Abstrakt Bakgrund: Våld i nära relation är ett globalt hälsoproblem och kränker kvinnans mänskliga rättigheter. I tidigare studier har kvinnor utsatta för våld i nära relation beskrivit svårigheter i att söka vård vilket kan ge allvarliga hälsokonsekvenser. Hälso- och sjukvården har därmed ett viktigt ansvar i att identifiera dessa kvinnor för att kunna erbjuda dem en god vård. Syfte: Att beskriva hinder för sjukvårdspersonal att identifiera kvinnor som utsätts för våld i nära relation. Metod: En litteraturstudie där åtta kvantitativa artiklar granskats, analyserats och sedan sammanställts. Resultat: Åtta hinder identifierades och sammanställdes i två huvudområden som innefattar: organisatoriska och personliga hinder. Resultat visade att brist på kunskap, brist på kliniska riktlinjer och bristande språkförståelse var associerat med en lägre screeningfrekvens. Konklusion: De rapporterade hindren för att screena kan leda till att kvinnor utsatta för våld i nära relation inte identifieras vilket utgör ett hot för deras hälsa. Hälso- och sjukvården skulle genom utbildning och förebyggande åtgärder kunna motverka att dessa hinder uppstår och därmed främja kvinnors hälsa. Nyckelord: Våld i nära relation, sjukvårdspersonal, hinder, identifiering, sjuksköterskor.

Bakgrund: Trots omfattande kriminalstatistik i Sverige registrerades inte alla de brott som ungdomar gjorde sig skyldiga till. Ett mörkertal antas finnas i de brott som ungdomar begick, framförallt gällande ungas våld i nära relation, då sannolikheten för rapportering var lägre. Tidigare forskning visade att attityden påverkades av bland annat uppväxtmiljö och vilka kompisrelationer som fanns. Ungdomsstyrelsen konstaterade att det fanns begränsat med studier om ungas våld i nära relation i Sverige. Syfte: Studiens syfte var att undersöka gymnasieungdomars uppfattning om hur de fått sina attityder till ungas våld i nära relation. Metod: En kvalitativ studie med en deduktiv ansats genomfördes och datainsamlingen skedde med tre fokusgrupper, där fem ungdomar ingick i varje grupp. Grupperna bestod av pojkar och flickor som gick sista året på gymnasiet. En tematisk analys användes vid kodning av materialet. Resultat: Majoriteten av ungdomarna var emot ungas våld i nära relation, dock fanns det undantag för när detta ansågs vara acceptabelt. Familj och vänner hade betydelse för de attityder ungdomarna erhöll, genom bestraffning och belöning påverkades ungdomarnas attityder i en viss riktning. Media tycktes haft en begränsad inverkan gällande attityderna. Diskussion: Undantagen för när våld i en nära relation ansågs vara acceptabelt kan bero på vad ungdomarna ansåg vara mest fördelaktigt. Vännerna kunde ha en mer betydande roll för attitydförändring än familjen, men detta påverkades av hur säkra ungdomarna var i sina attityder. Medias inverkan på attityderna diskuterades och Banduras sociala inlärningsteori applicerades. / <p>2016-06-01</p>

