This theisis aims to expand the understanding of how the termination of Östran local editorial staff is effecting the municipality politics and organisation orientated substance of the rivale newspaper Barometern when it becomes a monopoly news paper. I examine if the hypothesis in consideration of the press investigation of 1972 will occur through a quantitative analysis of selected articles in Barometern and Östran in 2010 and 2014. I examine if the information will be insufficient, if it will be a monopoly of opinion formation, if the investigative journalism will be suffering and if the group communication will be worse. With this analysis it becomes clear that the news paper Barometern cover less of the municipality politics and organisation orientated substance when it is a competive news paper.   My analysis shows us that the information will not be insufficient, it will not be a monopoly of opinion formation, the investigative journalism will not be suffering and the group communication will be worse when Östrans local editorial staff is terminated.

Den här undersökningen handlar om i vilken mån dagstidningarna kan fortsätta att göra anspråk på att utgöra tredje statsmakten. Den tredje statsmakten utgörs av journalistiken i medierna som ska bevaka den första statsmakten regeringen och den andra, riksdagen. Jag har valt att undersöka hur kommun- och landstingsjournalistiken samt den undersökande journalistiken, prioriteras på tidningarna. Alltså motsvarigheten till regering och riksdag på lokal nivå. 21 ansvariga utgivare vid den största tidningen i respektive län/region har fått möjlighet att svara på en enkät, svarsfrekvensen blev 66,6 procent. Dessutom har jag besökt fem tidningar i mellansverige för att genomföra halvstrukturerade intervjuer med fem reportrar om hur de upplever möjligheterna att verka som tredje statsmakten. De viktigaste slutsatserna är att samtidigt som två regeringsutredningar visat på mediernas viktiga roll i demokratin uppger flera ansvariga utgivare inte den traditionella definitionen av tredje statsmakten. De svarar istället allt från att ” Har ingen definition” till att ”Har aldrig ställt mig den frågan”. De fem reportrarna har alla en definition som ligger i närheten av den allmänt vedertagna. Reportrarna har sett hur antalet journalister på redaktionerna blivit färre samtidigt som arbetstakten ökat på redaktionerna. De upplever att det blir allt svårare att bevaka makten. Samtidigt som resurserna minskat har informationsflödet i övrigt ökat, dessutom blir den lokala politiken allt mer komplicerad att bevaka. Enkäten bland de ansvariga utgivarna visar att antalet kommun- och landstingsreportrar, samt tillfälliga grävgrupper har ökat jämfört med för tio år sedan, men det har inte gått att få fram om de arbetar heltid eller deltid. Reportrarna vittnar i intervjuerna om att det finns flera reportrar på respektive redaktion som bevakar kommunen, men i många fall har allmänreportrar ansvar för en eller flera nämnder, vilket leder till en lägre grad av specialisering i ämnet. De intervjuade reportrarna oroar sig för framtiden och möjligheterna att kunna genomföra en kvalificerad samhällsjournalistik. De ser därmed svårigheter att fylla rollen som demokratins kontrollanter. Det är framförallt i fortsatta neddragningar på redaktionerna samt kravet på kortare texter, ”snuttifiering” som de ser som de största hoten.

Denna uppsats beskriver hur Expressen, Aftonbladet, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet bevakar det svenska kungahuset under tre strategiskt valda perioder. Syftet är att ge en ökad förståelse för hur rapporteringen om kungahuset ser ut på nyhetsplats vid skandal likt lanseringen av boken Den motvillige monarken av Thomas Sjöberg med flera, samt vid en glädjande nyhet likt födseln av prinsessan Estelle. För att ge en bild av hur den mer alldagliga bevakningen ser ut undersöks även en slumpmässigt vald vecka. För att besvara syftet utgår undersökningen från tre frågeställningar rörande undersökta artiklars källor, tidningarnas nyhetsvärdering och hovets mediestrategier. I undersökningen har en kvantitativ och en kvalitativ metod använts. Som teoretisk utgångspunkt har teorin om agenda setting samt medieforskaren Kristina Widestedts forskning om hovjournalistik legat till grund. Studiens resultat visar på en obalans i bevakningen av kungahuset. Det finns en tydlig skillnad på morgon- och kvällspressens prioritering av nyheter om kungafamiljen, där den senare är de som skriver mest. Obalansen kan förklaras med ett rivalitetsförhållande mellan kvälls- och morgonpress. Om kvällspressen väljer att fokusera på kungafamiljen som privatpersoner försöker morgonpressen hålla sig till information kring kungafamiljens yrkesroller. Förhållandet leder till att båda tidningsgenrerna förblir trogna de förväntningar som sätts på dem, kvällspressen som tabloid och morgonpressen som faktabaserad. Resultatet blir att kungahuset får en särställning i de fyra tidningarna där granskning lyser med sin frånvaro. I uppsatsens analyserande del ges förslag till en alternativ hovjournalistik samt till vidare forskning i ämnet.

