Studien syftar till att genom professionellas erfarenheter och arbete skapa förståelse för deras upplevelser av ungdomars situation gällande utsatthet för våld i nära partnerrelationer inom en svensk kontext. Studien är kvalitativ, baserad på fem semistrukturerade intervjuer med professionella som utför någon form av socialt arbete med utsatta ungdomar. Resultatet visar slutsatserna att de professionella upplever fenomenet som vanligt förekommande även om de möter få utsatta, av dessa är flertalet heterosexuella tjejer som söker hjälp för annan problematik. De upplever även fenomenet likt vuxna våldsutsattas situationer och de ser det som centralt att få hjälp för att inte utveckla framtida problem. Det anses centralt att förebygga fenomenet genom information i skolor. Uppfattningen av våldet beskrivs som psykiskt, fysiskt, sexuellt och digitalt, där ungdomarna upplevs sårbara inom sin identitetsutveckling och därav känsliga för påverkan av våldet. De upplevs även osäkra gällande gränssättningar inom förhållanden. De professionella har uppfattat att relationerna ofta innehåller äldre partners och de beskriver dem som destruktiva samt svåra att förklara. Ungdomar, vilkas nätverk tidigare innefattat våld, förstås normalisera beteendet medan ett stöttande nätverk möjliggör förändring. Det sociala arbetet sker då ungdomarna blivit utsatta och söker stöd, det går ut på att lyssna till, samt stödja, individerna i problematiken och tankarna kring polisanmälan. Sammanhang samt bakomliggande faktorer uppmärksammas och samverkan sker med andra instanser dit individerna kan härledas för behandling.

Syftet med studien är att undersöka socialarbetares erfarenheter av våld i nära relation bland unga tjejer i heterosexuella parrelationer. Studien genomfördes med en kvalitativ metod och innehållsanalys av fyra semistrukturerade intervjuer med socialarbetare som ledde fram till följande resultat: Det finns skillnader mellan unga tjejer och vuxna kvinnor som befinner sig i en nära relation där de blir utsatta för våld. För unga tjejer kan det sociala sammanhanget ha en negativ effekt för uppbrottsprocessen medan det inte förefaller ha lika stor betydelse för vuxna. Digitalt våld är utbrett bland unga tjejer och porr har en negativ inverkan på det våld de utsätts för. Porr påverkar vad unga tjejer förväntas gå med på, vilket drabbar tjejers syn på vad som är normalt sex och vad som är våld. I resultatet framkom att heder ofta ses som en separat företeelse. Heder måste ses som våld i nära relation och professionella behöver ha kunskap om heder när de arbetar med unga våldsutsatta tjejer. Professionella behöver även hjälpa unga tjejer att identifiera och sätta ord på våldet för att kunna förstå sin utsatthet och ta emot hjälp i ett så tidigt skede som möjligt. Effekten av normaliseringsprocessen är försvårande och fördröjer utsatthet för våld. Det kan konstateras att det finns skilda bedömningar för om det finns tillräckligt stöd för unga som befinner sig i våld i nära relation eller inte. Professionella anser att stödet är tillräckligt, medan unga tycker att det saknas stöd.

Enligt forskning löper kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning högre risk att utsättas för våld i nära relation. Syftet med denna kvalitativa studie är att få kunskap om och belysa hur de yrkesverksamma hanterar våld mot kvinnor med funktionsnedsättning, med särskilt fokus på intellektuella funktionsnedsättningar. Vidare är syftet att undersöka de yrkesverksammas upplevelser av att jobba med denna målgrupp. Studien genomfördes med semistrukturerade intervjuer där vi intervjuade två socialsekreterare från socialtjänsten samt två yrkesverksamma från kvinnojourer. Vår data insamlades i form av intervjuer med erfarna yrkesverksamma. Något som vi upptäckte i studien är att det finns en stor kunskapslucka när det gäller frågan om våld mot kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning. Denna brist på kunskap påverkar i sin tur de yrkesverksammas förmåga att upptäcka våldet och därefter erbjuda lämpliga åtgärder för dessa kvinnor. Det är samhällets ansvar att se till att alla våldsutsatta människor får det stöd och skydd de har rätt till. Vårt resultat visar därmed att kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning erbjuds samma stöd och insatser som kvinnor utan intellektuell funktionsnedsättning. Stödet som dessa kvinnor får är dock otillräckligt då de är i behov av ett stöd som är också lämpligt för deras funktionsnedsättning. Vårt resultat visar även att kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning inte tas på allvar och försummas av samhället. Detta gör att de inte vågar berätta om våldet i rädslan att bli misstrodd. Vidare hänvisar resultatet att kön och funktionsnedsättning påverkar den typ av våld som kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning är utsatt för, därför kan man säga att dessa kvinnor är dubbelt utsatta. Slutligen har vi konstaterat att våld mot kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning behöver belysas och uppmärksammas mer.

