringarna med Skolverkets rekommendationer gällande individuella utvecklingsplaner. Utifrån dessa rekommendationer valde vi även att undersöka vem som ansvarar för elevens framgång i skolarbetet samt om det existerar ett för lärare gemensamt och sakligt språk. Undersökningen baserade sig på textanalys av 35 ifyllda individuella utvecklingsplaner från nio skolor gällande elever i år fem med utgångspunkt från ämnet svenska. Vi undersökte lärares skriftliga formuleringar i elevernas individuella utvecklingsplaner för att ta reda på vad som utmärker ett bristfokus och hur man formulerar sig positivt framåtsyftande. Utifrån textanalysen studerade vi även ansvarsfördelningen och vad vi kunde hitta som utmärker ett gemensamt och sakligt språk. Resultatet visar att nästan hälften av de undersökta mål- och tillvägagångssätten utgår från elevers brister och svårigheter, trots Skolverkets tydligt formulerade syfte om att utgå från elevens starka sidor och uttrycka positiva förväntningar. I över hälften av de beskrivna tillvägagångssätten beskrivs eleven som ensam ansvarig för att nå måluppfyllelse trots att Skolverket rekommenderar en gemensam ansvarsfördelning. Vår undersökning visar också att lärare har svårt att sakligt formulera mål och tillvägagångssätt. Vi tror att det beror på det som vårt resultat visar, nämligen att lärare saknar ett yrkesspråk på metanivå. Signifikativt för ett yrkesspråk på metanivå i vår undersökning är god kunskap om styrdokumentens mål.</p>

Syftet med vår undersökning var att få kunskap om hur lärare skriftligt formulerar mål och tillvägagångssätt i individuella utvecklingsplaner. Därför undersökte vi vilket fokus lärare har när de formulerar sig i individuella utvecklingsplaner. Vår forskningsansats var att jämföra de skriftliga formuleringarna med Skolverkets rekommendationer gällande individuella utvecklingsplaner. Utifrån dessa rekommendationer valde vi även att undersöka vem som ansvarar för elevens framgång i skolarbetet samt om det existerar ett för lärare gemensamt och sakligt språk. Undersökningen baserade sig på textanalys av 35 ifyllda individuella utvecklingsplaner från nio skolor gällande elever i år fem med utgångspunkt från ämnet svenska. Vi undersökte lärares skriftliga formuleringar i elevernas individuella utvecklingsplaner för att ta reda på vad som utmärker ett bristfokus och hur man formulerar sig positivt framåtsyftande. Utifrån textanalysen studerade vi även ansvarsfördelningen och vad vi kunde hitta som utmärker ett gemensamt och sakligt språk. Resultatet visar att nästan hälften av de undersökta mål- och tillvägagångssätten utgår från elevers brister och svårigheter, trots Skolverkets tydligt formulerade syfte om att utgå från elevens starka sidor och uttrycka positiva förväntningar. I över hälften av de beskrivna tillvägagångssätten beskrivs eleven som ensam ansvarig för att nå måluppfyllelse trots att Skolverket rekommenderar en gemensam ansvarsfördelning. Vår undersökning visar också att lärare har svårt att sakligt formulera mål och tillvägagångssätt. Vi tror att det beror på det som vårt resultat visar, nämligen att lärare saknar ett yrkesspråk på metanivå. Signifikativt för ett yrkesspråk på metanivå i vår undersökning är god kunskap om styrdokumentens mål.

