Educational restructuring is an international phenomenon which emphasises a voucher system, upper secondary schools’ local decision-making and pupils’ choices in contrast to previous bureaucratic governing. For this reason upper secondary programmes and courses on offer, together with the pupils’ individual choices, have a direct impact on what could be called the upper-secondary education market. In terms of teaching subject matter, upper secondary education is, at the same time, broadened by means of introducing three-year programmes for all pupils as well as core subjects. The aim of this doctoral thesis is to develop a deeper understanding of how pupils’ actions of choice create different sorts of integration and differentiation processes within the restructured upper secondary education. In the light of Jürgen Habermas’ theory of communicative action combined with Norman Fairclough’s critical discourse analysis, pupils’ actions of choice have been studied within four pedagogical practices: (i) choice of upper secon-dary school, (ii) choice of upper secondary programme, (iii) pupils’ initial time at an upper secondary school and how they cope with the specific culture within a programme as well as choice of courses and subjects, and (iv) pupils’ own sto-ries and points of view on how a core subject, namely Swedish, was taught. Some of the results demonstrate that pupils’ actions of choice can be voca-tion-oriented, career-oriented and consumption-oriented. It is argued that these different types of actions of choice are constituted within a market discourse. The market discourse demands that pupils are able to make suitable choices to achieve an individualistic qualification. From that point of view upper secondary education’s integration and differentiation processes aim at developing citizens' personal opportunities in order for them to benefit to their best ability from what society has to offer. Other results demonstrate that pupils’ group-oriented, inter-est-oriented and tradition-oriented actions of choice are built upon another type of discourse, which is about educating pupils towards active citizenship. It has an inter-subjective point of departure. Pupils are driven into the integration and dif-ferentiation process where they discuss and take a stand in favour of those educa-tional options, which are conceived as the most relevant in relation to a “self-determining ethical-cultural community”. The analysis of these two paramount discourses indicates that pupils' integration and differentiation processes are am-biguous.

The geography subject in Swedish upper secondary school is in a marginalized position with just two national programs having it as a mandatory subject. No mention of the skill of spatial thinking is made in the regulation documents from the Swedish National Agency for Education. To investigate the spatial thinking in the Swedish upper secondary school, I constructed a test that 140 students conducted. From the results it was possible to deduct that the students performed well in areas of spatial thinking that deals with geographical features like points, lines and polygons, but not so well when faced with tasks concerning several spatial facts, overlay, and mentally visualizing 3-D images from 2-D information. Males generally scored higher than females in the test, especially if only answers that the students felt confident of were counted. Students from the Natural Science Programme outperformed the students from the Social Science Programme, even though the former didn’t have any formal education in geography from the upper secondary school. The thesis argues that a larger focus on spatial thinking in the geography subject could benefit the development of both a stronger stance for the subject in the education system, and the abilities and knowledge tied to spatial thinking of the students, especially those that are lacking formal education in other subjects that train the spatial thinking, mostly mathematics and physics.

