Kravaller är ett intressant ämne både ur ett samhällsperspektiv och som gruppfenomen. Denna uppsats syfte är att studera kravallerna i Husby 2013, vilket görs genom frågeställningarna: hur kan uppkomsten av kravallerna i Husby förklaras och hur förklaras och beskrivs dessa i media? Inledningsvis så redogörs för kravaller ur ett bredare perspektiv med bland annat olika exempel och som bakgrund beskrivs Husby och kravallerna 2013. Efter detta följer avsnitten teori och tidigare forskning kring kravaller. Metodavsnittet mynnar ut i analys och resultat av de datamaterial som har samlats in. Datamaterialet består av ett antal artiklar från Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Resultaten visar att det finns fyra övergripande förklaringar till kravallerna. Resultaten och de slutsatser som kan dras, ger inga direkt nya eller häpnadsväckande resultat men är dock ytterligare ett bidrag till forskningen om kravaller.

Denna uppsats är en kvalitativ innehållsanalys av nyhetsrapporteringen och opinionstexterna om upploppen i Husby i maj 2013. De undersökta tidningarna är The Guardian, Svenska Dagbladet och Aftonbladet, under tidsperioden 20 maj – 2 juni 2013. Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka perspektiv som lyftes upp, vilka som fick komma till tals och hur de framställdes, vilken retorik som användes och vilken typ av våld som fick störst utrymme i artiklarna. Vi jämför även tidningarna sinsemellan för att se skillnader och likheter. Resultatet analyseras och jämförs sedan med teorier om "vi och dem" av Stuart Hall från boken Representations, teorier om retorik från Martin Conboys bok The language of the news, teorier om våld av Slavoj Zizek från boken Violence, samt med tidigare forskning. Resultaten visar att hälften av de undersökta nyhetsartiklarna hade som huvudsaklig vinkel att beskriva våldet som skett och vilka som drabbats av det, och hälften hade som vinkel att förklara orsaker till upploppen. Alla sex undersökta opinionsartiklar hade som vinkel att förklara orsaker till upploppen. De som fick komma till tals mest i nyhetsartiklarna var boende i Husby som inte deltagit i upploppen, och den näst vanligast förekommande källan var polisen. Minst utrymme att komma till tals på fick deltagare i upploppen. Detta stämde överrens med tidigare forskning om vilka det var som fick uttala sig i medierna om upploppen. Det vanligaste retoriska greppet i nyhetsartiklarna var känsloargumentation, och det vanligaste retoriska greppet i opinionstexterna var logisk slutledning. Den typ av våld som fick störst utrymme i nyhetsartiklarna var det subjektiva våldet, vilket överrensstämde med tidigare forskning, samt med Slavoj Zizeks teorier om att subjektivt våld får mer uppmärksamhet än objektivt våld. I opinionsartiklarna fick det objektiva våldet störst utrymme och där hade journalisterna samma syn på våld som Slavoj Zizek, att subjektivt våld uppstår som en reaktion på det objektiva våldet.

Reglerna i början av brottsbalkens sextonde kapitel är sedan brottsbalkens tillkomst oförändrade. Ordalydelsen är näst intill densamma sedan revideringen av 1864 års strafflag som gjordes år 1948. Den minimala förändring som gjorts i upploppsbestämmelsernas paragrafer är att vid införandet av brottsbalken byttes påföljden straffarbete ut till fängelse. Brotten i de tre första paragraferna i BrB 16 kap. har gemensamt att de avser situationer där folksamlingar stör den allmänna ordningen. Trots sin ålder används straffbestämmelserna än idag, och tillämpningsområdet har breddats sedan 1864 års strafflag. Situationer som kan uppstå där upploppsbestämmelserna aktualiseras är många och kan vara av väldigt olika karaktär. Främst när vi tänker på upplopp leds tankarna troligen till upploppen under EU-toppmötet i Göteborg 2001, de så kallade Göteborgskravallerna, eller till händelserna i Kärrtorp 2013. Upploppsbestämmelserna innefattar dock fler situationer än de politiskt motiverade upploppen. Exempel på andra upploppssituationer är då intagna i fängelser sätter sig upp mot anstaltsledningen, när en folksamling ockuperar byggnader eller andra allmännyttiga områden, vid fotbollshuliganism eller vid fritagning av personer som poliser gripit eller anhållit. Uppsatsens syfte är att utreda upploppsbestämmelsernas rekvisit och tillämplighet idag, samt undersöka om de ålderdomliga reglerna uppfyller dagens kriminaliseringprinciper.

