SammanfattningBakgrund: Akutmottagningen är den första vårdinrättningen kvinnor utsatta för våld i nära relation söker sig till. Miljön på akutmottagningen är en anledning till att sjuksköterskorna känner sig otillräckliga vid mötet med patienter. Sjuksköterskor bör erbjuda personcentrerad och patientsäker vård samt eftersträva ett evidensbaserat förhållningssätt.Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att möta våldsutsatta kvinnor inom akutsjukvård.Metod: En litteraturstudie med deskriptiv design genomfördes med systematiska sökningar i flera databaser. Integrerad analys valdes för att bearbeta datan.Resultat: I redovisningen av resultatet framkom två huvudkategorier samt sex underkategorier. Utmaningar i form av kunskaps- och resursbrist och Emotionella utmaningar är de centrala delarna i studiens resultat. Resultatet omfattar sjuksköterskans upplevelse av bland annat tidsbrist, okunskap och känslomässiga reaktioner.Slutsats: Genom utbildning och kunskap kan sjuksköterskan bli medveten om förekomsten av våld i nära relation och dessutom ingripa vid misstanke om våldsutsatthet. Samtidigt finns det ett behov av emotionellt stöd för sjuksköterskorna som möter kvinnorna utsatta för våld i nära relation.

Syftet med studien var att undersöka hur kvinnor utsatta för våld i nära relation upplever omgivningens reaktioner på våldet samt vilken betydelse det sociala nätverket haft för våldets utveckling. Studien baseras på fem semistrukturerade djupintervjuer med kvinnor som har erfarenhet av våld i nära relation. Resultaten, som analyserades med narrativ analysmetod och tolkades utifrån symbolisk interaktionism och uppbrottsprocessmodellen, visar att kvinnorna berättat om våldet för familjemedlemmar, vänner, arbetskamrater samt formella kontakter såsom polis, oftast i anslutning till en allvarlig våldshändelse. I merparten av fallen upplevde kvinnorna att de blivit bemötta med stöttande och hjälpande reaktioner som också bidragit till att kvinnan lyckats bryta upp från den våldsutsatta relationen. Några av kvinnorna upplevde dock bemötande av tystnad eller avståndstagande; i dessa situationer har ett absolut uppbrott inte ägt rum. Sammantaget tycks alltså reaktioner och stöd från den sociala omgivningen ha stor, och ibland avgörande, betydelse för om våldet fortsätter eller ej. / The purpose of this study was to examine if and how victims of domestic violence disclose their experiences to their social network, how the social network responds to the violence and the significance of the network responses relative to the evolvement of the violence. The study is based on five semi-structured interviews with women who have been exposed to different forms of domestic violence. The results, which were analysed using a narrative analysis and interpreted by symbolic interactionism and the theory of the leaving process, shows that women disclose their experiences about domestic violence to both informal and formal contacts. Disclosure often happened in the aftermath of a serious violent incident. In the majority of cases, women experienced supportive reactions that also contributed to the final break up from their relationships. Some of the women, however, experience negative attitudes and rejection, in these situations an absolute break-up was not completed.

Relationsvåld är svårt att upptäcka då det sker i det tysta, vilket gör det till ett stort samhällsproblem. Ett flertal studier föreskriver att det finns en brist på forskning om våld i nära relation bland unga. På grund av denna brist bemöts ungdomar på samma sätt som vuxna. Syftet med studien är att studera hur våld i nära relation bland ungdomar framställs i domar och jämföra det med hur våld i nära relation bland vuxna framställs, för att se eventuella likheter och skillnader i beskrivningen av de olika parterna. Studien är en dokumentstudie som bygger på tio domar om våld i nära relation som inhämtats från en tingsrätt. Fem av domarna berör parter som är vuxna och fem berör parter som är ungdomar. I resultatet framkommer att de främsta likheterna mellan vuxna och ungdomar är förhållandets längd samt att offren är rädda för förövaren, dock på grund av olika saker. De främsta skillnaderna som framkommer är om parterna är gifta, sammanboende eller i ett förhållande samt hur detta påverkar tingsrättens bedömning om paret är närstående eller inte. Vidare finns det skillnader och likheter i vilken typ av våld som används samt tingsrättens bedömning av om parterna är trovärdiga. Slutsatsen är att om ungdomar inte är gifta berörs de inte av lagrummet om våld i nära relation. Ungdomar är trots detta mer trovärdiga än vuxna. Resultatet bekräftar till viss del tidigare forskning. Det finns dock ingen tidigare forskning som specifikt behandlar det berörda ämnet om lagrum och domar, vilket gör att flera slutsatser inte kan jämföras med tidigare forskning.

