Mot bakgrund av den omfattande förändring som Försvarsmakten påbörjat under namnet ”den nya krigföringen”, är det relevant att undersöka vilka system organisationen skall innehålla för att möta de framtida kraven. Syftet med denna uppsats är att klarlägga om eldrörs- respektive raketartilleri tillför något unikt så att en materiell förnyelse av artilleriet är motiverad. För att kunna värdera om artilleri tillför något unikt, beskrivs de krav på markmålsbekämpningsförmåga som kan förutsägas i tidsperspektivet 2010-2020. Därefter definieras artillerisystemförmåga och förmågan hos andra möjliga bekämpningssystem. Bekämpningskraven framarbetas genom en tvådelad analys. Inledningsvis analyseras grunddokumentet för Försvarsmaktens utveckling inom den definierade tidsramen - Försvarsmaktsidé och målbild 2020. Därefter listas de krav som en doktrin baserad på manöverkrigföringens principer ger upphov till. Systemförmågorna utgår ifrån moderna artillerisystem, JAS som attackflygplan samt moderna attackhelikopter- och markrobotföreträdare. För varje systemtyp dras operativa slutsatser samt anges den förväntade utvecklingen inom uppsatsens tidsperspektiv. Systemförmågorna byggs på oberoende, eller till Försvarsmakten knutna, källor. Genom att värdera i vilken omfattning respektive bekämpningsplattform har de egenskaper som krävs för att uppfylla de varierande kraven, åskådliggörs om artilleri har en förmåga som är unik. Det visar sig härvid att artilleri i två avseenden ej kan ersättas av andra system. Båda rör tillgänglighet och de är: Förmågan att verka mot mål med kort exponeringstid samt bekämpning på det stridstekniska djupet. / Based on the extensive changes which the Armed Forces are undergoing within the framework of a RMA-concept (Revolution in Military Affairs), there are reasons to examine what systems are needed to meet future demands. The aim of this thesis is to clarify if tube- or rocket artillery brings any unique abilities to the battlefield of tomorrow. Thus justifying upgrading existing, and/or procuring new equipment. In order to evaluate if artillery has any unique system abilities, the demands in terms of fire support in the timeframe 2010 -2020 are described. After this, the capabilities of artillery- as well as other potential fire support systems are defined. The fire support demands are based on an analysis of two main sources. Initially the most important document concerning the Armed Forces’ aims, objectives and evolution, FMI 2020, is analysed. After that, demands based on the principles of maneuver warfare are listed. The capabilities of systems are founded on modern artillery systems, JAS-39 in the ground attack role together with up to date attack helicopters and surface to surface missiles. For each type of system, operational conclusions are drawn, and presented accompanied by a predicted system evolvement within the specified timeframe. The systems abilities are based upon independent sources, or such connected to the Armed Forces. By evaluating to what extent each of the fire support platforms has the ability to meet the various demands, it is possible to ascertain if artillery is in any way unique. It is this way shown that artillery is irreplaceable by any of the other systems in two aspects. They are both connected to availability. The two areas are – the ability to engage short dwell targets, and the ability to perform direct support tasks to maneuver units / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 99-01

Den Europeiska Unionen är idag inne i en intensiv process som syftar till att ha en autonom förmåga att genomföra militära krishanteringsoperationer från år 2003. Denna uppsats syfte är identifiera eventuella brister i denna kapacitet. För detta ändamål nyttjas en metod av Gunnar Sjöstedt som i sin utvecklade form innebär att analys genomförs av gemensamma mål, resurser, managementsystem för hantering av kriser samt beslutsfattning. Hela analysen sker utifrån den realistiska teoribildningen som väl lämpar sig för att nå syftet. Det empiriska materialet utgörs av fördragstexter, ordförandeskapens slutsatser, relevanta officiella EU-dokument samt samtal med officiella EU-tjänstemän. Utöver detta används en stor mängd annan forskning, bl a för att verifiera