Ungdomsarbetslösheten i Sverige är i förhållande till den totala arbetslösheten, i landet, hög och är en av svenska regeringens högst prioriterade frågor inom arbetsmarknadspolitiken. För att komma in på arbetsmarknaden idag måste du visa dig anställningsbar. Syftet med denna studie är att undersöka vad kommunala arbetsgivare har för uppfattning om arbetslösa ungdomars anställningsbarhet. Syftet konkretiseras med hjälp av tre frågeställningar som syftar till att se vad betydelsen av deltagandet i aktiva arbetsmarknadsåtgärder har för anställningsbarheten, samt vad gymnasieexamen och de personliga egenskaperna betyder för anställningsbarheten. Studien utgår från en kvalitativ forskningsansats och besvarar syftet utifrån åtta kommunala arbetsgivares uppfattningar om arbetslösa ungdomars anställningsbarhet. Resultatet visar att anställningsbarhet enligt de kommunala arbetsgivarna är betydelsen av erfarenheter, kompetenser och utbildning. Studien visar även att praktik i en kommunal arbetsmarknadsåtgärd, vars syfte är att ge arbetslivserfarenhet, inte nödvändigtvis kan likställas med arbetslivserfarenhet. Deltagandet i en kommunal arbetsmarknadsåtgärd kan minska anställningsbarheten, likaså kan avsaknaden av en gymnasieexamen försvåra chansen till en anställning och en individs personliga egenskaper anses avgörande. Därför uppfylls heller inte den grundläggande anställningsbarheten. / Youth unemployment in relation to overall unemployment is high and is one of the Swedish government´s priorities in labour market policy. The purpose of this study is to investigate what idea the municipal employers have of unemployed youths ́ employability. The purpose is embodied by three questions, designed to see what importance of participation in active labour market programs, upper secondary school diploma and personality have on employability. The study is based on a qualitative research approach and answers the purpose with eight municipal employers' perceptions of unemployed young people's employability. The result indicates that employability, according to the municipal employers, is the importance of experience, skills and education. The results also indicate that the internship in a municipal labour market program, which aims to provide work experience, cannot be equated with each other. Participation in a municipal labor market program could reduce employability, as well as the lack of an upper secondary school diploma reduces the chance of an employment. The personality of an individual that is considered crucial for employment does not meet the requirements of the essential employability.

In this thesis a study upper secondary school teachers’ experiences from using digital resources is presented. The study was carried out in two upper secondary schools where the students had each recently been given their own laptop, a so-called one-to-one computer. The purpose of the study was to describe and analyse the teachers’ experiences of using digital resources in teaching. Four teachers, three men and one woman, from two upper secondary schools in a Swedish municipality, participated in the study. Empirical material was collected during autumn 2010 and spring 2012. The methods used in the collection were interviews and participatory observations, so-called go-along observations. The study’s theoretical approach has its foundation in phenomenological philosophy. In the result care, time and teachers’ lived experiences of didactic work emerge as important for the utilisation of digital resources in teaching. In the teaching, the teachers’ experiences and knowledge of their subjects, teaching, digital resources, and life experiences and knowledge seemed to interact. This interaction between experiences and knowledge is described in the study as lived experiences of didactic work. The study shows that teachers dealt with the new digital technology and designed learning environments for the students with the starting point of their lived experiences of didactic work and assumptions about the students’ interest for digital resources. The teachers’ care with relationship building and creation of trust and confidence was shown to have importance for how, and to what extent, digital resources could be used in teaching. Both similarities and differences in the teachers’ experiences of, and knowledge about, how teaching is carried out with one-to-one computers emerged in the study. Two of the teachers were more experienced users of digital resources in comparison with the two others. The teachers’ experiences of digital resources are often related to their own interest in these, but their experiences are also related to the lack of time for learning to use digital resources as pedagogical tools. / <p>På omslaget har en liten felaktighet i titeln smugit sig in. Titeln på omslaget ska lyda: Från datasal till en-till-en</p>

