No description available.

The purpose with this paper is to examine how the Swedish courts reach the conclusion that a crime is committed beyond reasonable doubt. This is examined through an empirical study. The empirical study consists of an analysis of 60 verdicts: 30 verdicts from the District Court and 30 verdicts regarding the same cases from the Court of Appeal. In order to define de lege lata, the paper initially contains a presentation of the relevant doctrine and case law. This involves presentations of the case law about the evaluation of evidence and, more specifically, case law about the courts’ evaluation of the alleged victim’s and the suspect’s statements. The analysis is based on a formulation of questions, which all aim to answer the question about how the Swedish courts reach the conclusion that at crime is committed beyond reasonable doubt. This contains answers to what kind of evaluation method is used, how the courts reach the conclusion that a statement is true or false, what the most common reason for a conviction is, what the most common reason for a verdict of acquittal is, if the suspect’s statement is evaluated in the same way as the alleged victim’s, and how the courts identify a statement as a reconstruction. The analysis shows that the most common evaluation method is the prejudice from NJA 2015 s. 702. This evaluation method states that if the prosecutor’s evidence is enough to state that the crime is committed beyond reasonable doubt, the suspect’s statement must be evaluated in order to examine if the statement can dislodge the value of the prosecutor’s evidence. It is clear that the courts reach their verdicts in distinctively different ways. The District Court reaches the conclusion that a crime is committed beyond reasonable doubt, even though it does not evaluate the evidence can could dislodge the value of the prosecutor’s evidence. This is concerning due to the right of a fair trial and due to the rule of law. However, the Court of Appeal tend to not evaluate the evidence in favour of the suspect, since they find the suspect innocent on the basis of the prosecutor’s deficient evidence. In the few cases where the District Court reached the conclusion that the suspect’s story is a reconstruction, the main reason for this was that the statement was incoherent. By an examination of the Court of Appeal’s view on the alleged victim’s statement, it is clear that the court did not view this as a reconstruction – even though the court, in many cases, found the statement to be incoherent. Furthermore, the analysis shows that there seems to be a difference in the way the courts evaluate the witnesses’ statements depending on what type of crime that has allegedly been committed.

<p>Essän är en reflektion som drivs fram av tvivel, missnöje och förhoppningar. I försöket att svara på frågan: Vad är scenografi? blir essän en beskrivning över hur min kunskap kring teaterscenografi har byggts upp. Den beskriver även min förhoppning av vad scenografen och scenografin kan bidra med i en utveckling av teatern och jag föreslår ett tillvägagångssätt.</p><p>Sven-Åke Heed hänför teatern till de föreställande konsterna och låter mimesis i Aristoteles beskrivning, som en imitation av handlingar ge oss en av förutsättningarna för scenografens arbete. Konsekvenserna av detta framgår i beskrivningen av mitt arbete som scenograf.</p><p>Genom en hermeneutisk rörelse mellan delar och helhet inom både scenografin och scenografens arbetsmiljö och den större helheten teaterförställningen, klarnar bilden och scenografens nödvändiga kunskaper framträder.</p><p>Scenografen använder kunskaper och färdigheter från teoretisk - vetenskaplig kunskap - episteme, även om den inte har en framträdande roll i arbetet. En annan form är, praktisk - produktiv kunskap – techne. Den har en dominerande roll då den förknippas med det synliga estetiska resultatet, vilket är det finala beviset för scenografin. I min framställning hävdar jag dock, att den tredje formen, praktisk klokskap – fronesis, är den som styr de övriga två i arbetet med scenografi. Den är tätt sammanvävd med syfte och mål för föreställningen och berör etik och moral. Den leder scenografens arbete genom att avgöra när mina insatser skall ske, i vilken omfattning och med vilka medel jag genomför mitt arbetet. Fronesis är kunskapen som rytmiserar min process. Jag har utgått från Bengt Gustavsson och hans indelning i tre olika kunskapsformer. Han hänvisar till att hans utgångspunkt är Aristoteles och det som han skriver i Den Nichomakiska etiken</p><p>Med hjälp av Hans-Georg Gadamer och Paul Ricoeur fördjupas min reflektion över dilemman och möjligheter i arbetet kring teaterföreställningen. Regissören och scenografens möte kring föreställningsarbetet undersöks i relation till horisonten och dess sammansmältning.</p>

