<p>Syftet med denna uppsats har varit att studera hur utvecklingsarbetet med programsrtukturer kan bedrivas i gymnasierskolan. Detta har jag gjort genom att aktivt deltaga i ett programstruktursarbete på teknikprogrammet, samt att intervjua fyra av de medverkande lärarna.</p>

Syftet med denna uppsats har varit att studera hur utvecklingsarbetet med programsrtukturer kan bedrivas i gymnasierskolan. Detta har jag gjort genom att aktivt deltaga i ett programstruktursarbete på teknikprogrammet, samt att intervjua fyra av de medverkande lärarna.

Gymnasievalet är första stora möjligheten för ungdomar att påverka sin skolgång och gymnasieutbildningen ligger i många fall till grund för vidare utbildning på högskola. Det optimala vore om samtliga ämneskunskaper från gymnasiet kommer väl till användning i de fortsatta akademiska studierna och allra helst även in i arbetslivet. I studien ingår personer som efter gymnasiet har valt att läsa vidare på ingenjörsutbildningar vid tre svenska lärosäten – Kungliga tekniska högskolan, Lunds tekniska högskola samt Högskolan i Halmstad. Studiens fokus har riktats mot ingenjörsstudenter som under höstterminen 2018 läser andra eller tredje året. Syftet med studien har varit att undersöka hur studenterna upplever och värderar sina förkunskaper, alltså deras ämneskunskaper från gymnasiet. Datainsamlingsmetoden som har använts baseras på en enkätundersökning online. Undersökningen har skickats till drygt 7 500 mejladresser och materialet omfattar 480 svar. I analysen av enkätsvaren har en kvantitativ metod använts och extra fokus har riktats mot studenter som tidigare har läst naturvetenskaps- eller teknikprogrammet. Studiens resultat visar att trots samma behörighet upplever studenterna sina förkunskaper olika. Nio av tio ansåg sig ha haft lika bra eller bättre förkunskaper än studenter från andra gymnasieprogram och nästan alla upplevde att de hade tillräckliga förkunskaper. Tidigare studenter på naturvetenskapsprogrammet samt civilingenjörsstudenter hör till de som i större utsträckning upplevde att de hade tillräckliga förkunskaper. Studenter med höga betyg i de särskilda behörighetsämnena är den grupp som värderar sina förkunskaper högst. Matematiken har en klart central ställning och nio av tio studenter svarade att ämnet i stor eller väldigt stor utsträckning har bidragit med viktiga förkunskaper. Kemi, som också är ett behörighetsämne, värderades mycket lågt av nästan alla ingenjörsprogram utom de med en inriktning mot kemi och bioteknik. Trots att teknikämnen inte hör till de särskilda behörighetsämnena upplevdes ämnet som saknat i stor utsträckning hos alla gymnasieprogram utom teknikprogrammet. Omkring hälften av studenterna från naturvetenskapsprogrammet, men knappt två tiondelar av tidigare studenter på teknikprogrammet, upplevde att de saknade förkunskaper inom teknikämnen, och då i synnerhet programmering.

<p>Syftet med mitt arbete har varit att undersöka hur de obligatoriska teknikkurserna, ”Teknik, människa, samhälle” samt ”Teknikutveckling och företagande” är utformade, med avseende på läroböcker, arbetsmetoder och kunskapsområden som tas upp, på ett antal gymnasieskolor runt om i landet. Detta har gjorts dels med hjälp av en enkätundersökning och dels genom en analys av de läroböcker som genom enkäten framkom som de mest använda i kursen ”Teknik, människa, samhälle”. Resultatet visar på att kursernas upplägg skiljer sig åt med avseende på vilka läroböcker, arbetsmetoder och kunskapsområden som tas upp på de olika skolorna i undersökningen men att samtliga uppfyller de kursmål som är satta för de båda kurserna. Den arbetsmetod som främst används i båda kurserna är projektarbete. En slutsats man kan dra av arbetet är att elever från olika skolor möter olika teknikområden beroende på var skolan är belägen i landet vilket kan ge effekt på den bild eleven får av vad det innebär att arbeta med teknik och teknikutveckling.</p>

Syftet med mitt arbete har varit att undersöka hur de obligatoriska teknikkurserna, ”Teknik, människa, samhälle” samt ”Teknikutveckling och företagande” är utformade, med avseende på läroböcker, arbetsmetoder och kunskapsområden som tas upp, på ett antal gymnasieskolor runt om i landet. Detta har gjorts dels med hjälp av en enkätundersökning och dels genom en analys av de läroböcker som genom enkäten framkom som de mest använda i kursen ”Teknik, människa, samhälle”. Resultatet visar på att kursernas upplägg skiljer sig åt med avseende på vilka läroböcker, arbetsmetoder och kunskapsområden som tas upp på de olika skolorna i undersökningen men att samtliga uppfyller de kursmål som är satta för de båda kurserna. Den arbetsmetod som främst används i båda kurserna är projektarbete. En slutsats man kan dra av arbetet är att elever från olika skolor möter olika teknikområden beroende på var skolan är belägen i landet vilket kan ge effekt på den bild eleven får av vad det innebär att arbeta med teknik och teknikutveckling.