<p>During my practice as a teacher trainee at an upper secondary school it became clear to me that many pupils have difficulties with algebra. Also in a report from the National Agency for Education (1999) you can see that the students algebra knowledge get worse and worse. I was surprised to find that many pupils seemed to get stuck on the level of attainment for the senior level of the nine-year compulsory school. As I have not studied anything about difficulties in algebra during my training to become a qualified teacher I would like to get to know more about this. I also examine why you have to study algebra in upper secondary school. In my examination I have besides studying research used an empirical study. The empirical study consists of four interviews with upper secondary school teachers in mathematics.</p><p>The result of my assignment can be summarized with that algebra gives you general solutions to problems, gives you larger poosibility to manage higer studys and its an important tool in other subjects in Upper Secondary School. The typical mistakes students do depends especially on fault due to lack of arithmetic skills.</p> / <p>Under mina praktikperioder på gymnasieskolan som lärarstudent kom jag i kontakt med många elever som hade det svårt med algebra. Även i en rapport från Skolverket (1999) fastlås gymnasieelevers allt sämre algebrakunskaper. Jag förundrades över att många elever verkade ha fastnat på högstadiets kunskapsnivå. Då jag inte har fått någon undervisning om elever med svårigheter i algebra i min lärarutbildning, vill jag lära mig mer om detta. Jag undersöker också varför man läser algebra på gymnasieskolan. I min undersökning har jag förutom litteraturstudier använt mig av en empirisk studie. Den empiriska studien består av intervjuer med fyra gymnasielärare i matematik.</p><p>Resultatet av mitt arbete kan sammanfattas med att algebra ger generella lösningar på problem, ger större möjligheter att klara av högre studier och att det är ett viktigt verktyg i många andra ämnen i gymnasieskolan. De typiska fel som gymnasieelever gör beror främst på fel p.g.a. aritmetiska färdigheter saknas.</p>

<p>Under min sista termin på lärarprogrammet har fokus bland annat legat på betyg. Vanligtvis är det politikers syn på betyg som framkommer i betygsdebatten. Syftet med min undersökning är att lyfta fram elevperspektivet i betygsdebatten. Detta ledde fram till min huvudfråga om vilken syn gymnasieelever har på betyg. För att få reda på detta ställde jag delfrågor om betygens rättvisa, betygens existens och upplevelsen av betyg. Metoden jag använde för att besvara frågorna var intervjuer med gymnasieelever på Karlbergsgymnasiet i Åmål. Resultatet av intervjuerna sammanställdes genom ad hoc-metoden, vilket innebar att jag försökte finna mönster i elevernas svar.</p><p>Det jag kom fram till i min undersökning är att majoriteten av gymnasieeleverna tycker att betygen inte är rättvisa. Men de anser att betyg behövs eftersom de fungerar som urvalsinstrument till högre studier och jobb och ger information om hur eleven ligger till. Flera elever vill ha fler betygssteg, för att betygen ska bli mer rättvisa. Vissa elever tycker betyg är dåligt för att de jämför sig med andra och får dåligt självförtroende av det. De negativa känslorna som ett dåligt betyg kan frambringa gör att vissa elever ger upp skolarbetet. Men andra elever motiveras av betyg och studerar mer på grund av dem. Detta visar på komplexiteten i fenomenet betyg. Gymnasieeleverna har både en positiv och negativ syn på betyg.</p> / <p>During my last term of teacher training the syllaby content, among other subjects, have been focused on school grades. Commonly the debate concerning school grades reflect the opinions of party politicians. The purpose of my research is to enhance the perspective of pupils´ opinions in this same debate. This very purpose brought on my main issue concerning the idea about grades among upper secondary school pupils. In order to investigate this issue I have formulated questions, put to upper secondary pupils, about the apprehension of fairness or justice in school grades, their opinion about the presence of school grades and their personal experience of them. The research method choosen to answer my questions was interview. Upper secondary pupils in a community of southern Sweden were interviewed.</p><p>The answers were analysed and structured according to the ad-hoc method, indicating that I tried to reveal patterns among the expressions given by the pupils.