No description available.

I detta examensarbete studerades metanpotentialen för brunalger och rödalger som hämtades vid två olika tillfällen. Förutsättningarna för att tång och alger ska kunna användas som substrat för biogasproduktion samt vilken miljönytta som kan uppnås undersöktes också.  Satsvisa försök har gjorts i laboratoriemiljö genom att ta reda på metanpotentialen för de olika substraten. Biogasproduktion skedde i en syrefri rötningsprocess som innebar ett komplext förlopp där olika mikroorganismer sönderdelade substratet i flera steg för att slutligen bilda biogas samt en rötrest. Ympen som användes i försöket kom från en biogasanläggning och bestod av en blandning av naturgödsel och organiska restprodukter från slakterier och annan industri. Substratblandningar mellan tång och rötrest undersöktes genom satsvis teströtning i 15 flaskor under mesofila förhållanden, 37 °C. Gasmätningar utfördes kontinuerligt under försökets gång. Metanhalter analyserades med en gaskromatograf. Testerna avslutades efter 17 dagar eftersom produktionen för samtliga flaskor då hade upphört. Resultatet visar att samrötning av rödalger som hämtades i oktober med ymp genererade en högre metanpotential än andra substrat. Den högsta metangaspotentialen var 159 l/kg VS. Rödalger som inhämtades i januari genererade lägst metangaspotentialen, cirka 60 l/kg VS. Att samla upp tång och alger från stränder innebär många fördelar. Exempelvis att ta bort lukt, att öka rekreationsvärdet, att förbättra vattenkvaliteten, att minska övergödningen samt att stränderna blir mer badvänliga.  Genom att framställa biogas från tång ökar dessutom produktionen av förnybar energi. Energin från biogas uppvisar mycket hög klimatprestanda och bidrar till en minskning av utsläpp av växthusgas.

Med uppgiften att skapa ett ”hus för folket” och en hybridbyggnad skapades Tångbrunnen. En plats som kombinerar spa, restaurang, tångproduktion, konferens och co-working vid Nickstaviken i Nynäshamn. Hybridprogrammet knyts samman av tången, som används både i spa och restaurang som en viktig komponent.  Tången odlas längre ut i Nickstaviken där den bidrar till att motverka övergödning i Östersjön och skapar boplats åt vattenlevande organismer. Tången skördas kontinuerligt och bearbetas sen i byggnaden och blir genom processer som torkning och kokning till spaprodukter och livsmedel som sedan används i spa och restaurang, eller förpackas och säljs i Tångbrunnens butik.  Byggnaden är belägen i slänten av Nickstahöjden och möter landskapet med en strandpromenad som löper längs den sydöstra fasaden mot havet. I förslaget har viken även fått ett tillskott i form av en anlagd våtmark, ritad med Minghu Wetland Park (Turenscape) som referens, som ska skydda mot framtida översvämningar och öka den biologiska mångfalden.  Byggnaden är i trä och bärs av limträpelare. Byggnaden består av tre huvudplan, där det nedre är spa och foajé, det första planet är restaurang med två uteplatser samt gemensamma kontor och utrymme för bearbetning av tången. Det övre planet består av ett internt kontor samt byggnadens konferensutrymmen. De tre våningsplanen knyts samman av en generös trappa med utsikt mot Nickstaviken och våtlandsparken. / Tångbrunnen is a hybrid program-building made with the purpose of creating a “house for the people”. The space combines spas, restaurants, kelp production, conference centres and co-working areas, located by Nickstaviken, Nynäshamn. The hybrid program is tied together by kelp, which serves multiple purposes in the spas and restaurant. The kelp is farmed nearby in Nickstaviken where it contributes to the fight against eutrophication in the baltic sea while also aiding the natural habitat of the aquatic fauna. The kelp is continuously harvested and processed at Tångbrunnen through drying, curing and cooking to be made into skin care and food products which are utilised in the centre or packaged and sold in Tångbrunnens shop. The site is located on the slope of Nickstahöjden leading down to the bay. The building connects with the landscape by a boardwalk which runs along the south eastern side of the building. In the project the bay also contains the addition of a wetland park which seeks to minimise the risk of flooding while also increasing biodiversity in the area. Wood is the main construction material of the centre, which is supported by glue laminated columns. There are three main floors. The ground floor houses the foyer and spa. Floor 1 contains the restaurant which has two attached outdoor patios as well as the co-working spaces and kelp processing areas. The final top floor contains organisational offices and the conference centres. The floors are tied together by a large staircase with views overlooking Nickstaviken as well as the wetland park.