Syftet med arbetet är att ta reda på om elever upplever att delaktighet i undervisnings-planeringen ökar deras motivation till svenskämnet. Samt ta reda på hur de anser att under-visningsplaneringen bör struktureras och vilka faktorer som påverkar till det. Metoden som används är semistrukturerade intervjuer med 11 elever i årskurs 9 på en utvald skola i Mellansverige. Resultatet visar att elever blir motiverade av att få vara delaktiga i under-visningsplaneringen med sin svensklärare av olika anledningar. Slutsatserna är att eleverna vill vara delaktiga i planeringen av undervisningen. Främst är det innehållet som är av vikt då de vill ha möjlighet att välja sådant som intresserar dem. Om de inte får vara delaktiga i planeringen kan motivationen utebli. Kontroll och valmöjligheter är önskvärt hos större delen av eleverna i studien. Uppfattningen om vem som ska ha ansvar för elevernas studier är dock delad då en del elever vill ha ansvaret medan andra inte vill det. Eleverna vill således både styra och bli styrda enligt resultatet i den här studien.

Individuell planering och dokumentation är ett omfattande begrepp. Det innefattar redskap som loggbok, portfolio och individuell utvecklingsplan och det förutsätter tolkning av läroplans- och kursmål. Dokumentation har ett nära samband med utvecklingssamtal, åtgärdsprogram, kvalitetsarbete och stödjer varje elevs lärande. Syftet med arbetet har varit att öka kunskapen om hur dokumentation i skolan kan lyfta fram och synliggöra elevers lärande. Arbetet har även avsett att utvärdera ett projekt inom området dokumentation och titta på vilka lärdomar som tagits. Resultaten i arbetet har visat att dokumentation är en mycket viktig del av lärarens arbetsuppgifter idag. Genom dokumentationen få man en överskådlig bild över elevens eget lärande, vilket i förlängningen sannolikt bidrar till att fler elever når målen i kursplanerna. Deltagandet i projektet resulterade bland annat i att lärarna insett vikten av att samtliga personal är aktiva i utvecklingsarbetet. Dock verkar det som att formella beslut måste fattas innan förändringar kan ske.

Lifecare samordnad planering är ett IT-stöd som har till ändamål att upprätta en oavbruten vård- och omsorgskedja mellan vårdaktörer och därigenom främja personcentrerad vård, stärka vårdkvalité och effektivisera vårdverksamhet. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att arbeta med Lifecare samordnad planering inom primärvård. Fokusgruppsstudien har en kvalitativ forskningsmetod där datainsamling genomfördes genom två fokusgruppsintervjuer med totalt åtta deltagare varav fyra deltagare i varje grupp. Studiens deltagare utgjordes av fyra sjuksköterskor och fyra distriktssköterskor som arbetade på två hälsocentraler inom Region Norrbotten. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys som utfördes induktivt med en manifest ansats. Resultatet visade att samordningsansvaret innebar ett stort ansvar, att samverka med andra vårdaktörer och att samordna för patienter som primärvården inte var behandlingsansvariga för kunde vara svårt. Det upplevdes en brist på kunskap hos andra vårdaktörer vilket bidrog till merarbete. Samordningsansvaret och arbetet med Lifecare innebar en stor omställning som var både stressig och tidskrävande. Mer tid ägnades åt Lifecare än vad hälsocentralen fick betalt för och det var många som arbetade övertid. Lifecare som IT-stöd upplevdes obearbetat vilket försvårade det dagliga arbetet. Slutligen visade resultatet att för en lyckad samordning som skapade patienttrygghet krävdes ett gott samarbete mellan olika vårdaktörer och med delaktighet från patienten. Konklusionen är att arbetet med Lifecare samordnad planering behöver förbättras.

Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av samordnad individuell planering [SIP] upprättad tillsammans med strokepatienter. För att besvara syftet valde författarna att använda en kvalitativ metod med intervjuer för datainsamling. Nio arbetsterapeuter verksamma inom region och kommun i Sverige intervjuades. Data analyserades utifrån en deskriptiv kvalitativ innehållsanalys vilket resulterade i fyra kategorier: Viktiga men åsidosatta; Digital kommunikation och samarbete i SIP; Patientfokus; Svårigheter och hinder med att samordna planen. Studiens resultat visade att arbetsterapeuterna hade varierande erfarenheter av SIP efter införandet av lagen om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård [LUS]. Övergripande överenskommelser som tolkades olika begränsade kommunikationen och system som användes uppfattades ej användarvänliga och svårarbetade. Utskrivningsprocessen har förändrats efter införandet av LUS vilket medfört osäkerhet kring förfarandet med SIP. Studiens resultat kan bidra med att belysa den roll arbetsterapeuter har i SIP upprättad tillsammans med strokepatienter efter införandet av LUS. Det finns behov av forskning som sätter fokus på att tydliggöra arbetsterapeutens roll i SIP både för den egna och andra professioner samt forskning kring samverkan mellan organisationer. / The purpose of this study was to describe occupational therapists’ experiences of coordinated individual planning [CIP] established together with stroke patients. In order to answer the purpose the authors chose to use a qualitative method with interviews to collect data. Nine occupational therapists working in region and municipality in Sweden were interviewed. Data was analyzed based on a descriptive qualitative content analysis which resulted in four categories: Important but disregarded; Digital communication and collaboration in CIP; Patient focus; Difficulties and obstacles in coordinating the plan. The results of the study showed that occupational therapists’ had varying experiences of collaboration in CIP after the introduction of the law on collaboration in discharge from inpatient health care [LUS]. Overarching agreements that were interpreted differently limited communication and systems used were not perceived as user-friendly and difficult to work with. The discharge process had changed after the introduction of LUS, which has led to uncertainty about the procedure with CIP. The results of the study can help to shed light on the role of occupational therapists in CIP established together with stroke patients after the introduction of LUS. There is a need for research that focuses on clarifying the occupational therapist's role in CIP for both their own and other professions, as well as research on collaboration between organizations.

Bakgrund: Andelen äldre i Sverige ökar och med det har allt fler äldre komplexa behov och flera hälsoproblem. Många äldre bor kvar i sina hem med insatser från socialtjänst och hälso- och sjukvård, vilket ställer högre krav på kompetens och resurser samt samverkan för personal som arbetar med äldre (Socialstyrelsen, 2020a). En fråga som aktualiserats är samordning och planering av vård vid utskrivning, detta i och med att Lagen om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård (SFS 2017:612) trädde i kraft 2018. Den nya samverkanslagen tvingade fram ett annat sätt att utföra utskrivningar från slutenvården än vad som tidigare varit fallet. Utskrivningen från slutenvården skulle bli snabbare och samverkan mellan aktörerna bli tydligare i och med den nya lagen (Prop. 2016/17:106). Syfte: Studiens syfte är att undersöka hur utskrivningsprocessen för multisjuka äldre går till i en kommun i Mellansverige, samt att utforska om de får en samordnad individuell planering, SIP, så som samverkanslagen föreskriver att den skall ske. Metod: Kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade frågor. Tio intervjuer utfördes med informanter bestående av sjuksköterskor i slutenvård, primärvård och inom kommunal vård, samt biståndshandläggare i den undersökta kommunen. Intervjuerna analyserades via kvalitativ innehållsanalys (Graneheim &amp; Lundman, 2004). Resultat: Fyra huvudkategorier framkom vilka var: samordnad individuell planering, kommunikation, oklar ansvarsfördelning och bristande patientsäkerhet. Resultatet från den här studien visar på att det finns flera delar som inte fungerar vad gäller utskrivningsprocessen för multisjuka äldre. Den samordnade individuella planeringen genomförs inte i någon större utsträckning. Det finns problem vad gäller kommunikation aktörerna emellan samt problem med ansvarsfördelningen. Att detta inte fungerar påverkar också patientens delaktighet och patientsäkerheten. Slutsats: Samordnad individuell planering genomförs inte såsom lagen föreskriver. Personal som arbetar med utskrivning av multisjuka äldre upplever utskrivningsprocessen som komplex och komplicerad och oklar. / Background: The proportion of elderly in Sweden are increasing, and so does elderly’s complex health care needs and health problems. A lot of the elderly population continues to live in their own homes with help from the social service and health care service. This puts pressure and demands on the workers to have competence and resources to help this complex elderly group (Socialstyrelsen, 2020a). Collaboration at the discharge process from hospital has been raised because of a new law set to improve the collaboration and shorten the stay in hospitals for patients (SFS 2017:612) which took effect in 2018. Aim: Investigate how the discharge process come about for elderly with many diseases in a municipality in Sweden. To explore if the elderly gets the coordinated individual plan they should get as the law stipulates. Method: Qualitative interview study with semi-structured questions. Ten informants were included consisting of nurses in inpatient care at hospital, primary care and home health nurses working for the municipality, social workers were also included. The interviews were analysed through qualitative content analysis (Graneheim &amp; Lundman, 2004). Result: Four categories were found consisting of coordinated individual planning, communication, unclear division of responsibility and lack of patient safety. The result from the study shows that there are many parts that do not work sufficiently in the discharge process. The coordinated individual planning is not being done in the proportion that it should. There are problems regarding communication amongst the professionals and problems with liability and by extension patient safety. Conclusion: The coordinated individual plan is not being done as the law stipulates it should. Professionals that work with elderly during the discharge process sees the process as complex, complicated and unclear.