Background: Intimate partner violence (IPV) is a pervasive public health problem, closely linked to mental illness. Both men and women are being subjected to IPV. Men’s experiences of IPV and accounts of IPV is an under-researched area. The existing knowledge-gap surrounding consequences of men’s exposure to IPV may affect the given care provided by health care professionals. Aim: The aim of this study is to identify men's experiences of intimate partner violence (IPV). Method: A systematic literature review based on 15 studies, 13 qualitative and 2 mixed method was conducted, using content analysis as described by Howell Major and Savin-Baden. Result: The results are presented in one third level theme; Being broken down and not being believed; and three second level themes; The experience of violence, The consequences of violence and The way out of violence. Conclusion: The men described emotional violence as the most threatening form of intimate partner violence. The men often experienced barriers when seeking help, due to social isolation, feelings of shame and out of fear of being disbelieved. / Bakgrund: Våld i nära relationer är ett omfattande samhällsproblem och har en tydlig koppling till psykisk ohälsa hos den utsatte. Både män och kvinnor är utsatta för våld i nära relationer. Det finns ett kunskapsglapp gällande mäns erfarenheter av att vara utsatta för våld i nära relationer, och vilka konsekvenser våldet medför för män. Detta kan bidra till otillräcklig kunskap hos hälso-och sjukvårdspersonal inför mötet med dessa män. Syfte: Syftet var att belysa mäns erfarenheter av att ha varit utsatta för våld i nära relationer. Metod: En systematisk litteraturstudie baserad på 15 studier, 13 kvalitativa samt 2 mixed method. Data syntetiserades i fyra steg enligt Howell Major och Savin-Baden. Resultat: Presenteras under ett tredje nivåns tema; Att brytas ned och inte bli trodd samt tre andra nivåns teman; Det upplevda våldet, Våldets konsekvenser och Vägen ur våldet. Slutsats: Män upplevde psykiskt våld mer skadligt än fysiskt våld. Våldsutsatthet kunde bidra till känslor av maktlöshet och uppgivenhet vilket kunde leda till isolering. Männen upplevde både skam och en rädsla inför att bli misstrodda, vilket kunde hindra dem från att söka hjälp.

Våld i nära relationer är ett globalt problem som drabbar människor världen över. Enligt WHO har 30% av alla kvinnor i världen utsatts för den här typen av våld under sin livstid. 67% av det dödliga våldet mot kvinnor i Sverige sker i en parrelation med en man. Även män utsätts för våld i nära relationer. Våldet påverkar individers fysiska och psykiska mående så till den grad att det kallas ett samhällsproblem av många. SARA:SV är ett strukturerat professionellt riskbedömningsverktyg som polisen använder för att bedöma risk för upprepad utsatthet för våld i nära relation. Att dessa bedömningar görs på ett korrekt sätt kan vara skillnaden mellan liv och död för de som faller offer för våld i nära relationer. Tidigare forskning visar att enbart ett fåtal ärenden bedöms strukturerat och att det i många fall saknas viktig information i riskbedömningarna. Detta innebär att riskbedömningar genomförs utan kompletta underlag vilket kan få förödande konsekvenser. Att de som gör riskbedömningar med SARA:SV har de bästa förutsättningarna är därför av största vikt. Syftet med den här undersökningen var att genom en enkätundersökning ta reda på hur de som arbetar med SARA:SV bedömningar upplever sina förutsättningar, om det finns faktorer i bedömningen som anses svåra att bedöma samt i vilken utsträckning de baserar sina bedömningar på magkänsla. Resultaten visade att de som arbetar med den här typen av bedömningar i stor utsträckning inte upplever sig ha tillräckligt med tid att genomföra bedömningar med SARA:SV utan istället baserar sina bedömningar på magkänsla. Vidare visar resultaten att vissa upplever svårigheter med tillgång till rätt information samt att vissa faktorer är svåra att bedöma då bedömarna saknar rätt träning. Slutligen visar resultaten att riskbedömarna i stor utsträckning baserar sina bedömningar på magkänsla snarare än det vetenskapligt framtagna verktyget SARA:SV vilket bör ses som problematiskt. / Intimate partner violence (IPV) is a global problem that affects people worldwide. According to the WHO 30% of all women in the world have been exposed to IPV during their lifetime. 67% of the fatal violence against women in Sweden occurs in an intimate relationship with a man. Men are also exposed to IPV. The exposure to this violence affects individuals physical and mental health in a large extent. SARA:SV is a structured professional risk assessment tool used by the police to assess the risk of repeated IPV. That these assessments are made in the correct way is utterly important since they can be the difference between life or death for those who are victims of IVP. Previous research shows that only a few cases are assessed in a structured way and that there in many cases are information missing. This means that risk assessments are carried out without complete documentation, which can lead to devastating consequences. That the risk assessors making these assessments have the best conditions and prerequisites is therefore of the utmost importance. The aim of this study was to through a survey find out how the risk assessors using the SARA:SV perceive their conditions, if there are factors in the assessment that are considered difficult to assess and to what extent they base their assessments on tacit knowledge. The results showed that those who make SARA:SV assessments to a large extent do not feel that they have enough time to carry out their assessments, but instead base their assessments on tacit knowledge. Furthermore, the results show that some assessors experience difficulties with access to information and that certain factors are difficult to assess due to lack of training. Finally, the results show that the risk assessors to a large extent base their assessments on tacit knowledge rather than the scientifically developed tool SARA: SV, which should be seen as problematic.