dragna slutsatser. Avseende gemensamma mål studeras Helsinki Headline Goal för att utröna vilken typ av operationer som EU planerar att genomföra samt i vilka delar av världen som detta är avsett att kunna ske. En analys huruvida EU eller NATO  skall vara den aktör som genomför en potentiell krishanteringsoperation genomförs också. De resurser som EU har att tillgå enligt Headline Taskforce ställs mot de potentiella krishanteringsuppgifterna och förmågan att mobilisera ytterligare resurser studeras. Institutioner och procedurer analyseras för att eventuellt identifiera brister i EU:s förmåga att detektera och följa upp krishärdar som kan beröra unionen. Avseende beslutsfattning studeras såväl det formella institutionaliserade systemet som de informella faktorer som kan ha påverkan. Analysresultatet visar att i de uppsatta målen finns utrymme för tolkningsskillnader, resurserna är ej tillräckliga för uppgifterna och avseende institutioner och procedurer förekommer oklarheter och visst dubbelarbete. Beslutsfattningssystemet brister huvudsakligen i den mellanstatliga strukturen och det påverkas i viss utsträckning av informella faktorer.Under rubriken diskussion förs avslutningsvis ett resonemang om orsakerna till, och förhållandena runt, några av de resultat som analysen givit. / The European Union is in the middle of a very intense process with the purpose of establishing an ability to carry out military peace support operations from the year of 2003. The aim of this essay is to detect any shortcomings in this capacity. To accomplish this, a method by Gunnar Sjöstedt is used so as to be able to analyse common goals, resources, management-systems dealing with crises and decision making.The analysis will be carried out from a realistic theoretical point of view, which is suitable for the purpose. The empirical material consists of treaty documents, presidency conclusions, official EU-documents and information from EU officials. Apart from this, a quantity of research from other scholars is used to verify the conclusions drawn. The Helsinki Headline Goal is used to analyse the common goals and to find out what kind of operations the EU plans to carry out and where on the globe these could take place. The question of which actor is supposed to realise this operation, EU or NATO, is also dealt with. The resources at the disposal of EU are compared with the implied tasks and also the ability to mobilise further resources is studied. Institutions and procedures are analysed to identify shortcomings in the ability to detect and monitor different crises, which can have an influence on the EU. In reference to the decision-making, formal as well as informal circumstances are studied.The results show that the goals contain a risk of divergent interpretations, the resources are not sufficient and regarding institutions and procedures, there are some obscurities and duplication of work. The decision-making process shows shortcomings principally in the intergovernmental structure and this is also influenced by informal circumstances. The essay is completed with a chapter where some of the reasons and circumstances concerning the results of the analysis are discussed. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 99-01

Rammebetingelsene for Forsvaret er endret etter den kalde krigens slutt.  Det nye Forsvaret som er i ferd med å vokse fram, skal bli et forsvar betydelig mindre enn det gamle.  Samtidig skal organisasjonen bygges opp av kvalitativt bedre avdelinger enn det Forsvaret hadde tidligere.  En slik ombygging krever en gjennomgående fokusering på kompetanse. Endret trusselbilde, ny økonomisk realitet og en rivende teknisk utvikling i samfunnet preger Forsvarets nye virkelighet.  Hovedoppgaven belyser hvilken påvirkning disse utviklingstrekkene har på kompetansebehovet i Forsvaret med eksempler hentet fra teknisk kompetanse i Luftforsvaret.Forsvarets viktigste kompetanse er kompetansen som er knyttet til Forsvarets kjernevirksomhet. Begrepet er ikke offisielt definert, men er i denne hovedoppgaven knyttet til operativ virksomhet.  Forsvaret behøver dessuten betydelig kompetanse i innkjøp av varer og tjenester – også innen områder som i dag er en del av Forsvaret (outsourcing). Kjernekompetanseteori trekkes fram som en bra hjelpemiddel for å belyse sammenhenger mellom de ulike kompetansebehov i Forsvarets organisasjon.  