I ämnesplanen för gymnasiet står det att det ska finnas experimentellt arbete i fysikundervisningen. Frågan är vad de bidrar till. Fysiklaborationer har många lärandesyften men för att lärare ska få elever att ta del av alla dessa är det viktigt att de är medvetna om vad eleverna anser är syftet med laborationer i fysikundervisningen. Syftet med denna studie är att fördjupa kunskaperna om gymnasieelevers upplevelser av laborativt arbete och deras uppfattning av laborationers syfte i fysikundervisningen. Detta har utförts genom att gymnasieelever som läser fysik har svarat på en enkätundersökning. Analysmetoden av datamaterialet har varit statistisk analysmetod. Resultatet visar att elever anser att laborationer mest bidrar till förmågan att använda laborativ utrustning och förmågan att samarbeta. Det är ingen skillnad mellan elever med olika könsidentiteter, dock finns en viss skillnad mellan elever som går på natur- respektive teknikprogrammet. Resultatet visar även att gymnasieelever upplever fysiklaborationer lite mer roliga än inte roliga.

Matematik framstår för många vuxna och ungdomar som ett svårt ämne som det bara är vissa förunnat att förstå. När elever tar steget till ett av gymnasiets mer matematikintensiva program såsom teknik- eller naturvetenskapsprogrammet ställs de inför högre krav på matematisk förståelse och en markant tempohöjning. Förståelse för elevernas förväntningar på matematikämnet och deras attityder gentemot ämnet kan kanske för matematiklärarna som tar emot eleverna vara av intresse och till stöd vid utformningen av undervisningen. Studiens syfte var att undersöka elevernas förväntningar på matematikämnet inför valet av gymnasiets teknikprogram och att för teknikprogrammets första-, andra- och tredjeårselever undersöka deras attityd gentemot matematikämnet. Studiens resultat visar på att eleverna då de gjorde sitt val förväntade sig svår matematik och ett högt tempo. Endast ett fåtal elever i studien angav intresse för ämnet matematik som skäl till valet av teknikprogrammet istället gav flertalet elever uttryck för motsatsen, att matematikämnet var något nödvändigt ont som man får kämpa sig igenom. Studiens resultat visar vidare på att teknikprogrammets förstaårselever tycks ha en mer positiv attityd till matematikämnet än tredjeårseleverna, mest negativa tycks andraårseleverna vara. En möjlig tolkning av resultatet kan vara att matematiken i årskurs ett var ungefär som eleverna förväntat sig och eftersom kurserna år ett innehåller mycket repetition av grundskolans matematik var det högre tempot hanterbart, man uttryckte också att ämnet kändes relevant och att man upplevde sig ha direkt användning för matematiken i teknik och fysikkurserna. I årskurs två innehåller matematiken mycket ny kunskap och en majoritet av eleverna i den gruppen gav uttryck för tvivel om sin självförmåga, de sa att de upplevde ämnet som svårare än förväntat och att tempot var för högt. I årskurs två uttryckte också eleverna tvivel om det är relevant att läsa så mycket matematik. Analysen av diskussionerna med tredjeårseleverna gav ett liknande resultat som för andraårseleverna med den skillnaden att tredjeårseleverna gav uttryck för glädje och tycktes uppleva ämnet som mer relevant än andraårseleverna gjorde. Studien utfördes på totalt 39 elever från teknikprogrammets årskurs ett, två och tre på en mindre gymnasieskola i en av Sveriges storstadsregioner. Den valda gymnasieskolans teknikprogram bestod av elever med låga eller mycket låga meritpoäng från grundskolan, median 150–180 poäng för alla tre årskurserna.Min förhoppning är att detta arbete bidrar med fördjupade kunskaper om förväntningar på och attityder till matematikämnet bland elever på teknikprogrammet. / Many adults and teenagers believe that math is a challenging subject that only a lucky few can fully grasp. When students step towards more math intensive programs like the Swedish upper secondary technology or science program they are faced with higher expectations of mathematical comprehension and a noteworthy increase in study pace. The understanding of students expectations of the mathematics and their attitude towards the subject can be of interest to mathematics teachers as well as a pivotal factor to consider when constructing a subject plan.The purpose of the study was to analyse the expectations students had of mathematics when they were faced with the choice of the technology program, and to analyse the attitude towards mathematics of the programs first, second and third year students. The results of the study show that when students make their choice of the technology program they expect the mathematics to be challenging and fast paced. The study shows that only few students chose the technology program due to their interest in mathematics, many students expressed the complete opposite, that mathematics was unnecessarily difficult and something that you just have to power through. The result of the study also show that the programs first year students have a more positive attitude towards the study of mathematics than third year students and that second year students are the most negative. A possible interpretation of the results is that the mathematics in the first year aligns with student expectations as the year repeats elementary school mathematics, which makes it manageable. First year students also expressed that the subject felt relevant and useful in technology and science courses. In second year, the mathematics subject contains a lot of new knowledge and the majority of students in the group expressed that they experienced a lack of self-esteem, they said that the subject was more difficult than expected and that the pace was too fast. Additionally, the study found that second year students doubted weather it was relevant to study as much mathematics as they did. The analysis of discussions with third year students gave a similar result as second year students, however, with the difference that third year students expressed joy for the subject and an understanding of its relevance. The study was conducted on a total of 39 students from the technology programs first, second and third year who attended a small upper secondary school in one of Sweden’s conurbations. The selected upper secondary schools technology program consisted of students with low or very low academic credits from secondary school, median 150–180 points for all three years of intake.My ambition with this analysis is to contribute to a deeper understanding of expectations of and attitudes towards mathematics among students at the upper secondary school program.

