Våld i nära relationer är enligt Socialstyrelsen att betrakta som ett folkhälsoproblem och medför allvarliga konsekvenser för både den psykiska och den fysiska hälsan. Det är därför av stor vikt att vården har en kunskap om och beredskap att hantera våld i nära relationer. Detta arbeta syftar till att få en bild av förekomsten av våld i nära relationer bland patientfamiljer som sökt sig till en barn- och ungdomspsykiatrisk mottagning och att fånga terapeuters upplevelse av att systematiskt ställa frågor om våld till patientfamiljer, samt utforska deras tankar kring våldsutsatthet och psykoterapi som behandlingsinsats. En kombination av kvantitativ och kvalitativ metod har använts. En enkätundersökning genomfördes bland patientfamiljer vid en barnpsykiatrisk mottagning via ett bedömningsteam. Vidare genomfördes intervjuer med terapeuterna i bedömningsteamet. Totalt kartlades elva av åttio patientfamiljer via enkäten. Orsak till bortfallet var framförallt att familjer inte tillfrågades av bedömningsteamet om att delta i kartläggningen. Bland de elva patientfamiljerna var det två vuxna personer som hade erfarenhet av våld i nära relationer och en tredje kände sig otrygg i sin nuvarande relation. Intervjustudien kan sammanfattas i sju kategorier som rör allt ifrån, hur det är att ställa frågor om våld i nära relation, till förutsättningar för detta, kompetens och möjliga psykoterapeutiska behandlingsinsatser. Det finns en övergripande inställning om att kunskapen om våld är viktig för förståelse av symptom och där med adekvat diagnostisering och efterföljande behandlingsinsatser. Dessvärre visar det sig att god vilja och goda intentioner, inte räcker. Det brister ofta i konsekvens när det kommer till den praktiska tillämpningen, att faktiskt ställa frågan. Det fanns en övergripande inställning om att våld är viktig för förståelsen av symptom och därmed adekvat diagnostisering och efterföljande behandlingsinsatser. Enkätundersökningen kan inte fastställa prevalensen av barn och ungdomar som bevittnat eller har erfarenhet av våld i nära relation på grund av det stora bortfallet. Bortfallet är dock i sig ett intressant resultat och avspeglar att god vilja och goda intentioner inte räcker i sammanhanget. Det brister ofta i konsekvens när det kommer till den praktiska tillämpningen, att faktiskt ställa frågan

Male violence against women in intimate partner relationships is a worldwide health problem. The term domestic violence has emerged in the context of patriarchy being questioned, a discourse that have increased with industrialization development during the 1900s. The patriarchal society where the man was the breadwinner and the woman was thus economically dependant and subordinate to man. The presence of women who are victims of domestic violence is high in Sweden. One in five women in Sweden is och has been a victim of domestic violence and it´s about violence, intimidation, power and control. The purpose of this essay comprises women experiences of violence from an intimate partnershhip. The theories I choose was experiental learning, discourse analysis, power and gender perspective. This paper was to perform a discourse analysis based on interviews of existing material. When the search of previous reserarch was done, I found no discourses analysis in Sweden about women´s experiences of domestic violence, there made this essay. Violence in domestic relationship is debated in the media space and this thesis was to focus on what women says in the debate for an experiental learning. The women interviewed talk about the violence and the health consequenses as being in violence in domestic relationship. This essay analysis how the discourse towards woman´s experience, health discourse inspired from KASAM and power discourse are used in the debates in media. This essay examines how women experienced their own situation for experience based learning in a health educational direction. The majorities who have experienced violence in domestic partnership feels guilt and shame for the violences and takes the blame. It is largely about the normalization process that gradually comes into a violence domestic relationship. In a discourse speaks about the law of gross violations of women came to protecting women from domestic partnership. The conclusion is that it is important and that we dare to see and talk about domestic violence. It is only with greater, deeper knowledge and changed attitudes at all levels of society that makes the preventive work against violence possible.

