Denna kvalitativa studie ämnar till att undersöka hur kvinnor som utsatts för våld i nära relation upplever bemötandet av myndigheter när de söker hjälp. Myndigheterna som främst ligger till fokus är polismyndigheten och socialtjänsten. Underlaget har insamlats genom semistrukturerade intervjuer där sex kvinnor delat tankar, känslor och upplevelser av mötet med myndigheter efter att de hade utsatts för våld. Studiens teoretiska ramverk är Papakostas (2009) tillit och misstro, Bourdieus (Bourdieu & Wacquant 1992) fält och symboliskt våld samt Goffmans (1998) framträdandet och intrycksstyrningen som har tillämpats som verktyg för att analysera resultatet. Intervjuerna har transkriberats och kodats för att sedermera utvärderas med tematisk analys.Studiens resultat visar att detta möte är en ömsesidigt förståelse där myndighetens mål till att tillgodose kvinnans behov kan bli svårt om kvinnan inte berättar vad hon behöver. Kvinnas kunskap om myndigheterna påverkar hennes inställning och förväntning av mötet med myndigheten. Vidare framkom att ett negativt upplevt möte och bemötande kan vara tillräckligt för att den redan skambelagda kvinnan ska ge upp och tappa tilliten till att få hjälp från välfärdsstaten. / The aim of this qualitative study is to investigate how women who have been subjected to violence in a close relationship experience the treatment of the authority when they look for help. The authorities that are the focus of this study is the police and social services. The studies data is collected from semi structured interviews with six women who were a part of this violence and have been in contact with these named authorities. The theoretical framework of the study is Bourdieu's (Bourdieu & Wacquant 1992) field and symbolic voilence. Papakosta's (2009) trust and mistrust and Goffman's (1998) appearance which has also been applied as a tool to analyze the results. The empirical data is transcribed, coded and evaluated with the help of thematic analysis among which by means of those selected theories, it shows how the experience of a woman from the meeting can lead into trust and suspicion to the committed police and social service authorities. The result of this study makes it clear that a mutual understanding of both sides is an important factor. The authorities’ goal is to please the women's needs and requires that women clarify her needs. The knowledge that women have from the authorities is crucial for their attitudes and expectation of the meeting with the authorities. Furthermore, it emerged that negatively experienced meetings and treatment may be enough for the already disgraced woman to give up and lose confidence in receiving help from the welfare state.

Bakgrund En av tre kvinnor har någon gång under deras livstid blivit utsatta för våld i nära relation. Mäns våld mot kvinnor är ett jämställdhetsproblem som hindrar kvinnor från sina mänskliga rättigheter. Hälso- och sjukvården ska förespråka att våld i nära relation är oacceptabelt. För att kunna vårda dessa kvinnor behöver hälso- och sjukvården tid, beredskap, kunskap och goda rutiner. Syfte Att beskriva vilka erfarenheter kvinnor som utsätts för våld i nära relation har av kontakt med hälso- och sjukvården. Metod En strukturerad litteraturstudie som baseras på 10 vetenskapliga artiklar med kvalitativ och kvantitativ design. Artiklarna i studien eftersöktes i databaserna Cinahl, PubMed och PsycInfo. En kvalitetsgranskning gjordes med hjälp av SBU:s granskningsmallar och analyserades efter Fribergs analysmodell. Resultat I resultatet framkommer det att kvinnorna i de olika studierna har ett behov av trygghet, ett bra bemötande, stöd, integritet och att bli frågade om våldet. Utifrån det delades resultatet in i fem olika teman, bemötande, stöd och information, vikten av integritet, trygghet och tillit samt att ställa frågan. Slutsats Kvinnor som lever i våld i nära relation har liknande erfarenheter av kontakt med hälso-och sjukvården. De positiva erfarenheter präglas av ett gott bemötande och god information, vilket visar sig kunna lindra lidandet hos kvinnorna. De negativa erfarenheterna präglades av ett dåligt bemötande av hälso-och sjukvårdspersonalen vilket orsakade ett ökat vårdlindande. Studien visar att en god relation till kvinnorna och ett gott bemötande är viktigt. / Background One in three women has at some point in their lives been exposed to violence in a close relationship. Men's violence against women is a gender equality problem that prevents women from their human rights. The health care system must advocate that violence in a close relationship is unacceptable. To be able to care for these women, the health service needs time, preparedness, knowledge and good routines. Aim To describe what experiences women who are exposed to violence in close relationships have from contact with health care. Method A structured literature study based on 10 scientific articles with qualitative and quantitative design. The articles in the study were searched in the databases Cinahl, PubMed and PsycInfo. A quality review was performed with the help of SBU's review templates and was analyzed according to Friberg's analysis model. Results The results show that the women in the various studies have a need for security, a good treatment, support, integrity and to be asked about the violence. Based on this, the results were divided into five different themes, attitudes, support and information, the importance of integrity, security and trust and asking the question. Conclusions Women who live in violence in close relationships have similar experiences of contact with health care. The positive experiences are characterized by a good treatment and good information, which proves to alleviate the suffering of women. The negative experiences were characterized by a poor treatment of the health care staff, which caused an increase in care relief. The study shows that a good relationship with women and a good attitude are important.