Essän är en reflektion som drivs fram av tvivel, missnöje och förhoppningar. I försöket att svara på frågan: Vad är scenografi? blir essän en beskrivning över hur min kunskap kring teaterscenografi har byggts upp. Den beskriver även min förhoppning av vad scenografen och scenografin kan bidra med i en utveckling av teatern och jag föreslår ett tillvägagångssätt. Sven-Åke Heed hänför teatern till de föreställande konsterna och låter mimesis i Aristoteles beskrivning, som en imitation av handlingar ge oss en av förutsättningarna för scenografens arbete. Konsekvenserna av detta framgår i beskrivningen av mitt arbete som scenograf. Genom en hermeneutisk rörelse mellan delar och helhet inom både scenografin och scenografens arbetsmiljö och den större helheten teaterförställningen, klarnar bilden och scenografens nödvändiga kunskaper framträder. Scenografen använder kunskaper och färdigheter från teoretisk - vetenskaplig kunskap - episteme, även om den inte har en framträdande roll i arbetet. En annan form är, praktisk - produktiv kunskap – techne. Den har en dominerande roll då den förknippas med det synliga estetiska resultatet, vilket är det finala beviset för scenografin. I min framställning hävdar jag dock, att den tredje formen, praktisk klokskap – fronesis, är den som styr de övriga två i arbetet med scenografi. Den är tätt sammanvävd med syfte och mål för föreställningen och berör etik och moral. Den leder scenografens arbete genom att avgöra när mina insatser skall ske, i vilken omfattning och med vilka medel jag genomför mitt arbetet. Fronesis är kunskapen som rytmiserar min process. Jag har utgått från Bengt Gustavsson och hans indelning i tre olika kunskapsformer. Han hänvisar till att hans utgångspunkt är Aristoteles och det som han skriver i Den Nichomakiska etiken Med hjälp av Hans-Georg Gadamer och Paul Ricoeur fördjupas min reflektion över dilemman och möjligheter i arbetet kring teaterföreställningen. Regissören och scenografens möte kring föreställningsarbetet undersöks i relation till horisonten och dess sammansmältning.