Bakgrund: Våld i en nära relation förekommer i hela världen och är klassificerat som ett folkhälsoproblem. Att rutinmässigt ställa frågan till samtliga kvinnor som söker vård har en stor betydelse för upptäckten av våldsutsatta kvinnor. Syfte: I den här studien var syftet att undersöka sjuksköterskors upplevelser av att ställa frågan om våld i nära relation till kvinnor som söker vård på en akutmottagning. Metod: Studien baseras på en kvalitativ metod med en explorativ forskningsdesign. Totalt åtta semistrukturerade intervjuer utfördes på en akutmottagning i Mellansverige. Resultat: De intervjuade sjuksköterskorna uppgav svårigheter i att ställa frågan om en kvinna utsatts för våld i en nära relation. Det rådde delade meningar om frågan skulle vara rutinmässig eller ställas då synliga tecken förekom. Gemensamt för samtliga sjuksköterskor var att de saknade tillräcklig kunskap och erfarenhet för att känna sig trygga i att ställa frågan om våld till kvinnor som söker vård. Ur resultatet utformades fyra teman; ”Sjuksköterskans bristande kunskap leder till osäkerhet”, ”Sjuksköterskans ansvar att lyfta frågan”, ”Delade meningar om patientens integritet bedöms vara viktigare än rätten att ställa frågan” och ”Sjuksköterskan har ett behov av mer utbildning samt tydligare riktlinjer”. Slutsats: De fyra teman som utformades visade att sjuksköterskan upplevde frågan om våld i nära relation som komplex. Frågan väcker tankar hos sjuksköterskan där patientens integritet ibland bedöms som viktigare än rätten att ställa frågan. För att kunna ställa frågan krävs det att sjuksköterskan har bra och tydligt utformade riktlinjer samt fördjupad kunskap inom ämnet.

Bakgrund:År 1864 stiftades en lag som gjorde det olagligt för en man att utöva våld mot den kvinna han hade en nära relation med. Våld mot kvinnor i en nära relation är idag ett växande samhällsproblem. Kvinnor som är utsatta för våld i en nära relation undviker ofta att söka hjälp då de är rädda för att bli dåligt bemötta, dömda och ifrågasatta. Det är därför av stor vikt att hälso- och sjukvårdspersonal vågar fråga kvinnor om de har blivit utsatta för våld för att kunna uppmärksamma problemet.Syfte:Syftet med denna studie var att belysa hur kvinnor upplever välbefinnande samt lidande i en nära relation där våld förekommer.Metod:En kvalitativ studie valdes. Fem självbiografier valdes som belyste kvinnors upplevelser av våld i en nära relation. Analysprocessen genomfördes enligt Graneheim och Lundmans(2004) kvalitativa manifesta innehållsanalys.Resultat:Det våld som kvinnorna utsattes för påverkade dem fysiskt, psykiskt och sexuellt. Våldet ledde till känslor av kränkning, otrygghet och hat. Dessa känslor gav kvinnorna ett lidande. Trots känslor av lidande kunde kvinnorna även känna välbefinnande då de fick stöd av vänner, familj och professionella.Slutsats:Kvinnorna upplevde både lidande och välbefinnande i den våldsamma nära relationen. För att hälso- och sjukvården ska kunna bemöta kvinnor som blir utsatta för våld i en nära relation på ett respektfullt och lyhört sätt, är det viktigt att de får en ökad förståelse och kunskap om kvinnornas egna upplevelser av sin situation.

Bakgrund: Kvinnor som utsatts för våld i nära relarion kommer mer frekvent i kontakt med sjukvården än andra kvinnor. Flera kvinnor som söker vård för sina skador identifieras aldrig som offer för våld i nära relation. Detta beror på att flera sjuksköterskor saknar utbildning i att identifiera att våld förekommer. Det finns en osäkerhet hos sjuksköterskan i mötet med våldsutsatta kvinnor som gör att mötet med vården av kvinnan påverkas. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskans upplevelse och föreställningar av mötet med våldsutsatta kvinnor inom hälso-och sjukvården. Metod: En systematisk litteraturstudie där sex kvalitativa artiklar och två kvantitativa artiklar har granskats, analyserats och kategoriserats. Resultat: Det fanns en tydlig emotionell påverkan hos sjuksköterskor under och efter mötet med våldsutsatta kvinnor. En påverkan som ibland var så stor att det påverkade deras privatliv. Det visade sig även finnas ett stort utbildningsbehov att förbättra vården för våldsutsatta kvinnor och få sjuksköterskor att känna sig tryggare i rollen som vårdare för dessa kvinnor. Slutsats: Det visade sig finnas ett ökat utbildningsbehov för sjuksköterskor i hur de ska bemöta och vårda kvinnor som utsatts för våld i nära relationer. Det fanns även ett behov av att bearbeta de känslor sjuksköterskan upplevde i mötet med kvinnorna.