Men for å finne grensen mellom hva som må beholdes i Forsvaret, og hva som kan outsources er kjernekompetansemetoden utilstrekkelig. / The situation for the Norwegian Armed Forces has changed significantly after the end of the Cold War.  A new and smaller organization is evolving, and the consequence of this development is that the focus on competence within the military must increase. Changed threat, a new economic reality and the ongoing technical development in the world are all factors that will form the new organization. This thesis discusses these factors impact on future competence in the Norwegian Armed Forces.  Examples are taken from the technical branch within the Air Force. The most important competence is the competence necessary for conducting the core activity.  Core activity for the Norwegian Armed Forces is not officially defined, but in this thesis it is regarded as Operations.  The future organization must also contain more and better competence in specifying and buying materiel and services than the case is today. This also includes activities that are a part of the military organization today (outsourcing).  Core Competence Theory is a good tool for clarifying the relation between the different necessary needs for competence within the military organization. However the method is not suitable for finding the line between competences that must stay within – and competences that can be outsourced. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 99-01

Syftet med denna uppsats är att utvärdera täckningen av studentuppsatser gentemot de målsättningarUmeå Universitet har för databasen DiVA (Digitala Vetenskapliga Arkivet). I utvärderingen görs dels en bakgrundsstudie av DiVA och Open Access samt en lokal studie av Umeå Universitetsdeltagande. Vid universitetet är det i dagsläget obligatoriskt för avhandlingar att publiceras, men något liknande krav finns inte på studentuppsatser. Jag gjorde även en undersökning över hur frågan om obligatorisk publicering, av materialproducerat vid lärosätet, hanterats vid andra lärosäten i Sverige, vilket visar att man vid mångalärosäten valt att göra det obligatoriskt även för studentuppsatser att registreras. Bland orsakerna till detta nämns att det ökar spridningen, tillgängligheten och citering (eller användning) av arbetet, samt att det har ett pedagogiskt värde och ökar möjligheterna för kvalitetsgranskning. Slutligen gjordes en undersökning av täckningen av studentuppsatser från institutioner vidSamhällsvetenskapliga fakulteten, där jag jämförde hur många uppsatser som skrevs totalt 2007 och hur många av dem som fanns registrerade i DiVA. Resultaten visar att täckningen i överlag är dålig, något som inte motsvarar målsättningen att sprida information om vad universitetet producerar, och fakulteten eller universitet bör överväga attgenomföra en mer ingående utredning av möjligheterna att göra det obligatoriskt att studentuppsatser ska publiceras elektroniskt i DiVA.

<p>Sammanfattning</p><p>Elektronisk handel har under senare år vuxit fram som ett av de potentiellt mest betydelsefulla användningsområdena för den moderna informations- och kommunikationstekniken. Genom lag (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer, implementerades EG-direktivet (1999/93), om ett gemenskapsverk för elektroniska signaturer. Det övergripande syftet med direktivet har varit att samordna medlemsstaternas tekniska och juridiska arbete vad gäller elektroniska signaturer. Kommisionens mål var att underlätta användningen av elektroniska signaturer och bidra till ett rättsligt erkännande av dessa, främst för att undanröja eventuella hinder mot elektronisk handel.</p><p>Syftet med uppsatsen har varit att ta reda på om svensk lagstiftning på området, lagen om kvalificerade elektroniska signaturer, har underlättat användningen av elektroniska signaturer. Anslutningsvis kan man påpeka att lagens rättsliga skyddsmekanismer och dess tillsyn, samt det skadeståndsansvar som lagen reglerar, endast tillämpas om det är fråga om kvalificerade elektroniska signaturer som är baserade på kvalificerade certifikat, och som utfärdas till allmänheten. Har den kvalificerade elektroniska signaturen då underlättat användningen av elektroniska signaturer? Slutsatsen som kan dras är att den kvalificerade elektroniska signaturen inte har underlättat en användning av elektroniska signaturer, vare sig på den privata marknaden eller inom den offentliga sektorn, då det för närvarande inte finns någon certifikatutfärdare anmäld hos tillsynsmyndigheten Post-och Telestyrelsen.