Kring Sveriges kuster hamnar tång och sjögräs (även kallad släke) som ruttnar, sprider dålig lukt och som läcker närsalter tillbaka till havet vilket kan bidra till en ökad lokal övergödning. Ett område som är särskilt drabbat av stora mängder släke är sydöstra Sverige inklusive landskapen Skåne, Blekinge, Öland och Gotland. Släke har tidigare använts inom jordbruket som gödningsmedel på grund av dess näringsrika innehåll men med införandet av konstgödslet har användningen av släke minskat. Denna studie sammanställer data från rapporter kring Sveriges sydöstra kust för att kartlägga hur kadmiumhalterna kan variera beroende på plats och tid. Dessutom utförs beräkningar för att bedöma om släke eventuellt skulle kunna integreras i dagens jordbruk. Resultaten visade att 22 av 104 insamlade värden av kadmiumhalter överstiger gränsen för biogödsel och avlopsslam på 2 mg Cd /Kg TS samt att det finns lokala skillnader angående kadmiumhalter. Beräkningarna visade att släke kan troligen ersätta fastgödslet som används idag på grund av liknande näringsinnehåll. Tillgången till släke begränsar däremot hur väl släke kan ersätta mineralgödslet och fastgödslen. Dessutom överstiger kadmiumtillförseln till åkrarna den tillåtna gränsen på 0,75 g/ha. Slutsatsen blir därmed att släke inte bör användas ensamt för att bidra med näring till matgrödor på grund av dess höga kadmiuminnehåll. Istället kan det användas till icke matgrödor eller möjligtvis kombinera mineralgödsel med släke för att hålla kadmiumhalterna i styr, samtidigt som eutrofieringen i Östersjön förmildras. / Around the coasts of Sweden there is a distribution of macroalgae that rots which causes it to smell bad and it also leaks nutrition back to the ocean which causes a growth in local eutrophication. Especially the southern eastern part of Sweden is affected by this, including the landscapes Skåne, Blekinge, Öland and Gotland. These macroalgaes have previously been used within agriculture as fertilizer because of its high nutritional content but the introduction of inorganic fertilizers has decreased the use of macroalgaes. This study compiles the data from reports gathered on the southeastern coasts of Sweden to map out how the concentrations of cadmium can vary depending on position and time. Furthermore, calculations were made regarding the potential replacement of macroalgae with different types of manure by comparing the amount of nutrients that each fertilizer contains. The results showed that 22 of 104 collected values of cadmium concentrations exceeded the limit of 2 mg Cd/Kg TS and that there are local variations when it comes to cadmium content in macroalgaes. Calculations showed that the macroalgae can probably replace the manure from cow and pig, mainly because of its similarities in nutrient contents. The limiting factor to how well the inorganic fertilizer can be replaced is the amount of macro algae on the coasts - there are small amounts. The infusion of cadmium however is too large and exceeds the limit of 0,75 grams per acre. The conclusion is therefore that macroalgae should not be used alone for food crops as the cadmium levels are too high. It can instead be used for non-food crops or combine the macroalgae with inorganic fertilizers to keep the cadmium levels low while also mitigating the eutrophication of the Baltic sea.