Den här uppsatsen handlar om viseringsrätten i Sverige. I uppsatsen beskrivs viseringsförfarandet med fokus på avslag på viseringsansökningar då det föreligger rimliga tvivel avseende sökandes avsikt att lämna medlemsstaternas territorium innan den sökta viseringen löper ut. Utöver det behandlas överklagandeförfarandet och brister i överklagandeprocessen analyseras. Rättsfall har pekat på att viss problematik föreligger vid bedömningen och utfärdande av viseringsansökningar. Vissa tredjelandsmedborgare har en skyldighet att inneha en visering för att kunna besöka Sverige. Visering är ett tillstånd att resa inom Schengenområdet och vistas där under en viss tid. Viseringsprocessen måste ske i enlighet med reglerna i Viseringskodexen. I uppsatsen beskrivs den relevanta regleringen kring viseringsförfarandet ur ett teoretiskt perspektiv. Uppsatsen handlar till stor del om artikel 32.1 b där det regleras att avslag på viseringsansökan får göras då det föreligger rimliga tvivel avseende sökandes avsikt att lämna medlemsstaternas territorium innan den sökta viseringen löper ut. Stor vikt läggs även på artikel 21.1 där det regleras om kontroll av inresevillkoren och riskbedömningen som måste göras innan varje viseringsbeslut ska fattas. Målet med den införda Viseringskodexen är att skapa en gemensam viseringspolitik och underlätta lagligt resande samt bekämpa olaglig invandring. Syftet med uppsatsen var att lyfta fram problematiken som ändå kan uppstå med viseringsrätten i Sverige. I uppsatsen fastställs i första hand den legala ramen kring viseringar för att belysa gällande rätt och därtill beskrivs myndigheterna som är involverade i viseringprocessen. I uppsatsen görs en undersökning av ett antal rättsfall för att se hur artikel 21 och 32 i Viseringskodexen tolkas och tillämpas av rättstillämparen i praktiken. I undersökningen framställs de omständigheter som lett till att avslag gjorts på grund av att det förelåg ”rimliga tvivel”. Därutöver framställs även de omständigheter som lett till att en visering har beviljats. Bedömningen är komplicerad i och med att det är svårt att fastställa sökandes avsikt samt att det finns få vägledande rättskällor att utgå ifrån. Av viktig betydelse är därför EU-domstolens förhandsavgörande för att bedöma hur artiklarna 21.1 och 32.1 b i Viseringskodexen ska tolkas och tillämpas. I uppsatsen framställs ett mål från EU-domstolen där ett förhandsavgörande begärdes för att tolka begreppet ”rimliga tvivel” och vad som ska beaktas vid riskbedömningen. Det finns enbart ett förhandsavgörande från EU-domstolen avseende tolkning av artiklarna 21.1 och 32.1 b i Viseringskodexen. Uppsatsens analys görs vidare utifrån det teoretiska och praktiska material som har lyfts fram i uppsatsen. Analysen fokuserar på problematiken som har upptäckts med Viseringskodexen och överklagandeförfarandet.  Slutsatsen är att myndigheterna har stort tolkningsutrymme avseende artikel 21.1 och 32.1 b i Viseringskodexen. Syftet att underlätta lagligt resande i enlighet med Viseringskodexens målsättning har ännu inte uppnåtts. Problematiken som lyfts fram föranleder att översyn av bestämmelserna i Viseringskodexen bör ske på EU-nivå. Även den nya regleringen av möjligheten att överklaga viseringsbeslut anses vara bristfällig. Långa handläggningstider leder till att sökande hamnar i osäkerhet i väntan på beslut.

The essay, which is part of the Master programme in Fine Arts at the Royal Institute of Art, is ment to reflect on one's own practice. The words are written parallel to the thoughts and I wanted to let them remain as they were thought. I want the works to become and continue in the same way. I search in the periphery, maybe even in the text.

