The goal with this thesis was to look at various aspects of how teachers and students perceived the use of various texts in the collective teaching context in which they are participants. The purpose with that was to provide insight into aspects of the didactic processes that the texts and the usage of them are part of and demonstrate aspects of both the conditions and the opportunities for teaching conducted within the surveyed education. The essay analysis is based on interviews with four teachers and twelve students in a total of four teaching contexts (within subjects: Swedish and SO/Religion) about texts they worked with during a selected period of work.The essay is based on a theory of Kathleen MacCormick and Torlaug Hoel Lökkengaard where reading and writing are described as both an individual cognitive process and a common cultural process, impossible to completely separate from each other. The students description of their use of the texts show how they are influenced by teachers culture of teaching, in turn, influenced by the curriculum. In relation to Wiksten Folkeryd, af Geijerstam and Edling research on students movability in texts in the Swedish school, the survey shows some of the aspects that enable students to develop a higher level of movability in texts within the subject Swedish. Students who participated in these educational contexts talk with greater detail and awareness about how they used the texts in the teaching context.

Syftet med detta arbete har varit att undersöka samtalet mellan pedagoger och barn samt barnen sinsemellan under lässtunder i förskolan. Även barnens deltagande och agerande har varit fokus i studien. Metoden som användes var observationer där vi observerade läsaktiviteter i förskolans verksamhet. Vi observerade aktiviteterna på avstånd vilket innebar att vi själva inte deltog aktivt i lässtunderna. Observationerna gjordes på två olika förskolor, materialet analyserades och därefter jämfördes våra respektive analyser. Åldrarna på barnen i den ena förskolan var mellan fyra till fem år, medan barnens åldrar i den andra var mellan ett till två år. Analysverktyget som användes var textrörlighet där barnens och pedagogernas sätt att tala om texterna analyserades. Även hur barnen uppfattar, förstår och själva kan relatera till texterna analyserades genom textrörligheten. Textrörligheten kan vara både ytlig och djup, där den ytliga följer texten i böckerna medan den djupa mera utgår från sådant som inte står i böckerna. Utifrån våra respektive resultat fann vi den ytliga textrörligheten som mest förekommande. Pedagogen som läste för de äldre barnen utgick mera från bokens text genom att till exempel förklara och fråga barnen om olika ord från boken. Den andra pedagogen läste böckerna med utgångspunkt från bilderna och använde gester i större utsträckning, för att ge barnen en djupare förståelse av böckerna.  Resultat från observationerna visade också att samtal och reflektioner mellan barnen inte förekom vid de observerade lässtunderna i någon av de båda förskolegrupperna. Konversationerna var snarare mellan pedagogerna och barnen, till exempel när pedagogerna ställde frågor som barnen svarade på. Slutligen visade våra resultat att det var samma barn som deltog aktivt i lässtunderna, och ytterligare en och samma grupp barn som inte visade intresse för aktiviteterna i samtliga observationer. Dessa grupper förekom i både den yngre och den äldre barngruppen.

The study is based on a qualitative research which aims to investigate the discussions that can be identified from teachers' questions, in connection with the discussion of fiction and non- fiction text. This has been done by examining different speech genres that occurs in the discussions as well as the text movability that teachers encourage. The data was collected through observations and interviews. The first part of the study showed that teachers dominated the discussions on the basis of a specific speech genre but at the same time they showed elements of other genres. We identified that the most occurring genres was the teaching Examination and Text Oriented Talk, both for discussions of fiction and non-fiction texts. The speech genres that occurred less were the Culturally Oriented Talk and Informal Book Talk, particularly in the non-fiction texts were they did not occurred in the discussions. The study also reveals that both rhetorical and non-rhetorical questions were used by teachers throughout the discussions of fiction and non-fiction texts. The teachers questions has been shown to be important for how the discussions were formed and this indicates that an awareness of the issues are of high relevance. This awareness was something that many teachers appeared to lack. Furthermore the study shows that the teachers' purpose in text conversations have a crucial importance for the calls that were executed, both in the fiction and non-fiction conversations. It can therefore be concluded that the results of how to talk about texts in fiction and nonfiction largely consistent. The second part of the study showed that text movability included summarize and to draw out main points in the text to a greater extent encouraged by the teachers through their issues associated to the discussions for non-fiction text. When it comes to the literary conversations the study showed that the teachers issues regarding the act itself did not allow the students to summarize the whole text. What was also part of the text movability was to talk about words and concepts more prominent in discussions of non-fiction texts. Related to the discussions on non fiction the teachers asked issues to a greater extent about new words and concepts compared to the issuses that were asked about the literary texts. Regarding associative movability connected to prevoius experiences, the issues occurring to this type of discussions from the teachers questions regarding both literary texts and non-fiction texts. Finally, we can conclude that our results differed regarding what type of text movability teachers encouraged to discussions on fiction and non-fiction texts.