Syftet med studien var att undersöka hur aktörer inom tångbranschen i Norden ser på möjligheter och utmaningar i industrin. För att genomföra studien användes kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer. Fem personer intervjuades, alla kopplade till tångindustrin i Norden. Intervjuerna syftade till att ge en djupare bild av tångaktörernas syn på möjligheter och utmaningar inom industrin samt deras syn på framtiden. För att analysera det insamlade materialet användes tematisk analys. Den tematiska analysen resulterade i två huvudteman: innovativ framtidssyn och osäker framtid. I resultatet konstaterades det att tångbranschen har potential. Samtidigt visar resultatet att det finns många utmaningar industrin bör hantera innan tång kan etableras i stort på marknaden. Tång anses vara en hållbar råvara som förhoppningsvis kan ersätta vissa landbaserade råvaror, vilket är en av råvarans fördelar. Vidare kan tång växa i samspel med andra marina organismer och även skapa cirkulära samarbeten med landbaserad odling. En av utmaningarna industrin handskas med är höga produktionskostnader; det finns ett behov av teknik som kan driva ner kostnaderna. Det råder även brist på kunskap om råvaran hos konsumenter, vilket leder till svårigheter att marknadsföra samt utöka produktionen. Synen på tång som en hållbar råvara är tvådelad, även om tång som råvara är hållbar i sig, är inte tångodling synonymt med hållbarhet eftersom dess påverkan på marina ekosystem är oviss. Ytterligare en utmaning som industrin brottas med är tångens innehåll av jod. Olika tångarter har olika jodhalt där vissa lämpar sig bättre för mänsklig konsumtion medan andra bör undvikas. Detta i samband med att det finns ett gränsvärde för hur mycket jod som bör konsumeras utgör en av många utmaningar i industrin. / The purpose of the study was to examine how Nordic kelp actors view on possibilities and challenges in the industry. To conduct the study a qualitative method and semistructured interviews were used. Five individuals with connections to the kelp industry in the Nordic countries were interviewed. The interviews aimed to give a more complex picture of the kelp actors view on possibilities and challenges in the industry and their view on the future. To analyze the collected data thematic analysis was applied. The thematic analysis concluded in two themes, innovative view of the future and uncertain future. The result shows that there is potential in the kelp industry, however there are also challenges that needs to be solved before kelp can be established on the market. The potential of the industry is that kelp is seen as a sustainable raw material, and that it potentially could replace some land grown crops. Further can kelp integrate with other marine organisms and have potential to create circular cooperations with land-based cultivation, for example by using it as a fertilizer. One challenge that the industry is facing today is high production costs; there is a need for technology that can lower the costs. The consumers also have a lack of knowledge in the area which leads to producers hesitating to market kelp products sufficiently. The view on kelp as a sustainable raw material is bipartite, even though kelp in itself is sustainable, kelp farming is not equal to sustainability since its impact on the marine ecosystems is uncertain. Another challenge the industry is facing is the iodine content in kelp. Depending on kelp species the iodine content vary, where some of the species are more suitable for human consumption while others should be avoided. This together with the current limit for iodine intake constitutes one of many challenges in the industry.

The nutrition bound in macroalgae, also known as seaweed, contains high amounts of all the nutrients, micronutrients, vitamins and plant hormones, necessary for plants, animals and humans. Totally for free it is floating in the oceans around the world and has been harvested and used by people for thousands of years. A problem that has arisen in the wake of Industrialism during the past 200 years is that human beings spread non-desirable substancesto air, water and soil, for example heavy metals. Macroalgae accumulate the heavy metals, which may become a problem if we want to eat seaweed or use it to grow plants in.  In a growth trial using macroalgal compost made from Fucus radicans collected from the Baltic Sea, the uptake heavy metals in the edible tubers of potatoes of the cultivar ‘Cherie’ was investigated. The following heavy metals were analyzed: lead(Pb), cadmium (Cd), mercury (Hg), arsenic (As) and copper (Cu). There were no differences in the uptake of heavy metal between potatoes grown in macroalgal compost and soil, but the potato tubers from both cultivations contained concentrations of Cd and As higher than those normally found in Swedish potatoes. The concentrations are, however, much lower than the limits set by EFSA. The macroalgal compost and the soil used in the experiment were also analyzed for heavy metal content. The Cd concentration in the compost exceeded the limit for Swedish compost. However, the high levels of Cd in the compost were not reflected in the Cd content of the potato tubers. Soil conductivity and pH values were also investigated. The high conductivityof the macroalgal compost was probably due to insufficient rinsing of the macroalgae, and thus it was not ideal for use in crop cultivation. In spite of this, the crop yield was good. In conclusion, macroalgal compost can be recommended as a cultivation substrate for potatoes. / Den näring som finns bunden i makroalger, även kallad tång, innehåller rikliga mängder av alla näringsämnen, spårämnen, vitaminer och växthormoner som växter, djur och människor behöver. Alldeles gratis flyter den omkring i världshaven och har skördats och använts av människan under tusentals år. Problemet som uppstått i industrialismens spår de senaste 200 åren är att människan sprider icke önskvärda ämnen till luft, vatten och jord, t.ex. tungmetaller. Makroalger ackumulerar dessa, vilket kan bli ett problem om vi vill äta eller odla i tång.  Vid ett odlingsförsök med potatis i tångkompost av Fucus radicans från Östersjön undersöktes metallupptaget i de ätbara knölarna i potatis av sorten ’Cherie’. De tungmetaller som analyserades var bly (Pb), kadmium (Cd), kvicksilver (Hg), arsenik (As) och koppar (Cu). Analysrapporten visade ingen skillnad i upptag av tungmetaller mellan potatis som odlats i tångkompost eller i jord; däremot innehöll knölarna från båda odlingarna högre halter av kadmium och arsenik än normalvärdena i svensk potatis. Halterna är dock långt under EFSA:s gränsvärden. Även odlingssubstraten, dvs. tångkomposten och jorden undersöktes för tungmetallförekomst. Kadmiumhalterna i tångkomposten översteg gränsvärdet för svenska kompostjordar, men de höga kadmiumhalterna reflekterades inte i potatisknölarnas kadmiuminnehåll. Odlingssubstratens ledningstal och pH-värden undersöktes också. Tångkompostens höga ledningstal (10,8 mS/cm) berodde antagligen på otillräcklig sköljning och gjorde den inte idealisk för odling. Trots detta blev skördeutfallet gott. Således kan tångkompost rekommenderas som odlingssubstrat för potatis.