</p><p>The findings from my study imply that a majority of the students interviewed do consider grades to be unfair. They do think though that grades are needed as a means of selection for higher education as well as employment and that grades do inform about the level of achievement of the pupils. Several pupils in my study advocate an increased number of grade levels to promote more justice in the use of school grades. Some pupils think that grades are bad because they use to compare themselves to other schoolmates, a behaviour that tends to lower their ego. The negative feelings that may be accomplished by low grades tend to make some pupils give up school. Other students find grades motivating and grades make them study more earnestly. These answers do reveal the complexity in the issue of school grades. Upper secondary pupils do hold positive as well as negative attitudes towards school grades.</p>

The papers assembled in this thesis all address, in a Bourdieuan tradition, the question of the social structure of the Swedish education system, focusing on the Stockholm region, and how this structure can be explained by the distribution of cultural and other assets among individuals and social groups. Although economic, social and political changes during the period covered by the various studies are not the main focus of the work here, the articles depict the effects of such changes on upper secondary education in particular. While upper secondary education was radically changed by the political reforms of the 1990s, characterized by decentralisation and marketization, the analyses advanced in the studies indicate that its basic social structure remains stable. In one dimension, this structure opposes an “elite” pole having a particularly high social and scholastic recruitment to a “popular” pole with a correspondingly low recruitment profile. In a likewise durable second dimension, a “cultural” pole built up by schools and study programmes that are particularly popular among culturally strong social groups, opposes an “economic” pole favoured by social groups close to the economic and private sectors of society. The various papers reveal that the last opposition corresponds to both differences in life styles and deeply rooted convictions related to family and formal education among cultural and economic fractions of the upper-middle and middle classes. At this level, a belief in education as a development of the personality, with connected values such as individuality and originality, stands against a conviction that education is a rational investment in a future competitive career; as such, it is subject to calculated, measured risks. The existence of deeply rooted values among social groups with different structures of assets or capital also explains why schools –in the institutional strategies imposed on them by the school market– tend to express convictions (topoi) and symbolic values that correspond to those of their target groups. The various studies included in this thesis employ a combination of statistical approaches, mainly correspondence analysis, and qualitative ones such as: interviews, ethnographic observation and text analysis.

This study examines conceptions of criticality and its instruction in the History learning environ- ment in Sweden, Russia, and Australia as evidenced in one sample upper secondary class in each country. To achieve this, data were collected at macro, micro and meso levels. At the macro level, elements of curriculum theory were used to analyse the policy framework provided to develop students’ criticality in the upper secondary History classroom and to identify the conceptions of criticality as manifested in the policy documents. At the micro level, a content-based, thematic analysis was used to examine how the teachers and student focus groups conceptualise criticality and the ways of its teaching and learning. At the meso level, the conceptions of criticality and its instruction modes identified in the policy documents and interviews were used to analyse the class- room data collected in the selected classes. The combined findings from the three levels of analysis provide a transnational account of criticality and its instruction. They suggest that criticality is conceptualised as a generic skill of questioning at the overarching curriculum level, whereas it is reconceptualised as a discipline- specific skill at the subject level. Discipline-specific conceptions include criticality as source criti- cism, as meaning making from historical evidence, as questioning historical narratives, and as educating for citizenship. The findings indicate that the visionary criticality objectives of the curricula might be obstructed at other policy levels and by the interviewees’ conceptions