• Refine Query
  • Source
  • Publication year
  • to
  • Language
  • 4
  • 1
  • Tagged with
  • 5
  • 2
  • 2
  • 2
  • 2
  • 2
  • 2
  • 2
  • 2
  • 2
  • 2
  • 1
  • 1
  • 1
  • 1
  • About
  • The Global ETD Search service is a free service for researchers to find electronic theses and dissertations. This service is provided by the Networked Digital Library of Theses and Dissertations.
    Our metadata is collected from universities around the world. If you manage a university/consortium/country archive and want to be added, details can be found on the NDLTD website.
1

Thaiboxares upplevelser av att öka self-efficacy inför match / Muay thai athlete´s experiences of increasing selfefficacy before match

Nyberg, Jonatan, Hamström, Max January 2022 (has links)
Self-efficacy är en psykologisk faktor som i stor utsträckning kan påverka målsättningar,motivation samt ansträngningar för att uppnå mål. Self-efficacy har visats förbättra idrottaresprestationer (Stajkovic & Luthans, 1998) och är en betydande faktor inom idrott, inklusivekampsport. Människor hämtar information till sina upplevelser av self-efficacy från olikakällor, vilka har visats ha olika effekter på en individs upplevelser av self-efficacy. Olikatillvägagångssätt kan tillämpas i syfte att höja upplevelser av self-efficacy. Syftet medföreliggande studie var att undersöka hur thaiboxare nyttjar de olika källorna till self-efficacyför att öka upplevd self-efficacy inför match. Nio semistrukturerade intervjuer genomfördesmed thaiboxare i åldrarna 17-39, varav åtta var män och en kvinna (M=27.5, SD=6). Utifrånden tematiska analysen sammanställdes resultatet, inklusive en tematisk karta somrepresenterar förhållanden mellan teman, subteman samt koder. Resultatet visade attthaiboxare ansåg att self-efficacy var en mycket viktig faktor i idrotten, samt att de nyttjadekällorna till self-efficacy på olika sätt för att höja sin upplevda self-efficacy inför match.Deltagarnas tillvägagångssätt för att höja sina upplevelser av self efficacy beskrivs genomföljande teman: (1) Tidigare prestationer (2) Verbal övertalning (3) Fysiologiska ochkänslomässiga tillstånd. Studien drog slutsatsen att thaiboxare kan nyttja källorna till selfefficacy på olika sätt för att öka upplevd self-efficacy, samt att detta var viktigt för derasupplevda förmåga att framgångsrikt utföra idrotten.Nyckelord: Self-efficacy, self-efficacyteorin, tidigare prestationer, verbal övertalning,fysiologiska och känslomässiga tillstånd, thaiboxning.
2

Muskulärt rekryteringsmönster av olika slagtekniker i thaiboxning : en observationsstudie / Muscular recruitment pattern of different punching techniques in thai boxing : an observational study

Jansson, Christoffer, Littmarck Jakobsson, Theodor January 2024 (has links)
Introduktion: Thaiboxning och kampsport har ett brett användningsområde för ett flertal olikahälsoaspekter. Det råder en brist på forskning över de involverade rörelserna, där ett minimaltantal undersökningar utförts på just thaiboxningens olika slag- och sparktekniker. Ytterst fåstudier har utförts på just det muskulära arbetet med elektromyografi. Denna kunskapsluckamenar vi att börja fylla genom denna observationsstudien. Ökad förståelse för rörelsernasmuskulära arbete är väsentlig för kliniker, forskare, utövare och coacher. Syfte: Syftet var attundersöka rekryteringsordning, samt myoelektrisk amplitud av slagen jabb, rakt bakre slag, krokoch uppercut med traditionell thaiboxningsteknik, där vi undersökte potentiella skillnader ochlikheter mellan slagen. Metod: Tio muskler, belägna från nedre till övre extremitet, på en erfarenthaiboxare undersöktes unilateralt med elektromyografi under genomförande av de fyra olikathaiboxningsslagen enligt ovan. Datan analyserades för att observera rekryteringsordningen,samt den myoelektriska amplituden. Resultat: Mätningarna visade tydliga skillnader ochlikheter mellan slagen. Jabb hade den tydligaste aktiveringsordningen nedifrån kroppen och upp,följt av rakt bakre slag, uppercut och till sist krok. Konklusion: Jabb, rakt bakre slag ochuppercut följer hypotesen att thaiboxningsslag startar med aktivering i nedre extremiteter.Fynden kan användas i både skadeförebyggande och rehabiliterande ändamål.
3