Mäns våld mot kvinnor i nära relation är ett utbrett problem i världen och även iSverige. Trots detta är det i Sverige idag till största del Kriminalvården somerbjuder behandling till dessa män på ett kunskapsbaserat och tydligt teoretisktunderbyggt sätt. Dock upplever männen en hög återfallsrisk efter avslutat programoch behöver därav vidare hjälp efter frigivning. Syftet med denna studie är därföratt undersöka forskningsläget gällande behandlingsmetoder för män som utövarvåld mot kvinnor i nära relation. Resultaten av studien ska även bidra med förslagoch riktlinjer gällande behandlingsmetoder som skulle kunna implementeras i ensvensk kontext för att reducera återfallsrisken för män som utövar våld motkvinnor i nära relation. Metoden som används för att besvara syftet är ensystematisk litteraturstudie. Resultaten visar att forskningsläget inom ämnet ärväldigt begränsat i form av få utvärderade behandlingsmetoder framförallt iSverige men även internationellt. De flesta behandlingsprogram som undersöktsvisar på reducerade återfall kort tid efter avslutat program men att återfallen ökarmed tiden. Slutsatserna som dras av detta är att fler studier behöver genomförasför att undersöka behandlingsprogrammens effektivitet i form av återfall, särskilten längre tid efter avslutad behandling. Angående förslag och riktlinjer förbehandlingsmetoder i Sverige kan det vara positivt att implementerabehandlingsmetoder i form av psykologiska behandlingsprogram eller parterapi igrupp. Behandlingsmetoder i Sverige skulle även kunna hämta inspiration från ettIsraeliskt behandlingsprogram, House of Hope. / Mens’ violence against women in intimate partner relationships is a widespreadproblem in the world as well as in Sweden. Despite this, it is today in Swedenmostly Kriminalvården that offers treatment based on theories and research forthese men. However, these men still experience high levels of recidivism afterrelease. The purpose of this study is therefore to examine previous research ontreatment methods for men who have been violent towards a female intimatepartner. The study will also contribute with suggestions and guidelines ontreatment methods which can be applied to a Swedish context. The method usedin this study is a systematic literature review. The results show that the researchon the topic is very limited in terms of evaluated treatment methods especially inSweden but also internationally. Most of the investigated rehabilitation methodsshow a low risk for relapse shortly after completed treatment but that therecidivism rates increase over time. The conclusions drawn from this is that morestudies need to investigate the effectiveness of different treatment methods interms of relapse, especially a longer time after completed treatment. Concerningguidelines for rehabilitation methods in Sweden, it may be positive to implementtreatment methods such as psychological treatment programs and multi-coupletherapy. Rehabilitation methods in Sweden could also get inspiration from anIsraeli prison rehabilitation program, House of Hope.