Ämnet teknik har många relationer med matematik och naturvetenskapliga ämnen, speciellt då med fysik. Syftet med denna studie är att kartlägga vilka krav och förutsättningar som finns för samverkan mellan ämnena teknik och matematik/fysik på gymnasiet. Frågeställningarna handlar därför om vilka krav och förutsättningar som styrdokumenten ger för samverkan mellan teknik och matematik/fysik och inom vilka teknikområden som det finns behov och möjligheter till samverkan med matematik/fysik. Studien baseras bl.a. på teorier om hur läroplaner formuleras, transformeras och realiseras samt vilka faktorer som påverkar hur intentionerna i läroplanen faktiskt kan realiseras. För att undersöka frågeställningarna används tre olika metoder: analys av styrdokument, analys av läroböcker och intervjuer med tekniklärare. Analysen visar att det finns stora krav på både rektorer och lärare att det ska ske samverkan mellan olika ämnen, kraven formuleras speciellt tydligt i matematikämnet. Hur detta ska göras lämnas till stora delar till de lokala aktörerna. Studien visar också att det finns många beröringspunkter mellan de tre ämnena, både vad gäller hur baskunskaper i matematik används i teknik och fysik och vad gäller större undervisningsområden i teknik och fysik. Möjligheterna till samverkan påverkas av ett antal ramfaktorer som t.ex. kursplanering, organisation, personliga kontakter och lärarnas erfarenhet och kunskap. Det finns ett behov av mer forskning kring hur teknik-, matematik- och fysikämnena kan stödja varandra och ge sammanhang.

A query using telephone interviews of technology teachers teaching the course "Teknik, Människa, Samhälle", a core course of the technique programme at the swedish gymnasium. / En undersökning genom telefonintervjuer för att ta reda på hur tekniklärare på olika skolor i Skåne hanterar kursen "Teknik, Människa, Samhälle" (TEU 1207).

Gymnasieskolans Teknikprogram är en utbildning med syfte att ge eleverna breda kunskaper inom teknikområdet, där det är av stor betydelse att ha förståelse för olika kunskapsämnen och hur de samspelar med varandra. Ämnesövergripande undervisning kan då vara ett verkningsfullt arbetssätt och bidra till att ge eleverna en bättre helhetssyn och förståelse för hur de kan använda sin kunskap i ett vidare sammanhang. Syftet med denna studie är att ge kunskap om hur lärare på gymnasiets teknikprogram arbetar med en ämnesövergripande undervisning och vilka möjligheter och utmaningar som kan uppkomma. Undersökningsmetoden var kvalitativ, i form av semistrukturerade intervjuer med lärare som arbetar inom teknikprogrammet. Det insamlade datat analyserades därefter genom en tematisk analys. Resultatet från analysen visar att lärarna har en positiv syn på arbetssättet där de såg flera fördelar som att eleverna fick en ökad motivation och intresse för skolarbetet. Studien visar även att lärarna upplevde en del utmaningar med arbetssättet. Exempelvis en upplevd tidsbrist och bristande samarbete både inom arbetslaget såväl som med skolledningen. I studien framkommer också att framtida forskning behövs om hur den ämnesövergripande undervisningen kan utvecklas för att bättre passa elever med olika studieförutsättningar.