Introduktion: Tidigare forskning har visat att skulden för våld i nära relation placeraspå både förövare, samhället, situationen och offret. Utbildning har föreslagits kunnavara en potentiell åtgärd för att reducera offerbeskyllande attityder, och det har visats attutbildning kan förändra attityder till våld i nära relation. Syfte: Att dels undersöka vadeller vem som skuldbeläggs för våld i nära relation bland ungdomar i årskurs tre pågymnasiet, dels att undersöka om utbildning gällande våld i nära relation kan reduceraskuldbeläggning av offret bland dessa ungdomar. Metod: Föreliggande studie bestod aven kontrollgrupp (n = 71) och en experimentgrupp (n = 69). Gruppernas attityderjämfördes för att undersöka om utbildning reducerade offerbeskyllande attityder. Vidaregenomfördes en fördjupad studie (n = 24) där deltagarnas attityder mättes både före ochefter utbildningen. Samtliga deltagares attityder mättes genom en enkät som utgjordesav The Domestic Violence Blame Scale. Resultat: Mellan kontroll- ochexperimentgruppen fanns en signifikant skillnad i attityder på en subskala, men dennaskillnad återfanns inte bland deltagarna i den fördjupade studien. Vidare fanns ensignifikant skillnad mellan kontroll- och experimentgruppen på tre påståenden, men iden fördjupade studien återfanns endast en signifikant skillnad på ett påstående.Diskussion: Uppvisade signifikanta skillnader i attityder kan inte med säkerhet härledastill utbildningen, utan beror sannolikt på individuella skillnader eller andrabakomliggande variabler. Framtida forskning bör implementera utbildning som är ienlighet med Elaboration Likelihood Model för att reducera offerbeskyllande attityder.Detta för att få fler kvinnor att lämna en våldsam relation. / <p>2016-06-01</p>

Inledning: Våld i nära relationer är idag ett stort folkhälso- och samhällsproblem som sker oberoende av land, klass, ålder, kultur, sexualitet eller religion. Det påverkar både den fysiska och psykiska ohälsan hos den utsatte. Våld i nära relation definieras som att bli utsatt för fysiskt, psykiskt och sexuellt våld som inkluderar beteende som fysiska angrepp, psykisk misshandel, reproduktivt tvång och kontrollerande beteende. Syfte: Syftet med denna studie var därför att sammanställa kunskap om hur sjuksköterskor kan skapa förutsättningar för att identifiera våld i nära relation och stödja utsatta kvinnor. Metod: Studien var en integrerad litteraturöversikt enligt Whittemore och Knafl (2005). Resultat: Resultatet visade att det är viktigt att sjuksköterskor får utbildning i att identifiera våld i nära relation och kunskap om var samtalet ska ske då det är ett känsligt ämne samt att alla kvinnor ska bli frågade. Sjuksköterskor har en viktig roll i att stödja kvinnor att inse att de faktiskt är utsatta då kvinnor kan normalisera sin situation. Sjuksköterskan behöver skapa en förtroendefull relation med kvinnan för att hon ska våga berätta. Slutsats: Genom att sjuksköterskor har kunskap om hur våld i nära relation uttrycker sig kan fler kvinnor identifieras och därmed får fler kvinnor stöd. Detta gör att sjuksköterskan kan minska ohälsan hos dessa kvinnor.

No description available.

Uppsatsen undersöker hur personer som bevittnat våld i nära relationer under sin uppväxt påverkas av detta både som barn och i vuxenlivet. Uppsatsen bygger på fyra kvalitativa intervjuer med två socialarbetare, en polis samt en person som bevittnat våld som barn. Studiens teoretiska ramverk utgörs av anknytningsteorin samt förklaringsmodellerna stigma och normaliseringsprocessen. Resultaten visar att personer som bevittnat våld i uppväxten tenderar att påverkas både psykiskt och fysiskt. En del barn blir utåtagerande medan andra blir inåtvända. Barn är aktiva aktörer i vad som försiggår även om föräldrarna vanligtvis tror att de inget märkt. De flesta barn har en strategi för att skydda sig själva och sina eventuella syskon, ibland förekommer olika roller i en syskonskara men det är sällan uttalat. Anknytningen mellan barn och föräldrar påverkas vare sig det handlar om anknytning till den våldsutsatte eller våldsutövaren.

