Inledning: Den intersubjektiva relation som uppstår i terapirummet har beskrivits som en faktor för förändring. Terapeut och patient befinner sig i en relation där samspelet påverkar dem båda och skapar ny förståelse - för dem båda. Syftet var att undersöka psykodynamiska psykoterapeuters erfarenheter av att samtala med patienter om terapirelationen utifrån ett här-och-nu-perspektiv. Frågeställningar: Hur ser psykoterapeuters erfarenheter av samtal om relationen i terapirummet ut?  Vilka aspekter beskrivs som betydelsefulla för psykoterapeuter då patient - terapeutrelationen fokuseras? Metod: Semistrukturerade intervjuer med fem psykoterapeuter. Vid analysen användes tematisk metod. Resultat: Att vara i relation med patienter innebar erfarenheter av att visa sig, hitta sin stil samt klä relationen i ord. Samtalet om den ömsesidiga relationen beskrevs som en utmaning. Att hitta en rytm tillsammans med patienten och att växla mellan positionerna deltagande och observerande terapeut framhölls som viktigt. Det relationella samspelet gav upphov till unika möten och en förundran över både människans och samspelets komplexitet. Diskussion: Det fanns en vilja att dela med sig av sig själv, samtidigt som svårigheter uppstod. Möjligheterna med relationellt arbete övervägde riskerna, men det beskrevs som krävande. Professionell och relationell trovärdighet framkom som betydelsefulla aspekter för deltagarna då patient - terapeutrelationen fokuserades. / Introduction: The intersubjective relationship in the therapy room has been described as a factor for change. Therapist – patient interplay creates new understanding for both of them. The purpose was to explore psychodynamic psychotherapists' experiences of talking with patients about the therapeutic relationship from a here and now - perspective. Questions: What do psychotherapists´ experiences of relational work in therapy look like? What aspects are described as important for psychotherapists when focusing on the patient - therapist relationship? Method: Semistructured interviews with five psychotherapists. Thematic method was used when analyzing the material. Results: Relational work meant experiences of self-disclosure, discovering therapeutic style and describing the relationship in words. Conversation about the mutual relationship was described as challenging. Finding a mutual rythm with the patient and altering between participatory and observational therapist positions was emphasized as important. Relational work led to unique encounters and a chance to marvel at human and interplay complexity. Discussion: There was a willingness to share in relation with the patient, but difficulties arose. Possibilities of relational work outweighed risks, and it was described as demanding. Professional and relational credibility emerged as important aspects for the participants when focusing on the patient - therapist relationship.

Ett allt mer kontrollerat arbetsliv innebär sämre förhållanden för arbetande individer. Detta skapar ett behov om att undersöka nya styrsätt vilka istället bör fokusera på tillit. Studiens syfte är att undersöka vad en tillitsbaserad styrning och ledning har inneburit för medarbetare i deras arbetssituation. Kvalitativa semistrukturerade intervjuer utfördes med 10 respondenter. De intervjuades i cirka 30 minuter var. Studiens analys utfördes genom tematisering vilket resulterade i fyra huvudteman vilka är: Förändrad styrning och ledning, kvalitet framför kvantitet, samverkan mellan professioner samt arbetsvillkor och motivation. Studiens resultat visar att en styrning och ledning baserad på tillit har förändrat både kulturen och arbetsvillkoren på arbetsplatsen. Några huvudsakliga förändringar innebär för respondenterna goda resurser, mindre arbetsgrupper med delade professioner, ökat handlingsutrymme, delaktighet, öppenhet och kontinuitet i arbetet. Studiens resultat kan användas i framtida forskning för att visa hur en tillitsbaserad styrning och ledning kan bidra till en förbättrad arbetsmiljö och ökad motivation hos medarbetare.

Redan Freud talade om den konstnärliga gestaltningen som en väg till det omedvetna. Konstnärliga terapiformer är också något som samtida forskning framhåller värdet av. Dock förmedlas inte kunskap om denna form av terapier på de legitimerande psykodynamiska psykoterapeututbildningar som idag ges i Sverige. Syftet med denna studie är att undersöka förenande aspekter för de konstnärliga terapimetoderna dansterapi, musikterapi och symboldramaterapi. Kvalitativ metod med intervjuer användes. Urvalet begränsades till psykoterapeuter med legitimerande psykodynamisk skolning och erfarenheter av: dansterapi, musikterapi och symboldrama. Enligt resultatet karaktäriseras arbetet, oavsett konstnärlig metod, av något ordlöst i form av lekfullhet, kroppslig närvaro och en ingång till en annan kontakt. Arbetet tillämpas, inom alla de olika konstnärliga metoderna, genom följsamhet, flera uttryckssätt och samarbete med en aktiv terapeut i fokus. I diskussionen beskrivs att det som karaktäriserar arbetet med de olika konstnärliga metoder som undersökts också är något som förenar metoderna. I diskussionen framkommer även att tillvägagångssättet i kombination med en psykodynamisk förståelsemodell på ett mer direkt sätt än verbal terapi, inger trygghet vilket möjliggör ett delat ögonblick, reflektion och återuppbyggnad av självet.