</p><p>Vilka anledningar till detta kan man då finna? Det finns flera troliga orsaker till att lagen inte har fått det genomslag som ändå måste ha förväntats av denna. Lagstiftningen är till en början komplex. Den kräver en tillsyn av certifikatutfärdaren samtidigt som den innehåller tvingande skadeståndsregler gentemot den eller de, som förlitat sig på certifikatet och som åsamkats skada. Även begreppet ”till allmänheten” är otydligt och kräver en vidare utredning. Marknaden verkar inte vara i behov av den kvalificerade elektroniska signaturen med det regelverk som uppställs. Denna verkar ha gått andra vägar för att hitta lösningar för den elektroniska handeln och annan elektronisk kommunikation. Vidare uppställs det ibland formkrav i svenska författningar och förordningar då endast egenhändiga underskrifter accepteras. Dessa formkrav utgör ett rättsligt hinder när en underskrift skall signeras elektroniskt, om formkraven utesluter elektroniska signaturer.</p><p>I syftet ställs även frågan om det överhuvudtaget finns ett behov av en lagstiftning på området, då lagen uppenbarligen inte tillämpas. Då det finns formkrav i lagar och andra författningar på egenhändig underskrift, finns det ett behov av att reglera vilken form av elektronisk signatur som skall kunna tillgodose kravet på en traditionell namnteckning. Därav torde en lagstiftning vara nödvändig.</p><p>I uppsatsen behandlas också frågan om behovet av möjliga reformåtgärder. Här ges förslaget att man istället skall använda sig av FN:s modellag om elektroniska signaturer. Modellagens elektroniska signatur betonar avsikten med den elektroniska underskriften, vilket ger den en starkare rättslig ställning, utan att kräva den komplexa svenska lagstiftningen. Någon sådan definitionsmässig avsikt har inte den kvalificerade signaturen enligt svensk lagstiftning. Samtidigt ges förslaget att bestämmelsen som utesluter elektroniska signaturer, då formkrav i annan lag kräver egenhändig underskrift, möjligen borde tas bort. Då den elektroniska signaturen enligt FN:s modell även syftar till att ett nytt kommunikationssätt bör omfattas av det gamla regelverket, bör en sådan elektronisk signatur uppfylla kravet på en traditionell namnunderskrift.</p>

Sammanfattning Elektronisk handel har under senare år vuxit fram som ett av de potentiellt mest betydelsefulla användningsområdena för den moderna informations- och kommunikationstekniken. Genom lag (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer, implementerades EG-direktivet (1999/93), om ett gemenskapsverk för elektroniska signaturer. Det övergripande syftet med direktivet har varit att samordna medlemsstaternas tekniska och juridiska arbete vad gäller elektroniska signaturer. Kommisionens mål var att underlätta användningen av elektroniska signaturer och bidra till ett rättsligt erkännande av dessa, främst för att undanröja eventuella hinder mot elektronisk handel. Syftet med uppsatsen har varit att ta reda på om svensk lagstiftning på området, lagen om kvalificerade elektroniska signaturer, har underlättat användningen av elektroniska signaturer. Anslutningsvis kan man påpeka att lagens rättsliga skyddsmekanismer och dess tillsyn, samt det skadeståndsansvar som lagen reglerar, endast tillämpas om det är fråga om kvalificerade elektroniska signaturer som är baserade på kvalificerade certifikat, och som utfärdas till allmänheten. Har den kvalificerade elektroniska signaturen då underlättat användningen av elektroniska signaturer? Slutsatsen som kan dras är att den kvalificerade elektroniska signaturen inte har underlättat en användning av elektroniska signaturer, vare sig på den privata marknaden eller inom den offentliga sektorn, då det för närvarande inte finns någon certifikatutfärdare anmäld hos tillsynsmyndigheten Post-och Telestyrelsen. Vilka anledningar till detta kan man då