Syftet med detta arbete har varit att med utgångspunkter i forskning om läsförståelse samt receptionsteorier studera tre aktuella barnböcker för att se om och hur de ger läsaren möjlighet till textrörlighet genom att erbjuda plats att fylla i tomrum och oklarheter, och om de därigenom ger läsaren stöd i sin utveckling av läsförståelse. Man kan se studien som ett sätt att skapa sig en uppfattning om en bok utifrån en aspekt på att utveckla och stödja läsförståelse. Böckerna har analyserats med avseende på textens beskrivningar av personer, miljö och händelser, samt textens temporalitet och sätt att berätta. Resultatet visar att två av böckerna kan betraktas som stödjande i läsares utveckling av läsförståelse, medan den tredje uppvisar oklarheter som är svårlösta och kan därför ifrågasättas i det hänseendet.

Sammanfattning Syftet med denna undersökning är att studera förskolebarns sätt att samtala om innehållet i texter, barnens textrörlighet samt nivåer av textrörlighet vid gemensam läsning av en bilderbok. Detta studeras utifrån att se vilka egna initiativ barnen tar vid gemensam läsning och vad de samtalar om vid ett styrt samtal. Barnens egna initiativ jämförs därefter med det styrda samtalet. Tio boksamtal med två barn i varje grupp används som metod. Undersökningen genomförs på två olika förskolor. Boksamtalen består av två delar. Först läses boken och barnen får komma med egna initiativ till samtal. Den styrda delen utgår från att uppsatsförfattaren ställer frågor till barnen om boken. Dessa samtal spelas in med en bandspelare. Samtalen analyseras med hjälp av att kategorier skapas för hur barnen samtalar om textinnehållet så kallade textrörlighet; rörlighet på ytan av texten, på djupet in i texten, utåt från texten mot egna erfarenheter samt hur de samtalar om bokens syfte och mottagare (interaktiv rörlighet). De fyra kategorierna är i sin tur indelade i tre nivåer: låg, medel och hög. Resultatet visar på att det är en skillnad mellan de två förskolorna, för hur många egna initiativ barnen tar till samtal under läsningen av boken. Under läsningen och i det styrda samtalet gör barnen främst kopplingar utåt från texten, det vill säga en utåtriktad rörlighet. I den utåtriktade textrörligheten har barnen lättast att röra sig på en hög nivå medan de för den interaktiva textrörligheten främst rör sig på en låg eller en varierad nivå av interaktiv textrörlighet.

Svenska elevers läsförmåga har försämrats sedan mitten på 1990-talet. Den andel elever som tidigare har klarat av att vara textrörliga och använda olika lässtrategier har minskat kraftigt och andelen elever som räknas som svaga läsare har ökat med fem procentenheter på tre år. I intervjuer säger några lärare att de inte vet hur de skall arbeta med skönlitteratur i skolan för att hjälpa eleverna att utveckla dessa lässtrategier. En annan lärare säger att hon inte vill förstöra elevernas rena läsupplevelse genom att få eleverna att samtala om de skönlitterära texter de läser. Samtidigt får lärare mindre tid till lektionsplanering och även detta säger lärarna påverkar hur mycket de kan ta in skönlitteratur i undervisningen. Sammantaget ger resultatet ett litet underlag till att diskutera var förklaringen kan sökas till varför svenska skolelevers läsförmåga försämras – lärarna känner inte att de kan använda sig av skönlitteratur i undervisningen eftersom de inte känner sig kompetenta nog att göra detta utan att förstöra läsupplevelsen för eleverna. / 2010ht4640

Syftet med mitt examensarbete var att belysa elevers uppfattningar av lärande i litteratursamtal. Genom att synliggöra lärandet ville jag fördjupa förståelsen för litteratursamtalets roll i utvecklingen av elevers läsförmåga. Jag valde en fenomenografisk forskningsansats vilket gav vissa förutbestämda val av metoder. Datainsamlingen bestod av 13 ostrukturerade, kvalitativa intervjuer med elever i skolår 1. Eleverna valdes ut på grund av sin tidigare erfarenhet av litteratursamtal. Med hjälp av den fenomenografiska analysen kategoriserade jag datamaterialet och konstruerade fem beskrivningskategorier, vilka utgör mitt utfallsrum. Resultatet från min studie visar att elever har uppfattningen av att de genom litteratursamtal kan lära sig läsa, memorera text, förstå text, förstå verkligheten samt lära sig lära. Tidigare studier bekräftar elevernas uppfattningar av lärandets bredd, något som kan utnyttjas i skolan. Litteratursamtalet tränar alla de färdigheter och förmågor som krävs enligt de styrdokument som reglerar verksamheten. Eleverna lär sig att avkoda såväl som att tolka och värdera både text och verklighet. Dessutom lär de sig att reflektera över lärprocessen. Litteratursamtalet skapar helt enkelt möjligheter att utveckla elevers läsförmåga, något som är nödvändigt för att vända den negativa trenden och förbättra resultaten i svensk skola.