Kraftskillnad i olika Muay Thai tekniker: händer armbågar och sparkar mot huvudet

Gatica, Nicolas January 2013 (has links)
Background: In the martial art of Muay Thai, techniques are used with hands, elbows, knees and kicks. The contestants are divided into different weight classes and experience levels. The Swedish martial arts association has decided that techniques with elbow are not allowed in B-class. Why is it so? Objective: The aim of this study was to investigate whether the martial arts delegation decision to restrict techniques with elbows to the head in the B-class is justified. To do this, comparison of peak force and impulse between elbow techniques and already authorized techniques with hand and kick was compared. Method: Ten Muay Thai practitioners of high class (Class A and Class B) hit a punching bag fitted with a triaxial accelerometer. The force was calculated by multiplying the mass of the bag with acceleration resultant. The peak force was taken out and compared between the techniques. A high-speed camera was used to record the techniques. The contact time was calculated through video analysis and through analyzing the power data of the techniques. The contact time was used to calculate the impulse. Results: Peak force for technique with the hand was 135 (SD 757) N greater than for technique with elbow. Peak force for technique with kick was 348 (SD 835) N less than the technique with elbow. The differences were not statistically significant. For impulse calculated by video analysis, technique with hand was 18 (SD 13) Ns greater than for technique with elbow and technique with kick was 13 (SD 27) Ns greater than for technique with elbow. Analysis of the force data showed the same trend. Technique with hand was 14 (SD 9) Ns greater than technique with elbow and technique with kick was 4 (SD 19) Ns greater than for technique with elbow. Impulse difference between hand techniques and elbow techniques was statistically significant. Conclusion: Techniques with elbow does not generate statistically significantly greater peak force or impulse than already permitted techniques. The martial arts delegation decision should be reviewed. / Bakgrund: Inom kampsporten Muay Thai används tekniker med händer, armbågar, knän och sparkar. De tävlande delas in i olika viktklasser och erfarenhetsklasser. Svenska kampsportsdelegationen har beslutat att armbågstekniker inte får användas inom B-klass. Varför är det så? Syfte: Syftet med studien var att undersöka ifall kampsportsdelegationens beslut om att begränsa tekniker med armbågar mot huvudet i B-klass är berättigad. För att göra detta jämfördes maxkraft och impuls mellan armbågstekniken och redan tillåtna tekniker med hand och spark. Metod: Tio Muay Thai utövare av hög klass (klass A och klass B) slog mot en boxningssäck utrustad med en treaxladaccelerometer. Kraften räknades ut genom att multiplicera säckens massa med accelerationsresultanten. Maxkraften togs ut och jämfördes mellan teknikerna. Det användes en höghastighetskamera för att spela in slagen. Kontakttiden räknades ut genom videoanalys och genom analys av kraftdata. Kontakttiden användes för att räkna ut impulsen. Resultat: Maxkraften för teknik med hand var 135 (SD 757) N större än för teknik med armbåge och för teknik med spark var 348 (SD 835) N mindre än för teknik med armbåge. Skillnaderna var inte statistiskt signifikanta. För impuls beräknad genom videoanalys var teknik med hand 18 (SD 13) Ns större än för teknik med armbåge och teknik med spark var 13 (SD 27) Ns större än för teknik med armbåge. Analys av kraftdata visade samma trend. Teknik med hand var 14 (SD 9) Ns större än teknik med armbåge och teknik med spark var 4 (SD 19) Ns större än för teknik med armbåge. Impulsskillnaden mellan hand och armbåge var statistisk signifikant. Slutsats: Teknik för armbåge genererar inte statistiskt signifikant större maxkraft eller impuls än för redan tillåtna tekniker. Kampsportsdelegationens beslut bör ses över.
4

Förekomsten av aggressionsnivå bland utövare i sporterna simning, thaiboxning och slalom / The aggression levels among practitioners in swimming, thaiboxing and slalom skiing