finna? Det finns flera troliga orsaker till att lagen inte har fått det genomslag som ändå måste ha förväntats av denna. Lagstiftningen är till en början komplex. Den kräver en tillsyn av certifikatutfärdaren samtidigt som den innehåller tvingande skadeståndsregler gentemot den eller de, som förlitat sig på certifikatet och som åsamkats skada. Även begreppet ”till allmänheten” är otydligt och kräver en vidare utredning. Marknaden verkar inte vara i behov av den kvalificerade elektroniska signaturen med det regelverk som uppställs. Denna verkar ha gått andra vägar för att hitta lösningar för den elektroniska handeln och annan elektronisk kommunikation. Vidare uppställs det ibland formkrav i svenska författningar och förordningar då endast egenhändiga underskrifter accepteras. Dessa formkrav utgör ett rättsligt hinder när en underskrift skall signeras elektroniskt, om formkraven utesluter elektroniska signaturer. I syftet ställs även frågan om det överhuvudtaget finns ett behov av en lagstiftning på området, då lagen uppenbarligen inte tillämpas. Då det finns formkrav i lagar och andra författningar på egenhändig underskrift, finns det ett behov av att reglera vilken form av elektronisk signatur som skall kunna tillgodose kravet på en traditionell namnteckning. Därav torde en lagstiftning vara nödvändig. I uppsatsen behandlas också frågan om behovet av möjliga reformåtgärder. Här ges förslaget att man istället skall använda sig av FN:s modellag om elektroniska signaturer. Modellagens elektroniska signatur betonar avsikten med den elektroniska underskriften, vilket ger den en starkare rättslig ställning, utan att kräva den komplexa svenska lagstiftningen. Någon sådan definitionsmässig avsikt har inte den kvalificerade signaturen enligt svensk lagstiftning. Samtidigt ges förslaget att bestämmelsen som utesluter elektroniska signaturer, då formkrav i annan lag kräver egenhändig underskrift, möjligen borde tas bort. Då den elektroniska signaturen enligt FN:s modell även syftar till att ett nytt kommunikationssätt bör omfattas av det gamla regelverket, bör en sådan elektronisk signatur uppfylla kravet på en traditionell namnunderskrift.

Denna uppsats vill komma fram till en framtida lösning av ett ledningssystem för indirekt eldoch vilka krav det skall uppfylla för att åstadkomma en effektiv bekämpning. Uppsatsen har tillsyfte att beskriva några delar av bekämpningskedjan. De studerade delsystemen är pjässtyrning,ballistikberäkningssystem och system för ledning och lägesuppfattning för de skjutandeenheterna. Den övergripande frågan är ”hur skall det integrerade ledningssystemet i ett framtidasystem för indirekt eld vara utformat för att uppnå optimal verkan”? Frågan besvaras i tre delargenom att tidsbegreppet delas in i perioderna ”i närtid” vilket innebär fram till år 2007, ”målbild2010” vilket innebär mellan år 2008-2012 och ”idébild 2020” vilket innebär från år 2013 ochframåt. För att kunna besvara frågeställningen tas utgångspunkt i en systembeskrivning och vilkakrav Försvarsmakten har på ett ledningssystem för indirekt eld. De områden som belyses avuppsatsen är bl.a. hur indirekt eld funktionen i ledningssystemet skall vara för att möjliggöraeffektiv bekämpning och artilleriets behov i en multinationell miljö där ledningssystem skallkunna utbyta målinformation för att komma till verkan. / This paper is about which future solution for an artillery command and controlsystem that will be needed for an effective suppression. The purpose is todescribe some parts of the artillery system. The main issue is “In what wayshould the integrated command and control system for indirect fire be designedto match the demands in the future to achieve an optimised effect”.The question will be divided into three sub-sections by answering it in relationto different time-periods: “In near future” up until the year 2007, “Aperspective for 2010”, implying from the year 2008 to 2012 and “A vision for2020”, which means after the year 2013. As a starting point for being able toanswer this question, I will use a description of the artillery system anddemands from the Swedish Armed Forces on what a command and controlsystem for artillery should consist of. This paper will highlight, among otherthings, how the functionality for indirect fire should get the maximum effectowing to the command and control system and the needs in a multinationalenvironment for an exchange of fire and targeting data in order data to achieveeffect. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP T 01-03

