Background: In the martial art of Muay Thai, techniques are used with hands, elbows, knees and kicks. The contestants are divided into different weight classes and experience levels. The Swedish martial arts association has decided that techniques with elbow are not allowed in B-class. Why is it so? Objective: The aim of this study was to investigate whether the martial arts delegation decision to restrict techniques with elbows to the head in the B-class is justified. To do this, comparison of peak force and impulse between elbow techniques and already authorized techniques with hand and kick was compared. Method: Ten Muay Thai practitioners of high class (Class A and Class B) hit a punching bag fitted with a triaxial accelerometer. The force was calculated by multiplying the mass of the bag with acceleration resultant. The peak force was taken out and compared between the techniques. A high-speed camera was used to record the techniques. The contact time was calculated through video analysis and through analyzing the power data of the techniques. The contact time was used to calculate the impulse. Results: Peak force for technique with the hand was 135 (SD 757) N greater than for technique with elbow. Peak force for technique with kick was 348 (SD 835) N less than the technique with elbow. The differences were not statistically significant. For impulse calculated by video analysis, technique with hand was 18 (SD 13) Ns greater than for technique with elbow and technique with kick was 13 (SD 27) Ns greater than for technique with elbow. Analysis of the force data showed the same trend. Technique with hand was 14 (SD 9) Ns greater than technique with elbow and technique with kick was 4 (SD 19) Ns greater than for technique with elbow. Impulse difference between hand techniques and elbow techniques was statistically significant. Conclusion: Techniques with elbow does not generate statistically significantly greater peak force or impulse than already permitted techniques. The martial arts delegation decision should be reviewed. / Bakgrund: Inom kampsporten Muay Thai används tekniker med händer, armbågar, knän och sparkar. De tävlande delas in i olika viktklasser och erfarenhetsklasser. Svenska kampsportsdelegationen har beslutat att armbågstekniker inte får användas inom B-klass. Varför är det så? Syfte: Syftet med studien var att undersöka ifall kampsportsdelegationens beslut om att begränsa tekniker med armbågar mot huvudet i B-klass är berättigad. För att göra detta jämfördes maxkraft och impuls mellan armbågstekniken och redan tillåtna tekniker med hand och spark. Metod: Tio Muay Thai utövare av hög klass (klass A och klass B) slog mot en boxningssäck utrustad med en treaxladaccelerometer. Kraften räknades ut genom att multiplicera säckens massa med accelerationsresultanten. Maxkraften togs ut och jämfördes mellan teknikerna. Det användes en höghastighetskamera för att spela in slagen. Kontakttiden räknades ut genom videoanalys och genom analys av kraftdata. Kontakttiden användes för att räkna ut impulsen. Resultat: Maxkraften för teknik med hand var 135 (SD 757) N större än för teknik med armbåge och för teknik med spark var 348 (SD 835) N mindre än för teknik med armbåge. Skillnaderna var inte statistiskt signifikanta. För impuls beräknad genom videoanalys var teknik med hand 18 (SD 13) Ns större än för teknik med armbåge och teknik med spark var 13 (SD 27) Ns större än för teknik med armbåge. Analys av kraftdata visade samma trend. Teknik med hand var 14 (SD 9) Ns större än teknik med armbåge och teknik med spark var 4 (SD 19) Ns större än för teknik med armbåge. Impulsskillnaden mellan hand och armbåge var statistisk signifikant. Slutsats: Teknik för armbåge genererar inte statistiskt signifikant större maxkraft eller impuls än för redan tillåtna tekniker. Kampsportsdelegationens beslut bör ses över.