Syftet med studien är att studera forskningen om muntlig bearbetning av skönlitteratur mellan 2005 och 2015. Ett speciellt fokus har legat på forskningen mellan 2010 och 2015, detta för att ge en överblick över forskningens aktuella läge och troliga utveckling. I ljuset av det katastrofala resultatet i PISA-undersökningen 2012 valde vi att rikta fokus mot litteratursamtalets läsutvecklande möjligheter och den forskning som bedrivits på området. För att studien ska ha hög yrkesrelevans har studerats benämningar och modeller för bearbetningen, men också konkreta effekter av bearbetningen och hur man rent praktiskt uppnår dessa på bästa sätt i undervisningen. Studien har genomförts med utgångspunkt i en systematisk litteraturstudie och har tagit avstamp ur ett sociokulturellt perspektiv. Det har framkommit att bearbetningen av skönlitteratur har flera olika benämningar vilket kan orsaka förvirring, och flertalet modeller och teorier, både nya och äldre, har presenterats. De goda effekterna av den muntliga bearbetningen kan summeras i två teman: läslust och läsutveckling. För att dessa effekter ska uppnås bör ett dialogiskt klassrumsklimat råda, enligt forskarna, vilket i praktiken har visat sig svårt. Forskarna ägnar dessutom stort utrymme till aspekter kring lärarens roll och dennes frågeställningar. I jämförelse med tidigare forskning (såsom Chambers, Langer och Dysthe) framkom att liten del av senare forskning går emot den tidigare, snarare har forskningen blivit mer specifik samt till viss del öppnat upp för nya former av litteratursamtal.

Huvudfokus i denna studie är läsförmåga, språkförmåga och textrörlighet. Begreppet textrörlighet betyder kortfattat hur en elev tolkar och rör sig i en text. I studien intervjuas fem högstadielever samt fem gymnasielever. Högstadieeleverna läser svenska och gymnasieeleverna svenska som andraspråk. I elevintervjuerna får eleverna läsa och tolka en skönlitterär text: Berg som vita elefanter av Ernest Hemingway. Utifrån intervjuer med eleverna om texten dras slutsatser om elevernas textrörlighet genom en analysmodell baserad på Langer (1995) och Libergs m.fl. (2012) forskning som sedan relateras till elevernas språk- och läsförmåga.I Studien intervjuades högstadieelever samt gymnasieelever i svenska respektive svenska som andraspråk. Båda elevgrupperna läste enligt grundskolans läroplan och dess kursplaner då eleverna som läser svenska som andraspråk läser på gymnasiets introduktionsprogram och saknar gymnasiebehörighet. Studien visade att formuleringarna i svenska och svenska som andraspråks kursplaner i princip är identiska vilket ifrågasätts i studien då eleverna har olika språk- och läsförmågor.Studien undersöker läsning på djupet utifrån en analysmodell, något som endast går att uppnå genom djupare intervjuer med respondenter. En kvalitativ studie med ett mindre material ger studien möjlighet att undersöka textrörlighet och läsförmåga på djupet. Studien kan då även upptäcka möjliga samband och variationer som vanligtvis inte kan upptäckas när man talar med en elev i ett annat forum än i en djupintervju.Resultatet av studien var att högstadieeleverna, som läser svenska, läste med en högre grad av textrörlighet och därmed hade en högre läsförmåga än gymnasieeleverna som läser svenska som andraspråk. Detta mynnar ut i att studien ifrågasätter kursplanernas formuleringar.

Denna studie syftar till att beskriva och analysera vilken typ av läsförståelse som erbjuds i läromedel i svenska, naturkunskap och samhällskunskap i skolans mellanår. Undersökningen söker svar på vilka textrörlighetsdiskurser som kan identifieras i läroböcker i svenska, samhällskunskap (geografi) och naturkunskap i grundskolans mellanår och hur dessa kan förstås i relation till teorier och forskning kring läsförståelse. Undersökningen omfattar analyser av en grundbok med tillhörande övningsbok i vardera skolämne, och genomförs med hjälp av kvalitativ textanalys. De läromedel som analyseras är Bums (svenska), Koll på världen (geografi) och Naturkunskap 6 (naturkunskap). För att identifiera textrörlighetsdiskurserna används af Geijerstams modell för textrörlighet som analysverktyg. Studien visar att samtliga läromedel domineras av en textbaserad textrörlighetdiskurs med en frekvensmässig hög andel av läsförståelsestrategin att dra ut huvudpunkter ur texten. Svenskämnets läromedel innefattar en större bredd av både läsförståelsestrategier och inbegriper samtliga textrörlighetsdiskurser, medan den interaktiva textrörlighetsdiskursen saknas i läromedlen i samhällskunskap och naturkunskap. Inom ramen för svenskämnets läromedel visar kapitlet kring studieteknik flera likheter med fördelningen av textrörlighetsdiskurse och läsförståelsestrategier som läromedlen i samhällskunskap och naturkunskap. Detta problematiseras i relation till foskning och teorier som lyfter fram behovet av många läsförståelsestrategier inom ramen för samtliga textrörlighetsdiskurser för att kunna skapa förståelse för flera olika typer av texter.