Syftet med denna uppsats är att studera och diskutera Försvarsmaktens möjligheter att utnyttja civil mobilteleteknik (COTS) och kommersiell kommunikationsinfrastruktur då eget radioaccessnät saknas eller ej finns tillgängligt. Tidshorisonten sträcker sig intill 2015.Med anledning av den pågående utvecklingen av mobil telekommunikation, studeras och diskuteras möjligheterna att använda civil teknik då eget radioaccessnät ej finns tillgängligt. Inledningsvis görs en inventering och beskrivning av teknikutvecklingen. Därefter studeras kontrollmöjligheter och målsättning för framtida utbildning samt materielanskaffningsprinciper. I analysen vägs de studerade områdenas slutsatser mot en utvärderingsmodell, som omfattar specifika krav och scenarion i syfte att finna ut möjligheter och begränsningar vid ett utnyttjande i Försvarsmakten. Slutligen görs en ansats att föreslå områden för fortsatta studier. Uppsatsens resultat visar på att det finns såväl fördelar som nackdelar med ett dylikt utnyttjande. Utvecklingen av infrastrukturen kommer i mycket att avgöra till vilken grad ett utnyttjande är möjligt. Tillgänglighet, säkerhet och robusthet är nyckelfunktioner i militära kommunikationssystem. Ett användande av COTS och kommersiell infrastruktur kommer inte att erbjuda önskad nivå på dessa nyckelfunktioner, varken idag eller i en nära framtid såsom enskilt sambandssystem. Dock är tekniken tillräckligt intressant för att bli föremål för fortsatta studier, och ett utnyttjande som komplement till andra system. Identifierade områden för fortsatta studier är, lagar och regler för  kontraktsslutande mellan försvaret och civila operatörer och nya metoder för punkt till punkt kryptering. Fältförsök vid någon av försvarets stridsskolor skulle dessutom ge möjligheten att studera användarvänlighet och robusthet i den militära miljön. / The purpose of this thesis is to study and discuss the possibilities for the Swedish National Defense Forces to use civilian mobile telecommunication systems (COTS) and commercial infrastructure when an own Radio Access Network isn’t available. The time horizon stretches to approximately year 2015.According to the ongoing development in mobile telecommunications the essay study and discuss the possibilities to use civilian technique in spite of an eventual procurement of an own tactical radio access network. First an inventory and description of the development of the technique is done. Then control and aiming for training and equipment procurement is studied. In the analysis, the above is used together with an evaluation model, containing specific demands and scenarios, for the armed forces to find out the pros and cons of such a use. Finally an attempt is made to propose areas for further studies. The conclusions of the essay are that there are both pros and cons of such a use, the development of the infrastructure, that is very much going to determine to what extent it is possible. Availability, security and robustness are key functionality's for military communication systems. The use of COTS and commercial infrastructure will not reach the desired level of these functionality's, today or in near future as a stand-alone system. But it’s interesting enough for further studies. Identified areas for further studies are, laws and official rules for contracts between the defense administration and civilian telecommunication companies, new end-to-end encryption methods and field tests with COTS at one of the Armed Forces tactical combat schools. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 99-01