Purpose The purpose of the study was to investigate if the aggression levels differs between the sports swimming, thaiboxing and slalom skiing. There is no knowledge of aggression levels in these sports in a Swedish context. Method Quantitative method was used for data collection in the study and 66 questionnaires were distributed to men and women in swimming, thaiboxing and slalom skiing. A validated questionnaire, The Aggression Questionnaire (AQ), was translated into Swedish. The factors that were investigated in the questionnaire were verbal aggression, anger, hostility and physical aggression and the questionnaire included 29 statements. In total, 65 participants answered the questionnaire and the response rate was 98 %. Descriptive statistics were used to investigate differences in aggression levels, gender, age and sport. The age of the participants was divided into three categories, under 20, from 20-29 and over 30. Results The results showed that there were significant differences in aggression levels between the different sports. The aggression levels were highest in slalom and lowest in swimming. In addition, the results showed that there is a gender difference between women and men and men had higher aggression. In total, the men in slalom had the highest levels of aggression while the women in swimming had the lowest levels. The women in thaiboxing had the highest levels of aggression among all women. Finally, the results showed that the aggression levels were lowest among those over 30 years. Conclusions This study shows that there are differences in aggression levels among sports swimming, thaiboxing and slalom, and that there are gender differences. Men in slalom skiing had the highest levels of aggression while the women in swimming had the lowest. The conclusion is that in sports with high level of aggression it is beneficial to discuss and learn how to deal with the aggression. / Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie var att undersöka om aggressionsnivån skiljer sig mellan de olika sporterna simning, thaiboxning och slalom. Det saknas kunskap om aggressionsnivåer i dessa sporter i en svensk kontext. Metod Kvantitativ metod användes för datainsamling i denna studie och 66 enkäter delades ut till aktiva kvinnor och män i sporterna simning, thaiboxning och slalom. En validerad enkät, The Aggression Questionnaire (AQ), användes översatt till svenska. De olika faktorer som undersöktes i enkäten var verbal aggression, ilska, fientlighet och fysisk aggression. Sextiofem deltagare besvarade enkäten och svarsfrekvensen i studien var 98%. Deskriptiv statistik användes för att undersöka skillnader i aggressionsnivåer, kön, ålder och sport. Deltagarna delades upp i tre ålderskategorier, yngre än 20, mellan 20 - 29 och över 30 år. Resultat Resultaten visade att det finns signifikanta skillnader i aggressionsnivå mellan de olika sporterna. Aggressionsnivåer var högst bland slalomåkare och lägst i sporten simning. Dessutom visade resultaten att det är skillnad mellan kvinnor och män och män hade högre aggression. De slalomåkande männen hade högst i sammanlagda poäng medan kvinnorna i simning hade lägst. Thaiboxande kvinnor hade högst bland kvinnorna i den sammanlagda poängen. Avslutningsvis visade studien att personer över 30 år hade lägre aggressionsnivå än yngre. Slutsatser Studien visar att det fanns skillnader i aggressionsnivå mellan utövare i thaiboxning, slalom och simning. Männen i slalom skattade högst i alla aspekter som mätte aggression förutom fientlighet medan kvinnorna i simning skattade lägst. Slutsatser som dras är att i de sporter där det är hög aggressionsnivå kan det vara bra att jobba med sin ilska och lära sig att hantera den.

In der hier vorliegenden Studie wurde ein bisher noch nicht beachteter Teil der Sportwissenschaften untersucht. Nach einer umfassenden Literaturrecherche und qualitativen Interviews wurden im Zeitraum von 2005 bis 2006 von über 500 Kampfstilschülern - und Trainern Aggressionswerte sowie sportpädagogisch und -soziologisch relevante Fakten erhoben. Hierbei wurden bewusst solche Personen befragt, die Stile mit überdurchschnittlich hartem Trefferkontakt trainieren. Neben Muay Thai, Freefight und Eskrima unter anderem Krav Maga Maar, Kyushinkai Karate und Grappling. Neben der Schaffung eines umfassenden Grundlagenmaterials zu Themen wie Herkunft, Alter, Bildung, und persönlichen Interessen werden Trainingsgewohnheiten ausgewertet und Beziehungen zu folgenden Faktoren hergestellt: Spontane Aggression, Reaktive Aggression, Summenaggression, Aggressionshemmung, Erregbarkeit und Offenheit. Zur Erfassung der genannten Faktoren wurde der FAF-Test verwendet. Neben einer überdurchschnittlichen Bildung, und im allgemeinen sehr geringen Aggressionswerten konnten auch Tendenzen festgestellt werden, nachdem einige Schüler ihr erlernten Techniken für gezielte Aggressionen außerhalb des Trainings nutzen. Weitere unerwartete Ergebnisse fanden sich unter anderem in den unterschiedlichen Einschätzungen von Trainern und ihren Schülern im Bezug auf deren pädagogischen Einfluss jenseits des Techniktrainings. / The aim of this study is to investigate a field of physical education which has been ignored up to now. After a literature review and a qualitative interview analyses more than 500 martial arts coaches and students have been asked from 2005 to 2006 to collect aggressiveness values and different sports pedagogy and -sociologic relevant data .The study was targeted at "hard -style" martial arts such as Muay Thai, Freefight, Escrima, Krav Maga Maar, Kyushinkai Karate and Grappling. One of the aims was to collect substructal data such as social background, age, education and hobbies. The training data was evaluated and related to the following factors using the FAF Test: Spontaneous Aggression, Reactive Aggression, Aggressionsum, Aggression Escapement, Impulsiveness and Openness. Beside an above-average education and in general low aggressiveness factors the results of the study were a tendency towards the utilisation of martial arts techniques for violent behaviour outside the dojo. Further results include different ratings in the effectiveness of the pedagogical impact of teacher on their students.