<p>Den här undersökningen handlar om i vilken mån dagstidningarna kan fortsätta att göra anspråk på att utgöra tredje statsmakten. Den tredje statsmakten utgörs av journalistiken i medierna som ska bevaka den första statsmakten regeringen och den andra, riksdagen. Jag har valt att undersöka hur kommun- och landstingsjournalistiken samt den undersökande journalistiken, prioriteras på tidningarna. Alltså motsvarigheten till regering och riksdag på lokal nivå. 21 ansvariga utgivare vid den största tidningen i respektive län/region har fått möjlighet att svara på en enkät, svarsfrekvensen blev 66,6 procent. Dessutom har jag besökt fem tidningar i mellansverige för att genomföra halvstrukturerade intervjuer med fem reportrar om hur de upplever möjligheterna att verka som tredje statsmakten.</p><p>De viktigaste slutsatserna är att samtidigt som två regeringsutredningar visat på mediernas viktiga roll i demokratin uppger flera ansvariga utgivare inte den traditionella definitionen av tredje statsmakten. De svarar istället allt från att ” Har ingen definition” till att ”Har aldrig ställt mig den frågan”. De fem reportrarna har alla en definition som ligger i närheten av den allmänt vedertagna. Reportrarna har sett hur antalet journalister på redaktionerna blivit färre samtidigt som arbetstakten ökat på redaktionerna. De upplever att det blir allt svårare att bevaka makten. Samtidigt som resurserna minskat har informationsflödet i övrigt ökat, dessutom blir den lokala politiken allt mer komplicerad att bevaka. Enkäten bland de ansvariga utgivarna visar att antalet kommun- och landstingsreportrar, samt tillfälliga grävgrupper har ökat jämfört med för tio år sedan, men det har inte gått att få fram om de arbetar heltid eller deltid. Reportrarna vittnar i intervjuerna om att det finns flera reportrar på respektive redaktion som bevakar kommunen, men i många fall har allmänreportrar ansvar för en eller flera nämnder, vilket leder till en lägre grad av specialisering i ämnet.</p><p>De intervjuade reportrarna oroar sig för framtiden och möjligheterna att kunna genomföra en kvalificerad samhällsjournalistik. De ser därmed svårigheter att fylla rollen som demokratins kontrollanter. Det är framförallt i fortsatta neddragningar på redaktionerna samt kravet på kortare texter, ”snuttifiering” som de ser som de största hoten.</p>