No description available.

Att i perioder känna sig stressad är en naturlig mänsklig respons. Däremot hanterar människor sin stress på olika sätt. Utifrån tidigare forskning inom stresshantering, också kallat coping, har den här studien urskilt tre övergripande copingstrategier: problemfokuserad, aktiv emotionell och undvikande emotionell. Syftet med studien var att undersöka relationerna mellan akademisk self-efficacy, akademisk kontroll-lokus och val av copingstrategier för att hantera stress kopplat till studier. I studien deltog 163 högskolestudenter på en högskola i Södermanland. Respondenterna svarade på en enkät som bestod av svenska översättningar av tre befintliga instrument. En korrelationsanalys och tre regressionsanalyser utfördes. Resultatet visade att kön inte har någon betydelse för studenternas val av copingstrategier. Akademisk kontroll-lokus och akademisk self-efficacy var av betydelse avseende undvikande emotionell och problemfokuserad coping, men enbart akademisk kontroll-lokus kan ses som en prediktor för dessa. Akademisk self-efficacy kunde ses som en prediktor för aktiv emotionell coping.

Inledning: Tidigare studier har visat att patienter som är diagnostiserade med emotionell instabil personlighetsstörning (EIPS) framkallar specifika motöverföringsreaktioner till sina terapeuter och omgivningen. Den samtida begreppet motöverföring används av terapeuten för att förstå patientens inre värld.  Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka ST-läkares motöverföringsreaktioner vid bedömningen av patienter med emotionellt instabil personlighetsstörning på psykiatrisk akutmottagning.  Metod: Tematisk analys. Semi-strukturerade intervjuer med fem ST-läkare verksamma inom psykiatrin.  Resultat: Studiens resultat visade att motöverföringsreaktionerna kan delas upp i två övergripande teman. Å ena sidan motöverföringsreaktionerna som patienten framkallar hos läkarna under patient-läkarmötet och å andra sidan motöverföringsreaktionerna som är kopplade till läkarens tidigare yrkeslivserfarenheter med patienter som är diagnostiserade med emotionell instabil personlighetsstörning.   Diskussion: Resultatet belyser ST-läkarnas motöveringsreaktioner utifrån flera perspektiv med hänsyn till tidigare forskning och teori. / Introduction: Previous studies have shown that patients diagnosed with emotionally unstable personality disorder (EIPS) evoke specific countertransference reactions in their therapists. The contemporary concept of countertransference is used by therapists to understand the patient's internal world. Aim: The aim of this study is to investigate the residents’ countertransference reactions in the assessment of patients with emotionally unstable personality disorder in psychiatric emergency department.  Method: Thematic analysis. Semi-structured interviews with five residents in psychiatry.  Results: The results of the study showed that the countertransference reactions can be divided into two major categories. First, the countertransference reactions that the patient evokes in the doctors during the patient-doctor meeting and second, the countertransference reactions that are linked to the doctors' previous professional experiences with patients diagnosed with emotionally unstable personality disorder (EIPS).

Inledning: Att som psykoterapeut arbeta med självmordsnära individer innebär ofta svåra utmaningar. Flera undersökningar har gjorts vad gäller hanterandet av och utökandet av kunskapen av självmordsnärhet. Trots detta, finns det begränsad forskning om psykoterapeuters egna erfarenheter och upplevelser att arbeta med självmordsnära, vilket är ett viktigt bidrag till den fortsatta kunskapen och forskningen om ämnet. Syfte: Att undersöka hur psykoterapeuter tänker och gör i sitt arbete med självmordsnära patienter. Metod: Fem psykoterapeuter intervjuades med en semistrukturerad intervju. Materialet analyserades med tematisk metod. Resultat: Arbetet med alliansens ansågs som viktig och avgörande i arbetet med de självmordsnära patienterna. Förutom att lyssna på patienten ansågs en fördjupning av frågorna kring självmordsfantasierna och dess funktion för patienten vara viktigt information för det fortsatta terapeutiska arbetet. Egen handledning och kollegor ansågs som viktiga skyddsfaktorer för psykoterapeuterna. Skillnaden mellan en eller flera kriser och hur pass svåra patientens livsomständigheter var påverkade bedömningen av självmordsnärhet. Även psykoterapeuternas egna oro diskuterades. Diskussion: Psykoterapeuterna ansåg att självmordsnära patienter är en svår patientgrupp att arbeta med. Det är viktigt att arbeta med den terapeutiska alliansen och stödstrukturer såsom kollegor och egen handledning är i princip nödvändigt. / Introduction: Working as a psychotherapist with suicidal individuals often involves difficult challenges. Several studies have been conducted regarding the management of and the expansion of knowledge about suicidal ideation. Despite this, there is limited research on psychotherapists' own experiences and experiences of working with suicidal patients, which is an important contribution to the continued knowledge and research on the subject. Aim: To investigate how psychotherapists think and act in their work with suicidal patients. Method: Five psychotherapists were interviewed in a semi-structured interview. The material was analyzed using a thematic method. Results: The work with the alliance was considered important and crucial in the work with the suicidal patients. In addition to listening to the patient, an in-depth study of the questions surrounding the suicidal fantasies and their function was considered important information for the psychotherapist continued therapeutic work. Supervision and colleagues were considered important protective factors for the psychotherapists. The difference between one or more crises and how difficult the patient's life circumstances were affected the assessment of suicide severity. The psychotherapists' own concerns were also discussed. Discussion: The psychotherapists considered that suicidal patients are a difficult group of patients to work with. It is important to work with the therapeutic alliance and support structures such as colleagues and personal supervision are in principle necessary.