of criticality as well as the classroom practicalities. Based on the transnational findings, it is proposed that harmonisation between the curriculum contents and time allocation might contribute to the promotion of narrative diversity. As argued in the study, narrative diversity is a prerequisite for criticality as questioning historical narratives. To nurture this form of criticality, the policy makers might consider a shift of attention towards the lower stages of schooling that could equip upper secondary students with necessary background knowledge. Further, harmonisation between the teaching objectives and learning outcomes of basic History courses might help avoid excluding certain groups of students from receiving criticality instruction on unclear grounds. This might ensure the equity of education with regard to criticality instruction for all upper secondary students, as required in the national curricula in Sweden, Russia and Australia. / Bakgrund Att kunna vara kritisk är ett förväntat studieresultat i ämnet historia på gymnasienivå i Sverige, Ryssland och Australien. Genom att lära sig om sitt lands och världens historia i klassrummet skapar elever en nationell identitet. På historielektioner förväntas elever vara kritiska men vad det innebär kan skilja sig åt i olika utbildningskontexter. Denna avhandling syftar därför till att undersöka hur undervisning i att vara kritisk sker på historielektioner i tre gymnasieklasser: en klass i norra Sverige, en i nordvästra Ryssland och en i sydöstra Australien. Mina språkkunskaper och kontakter i länderna har möjliggjort insamling av data som annars sällan jämförs. Metoder Undersökningen är en småskalig primärstudie med fokus på enskilda aspekter inom utbildningssystemet (Ember &amp; Ember, 2001). Den har genomförts inom de ramar för komparativa utbildningsvetenskapliga studier som föreslagits av Phillips (2006). Med utgångspunkt i den anpassade ontologiska modellen av lärmiljön (Bhaskar, 1978; Brown, 2008) och de läroplansteoretiska begreppen formuleringsarenan och realiseringsarenan (Lindensjö &amp; Lundgren, 2014) har jag samlat in data från makro-, mikrooch mesonivå i varje land. På makronivå analyseras de nationella styrdokument som reglerar historieundervisningen på gymnasiet i Sverige, Ryssland och Australien – den avsedda läroplanen. Eftersom gymnasieutbildningen i Australien främst styrs av delstaterna analyseras även styrdokumenten för den aktuella delstaten Victoria. Dessutom tas hänsyn till en rad andra utbildningspolitiska dokument med relevans för studien, såsom kommentarer till läroplaner och kursplaner från de undersökta länderna. Analysen syftar till att identifiera skrivningar som explicit refererar till kritiska perspektiv och tolka statusen av dessa skrivningar i ett utbildningspolitiskt sammanhang. Vidare identifierar jag några ramfaktorer för historieundervisningen i allmänhet, och för undervisning i att vara kritisk i synnerhet. På mikronivå genomförde jag semi-strukturerade intervjuer med lärare och deras elever i varje utbildningskontext. Intervjuguiden testades i en pilotundersökning med lärare och en fokusgrupp med elever som läste ett högskoleförberedande program i norra Sverige. I huvudstudien intervjuade jag tre lärare, en från varje land, och 16 av deras elever. Fyra elevintervjuer genomfördes, där tre elevintervjuer skedde i fokusgrupp och en individuellt. Samtliga intervjuer spelades in och transkriberades, och utvalda delar översattes till engelska. Alla deltagande skolor har gott rykte och ligger i medelstora städer i respektive land. Lärarna i studien är behöriga i historia och har mer än 20 års undervisningserfarenhet. Eleverna var vid studiens genomförande i snitt 17 år gamla. De svenska eleverna gick ett yrkesprogram och läste den obligatoriska kursen Historia 1a1. Eleverna i Ryssland och i Australien gick de program som ger allmän behörighet till studier på högskolenivå. De ryska eleverna läste en obligatorisk historiekurs på basnivå, medan de australiensiska eleverna läste en valbar kurs i Australiens historia. Insamlad intervjudata analyserades innehållsligt. Analysen syftar till att urskilja lärares och elevers uppfattningar om vad det innebär att vara kritisk samt deras erfarenheter och upplevelser av undervisningen i att vara kritisk, något som kan sägas ingå i den erfarna och upplevda läroplanen. På mesonivå observerades 17 historielektioner. Under observationen använde jag två till fyra inspelningsapparater beroende på undervisningsmoment. Inspelningarna kompletterades med fältanteckningar enligt en observationsmall (se Appendix 20). Därefter transkriberades den största delen av inspelningarna och utvalda delar översattes till engelska. Analysen syftar till