Uppsatsen syftar till att ge en överblick över bevisprövningen i svensk praxis och doktrin. Särskilt fokus är på erkännandets roll i samband med bevisprövningen och framför allt på dess betydelse i samband med uppnåendet av beviskravet i brottmål. Huvudfrågeställningen är: Vilken betydelse har erkännandet i samband med att beviskravet anses uppnått i bevisprövningen? I uppsatsen finns även tre underfrågeställningar: Vad innebär beviskravet ställt utom rimligt tvivel inom straffprocessen? Vilken betydelse ges erkännandet i bevisprövningen? Hur ser rättsläget ut beträffande erkännandet? I uppsatsen används huvudsakligen den traditionella rättsdogmatiska metoden. Vad gäller överblicken av bevisprövningen hos våra grannländer används istället en komparativ metod då en, om än mycket begränsad, jämförelse mellan Sverige och övriga länder sker.   Idag råder i Sverige principen om fri bevisprövning, vilken stadgas i 35 kap. 1 § RB. Med detta menas att det inte finns någon begränsning vare sig gällande de kunskapskällor som får användas för att bevisa det inträffade eller gällande domarens frihet vid själva värderingen av bevisen. Inom doktrinen finns olika förslag på bevisvärderingsmetoder, och de som diskuteras oftast är temametoden, värdemetoden samt falsifiering av alternativa hypoteser. I svensk lag finns inget beviskrav för brottmål fastställt, men på 1980-talet fastslog HD att den tilltalades skuld måste vara ställd utom rimligt tvivel för att personen ifråga skall kunna fällas. Termen kan sägas vara en definition av den felmarginal som domstolarna skall hålla sig inom, att det inte finns något rimligt tvivel för att det skulle kunna vara på annat sätt än vad åklagaren påstår i sin gärningsbeskrivning. Anser domarna att det finns ett rimligt tvivel skall de istället fria.   Erkännandet regleras i kap. 35 § 3 RB och oavsett vilken typ av brott det handlar om skall rätten alltid pröva ett erkännande innan det kan läggas till grund för domen. Prövningen kan dock vara mer eller mindre omfattande, och det beror till stor del på om det är frågan om ett grovt eller ett ringa brott. Det ställs höga krav både på utredningens omfattning och på samverkande bevis för att erkännandet skall kunna läggas till grund för domen gällande grova brott. Med andra ord måste erkännandets betydelse vid allvarliga brott sägas vara relativt begränsad. Resultatet gällande de mindre allvarliga brotten verkar vara att det både är en mindre omfattande utredning och en mindre omfattande prövning av erkännandet eftersom det i vissa fall presumeras att erkännandet är riktigt.   De huvudsakliga slutsatser som kan dras är att erkännandet har betydelse för om beviskravet skall anses uppnått. Vid grövre brott krävs att erkännandet kan styrkas av annan samverkande bevisning. Den nedre gränsen för samverkande bevisning kan sägas gå vid specifika uppgifter lämnade av den tilltalade som enbart den skyldige torde kunna känna till. Erkännandets betydelse för grövre brott har definitivt minskat i samband med den fria bevisprövningens inträdande i svensk rätt och det är nog snarast i undantagsfall som erkännandet ges alltför stor betydelse. I de fall då erkännandet ändå givits stor betydelse kan konsekvenserna bli allvarliga om erkännandet exempelvis tas tillbaka. Ett aktuellt exempel på detta är Thomas Quick som efter resning precis blivit friad från en av sina morddomar på grund av att bevisningen inte längre räckte till. Vad gäller de mindre allvarliga brotten ges erkännandet dock stor betydelse eftersom erkännandet i vissa fall ensamt kan ligga till grund för domen. I kombination med mindre omfattande prövningar kan det ge osäkra domslut.

Syftet med den här studien är att genom kvalitativa intervjuer öka förståelsen för sociala faktorer som föreligger när man lämnar en religiös församling. Vårt främsta fokus har varit att se vad känslan av tillhörighet har för betydelse i en utgångsprocess. Men vi berör även andra sociala faktorer som spelar in när tvivel uppstår hos medlemmen och som sedan resulterat i att hon velat lämna församlingen. Vi har intervjuat personer som har varit medlemmar i Jehovas Vittnen och Livets Ord. I syfte att öka förståelsen för den problematik som en utgångsprocess kan innebära har vi i vår analys använt oss av Vanessa Mays (2013) teori om tillhörighet, Eric Fromms (1994) teori om flykt och Scheffs (1994) begreppspar Skam-stolthet.   Med en deltagande observation och 8 halvstrukturerade intervjuer har vi närmat oss ett känsligt ämne och studerat sociala faktorer som påverkar att man vill lämna en religiös församling.   Resultatet visar bland annat att tillhörighet och organisatoriska faktorer av social karaktär har stor betydelse i en utgångsprocess. Det visar sig att strikta regler och livsvillkor fått medlemmar att börja tvivla på församlingen och dess organisationskultur. Gemenskap och skamkänsla är sociala faktorer som vi sett ingår i församlingarnas organisatoriska utformning och som visat sig påverka vägen ur kyrkorna. / The purpose of this study is that through qualitative interviews increase understanding of social factors that exist when leaving a religious congregation. Our primary focus has been to see what the feeling of belonging is significance of an exit process. But we also affects other social factors that come into play when doubt arises in the member which then led her to leave the congregation. We have interviewed people who have been members of the Jehovah's Witnesses and the Word of Life. In order to increase understanding of the problems that an exit-process may contain we have in our analysis used the Vanessa May's (2013) theory of belonging, Eric Fromm's (1994) theory of flight and Scheff's (1994) concept couple Shame/pride. With one participant observation and 8 narrative interviews we have approached an sensitive subject and studied the social factors that influence the desire to leave a religious congregation. The results shows that belonging and organizational factors of a social nature is of great importance in an exit-process. It turns out that strict rules and conditions of life had members begin to doubt the assembly and its organizational culture. Community and shame are social factors that we have seen is included in the parishes organizational design and proven to influence the way out of the churches.