In the Arctic, shallow sea-floor communities have been documented to shift abruptly from an invertebrate-dominated state to a state with high macroalgal abundance. Climate warming, resulting in increased water temperatures and decreased sea ice cover, could trigger such regime shifts in benthic ecosystems, but the underlying mechanisms are not clear. To gain a better understanding, a mechanistic model of algal growth and interspecific competition was applied in two marine ecosystems in northwestern Svalbard. Unravelling the effects of light and temperature on the model parameters, the current study showed that light is a key factor determining the algal dominance in the two ecosystems. Changes in sea-ice cover, which alters the underwater light regime, is therefore considered the most likely trigger for invertebratealgae regime shifts. A continued prolonging of the ice-free season in the Arctic is likely to occur in the upcoming years, considering the current climatic development. Thus, it is expected that macroalgal cover in shallow rocky-bottom communities will continue to increase, altering species composition and function in seasonally ice-covered arctic ecosystems. / I ekosystem på grunda havsbottnar i Arktis har snabba, kraftiga förändringar i artsammansättning och ekosystemstruktur dokumenterats. Organismsamhällen som tidigare främst utgjorts av ryggradslösa organismer och hårda kalkalger har plötsligt blivit dominerade av olika tångarter. Den globala uppvärmningen medför högre ytvattentemperatur och minskat havsistäcke i Arktis, vilket i sin tur innebär förbättrade ljusförhållanden. Dessa förändringar tros kunna utlösa regimskiften där de ekosystemen övergår från ett stadium dominerat av ryggradslösa djur, till ett stadium dominerat av tång. Mekanismerna bakom sådana regimskiften är emellertid inte kartlagda. Denna studie syftade därför till en bättre förståelse för regimskiften i Arktiska havsbottenekosystem. En mekanistisk modell för algtillväxt och konkurrens tillämpades på två marina organismsamhällen i nordvästra Svalbard, som genomgått sådana regimskiften. Temperatur- och ljusberoendet hos modellens parametrar uppskattades först utifrån kunskap från ett antal tidigare studier. Med hjälp av modellen testades sedan hur fördelningen av alger påverkades av temperatur- och ljusförändringar. Modelleringen indikerade att ljusförhållanden var avgörande för expansionen av tång i de två studerade organismsamhällena på Svalbard, och att ljusförändringar således kan vara en huvudsaklig orsak till regimskiften i Arktis. Med tanke på den nuvarande klimatutvecklingen är en fortsatt förlängning av den isfria säsongen mycket sannolik. Detta kommer troligen innebära en vidare expansion av tång samt förändrad artsammansättning och ekosystemfunktion i grunda, arktiska havsbottenekosystem.

No description available.

In collaboration with Under ytan, a company cultivating algae locally on Åland, I have designed tableware made from and for algae-based food. Using the framework of the Set Table, I explore algae in a local context and reflect upon the usage of algae in marine restoration. The Set Table is full of symbols regarding culture, history, life and festivals. By gathering around the table, we share food, stories and create consciousness of the Baltic Sea.