I Järvaområdet finns ett par områden med omfattande utanförskap. Rinkeby, Tensta och Husby har de senaste åren drabbats av flera upplopp där våld och hot mot samhällsföreträdare förekommit. Social oro är ofta en benämning på anlagda bil- och skolbränder, stenkastning mot myndighetsutövare, skadegörelse, hot och våld mot tjänstemän, samt upplopp. Syftet med studien är att få en förståelse för hur yrkesverksamma och boende i Järvaområdet uppfattar social oro. Studien avgränsar sig endast till de områden i Järvaområdet, Stockholm som drabbats av omfattande social oro, i detta fall Rinkeby, Tensta och Husby. Studien utgår från djupintervjuer med poliser, politiker och boenden. Alla aktörer är yrkesverksamma och/eller bor i Järvaområdet samt är engagerade ideellt. Studien visar att oroligheterna i Järvaområdet startade för cirka 5 år sedan när utflyttningen av samhällsinstitutioner från Järvaområdet startade vilket förstärkte exkluderingen från det omgivande samhället. Respondenterna menar att ett ”vi och  dom” perspektiv växt fram i Järvaområdet. Utvecklingen går mot ökad isolering där det övriga samhället står utan insyn, kriminella krafter styr och hotbilden mot polisen förstärks. Studien visar att demokratin är eftersatt i dessa områden och att det finns en diskriminering mot de boende, både i den samhälleliga normen och i det politiska styret.  Det finns en rastlöshet och frustration bakom de destruktiva handlingarna som grundar sig i att ungdomarna inte har någonstans att vara eller ta vägen.

This study aims to examine young peoples’ attitudes towards crimes related to riots. It also examines if there’s a difference in attitudes to different crimes and if there is a connection between these attitudes and friends experience of crime, gender, socioeconomic position or residential area. There is a lack of research in this area, most of the studies on riots focus on the reasons and driving forces leading to riots. The method used is quantitative. We collected surveys in upper secondary schools, both in riot affected areas and others. The result shows that there is a marginal more positive attitude to crimes related to riots than crimes in general. Boys have committed more crimes than girls, and also have a more accepting attitude to crime. It’s more accepted to use violence against the police than rescue personnel and other people. It’s also more accepted to use violence against polices than to vandalize. Young people living in areas affected by riots have the most accepting attitude to violence against polices. There is a clear correlation between young people who commit crime and their friends also committing crimes. Young people who often socialize in groups have a greater tendency to commit crimes.

No description available.

Sammanfattning Stenkastning mot polis och annan blåljuspersonal är något som förekommer i flera delar av Sverige. Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur företrädare för olika verksamheter beskriver och förklarar stenkastning mot polis och annan blåljuspersonal, samt huruvida företrädarna för verksamheterna förstår fenomenet ur ett samhälls- eller ett individperspektiv, eller en kombination av dessa. I studien genomfördes sex stycken kvalitativa intervjuer från tre olika verksamheter. Verksamheterna som undersöktes var polisen, Verdandi och Träffpunkt, och två individer intervjuades från varje verksamhet. Empirin analyserades sedan utifrån tidigare forskning, samt de teoretiska begreppen figuration, social inlärning och intersektionalitet. Resultatet från studien visar att de tre verksamheterna betraktar fenomenet stenkastning mot polis och annan blåljuspersonal lite olika, exempelvis då en verksamhet lägger vikt vid ett individperspektiv, den andra betonar ett samhällsperspektiv och den tredje kombinerar dessa två perspektiv. Implikationerna av föreliggande studie är en ökad insikt i olika verksamheters perspektiv på stenkastning mot polis och annan blåljuspersonal, vilket kan underlätta framtida samverkan i arbetet med de individer som kastar sten. Diskussion förs angående samhällets möjlighet till att motverka stenkastning mot polis och annan blåljuspersonal.