Research has shown that there is a link between violence against women and pets in domestic relationships. The violence against the pet is often used to harm the woman in different ways and the consequences of the violence against the pet often brings psychological and emotional harm to the woman (Holmberg et al. 2017; Holmberg 2011; Adams 1995; Diesen & Diesen 2009; Faver & Strand 2003; Flynn 2000b; Isdal 2001). Since violence against pets affects women psychologically it could be considered as a part of the psychological violence against women. However, do social workers which works with battered women at the social services consider violence against pets as psychological violence against women? The aim for this essay was therefore to examine social worker’s perception of psychological violence and their knowledge about the importance and role of the animal in the exerted violence in domestic violence. This is to examine, from a social constructivism perspective, how the social worker’s definition of psychological violence in domestic relationships is concerned and whether it involves violence against animals or not.By applying social constructivist theory, victimization and earlier research on answers from four qualitative interviews with social workers in Malmö stad the study showed that violence against pets is not a part of the definition of psychological violence. Only two out of the four interviewed social workers mentioned the direct link between consequences of violence against pets and psychological violence against women. However, in these cases the social workers only connected the controlling effects of violence against the pet with psychological violence against woman, not the emotional effects. This despite that all the four social workers mentioned the emotional effects when they accounted for the effects violence against pets has on women. This may be due to problems with the internalization of the consequences of violence against animals in the definition of psychological violence, in the social problem of domestic violence and in the concept of abuse against women.

Syftet med denna studie är att belysa området våld i ungas nära relationer, med fokus på det digitala våldet, och därav bidra med kunskap till det sociala arbetet med unga. Detta gör vi genom att undersöka unga personers uppfattningar om våld i nära relation, genus och sociala medier. I regeringens nationella strategi för att bekämpa mäns våld mot kvinnor lyfts våld i nära relation som en del där flickor och unga kvinnor pekas ut som en särskilt utsatt grupp. Strategins utgångspunkter är bland annat att det våldsförebyggande arbetet ska fokusera på stereotypa könsnormer med fokus på maskulinitetsnormer. Studiens empiriska material bygger på kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sex personer i åldrarna 18-21 år. Empirin har sedan analyserats ur ett genusperspektiv för att förklara isärhållandet av manligt och kvinnligt och således dikotomin där mannen är överordnad, då våld i nära relation kan ses som ett resultat utav detta. Vårt resultat visar på att unga idag upplever att stereotypa könsnormer har en stor påverkan på både deras vardag och deras relationer. De upplever en press att bete sig stereotypt manligt och kvinnligt vilket anses begränsande. Vidare visar resultatet att unga personer upplever att de har bristande kunskaper kring våld i nära relationer men också en önskan om att de kunde mer. De upplever att det finns en klyfta mellan unga och vuxenvärlden idag som beror mycket på vuxnas bristande förståelse för ungas liv på internet. Detta resulterar i att förtroendet är lågt. Slutligen visar studien på vikten av en kunskapshöjning hos både unga och professionella i arbetet för att våld i ungas nära relationer ska upphöra. / The purpose of this study is to highlight the subject of adolescent dating violence, focusing on digital dating violence, and therefore contribute with knowledge regarding social work amongst young people. This is achieved through researching young people's views on domestic- and adolescent dating violence, gender and social media. In the government's national strategy regarding violence against women, domestic violence is included as part and young girls are pinpointed as a particularly targeted group. One of the viewpoints in the strategy is that focus should be on stereotypical gender and masculinity norms to prevent violence against women. Furthermore The empirical material of the study is based on qualitative semi-structured interviews with six people between the age of 18-21. The material has further been analyzed through a gender perspective to explain the separation of masculinity and femininity and thereby the superiority of the male gender, since domestic violence and adolescent dating violence can be seen as a result of this. Our result shows that the youths of today experience that stereotypical gender norms have a big impact on both their everyday life but also in their interpersonal relationships. They express a perceived pressure to act accordingly to what is viewed as stereotypically male or female, which is expressed as limiting. Additionally the result is showing of young peoples perception of an inadequacy in knowledge regarding the subject of dating- and domestic violence, as well as a desire to know more. Their experiences show a divide between youths and the adult world today, which is largely due to a lack of understanding towards young people and their relationship with the internet. The result shows a shortage of trust towards the adult world. Finally the study demonstrates the emphasis that should be made on an increasing knowledge about adolescent dating violence both amongst youths and professionals, in order to prevent it.