Sammanfattning Bakgrund: Övergrepp mot kvinnor i nära relation är ett globalt problem. Trettio procent av alla kvinnor världen över har någon gång blivit utsatt för övergrepp i nära relation, men det finns många kvinnor som aldrig ger sig till känna. Det finns vidare ingen lag som säger att sjuksköterskan måste anmäla övergreppet, däremot ska en anmälan ske om det finns minderåriga barn i hushållet. Personal inom hälso- och sjukvård kan tycka det är svårt att behålla sitt professionella förhållningssätt när det kommer till övergrepp i nära relation. Därför behövs mer kunskap för både sjuksköterskans och kvinnans skull, om vad övergrepp i nära relation handlar om och hur det kan upplevas utifrån ur bägges perspektiv. Syfte: Att belysa vården av kvinnor utsatta för övergrepp i nära relation. Metod: Litteraturstudie med kvalitativ ansats. Baseras på tio vetenskapliga artiklar, analysen utav texten gjordes enligt Lundman och Hällgren Granheims (2012) kvalitativa innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom fem huvudkategorier: Kvinnors rädslor vid övergrepp i nära relation, Kvinnans upplevelser av vård i samband med övergrepp, Sjuksköterskans kunskap om övergrepp, Överväldigande känslor hos sjuksköterskan, Sjuksköterskans handskande med situationen. Slutsatser: Att som sjuksköterska ha ett professionellt bemötande gentemot kvinnor utsatta för övergrepp, är av största vikt för att kvinnan ska våga berätta om de övergrepp hon blivit utsatt för. För att sjuksköterskan ska kunna vårda denna patientgrupp på allra bästa sätt krävs riktlinjer, utbildning och bättre teamarbete och samarbete i och runt ämnet. Även om sjuksköterskan inte alltid tror det så vill kvinnor bli tillfrågade om övergrepp för att på så sätt göra ett eget val om att berätta eller inte.

Bakgrund: Våld i nära relation är ett världsomfattande och kostsamt problem som får långtgående fysiska och psykiska konsekvenser för de brottsoffer som lever i denna typ av förhållanden. Att offren skuldbeläggs är ytterligare ett problem då det främjar attityder i samhället som ursäktar våld i nära relation samt kan resultera i både sekundärviktimisering och återviktimisering av de drabbade. Syftet med studien var att redogöra för studenters uppfattningar om sex olika situationer som skildrar våld i nära relation. Genom att undersöka eventuella skillnader och likheter mellan män och kvinnor samt mellan kriminologstudenter med en förväntad kunskap om våld i nära relation och övriga studenter i deras uppfattningar om orsak, ansvar och skuld när en kvinna har blivit utsatt för våld av sin partner. Metod: Data samlades in genom enkät. Studiens respondenter utgjordes av studenter vid Mittuniversitetet och bestod av 71 män och 75 kvinnor samt en kontrollgrupp bestående av 35 kvinnor vilka studerade vid kriminologprogrammet. Resultat: Studenterna tillskrev generellt låga värden av orsak, ansvar och skuld till den våldsutsatta kvinnan. Män skattade högre skuld än kvinnor i fyra av sex scenarion. Vidare visade det sig att kvinnorna som studerade vid kriminologprogrammet skattade mindre skuld till offret än vad övriga kvinnor gjorde för tre av studiens scenarion. Slutsats: Att män skuldbelägger i större utsträckning än vad kvinnor gör, samt att kunskap har en minskande effekt på skuldbeläggning diskuteras utifrån möjligheterna att med utbildning kunna förhålla sig till offrets delaktighet utan att skuldbelägga. / <p>2014-06-03</p>

Mäns våld mot kvinnor blir ett allt mer angeläget problemområde och från att ha betraktats som en privat angelägenhet ses det idag som ett stort samhällsproblem. Syftet med studien var att undersöka vad män som deltagit eller deltar i kriminalvårdens behandlingsprogram Integrated Domestic Abuse Programme (IDAP) säger om de erfarenheter de fått under programtiden och vad männen anser varit positivt respektive mindre positivt i programinnehållet. Syftet var även att få männens syn på hur deltagandet i programmet påverkas av att det genomförs på anstalt. Jag undersökte även om männen och programpersonalen hade en samsyn på upplevelserna och erfarenheterna kring männens deltagande i IDAP. I studien har jag använt mig av en kvalitativ metod genom att empirin samlats in med semistrukturerade intervjuer där tre klienter och två programledare intervjuades, resultatet presenterades i teman och analyserades utifrån teorierna makt och manlighet, roller och systemteori. Resultatet visade att klienterna ansåg gruppen var det mest betydelsefulla i IDAP. Vidare drogs slutsatsen att anstaltsmiljön hade en negativ påverkan på klienternas deltagande i programmet och att det fanns en god överensstämmelse mellan klienterna och programledarnas uppfattning om hur klienterna upplevde det att delta i IDAP.