Genom historien har människor runt om i världen stått upp mot ett beteende de har ansett vara orättvist. Det har förkroppsligats i strejker, kravaller och rentutav revolutioner och statskupper. Lika länge har ordningsmakt, men även politiker, behövt hantera dessa typer av samhällsuppror. Syftet med denna studie är att, utifrån ett policyorienterat perspektiv, undersöka vilka lärdomar Londonpolisen drog av kriser under tidsperioden 1985-2011. Vidare ska det undersökas vad som hände med dessa lärdomar när den brittiska inrikespolitiska agendan förändrades.   Det intressanta ligger i att undersöka vilka lärdomar som kan dras och huruvida sådana lärdomar kan bestå utan underhåll från den politiska sidan och när frågorna på agendan förändras. Undersökningen består utav en teorikonsumerande enfallsstudie av tiden mellan The Broadwater Farm riots 1985 och Londonkravallerna 2011. Denna långa tidsepok är sedan uppdelad i rubriker av vad som var aktuellt utefter hur den politiska agendan förändrades. Däri ligger det empiriska materialets framställning samt analysen i att finna tecken på både instrumentellt och socialt policylärande utifrån Policy Learning Theory. Resultaten i studien visar att Londonpolisen visserligen drog policyorienterade lärdomar efter kravallerna 1985, och detta med ganska enkla medel, men att dessa genom historien verkar ha glömts bort, detta på grund av att de flesta av de åtgärder som indikerar lärande endast var ett spel för gallerierna. Dessa resultat i kombination med teori om policyorienterat lärande förklarar att det är den politiska agendan och hur uppmärksamheten organiseras som sätter ramen för vilka lärdomar som kan dras och hur dessa underhålls för att bestå in i dessa typer av organisationers framtida arbete.

Stenkastning mot polis och annan blåljuspersonal har länge varit ett omdebatterat ämne och är ett fenomen som förekommer i flera delar av Sverige. Syftet med studien är att undersöka hur Järvabor uppfattar stenkastning mot polis och annan blåljuspersonal och vad de tror är orsaken till detta. Undersökningen har sin utgångspunkt i den tidigare forskningen men kommer även analyseras utifrån Zizeks (2009) definitioner av våld, nämligen det systematiska, symboliska och subjektiva våldet. För att uppnå studiens syfte har kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomförts med individer boendes i Järva. Resultatet från denna undersökning visar att informanterna betraktar stenkastning mot polis och annan blåljuspersonal som en “nödvändig” form av våld för att göra människor medvetna om de problem som finns i socialt utsatta områden. Upplevelser av stämpling, kriminalisering av ens identitet och marginalisering var vanligt förekommande och anses vara en av många motiv till stenkastning. Vidare läggs stor vikt vid det polisiära förtrycket, där informanterna uttrycker en stark misstro mot polisen och menar att stenkastningen är ett svar på polisens övervåld.

The aim of this study is to describe and analyse how young men who have participated in a riot describe their life-situations regarding to their relations to the police, their neighbourhood, employment, the background to the riots and how they use hip-hop as a resistance to subordination. The study is conducted through three semi-structured qualitative group interviews and to some extent field studies. The theoretical points of departure are Slavoj Zizeks theory of violence, which is divided into subjective, symbolic and systemic violence, and subcultural theory. The results of the study show that the young men in their daily life are exposed to by both systemic and symbolic violence, feel secure within their neighbourhood and find themselves harassed by the police. A major finding is that the riot primarily can be understood as an act to get society conscious of their situations, while they found themselves marginalised, lacking employment and youth club. Another finding is that the hip-hop-group “Kartellen” describes how the young men experience their life-situations and that they e.g. are used as a “resistance through ritual” and to get society aware of their life conditions.