Våld i nära relation är ett globalt samhällsproblem som ständigt återkommer i samhällsdebatter och inom forskning. I och med Covid-19 pandemins utbrott har flertalet länder världen över rapporterat om en snabb ökning av våld i nära relation varpå denna studie syftar till att undersöka om Sverige följer samma trend. Syftet med studien är att undersöka hur socialsekreterare upplever sin arbetssituation under rådande Covid-19 pandemi samt hur pandemin påverkar utförandet av arbetet med våld i nära relation. Studien har ett kvalitativt angreppssätt där empirin samlats in genom fem semistrukturerade intervjuer med socialsekreterare från tre olika kommuner, två från barn- och ungdomsenheten respektive tre från vuxenenheter. Intervjuer har analyserats genom en kvalitativ konventionell innehållsanalys som mynnade ut i fyra olika teman. Resultatet visar att nya riktlinjer relaterade till Covid-19 pandemin inneburit stora förändringar i socialsekreterarnas arbetssätt i form av minskning av fysiska möten och ökat hemarbete vilket medfört begränsningar i klientkontakter. Studien kan dock inte fastslå något samband mellan ökat våld i nära relation och pandemin. Vi diskuterar bakomliggande orsaker till varför Sverige sticker ut jämfört med många andra länder. Flertalet forskare menar att lockdowns bidrar till betydande negativa effekter vad gäller sociala och ekonomiska aspekter. Enligt vanmaktsteori kan sådan påverkan bidra till ett ökat våld pågrund av avsaknad av kontroll. Ytterligare möjliga förklaringar är att våldet ännu inte blivit synligt då pandemin fortfarande är pågående samt att ökningar som skett under Covid-19 pandemin tillskrivs andra orsaker. Slutsatsen i studien är att Covid-19 pandemin inneburit begränsningar för socialsekreterares arbete med våld i nära relation samt att en påverkan av våld i nära relation på grund av Covid-19 pandemin inte går att fastslå i dagsläget.

Bakgrund: Våld mot kvinnor är ett globalt problem och en kränkning av de mänskliga rättigheterna. Våld i nära relation drabbar cirka 30 procent av alla kvinnor världen över och bara i Sverige dör varje år mellan 16–19 kvinnor, till följd av våld från sin partner. Syfte: Syftet var att beskriva hur kvinnor, utsatta för våld i nära relationer, upplevt bemötandet i vården. Metod: Denna litteraturöversikt baserades på tio kvalitativa vetenskapliga originalartiklar. Artiklarna analyserades sedan mot Watsons omsorgsteori för att identifiera nya teman. Artiklarna samlades in från databaserna Medline, Cinahl Complete och Pubmed. Resultat: I denna litteraturöversikt framkom fyra teman; skuld och skam, trygghet, våldet nonchaleras och vårdmiljöns inverkan. När bemötandet från vårdpersonalen upplevdes negativt av kvinnorna ledde det till skuld- och skamkänslor, hopplöshet och ensamhet vilket innebar ökat lidande hos kvinnorna. Slutsats: När vårdrelationen brast i tillit mellan kvinnorna och vårdpersonalen ledde det till negativa upplevelser av vården. Detta resulterade i att kvinnorna inte avslöjade våldsutsatthet och de undvek att söka vård i största möjliga utsträckning. Kvinnorna var besvikna över vården de fått och upplevde att de inte fick tillräckligt stöd. Vårdpersonalen behöver upptäcka och identifiera tecken på våld i nära relation och erbjuda adekvat och personcentrerad vård till dessa kvinnor. / Background: Violence against women is a global issue and it is a violation against human rights. Intimate partner violence affects approximately 30 percent of all women in the world, only in Sweden 16-19 women die each year  out of intimate partner violence. Aim: The aim of this study was to describe how women exposed to intimate partner violence experienced the treatment in care. Method: This literature review were based on the result of ten qualitative scientific original articles. The articles were then analyzed by dint of Watsons nursing theory to identify new themes. The articles were collected from the databases Medline, Cinahl complete and Pubmed. Results: This literature review showed four themes; experiences of guilt and shame, lack of trust, that the violence was being ignored and that the care environment had an impact on women's experiences of the treatment received from healthcare professionals. Women who have been exposed to intimate partner violence, experienced a lack of trust or felt offended and unimportant by the care staff, which led to the women not revealing being exposed to domestic violence. Conclusion: When the relationship between the women and health-care professional wasn´t based on trust, women choosed not to or avoid seeking health care or reveal being exposed to intimate partner violence. The attitude from healthcare professionals towards women and various barriers to good care are factors that affect the meeting between healthcare professionals and women. The care staff needs to detect and identify signs of VNR and offer adequate and person-centered care to these women.