According to the World Health Organization domestic violence against women is a growing problem in the world and it is therefore viewed as a society problem. Domestic violence against elderly woman is often overlooked in science and in general even though it has been shown that domestic violence does not cease with rising age.       The purpose of this qualitative study was to investigate social workers experiences with domestically abused elderly women. The purpose of the study was also to investigate if covid-19 has had any impact on the social workers in their work with domestically abused elderly women.   The study was based on semi-structured interviews with seven social workers in a medium sized municipal in Sweden. The study used theories of street-level bureaucracy, discretion and intersectionality with help from the theory om ageism for a deeper understanding of the subject.   The results from the study show that the most commonly used form of violence against elderly women in a domestic environment is psychological violence due to manly power imbalance between men and women. The results from the study show that the most common reason for domestic violence of elderly woman is dementia and power structures in society.   The results from the study also show that covid-19 has had an impact on the social workers due to the restrictions of social distancing.

Bakgrund: Våld i nära relation är ett samhällsproblem. Genom att utföra screening kan vårdpersonalen identifiera och stödja kvinnor som utsatts för våld, vilket är viktigt för att kunna erbjuda adekvat vård och främja en god hälsa. Syfte: Syftet med litteraturöversikten är att kartlägga kvinnliga patienters upplevelser av att vårdpersonal frågar om våld i nära relation. Metod: Litteratursökning gjordes i databaserna PubMed och CINAHL. Efter kvalitetsgranskning kvarstod 15 artiklar, varav 14 med kvalitativ ansats och en med mixad metod som därefter analyserats. Resultat: Kvinnor upplevde att det var positivt att bli tillfrågade då de inte ansåg att de var kapabla till att be om hjälp. Det ansågs viktigt att vårdpersonalen hade rätt kompetens. Att vårdpersonal frågade regelbundet, på en säker plats samt erbjöd information och rådgivning var viktigt. Det var också viktigt hur vårdpersonal ställde frågan, deras beteende, samt om de verkade intresserade. Kvinnor kunde dock uppleva att bli tillfrågade upplevdes som ett hot mot deras säkerhet. Brist på information ansågs som ett hinder för att få hjälp. Slutsats: Det finns en efterfrågan hos kvinnor att vårdpersonal måste kunna tillgodose deras behov av information och ha kompetens inom ämnet, samt att kvinnorna vill uppleva att de är säkra om de berättar om våldsutsatthet. Ytterligare forskning behövs för att utreda vilka förhållanden som är optimala för att kvinnor ska vilja anförtro sig åt vårdpersonalen. / Background: Intimate partner violence is a public health problem. By performing screening, health care professionals are able to identify and support women who have been exposed to intimate partner violence. This is important in order to provide women with health care that is appropriate for their needs. Aim: The aim is to survey patient's experiences of health professionals asking about intimate partner violence. Method: Systematic searches were performed in the databases: PubMed and CINAHL. After the qualitative review, 15 articles were chosen, fourteen of which were qualitative studies and one of mixed method for analyzing. Findings: Women felt it was good to be asked about intimate partner violence as they were not able to ask for help themselves. It was considered important that the health care professionals had the knowledge and qualification to ask about it. It was also important that health care professionals asked regularly, in a safe place and offered information and advice when needed. It was also important how health professionals posed the question, and how they acted while doing it. Women, however, could experience to be asked as a threat to their safety. Lack of information was also seen as an obstacle for help. Conclusions: According to women, health care professionals must be able to meet their needs for information and have expertise in the subject. Women also want to feel safe when disclosing about intimate partner violence. Further research in the topic is encouraged. This is needed to probe favorable conditions for asking women about intimate partner violence.

Globala undersökningar visar att en av tre kvinnor har någon gång upplevt våld i nära relation under sin livstid. Våld i nära relation inkluderar fysiskt, psykiskt och sexuellt våld eller tvång samt frihetsinskränkningar. Våld i nära relation är inte bara ett problem för den enskilda kvinnan, utan även för samhället. Det är tydligt att många kvinnor drabbas, och hälso- och sjukvården har en viktig roll i upptäckt, behandling och stöd till kvinnan. / Global investigations show that one in three women has experienced intimate partner violence at some point during her lifetime. Intimate partner violence includes physical, psychological and sexual violence or coercion as well as limitations of freedom. Intimate partner violence is a societal issue as well as one for the woman exposed. It is clear that many women are affected, and that healthcare and it´s providers share an important role in disclosure, treatment and support for the women.