Migrationsverket har ett stort antal asylboenden för familjer och ensamkommande vuxna i privat och offentlig regi. Familjer som migrerar till Sverige och söker asyl hamnar ofta på någon av dessa. Personal på asylboenden möter familjer i kris, familjer som söker asyl och vars framtid är oviss. Våld i nära relation är ett globalt problem som finns oavsett social, kulturell eller geografisk kontext. Personer som befinner sig i en asylprocess är speciellt utsatta då de blir offer för våld i nära relation, dels på grund av den uppryckning ur ens sociala kontext som migration innebär, men även på grund av att de inte får tillgång till information och stöd. En kvalitativ studie som med hjälp av Intersektionell analys undersöker asylboendepersonals beskrivningar av erfarenheter och strategier av och för att möta våld i nära relation.

Våld mot kvinnor är ett utbrett samhällsproblem som ofta diskuteras i media. För kvinnor som misshandlas av sina män och söker hjälp, finns ett relativt väl utvecklat skyddsnät i form av ett flertal kvinnojourer. I en rapport från Brottsoffermyndigheten redovisas för första gången också männens utsatthet för våld i nära relationer. Rapporten visar att lika många män som kvinnor uppger att de någon gång blivit utsatta för våld av sin partner, dock sker våldet mot kvinnorna oftare, mer systematiskt och de fysiska skadorna blir mer omfattande. Ett av regeringens delmål för jämställdhetspolitiken är att försöka få mäns våld mot kvinnor att upphöra.  Ingenstans i detta uppdrag nämns kvinnors våld mot män. Syftet med vår studie är att lyfta fram och synliggöra ett problem som tidigare fått begränsad uppmärksamhet. Vi har haft en hermeneutiskt ansats i vår studie där fokus varit förståelse och tolkning av materialet. Vi har använt oss av semistrukturerade intervjuer.  Intervjuerna har gjorts med åtta män i varierande åldrar från hela Sverige. I analysen har vi kopplat empirin till tidigare forskning och våra teoretiska utgångspunkter har varit, våldet, normer, maskulinitet och jämställdhet. I studien framkommer att männen blivit utsatta för både fysiskt, psykiskt och sexuellt våld. Samtliga män har upplevt det psykiska våldet som värst, vilket även fortsatt när förhållandet tagit slut, då i form av uppslitande vårdnadstvister. Det som började som hot om att aldrig mer få se sina barn är idag verklighet för flera av männen.  Resultatet visar också hur de i kontakten med olika myndigheter känt sig kränkta, förlöjligade, nonchalerade och att de ibland själva blivit misstänkta för våldet. Ingen av männen upplever att de blivit erbjudna varken stöd eller hjälp. Det framkommer i studien att männen önskar mer kunskap hos framförallt Socialtjänsten hur de på ett mer jämlikt sätt ska bemöta och agera när de möter män som blivit utsatta för våld av en kvinnlig partner.

No description available.

Våld i nära relation är ett utbrett samhällsproblem, ökad kunskap synliggör våldet, som ofta döljs inom familjen. Denna studie är ett bidrag till diskursen kring detta samhällsproblem. I studien analyseras nio rättsfall och en intervju. Två av rättsfallen har kvinnliga gärningsmän, ett gäller samkönat våld. Syftet med studien är att undersöka om olika samhällsnormer påverkar synen på gärningsmän och offer under rättegångsprocessen. Mäns våld mot kvinnor inom äktenskapet har tidigare varit lagligt och våldet har förklarats bero på bland annat mäns aggression, psykisk ohälsa och genom att våldet setts som ett strukturellt förtryck mot kvinnor. Genom en diskursanalys med grund i socialkonstruktivismen och queerteori visades att diskurser gällande samhällsnormer finns inom rättsfallen och har en påverkan på synen på gärningsmän och offer. Det finns stora skillnader i hur rätten pratar om och bedömmer parterna beroende på deras kön. Kvinnor ses som medskyldiga till våldet och svaga, medan männens våld bortförklaras. Diskurserna följer normerna för hur en gärningsman och ett offer är. Detta leder till att samhällsnormer kring bland annat kön förstärks och osynliggörs. Genom denna studie kan dessa normer belysas och förhoppningsvis vara en del i att bryta upp dessa.