The aim of this study is to examine if the freedom of information and thus also the freedom of expression in Sweden can be harmed if Swedish archives will start to identity control and register scholars who wants to take part private of archives in public archives. To find an answer, I have looked at the advantages and disadvantages of such registration and control. If a registration is introduced there is some thought about sort out and preservation and you can see if the principle of openness and thus freedom of expression can be damaged in such a registration. I have analysed and compared Swedish laws concerning the principle of openness and for archives as well as the EU’s General Data Protection Regulation (GDPR) and conducted semi-structured interviews with a lawyer, an archivist, and a journalist. I have concluded that it is possible for the Swedish National Archive to register who takes part in their individual archives, but it is uncertain how long this information can be preserved. Most of the informants believe that the principle of openness and thus freedom of expression can be damaged if control of identification is introduced. The journalist believes that the registered information can be used to map journalists and prevent them from accessing information in private archives. / Syftet med denna studie är att undersöka om offentlighetsprincipen och därmed också yttrandefriheten i Sverige kan skadas om svenska arkiv kommer att börja identitetskontrollera och registrera forskare som vill delta privat i arkiv i offentliga arkiv. För att hitta ett svar har jag tittat på fördelarna och nackdelarna med sådan registrering och kontroll. Om en registrering införs tänker man på sortering och bevarande och man kan se om principen om öppenhet och därmed yttrandefrihet kan skadas i en sådan registrering. Jag har analyserat och jämfört svenska lagar om principen om öppenhet och för arkiv samt EU: s allmänna dataskyddsförordning (GDPR) och genomfört halvstrukturerade intervjuer med en advokat, en arkivare och en journalist. Jag har kommit fram till att det är möjligt för Svenska Nationalarkivet att registrera vem som deltar i sina enskilda arkiv, men det är osäkert hur länge denna information kan bevaras. De flesta informanter tror att principen om öppenhet och därmed yttrandefrihet kan skadas om kontroll av identifiering införs. Journalisten tror att den registrerade informationen kan användas för att kartlägga journalister och hindra dem från att få tillgång till information i privata arkiv.

<p>You could say that the Swedish artist Felix Gmelin in his art uses media to get closer or further away from what we consider to be the reality and also truth. The purpose of this study is to discuss what this means for the intention of his art works. The starting point is my own aesthetic experience of his painting and the installations <em>A Gentleman’s agreement (1996), Farbtest, Die Rothe Fahne II (2003) and Tools and Grammar 2.5 (2007).</em> Each of these works of art consists of different kinds of prefabricated material such as articles, films and documents. These kinds of material are often considered to stand in the way of the aesthetic experience, maybe because they are supposed to be closer to reality and therefore to truth. The thesis of this study is that the truth in art is inscribed in the aesthetic framework of each art piece and also in the technical support it uses. If for example the support consists of an investigative journalist’s documentary research, in Rosalind Krauss’ description, the truth might be found in the authenticity of the documentary material. If the technical support has to do with sampling instead, as in the re-use of existing materials to create new works of art, the truth can probably not be found in the different pieces of material but in the work ofart in itself. It does not matter then if the different pieces of material it consists of is traditionally considered unaesthetic. The conclusion of this study is that Gmelin’s <em>Gentleman’s agreement</em>, <em>Farbtest, Die Rothe Fahne II</em> and <em>Tools and Grammar 2.5</em> actually discuss what truth is and if there is an aesthetic truth.</p> / Examensarbetet består dels av en vetenskaplig rapport (se Huvudtitel och Abstract), dels av en vetenskaplig artikel (se Alternativ titel).

You could say that the Swedish artist Felix Gmelin in his art uses media to get closer or further away from what we consider to be the reality and also truth. The purpose of this study is to discuss what this means for the intention of his art works. The starting point is my own aesthetic experience of his painting and the installations A Gentleman’s agreement (1996), Farbtest, Die Rothe Fahne II (2003) and Tools and Grammar 2.5 (2007). Each of these works of art consists of different kinds of prefabricated material such as articles, films and documents. These kinds of material are often considered to stand in the way of the aesthetic experience, maybe because they are supposed to be closer to reality and therefore to truth. The thesis of this study is that the truth in art is inscribed in the aesthetic framework of each art piece and also in the technical support it uses. If for example the support consists of an investigative journalist’s documentary research, in Rosalind Krauss’ description, the truth might be found in the authenticity of the documentary material. If the technical support has to do with sampling instead, as in the re-use of existing materials to create new works of art, the truth can probably not be found in the different pieces of material but in the work ofart in itself. It does not matter then if the different pieces of material it consists of is traditionally considered unaesthetic. The conclusion of this study is that Gmelin’s Gentleman’s agreement, Farbtest, Die Rothe Fahne II and Tools and Grammar 2.5 actually discuss what truth is and if there is an aesthetic truth. / Examensarbetet består dels av en vetenskaplig rapport (se Huvudtitel och Abstract), dels av en vetenskaplig artikel (se Alternativ titel).