Helmersson, Stina January 2018 (has links)
Purpose The purpose of the study was to investigate if the aggression levels differs between the sports swimming, thaiboxing and slalom skiing. There is no knowledge of aggression levels in these sports in a Swedish context. Method Quantitative method was used for data collection in the study and 66 questionnaires were distributed to men and women in swimming, thaiboxing and slalom skiing. A validated questionnaire, The Aggression Questionnaire (AQ), was translated into Swedish. The factors that were investigated in the questionnaire were verbal aggression, anger, hostility and physical aggression and the questionnaire included 29 statements. In total, 65 participants answered the questionnaire and the response rate was 98 %. Descriptive statistics were used to investigate differences in aggression levels, gender, age and sport. The age of the participants was divided into three categories, under 20, from 20-29 and over 30. Results The results showed that there were significant differences in aggression levels between the different sports. The aggression levels were highest in slalom and lowest in swimming. In addition, the results showed that there is a gender difference between women and men and men had higher aggression. In total, the men in slalom had the highest levels of aggression while the women in swimming had the lowest levels. The women in thaiboxing had the highest levels of aggression among all women. Finally, the results showed that the aggression levels were lowest among those over 30 years. Conclusions This study shows that there are differences in aggression levels among sports swimming, thaiboxing and slalom, and that there are gender differences. Men in slalom skiing had the highest levels of aggression while the women in swimming had the lowest. The conclusion is that in sports with high level of aggression it is beneficial to discuss and learn how to deal with the aggression. / Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie var att undersöka om aggressionsnivån skiljer sig mellan de olika sporterna simning, thaiboxning och slalom. Det saknas kunskap om aggressionsnivåer i dessa sporter i en svensk kontext. Metod Kvantitativ metod användes för datainsamling i denna studie och 66 enkäter delades ut till aktiva kvinnor och män i sporterna simning, thaiboxning och slalom. En validerad enkät, The Aggression Questionnaire (AQ), användes översatt till svenska. De olika faktorer som undersöktes i enkäten var verbal aggression, ilska, fientlighet och fysisk aggression. Sextiofem deltagare besvarade enkäten och svarsfrekvensen i studien var 98%. Deskriptiv statistik användes för att undersöka skillnader i aggressionsnivåer, kön, ålder och sport. Deltagarna delades upp i tre ålderskategorier, yngre än 20, mellan 20 - 29 och över 30 år. Resultat Resultaten visade att det finns signifikanta skillnader i aggressionsnivå mellan de olika sporterna. Aggressionsnivåer var högst bland slalomåkare och lägst i sporten simning. Dessutom visade resultaten att det är skillnad mellan kvinnor och män och män hade högre aggression. De slalomåkande männen hade högst i sammanlagda poäng medan kvinnorna i simning hade lägst. Thaiboxande kvinnor hade högst bland kvinnorna i den sammanlagda poängen. Avslutningsvis visade studien att personer över 30 år hade lägre aggressionsnivå än yngre. Slutsatser Studien visar att det fanns skillnader i aggressionsnivå mellan utövare i thaiboxning, slalom och simning. Männen i slalom skattade högst i alla aspekter som mätte aggression förutom fientlighet medan kvinnorna i simning skattade lägst. Slutsatser som dras är att i de sporter där det är hög aggressionsnivå kan det vara bra att jobba med sin ilska och lära sig att hantera den.
5

Changes in Running Technique At Shod and Barefoot Running Condition : - An analysis of Muay Thai Fighters