Syfte och forskningsfrågor Syftet med denna studie är att undersöka huruvida gymnasieelever upplever flow på lektionerna inom ämnet idrott och hälsa samt även undersöka huruvida elevernas fysiska aktivitet på fritiden är en påverkande faktor på deras upplevda flow. Studiens frågeställningar behandlade i vilken utsträckning förekommer flow bland gymnasieelever under idrottslektioner samt hur ser sambandet ut mellan elevernas upplevda flow på idrottslektionerna och deras fysiska aktivitet på fritiden? Metod För att besvara studiens syfte valdes en kvantitativ metod och en deduktiv ansats. Datainsamlingen skedde genom enkäter som gymnasieelever svarade på efter genomförd lektion i ämnet idrott och hälsa. Enkäterna delades ut i två olika skolor i Stockholmsområdet. I denna studie var det 85 giltiga enkäter som bearbetades och analyserades. Resultat Studiens resultat visar att de 85 respondenterna generellt hade höga flowpoäng i dimensionerna tydlig återkoppling och tydliga mål. Den dimension respondenterna hade lägst flowpoäng i var autotelisk upplevelse och när de nio dimensionerna slogs ihop resulterade det i att eleverna hade måttligt höga flowpoäng bland respondenterna. Slutsats Slutsatsen visade att eleverna generellt upplever måttligt högt flow på idrottslektionerna. Studien visade ingen korrelation mellan elevernas upplevda flow och antalet tillfällen de är fysiskt aktiva per vecka på fritiden. Dessutom går det inte att applicera stickprovet på målpopulationen på grund av det stora bortfallet.

Autismspektrumtillstånd (AST), är ett spektrum av funktionsvariationer som visar sig i sociala-, emotionella- samt empatiska interaktioner. AST-personers tolkning samt brist i inkännandet av andra personer bidrar till sociala-, empatiska-, samt emotionella problem. Resultat presenterade från kognitiv neurovetenskap studier visar positiv korrelation för förmågan att mentalisera, även känt som Theory of Mind (ToM), och hjärnregionen mediala prefrontala hjärnbarken (mPFC) som modererar, det vill säga styr sociala beteenden, exekutiva funktioner (handlingsförmågan) samt tolkningen av andra människors mentala tillstånd. Prefrontala hjärnregioner samt limbiska systemet visar på positiv korrelation till empatiska-, emotionella- samt sociala förmågor. Huvudfråga för denna systematiska översikt var hur personer med AST påverkas socialt, empatiskt samt emotionellt i interventionsutövandet av ToM och sociala förmågor. Fem studier fokuserade på AST-personer (vuxna, unga vuxna eller barn) och deras förmågor inom sociala-, empatiska- samt emotionella områden. Olika interventionsprogram (ToM och sociala förmågor) och mätningsinstrument bidrog till resultat gällande AST-deltagares potentiella utveckling. Slutresultaten visade på varierat utfall gällande vilka interventionsprogram som bidrog till ökad social-, empatisk- eller emotionell förståelse, vilket slutligen demonstrerade att mer empirisk data anses nödvändig inom AST-forskningen.

Självmedkänsla bidrar till ökat fysiskt och psykiskt välmående. Det är en faktor inom mänskliga processer. Åldrandets process kan vara fysiskt och psykiskt ansträngande, hur självmedkänsla upplevs i relation till detta är inte klargjort. Studien syftar därmed till att undersöka hur självmedkänsla upplevs i samband med fysiska och psykiska förändringar under åldrande senare i livet. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med 12 pensionärer i åldern 70 till 90 år. Resultatet visade att självmedkänsla upplevs i form av temana Acceptans och Strategier samt att kognitiva och fysiska förändringar kan leda till att självmedkänslan utökas. Temat Acceptans synliggjordes genom subtemana Tillåtande attityd, Vidgad horisont och Flexibelt förhållningssätt till aktivitet. Temat Strategier upplevdes genom subtemana Lösningsorienterat förhållningssätt och Vikten av mellanmänskliga möten. Genom att synliggöra hur självmedkänsla upplevs i samband med kognitiva och fysiska förändringar relaterat till åldrande kan berörda professioner arbeta med att stärka självmedkänsla hos äldre avsett att öka upplevelsen av meningsfullhet och välmående.