As the anthropogenic emissions of greenhouse gases (GHGs) have increased and received moreattention, the need for climate mitigation solutions has become more urgent. Today, several methodologies for carbon accounting exists, as well as the possibility to offset emissions by buying carbon offsets. All these methodologies directly or indirectly spring from LCA but have developed to metrics considering only climate and with a dissatisfying sustainability performance in other aspects. Four carbon accounting methodologies (VCS, Gold Standard, GHG Protocol, XPRIZE Carbon Removal) have been examined and compared, showing differences in the approach to quantification and to more holistic sustainability aspects. They have also been analysed in comparison to the QU.A.L.ITY framework proposed by the European Commission, which aims to ensure the quality of carbon removals and prevent greenwashing. The results showed a lack of coherence between the carbon offset standards as well as a low coherence with the criteria in the proposed framework and lack of holistic sustainability perspectives. Algae are photosynthesizing organisms fixating CO2 in the same process as terrestrial plants. They are fast growing and does not require land or much maintenance, which is why seaweed aquaculture has been suggested as a method for carbon removals. This have given birth to a plethora of start-ups aiming to sell carbon offsets from systems based on macroalgae, here called “seaweed offsets”. Nine companies/projects were identified and examined. The results showed that most of the companies used systems involving cultivation, while one company use wild seaweed. The two largest techniques for sequestration of the carbon fixated in the biomass were 1) sinking the seaweed into the deep sea and 2) making biochar from the biomass. However, there are not yet any standards covering this type of carbon offset methodologies and these offsets are thus not certified and the results also show that the efficiency of these activities is highly unreliable. Large uncertainties remain regarding the net carbon removal, sequestration, and potential ecological impacts. These uncertainties and knowledge gaps also cause the suggested methods for seaweed offsetting to clash with the QU.A.L.ITY framework. / I takt med att de antropogena utsläppen av växthusgaser har ökat och fått mer uppmärksamhet har behovet av lösningar för att begränsa klimatförändringarna blivit mer brådskande. Idag finns flera metoder för koldioxidredovisning och -beräkning, liksom möjligheten att klimatkompensera genom att köpa klimatkompensation. Alla dessa metoder här rör direkt ellerindirekt från LCA men har utvecklats till mått som endast tar hänsyn till klimat, och med en otillfredsställande hållbarhetsprestanda i andra aspekter. Fyra metoder förkoldioxidredovisning (VCS, Gold Standard, GHG Protocol, XPRIZE Carbon Removal) har undersökts och jämförts, vilket visar skillnader i tillvägagångssättet för kvantifiering och förmer holistiska hållbarhetsaspekter. De har också analyserats i jämförelse med ”QU.A.L.ITY”-ramverket som föreslagits av Europeiska kommissionen, vilket syftar till att säkerställa kvaliteten på lösningar som skall ta bort CO2 ur atmosfären och förhindra greenwashing. Resultaten visar på bristande samstämmighet mellan klimatkompensationsstandarderna samt låg överensstämmelse med kriterierna i det föreslagna ramverket och brist på holistiskahållbarhetsperspektiv. Alger är fotosyntetiserande organismer som fixerar CO2 i samma process som markväxter. De växer snabbt och kräver inte mark eller mycket underhåll, vilket är varför algodling har föreslagits som en metod för att minska halten CO2 i atmosfären. Detta har gett upphov till en uppsjö av nystartade företag som syftar till att sälja koldioxidkompensation från system baserade på makroalger, här kallade "tångkompensationer" (seaweed offsets). Nio företag/projekt identifierades och granskades. Resultaten visar att de flesta av företagen använder system som involverar odling, medan ett företag använder vild tång. De två största teknikerna för att binda kolet fixerat i biomassan var 1) sänka tången i djuphavet och 2) göra biokol av biomassan. Det finns dock ännu inga standarder som täcker denna typ av klimatkompenseringsmetoder och dessa kompensationer är därför inte certifierade. Resultaten visar också att effektiviteten i dessa system är mycket otillförlitlig. Storaosäkerheter kvarstår när det gäller netto upptag av CO2, lagring och potentiella ekologiska effekter. Dessa osäkerheter och kunskapsluckor gör också att de föreslagna metoderna för tångkompensation kolliderar med QU.A.L.ITY-ramverket.