Bakgrund: Arbetssättet habiliteringsplanering omfattar centrala aspekter inom dagens hälso- och sjukvård, såsom personcentrerad vård, delaktighet, delat beslutsfattande, co-production och individuell planering. Därmed representerar arbetssättet ett synsätt som kombinerar patientens kunskaper och erfarenheter med hälso- och sjukvårdspersonalens professionella kunnande för att skapa god vård.    Syfte: Ett förbättringsarbete genomfördes vid en habiliteringsenhet, med syfte att öka familjernas upplevda delaktighet i habiliteringsplaneringen. I studien utforskades medarbetarnas erfarenheter av arbetssättet habiliteringsplanering.   Metod: Ett lokalt förbättringsarbete kring habiliteringsplanering genomfördes enligt strukturen i Nolans förbättringsmodell. Studien var en fallstudie med datainsamling genom fokusgruppsintervjuer och en kvalitativ innehållsanalys med abduktiv ansats. Analysen kopplades till espoused theory och theory-in-use.   Resultat: Alla de nio tillfrågade föräldrarna upplevde sig delaktiga i sitt barns habiliteringsplanering och andelen habiliteringsplaneringar med bedömd god kvalitet vid journalgranskning steg från 14 till 19%. Studiens resultat påvisade stora gap mellan espoused theory och theory-in-use, bland annat gällande teamarbetet.   Slutsats: För att habiliteringsplanering ska kunna bli ett arbetssätt som verkligen tillför värde till patienterna behöver gapet minskas mellan espoused theory och theory-in-use. För att kunna arbeta med detta inom ramen för förbättringskunskap behöver användbara mått utvecklas. / Background: The work process of Habilitation planning embraces several central aspects in healthcare today, such as person centered care, participation, shared decision-making, co-production and individual planning. The work process represents a view that combines the patient’s knowledge and experience with the clinician’s professional knowledge, to create good care.    Aim: An improvement project was conducted at a habilitation center, aiming to increase families’ perceived participation in Habilitation planning. The aim of the study was to explore the co-workers’ experiences of Habilitation planning.   Method: A local improvement project was conducted based on the Improvement model. A case study with focus group interviews and a qualitative content analysis was performed. The analysis was connected to espoused theory and theory-in-use.   Result: All nine parents asked, perceived themselves as involved and the percentage of Habilitation planning judged as being of good quality increased from 14 to 19%. The study results showed great gaps between espoused theory and theory-in-use, e.g. for team work.   Conclusion: To make Habilitation planning a work process really adding value to the patients, the gap between espoused theory and theory-in-use needs to decrease. Addressing this with improvement knowledge requires useful measurements.