Uppgiften är att utarbeta ett förslag på inriktning vid val av ett framtida markbaserat precisionsbekämpningssystem för den nya Försvarsmakten. Uppsatsen tar avstamp utifrån RMA, även kallad ”den nya krigföringen”, som antas vara den vision som gäller när det nya försvaret skall formas. Inledningsvis studeras de trender och pågående projekt som föreligger. Dessa får sedan lägga grunden för ett antal spelkort som bedöms utifrån de förväntade krav som kommer att ställas i framtiden. Kraven är framtagna med hjälp av studerade scenarier, rapporter samt intervjuer. Systemverkan kommer att vara en avgörande parameter. För att erhålla avsedd systemverkan är det viktigt med god precision, verkan i alla måltyper, lång räckvidd och mobilitet på systemen. Balansen mellan precision, räckvidd och verkan är betydelsefull. Balans råder då dessa parametrar har tillräckligt utrymme i stridsdelen. Det system som bäst svara mot de ställda kraven är en robot med fiberoptisk länk. Följande fördelar ses med systemet; god precision, lång räckvidd, god verkan, hög störresistens samt förmågan att verifiera och gradera verkan. Att endast förlita sig på eldrörsartilleri som precisionsbekämpningssystem är inte tillräckligt med de nya krav som ställs. Försvarsmakten bör välja ett markrobotsystem som framtida precisionsbekämpningssystem. Genom detta val erhålls ett system som i första hand löser precisionsbekämpning, vilket medför att ingen hänsyn behöver tas till den ständigt pågående växelverkan mellan understöd, bekämpning och precisionsbekämpning. På detta sätt blir ”bekämpningsfamiljen” mer komplett. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 99-01

Syftet med uppsatsen är att teoretiskt avgöra om underrättelsefrågorna, de åtta s-en, tillsammans kan utgöra en grund för val av sensorkombinationer. Frågorna skall svara mot den frågeställning beslutsfattaren ställer till ledningsstödsystemet för att uppnå framtida förmågor. Uppsatsen har inledningsvis utvecklat tre av de förmågor som projekt FoRMA redovisar i sin rapport, avseende FM framtida förmågor år 2010. Förmågorna är identifiering, att verifiera före en insats och kunna bekräfta och dokumentera verkan av en insats. I uppsatsen behandlas endast elektrooptiska och elektromagnetiska sensorer som utifrån sina egenskaper delas in i olika sensorklasser. Sensorklasserna kopplas senare till underrättelsefrågorna. Vid analysen kopplas förmågorna, genom underrättelsefrågorna, ihop med sensorklasserna. Denna koppling ger för valda förmågor, ett utfall i sensorkombinationer som värderas. Resultatet visar att användandet av underrättelsefrågorna inte ger en entydig sensorkombination, som svarar mot sökt förmåga. För att klarlägga vilken sensorkombination som är lämpligast måste ytterligare information inhämtas om stridsfältsmiljön samt egenskaper hos målobjektet. Med hjälp av denna ytterligare information, faller det ut en bästa sensorkombination. Den förmåga som är realiserbar till år 2010, av de sensorkombinationer som värderades är: kunna bekräfta och dokumentera verkan av en insats / Based on the extensive changes that the Swedish Armed Forces are undergoing within the framework of a Revolution in Military Affairs (RMA), there are reasons to examine what demands sensor-systems are needed to meet in the future. The Swedish Defense Research Agency (FOI) and The Swedish Defense Materiel Administration (FMV) made a study and identified important abilities. Some of the abilities were Identification, Verification of Targets before Impact and Battle Damage Assessment (BDA) and will be further examined in this paper. The aim of this paper is to clarify if specified intelligence-questions toward Command and Control system can help to select adequate combination of multiple sensors that solves the chosen abilities that are needed within the specified timeframe in 2010. Open literature, reports and researches from FOI have been used during this work. To start the work it was necessary to couple ability towards. Then the questions were coupled towards classes of sensors. Different types of sensors were then divided in different sensor-classes. The result of the analysis shows that specified intelligence-questions could work in pinpointing out appropriate combination of sensors but the results were not unique. Further questions have to be found and answered i.e. conditions of the atmosphere and furthers information of the target. These facts could increase the possibility for the Command and Control system to deliver appropriate combination of multiple sensors in the future. An ability that will work within the timeframe is Battle Damage Assessment. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 99-01