Introduktion Mäns våld mot kvinnor är ett folkhälsoproblem och det största hotet mot kvinnors hälsa. Sjuksköterskan är ofta den första inom hälso- och sjukvården som möter våldsutsatta kvinnor. Syftet med litteraturstudien var att belysa sjuksköterskans upplevelse av att möta våldsutsatta kvinnor i hälso- och sjukvården. Metoden som användes för litteraturstudien var Polit och Becks (2012) niostegsmodell. Databassökningen genomfördes i databaserna PubMed och Cinahl. Totalt svarade tio artiklar mot studiens syfte. De kvalitetsgranskades enligt Polit och Becks (2012) granskningsmallar för kvalitativ och kvantitativ metod. De tio artiklarna utgjorde resultatet. Artiklarna lästes och bearbetades både enskilt och tillsammans för att identifiera likheter. Resultatet baseras på nio kategorier: intuition, frustration, obehag, likgiltighet, otillräcklighet, meningsfullhet, sympati, oro och olika roller. Slutsatsen är att sjuksköterskan upplevde sig kunna använda sin intuition för att identifiera en våldsutsatt kvinna. Mötet med våldsutsatta kvinnor väckte många starka känslor hos sjuksköterskan och sjuksköterskan upplevde att det var svårt att skilja på kvinnas känslor och sina egna. Mötet påverkade sjuksköterskan även i privatlivet.

Bakgrund: Andelen kvinnor i världen som utsatts för våld i nära relation av en man är mellan 15–71 %. Våldet kan vara fysiskt, psykiskt och sexuellt, samt försummelse. Sjuksköterskor kan möta dessa kvinnor i alla olika vårdande verksamheter. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att fråga om våld i nära relation i mötet med kvinnor som besöker hälso- och sjukvården. Samt att beskriva studiernas undersökningsgrupper. Metod: En deskriptiv litteraturstudie där 12 stycken vetenskapliga artiklar ingick. Nio stycken artiklar var kvalitativa, två var kvantitativa och en var mixad metod. Dessa har granskats och sammanställts. Huvudresultat: Sjuksköterskor hade inte som rutin att fråga kvinnor om våld i nära relation, utan det skedde främst vid synliga fysiska skador. Kunskap var en viktig faktor för att sjuksköterskan skulle fråga. Flera ansåg det som sin roll att fråga, medan andra ansåg motsatsen. Sjuksköterskor upplevde barriärer till att fråga och de påverkades känslomässigt av mötena med de våldsutsatta kvinnorna. Samtliga studier angav deltagarantal. Majoriteten av deltagarna var kvinnor, dock angav inte alla studier vilket kön, eller antal år i yrket, som deltagarna i studiernas undersökningsgrupper hade. Slutsatser: Kunskap kan vara både en motiverande faktor för att fråga om våld i nära relation, samtidigt som bristen på kunskap kan utgöra en barriär. Sjuksköterskans erfarenheter av att fråga för också med sig en känslomässig påverkan på sjuksköterskan. Det är viktigt att det finns tillräckligt med kunskap och stöd gällande våld i nära relation inom verksamheterna för att möta både kvinnans och sjuksköterskans behov. / Background: The proportion of women in the world who are victims of intimate partner violence by a man is estimated between 15-71 %. The violence can take the form of physical, psychological and sexual impact and neglect. Nurses can meet these women in all health care settings. Aim: To describe nurses’ experiences of inquiring women about intimate partner violence in the health care setting. Also, to describe the study sample of the studies. Method: A descriptive literature review was conducted. 12 scientific articles were included. Nine of them were qualitative, two of them were quantitative and one was a mixed method. Main result: Nurses did not routinely inquire women about intimate partner violence, it was mainly conducted when the women had visible physical injuries. Knowledge was an important facilitator for the nurse to inquire about intimate partner violence. Many considered it as their role to inquire, while others believed the opposite. Nurses experienced barriers to inquireabout intimate partner violence. Nurses were emotionally affected by the meeting with the abused women. All studies reported the number of participant in their studies. The majority of the participants were women. However, not all studies specified genderof the participants or the number of years in the profession. Conclusion: Knowledge can be a motivating factor, while the lack of knowledge can be a barrier. The nurse’s experiences of inquiring about intimate partner violence brings an emotional impact on the nurse. It is important that there is sufficient knowledge and support regarding intimate partner violence in the health care setting to meet both the woman’s and the nurse’s needs.

The aim of this study is to investigate the social workers view of what children who have experienced violence needs and their possibilities to receive support. Domestic violence is a problem in our society and the children’s exposure to this problem needs attention. Through qualitative interviews with social workers in a sheltered accommodation, this study can contribute further knowledge in this issue. The results indicate that children have various needs and that there are many different factors that play a part in children’s need for support. Furthermore, the results show that there is a lack of knowledge about domestic violence within the social servicesand there are a number of different obstacles that stands in the way for the children’s possibilities to receive support.

No description available.