att undersöka hur undervisningen i att vara kritisk, den genomförda läroplanen, förhöll sig till den avsedda läroplanen samt den erfarna och upplevda läroplanen. Resultat Studiens resultat tyder på att det finns olika formuleringar av vad det innebär att vara kritisk beroende på vilken nivå i styrdokumenten som undersöks. På läroplansnivå uttrycks det som en generisk förmåga att kunna ifrågasätta samt att kunna föra ett resonemang genom att styrka sina påståenden och dra rimligaslutsatser. På kursplanenivå för ämnet historia uttrycks det som en ämnesspecifik förmåga att kunna kritiskt granska källor och att kunna skapa mening utifrån historiska källor. Styrdokumentanalysen identifierar följande potentiella ramfaktorer för undervisning i att vara kritisk i historieklassrummet: den kunskapsorienterade läroplanen i Ryssland, nationella prov i historia i Ryssland och Australien, kursens svårighetsgrad och avsatt lärarledd tid i Sverige och Ryssland. Intervjuanalysen visar på att lärarna och eleverna betonar vikten av att ha ett kritiskt förhållningssätt i skolan och i vardagslivet. Inom ämnet historia uttrycks det, i samtliga länder, som en förmåga att kunna ifrågasätta 167 historiska narrativ. Dessutom förknippas det kritiska förhållningssättet med medborglig bildning i Sverige och Ryssland. Analysen av klassrumsdata tyder på att lärarna undervisar i att vara kritisk på i huvudsak tre sätt. Den svenska läraren fokuserar på att fostra elever till medborgare som delar specifika värderingar, vilket syftar till att undvika upprepade tragedier som förintelsen och försäkra sig om att elever gör ”goda” val i framtiden. Den ryska läraren, som eftersträvar narrativ mångfald i historieklassrummet, ser till att det åtminstone förekommer intra-narrativ mångfald med hänsyn till ramfaktorerna. Den australiensiska läraren undervisar sina elever i att skapa mening utifrån multimodala källor och försöker bidra till narrativ mångfald. Dock kontrollerar läraren vilka alternativa narrativ som får utrymme i klassrummet. Rysk och australiensisk klassrumsdata visar prov på att motstridiga historiska narrativ kan existera i undervisningsdiskursen, medan svensk data visar på ett enda historiskt narrativ under datainsamlingsperioden. Slutsatser Studiens resultat tyder på att läroplanernas ambitiösa förväntade studieresultat för kritiskt förhållningssätt kan påverkas av formuleringar i kursplaner, av lärares och elevers uppfattningar om vad det innebär att vara kritisk samt av andra skolrelaterade omständigheter. För att bidra till elevers möjligheter att ifrågasätta historiska narrativ skulle man kunna fokusera på att förse elever med nödvändiga bakgrundskunskaper i lägre årskurser. Ett ytterligare utvecklingsområde skulle kunna vara att balansera historiekursers omfattning i förhållande till avsatt tid. Slutligen bör förväntade studieresultat för kritiskt förhållningssätt stämma överens med de instruktioner lärarna får om måluppfyllelse även i kursplaner för ”enklare” historiekurser. Detta skulle kunna leda till en mer likvärdig undervisning i att vara kritisk för alla elevgrupper, vi

The purpose of this essay is to see if the upper secondary school in Sweden meets the acquirements of freedom of religion, in this particular study I focused on the Christian pupils at the school. Could it be that the Christian pupils feel that the school won’t accept them because the school is a secularized institution? Or do they feel that the school encourage their right to practice their religion at school? I interviewed six pupils at two different schools to find out about their experience with the school and the opportunity to practice their religion. The result shows that the pupils feel encouraged to practice their religion, with little or no resistance from the school.

Skolverket claims from a study that students are using school textbooks that are outdated and doesn't reach the curriculum of Lgy11. The first aim of the study, therefore, is to find out if outdated upper secondary school textbooks are used at high schools today. The second aim of the study is to analyse Christianity, Judaism, conception of life, ethical models and the relationship between religion and science in the textbooks to see if they attain to Lgy11. The textbooks that are analyzed is selected by a sample in terms of email contacts form various high school teachers, from different cities around Sweden. The textbooks that were selected by the sample was published before and after 2011 to see the differences on how close the textbooks are according with the current curriculum published in 2011. The method that has been used in the study in order to analyze the textbooks are content analysis with different categories from Lgy11.