Introduction. Crises of faith are major cognitive gaps. This investigation discerns the function of information use in responding to crises of faith in addition to exploring the information-related context of the LDS church. Mormons are thought to have an especially difficult time disaffiliating from their religion yet depend heavily on information seeking and use for their decision to do so. Method. Narrative analysis of 34 episodes of the Mormon Stories podcast that delineate church members’ crises of faith. Episodes were transcribed and coded for analysis. Analysis. Qualitative analysis was performed on the data to uncover the applicability of Chatman’s theories of small worlds and information poverty to the LDS church as well as to reveal the sense-making process involved in a faith crisis. Results. It was possible to see elements of small worlds and information poverty in Mormonism. Information was found to be used in response to faith crises. Conclusion. The LDS church operates an extremely closed information environment which hinders members’ information seeking on church matters. Ex-Mormons use information in response to crisis by factising new knowledge in addition to deciding to disaffiliate from the faith or from religion in general. This is a two years Master’s thesis in Library and Information Science. / Introduktion. Individers tvivel om deras religiösa identitet är svåröverkomliga kognitiva klyftor. Den här uppsatsen utreder informationsanvändningens roll i bemötandet av tvivel. Ytterliga utforskas Mormonkyrkans informationskontext. Mormoner anses ha det speciellt svårt att lämna sin religion men är högst beroende av informationssökning- och användning inför deras beslut. Metod. Narrativ analys av 34 avsnitt av podcasten Mormon Stories som behandlar medlemmars tvivel om sin tro. Avsnitt transkriberades samt kodades inför analysen. Analys. Källmaterialet analyserades med kvalitativa metoder för att skönja om Chatmans teorier om small worlds och information poverty kan appliceras till Mormonkyrkan. Utöver detta analyserades tvivlens gång med Dervins teori om sense-making. Resultat. Aspekter av small worlds och information poverty kunde urskiljas inom Mormonkyrkan. Medlemmarna använde information för att både bemöta och lösa frågor kring tvivel. Slutsats. Mormonkyrkan företar sig en extremt konservativ syn på information vilket som hindrar medlemmars informationssökning. Före detta mormoner använder information för att hantera sin kris genom att skapa nya fakta om världen samt genom att ta beslutet att avsäga sig medlemskap eller religiositet i allmänhet.

Essän handlar framför allt om tre teman, förutom själva sakfrågan om huruvida jag ska läsa till präst eller inte. Det första jag tänker på är att den har handlat om att vi alla är berättelser och att även Bibeln är berättelser och att det finns lika många ingångar att läsa dessa texter som det finns vinklar att närma sig vad en människa är. Det andra är tilliten och känslan av att vara buren och där tänker jag att det handlar om att lita på att vi i grunden är goda, att världen vill oss väl, när vi låter livet hända oss och när vi känner oss älskade och trygga. När vi kan säga nej kan vi säga ja. Och att vi behöver vara i den sortens trygghet för att kunna älska. Och det tredje jag tänker att det har handlat om är mitt möte med mig själv. Hannah Arendt talar om att vara två-i-en. Och det har givit mig otroligt mycket att möta mig själv på det här sättet. Som att jag förstått att jag kan leda mig själv, att jag kan ha en verklig dialog med mig själv.Det har framför allt handlat om vikten av process, om att få tvivla och få reflektera och att i det uppstår något som är lugnt. Lugnare.”Ibland måste man dra ut ett uttryck ur språket, lämna in det till rengöring, - och sedan kan man igen sätta det i omlopp.”  Och ett sådant uttryck är ”reflektion”.