Sjöholm, Therese January 2019 (has links)
Background: everal studies mean that individuals accustomed to running barefoot and habitually barefoot individuals choose a fore foot or mid foot strike rather than a rear foot strike when running. This is partly to do with the proprioceptive feedback given from the soles of the feet. The common denominator of the barefoot runner and the Muay Thai fighter would be this proprioceptive feedback due to general bare foot training. A contributing factor to a non heal strike pattern could perhaps also be found in the sport specific movement pattern of Muay Thai where the athlete is trained to execute several actions from the fore foot. Aim: The first aim was to analyse differences in angles of the knee, ankle and foot at initial contact while running shod compared to barefoot in Muay Thai fighters accustomed to training barefoot. A second aim was to investigate if there was a difference in running technique regarding foot strike pattern when running shod compared to bare foot. The foot strike pattern is defined as heal strike, mid foot strike or forefoot strike. Method: Seventeen Muay Thai fighters (13 male 4 female) volunteered to participate in the test of the cross- sectional experimental study. The study took place at PT-Studion Halmstad. The participants performed 2x3minutes of running shod and barefoot respectively at a subjective speed equal to a 12 on the Borg scale. Both conditions were video recorded from a sagittal plane using an iPhone 6. The dominant leg defined as the non-weight bearing leg at the preferred boxing stance was analysed. Data was collected two-dimensionally of the angels of the knee, ankle and foot position to horizontal. Foot strike pattern was also determined. Landmarks were marked to ease the analysis. T-tests of paired samples were used to examine whether there were any differences between the angle of the knee, ankle and foot at barefoot and shod conditions. The significance level for this study was set to be statistically significant if p ≤ 0.05. Foot strike frequency distributions were compared between shod and barefoot runners using chi-square (X2) analysis. Result: A significant difference at the angle of the foot (p=0,034) at initial contact with the ground while running between shod (12 ± 9) and barefoot (17 ± 9) was found. No significant difference in the angle of the knee (p=0,076) or ankle (p=0,081) was found. Changes in foot strike pattern were observed. At shod condition 88% used a rear foot strike, 6% used a mid foot strike and 6% used a forefoot strike. At barefoot condition 41% used a rear foot strike, 0% used a mid foot strike and 59% a fore foot strike. Conclusion: This study shows that the there is a significant difference in foot strike pattern when running shod and barefoot which confirms previous studies. The test group have in common that they train Muay Thai although; their sport specific training doesn’t appear to in this case have any impact on the foot strike pattern. / Bakgrund: Flera studier menar att individer vana att springa barfota samt individer som lever barfota väljer en framfota insättning vid löpning snarare än en hälisättning. Detta har delvis att göra med den proprioceptiva återkopplingen från fotsulan. Den gemensamma nämnaren mellan barfotalöparen och Muay Thai atleten skulle kunna vara denna feedback beroende av barfotaträning. En bidragande faktor till en icke hälisättning skulle kunna förklaras av det idrottsspecifika rörelsemönstret i Muay Thai där flera moment utförs stående på den främre delen av foten. Syfte: Ett syfte var att analysera skillnader i knä, ankel och fotvinklar vid initial kontakt i löpsteget vid skodd och barfota löpning av i Muay Thai-fighters vana vid träning barfota. Ett andra syfte var att undersöka eventuella skillnader i fotisättning vid barfotalöpning samt löpning med skor. Fotisättning definieras som framfot, mellan fot eller bakre/häl-isättning. Metod: Sjutton (17) Muay Thai atleter (13manliga 4kvinnliga) ställde frivilligt upp att delta i tvärsnittsstudien. Studien ägde rum på PT-Studion Halmstad. Testpersoner utförde 2x3minuter av löpning med och utan skor vid en subjektiv hastighet lika med en 12 på Borg skalan. Båda förhållandena filmades i sagitalplan med iPhone 6. Det dominanta benet definierat som det icke viktbärande benet vid den föredragna boxningspositionen analyserades. Tvådimensionell analys av förändringar i fotisättning, vinklar i knäled, ankelled och fotens position till det horisontella samt fotisättning dokumenterades. Landmärken markerades för att underlätta analysen. T-test användes för att undersöka om det fanns några skillnader i vinkeln av knäled, fotled och ankel vid löpning med skor och barfota. Signifikansnivån för denna studie bestämdes vara statistiskt signifikant om p <0,05. Frekvensen av fotisättningen fördelning jämfördes via chi-square (X2) analys. Resultat: En signifikant skillnad (p=0,034) i fotvinkeln vid initial kontakt med marken under löpning med skor (12 ± 9) och barfota (17 ± 9) hittades, men inga signifikanta skillnader i knäets vinkel ((p=0,076) eller ankel (p=0,081) hittades. Med skor vald 88 % en hälisättning, 6 % en mittfotsisättning och 6 % en främre fotisättning. Vid löpning barfota valde 41 % en hälisättning, 0 % en mittfotsisättning och 59 % en främre fotisättning. Slutsats: Studien visar att det finns en signifikant skillnad i fotisättningen mellan löpning barfota och med skor vilket bekräftar tidigare studier. Testgruppen har gemensamt att de tränar thaiboxning, dock kan inte den sportspecifika träningen förklara det valda fotisättningsmönstret.

Page generated in 0.0537 seconds