Mäns våld mot kvinnor är ett allvarligt och utbrett samhällsproblem som påverkar kvinnors livssituation långsiktigt och kortsiktigt. Bland kvinnor som är utsatta för våld i nära relation är ekonomiskt våld vanligt förekommande och kommer till uttryck genom att mannen kontrollerar kvinnans ekonomi. Syftet med studien var att undersöka vilka erfarenheter verksamma inom brottsofferstödjande verksamheter i Sverige har gällande mäns ekonomiska våld mot kvinnor och vilken roll ekonomin kan spela i nära relationer där det förekommer våld. I studien har en kvalitativ metod används. Empirin samlades in genom semistrukturerade intervjuer där åtta informanter på sex verksamheter intervjuades. Resultatet presenterades i teman och har analyserats med hjälp av genusteorier, maktteorier och den teoretiska modellen normaliseringsprocessen. Resultatet visade att ekonomiskt våld kommer till uttryck på två olika sätt. Dels kommer det till uttryck när kvinnan är i förhållandet, dels när hon lämnat det. I förhållanden där det förekommer ekonomiskt våld förfogar mannen över kvinnans ekonomi och tillgångar. Alla kvinnor kan utsättas för ekonomiskt våld men det är i högre utsträckning kvinnor med få resurser som söker hjälp. Ekonomisk orolighet och beroende är två kvarhållande faktorer för kvinnan men inte avgörande när hon ska lämna ett våldsamt förhållande. Istället är det andra omständigheter som påverkar hennes beslut.

Våld i nära relation är ett erkänt utbrett problem och Socialstyrelsen beskriver att det har allvarliga fysiska, psykiska och sociala konsekvenser för den som blir utsatt. I socialtjänstlagen framkommer att socialnämnden har ett särskilt ansvar gällande våld i nära relation. Socialstyrelsens författning gällande våld i nära relationer menar att alla som är utsatta för våld i nära relation, oavsett kön eller könsidentitet, har rätt till stöd och hjälp. Våld i nära relation drabbar såväl kvinnor som män och förekommer både i heterosexuella och samkönade relationer. Syftet med denna uppsats var att studera hur socialtjänsten arbetar med våldsutsatta personer i samkönade relationer. Studien har en kvalitativ ansats och baseras på sex intervjuer med socialsekreterare. Det empiriska materialet analyserades utifrån innehållsanalys där meningsbärande enheter, koder och kategorier identifierades. Det som genomsyrade hela resultatet var en uppfattning om att vara färgad av det vanligaste vilket också blev uppsatsens övergripande tema. Resultatet påvisade bland annat att det finns bristande kunskaper kring våld i samkönade relationer i stort, men även att det övergripande temat påverkar möjligheten att upptäcka våldet och den problematik som kan uppstå när det kommer till insatser. Slutsatsen för studien visar att det finns en heteronormativ syn på våld i nära relation som påverkar bilden av våld i samkönade relationer, men även att kunskap om fenomenet krävs för att socialtjänsten ska kunna erbjuda stöd och hjälp till alla våldsutsatta individer. / Intimate partner violence (IPV) is a widespread problem and the The National Board of Health and Welfare in Sweden describes that IPV has serious physical, psychological and social consequences for those who are exposed to it. The Social Services Act reveals that the social welfare committee has a special responsibility regarding IPV. The National Board of Health and Welfare's constitution regarding IPV says that all who are exposed to IPV, regardless of gender or gender identity, are entitled to support and assistance. IPV affects women as well as men and occurs in both heterosexual and same-sex relationships. The purpose of this study was to investigate how the social services work with IPV in same-sex relationships. The study is qualitative and based on six interviews with social workers. The empirical material was analyzed based on content analysis where meaningful units, codes and categories were identified. What dominated the result was a perception of being colored by the common, which also became the overarching theme of the essay. The results showed, among other things, that there is a lack of knowledge about the violence in same-sex relationships in general, but also that the overall theme affects the ability to detect violence and the problems that can arise when it comes to providing services. The conclusion of the study show that there is a heteronormative view of IPV that affects the image of violence in same-sex relationships, but also that knowledge of the phenomenon is vital for the social services to be able to offer support and assistance to all victims of IPV.