Bakgrund: Våld i nära relationer är ett folkhälsoproblem. Cirka var fjärde kvinna i Sverige har blivit utsatt för våld i nära relation någon gång i sitt liv. Det är vanligt att kvinnor som blivit våldsutsatta söker vård inom slutenvården, där sjuksköterskor ofta kan vara den första personen som kvinnorna kommer i kontakt med. Sjuksköterskor har en unik och viktig roll i att upptäcka och arbeta mot våld i nära relationer. Tidigare forskning visar på att våldsutsatta kvinnor upplever en besvikelse kring sjuksköterskans bemötande efter kontakt med vården. Möten med våldsutsatta kvinnor kan påverka sjuksköterskor på olika sätt. Genom att göra en litteraturöversikt utifrån publicerad forskning som beskriver sjuksköterskors upplevelser kan eventuella brister och tillkortakommanden belysas.  Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att möta kvinnor inom slutenvården som utsatts för våld i nära relationer.  Metod: Metoden som användes var en allmän litteraturöversikt baserad på elva vetenskapliga artiklar med kvalitativ metod. Analysen gjordes med grund i Friberg (2017) analysmetod.  Resultat: Resultat presenteras i tre huvudkategorier; Känslomässiga reaktioner, Betydelsen av erfarenhet och Egna värderingar. Resultatet visade att sjuksköterskor upplevde många känslomässiga reaktioner under och efter möten med våldsutsatta kvinnor bland annat känslor av rädsla, frustration, maktlöshet, skam men även en tillfredsställelse när de kunnat hjälpa kvinnorna. Viktiga fynd från studien var att sjuksköterskor som hade erfarenhet av att möta våldsutsatta kvinnor kände sig säkra och trygga i mötet. Resultatet belyser också sjuksköterskors egna värderingar och åsikter som påverkade bemötande av de våldsutsatta kvinnorna.  Slutsats: Litteraturöversikten visar på att sjuksköterskor upplevde olika utmaningar och svårigheter i mötet med våldsutsatta kvinnor. De flesta svårigheter kan förklaras av sjuksköterskornas bristande tid, kunskap och erfarenhet. Konsekvenserna blir att våldsutsatta kvinnor inte får den hjälp de är i behov av. Sjuksköterskor är därför i behov av mer kunskap och utbildning inom ämnet, detta för att de skall känna sig säkra och trygga i mötet med kvinnorna men även för att kvinnorna ska erhålla en god omvårdnad

The aim of this study is to examine the opinions and the reflections workers at women’s shelters have regarding the limited access teenage boys experience to these shelters. Furthermore, what the workers think regarding the presence of teenage boys at the shelter. In order to achieve a deeper understanding of the reasoning workers have, the study applied a children's rights perspective and Hirdmans concept of genussystem and genuskontrakt. For this study a qualitative method has been applied using semi-structured interviews, in total six interviews were conducted. Workers from five different women’s shelters in Skåne, Sweden participated in this study. The results of this study implied that an age-limit for boys at these shelters is not compatible with a children's rights perspective. The boys’ rights as children were in some cases overlooked in favour of the abused women. The study showed that both abused women and some of the workers saw the teenage boys as young men. The boys’ were attributed personality traits based on societal stereotypical conceptions of their gender, which included a dominant and controlling behaviour and the potential risk of violence. However, neither of the workers had ever experienced any violent incidents at the shelters and none of the workers thought that the presence of teenage boys affected, or would affect, the work itself. At the same time, several workers pointed out that women might feel uncomfortable and unsafe with the presence of teenage boys, if living in a collective residence. This due to their experience of violent men but also, for some women, because of their religion prohibiting them from taking of their hijab in the presence of, what they consider, young men. It should be pointed out that the workers had little and in one case no experience of working with teenage boys at the shelter. In conclusion only one shelter practised an age-limit for boys. However, the results implied that workers un-reflected, gender-based norms and conceptions might risk a reproduction of the image of men as controlling, dominant and abusive and women as passive and victimised.

Bakgrund: Våld i nära relation är ett idag ett världsomfattande samhällsproblem. Majoriteten av de som utsatts för våld är kvinnor och förövarna är oftast män. Det finns olika kategorier för våld i nära relation: fysiskt, psykiskt och sexuellt våld. Våld är ett allvarligt hot mot kvinnans liv och säkerhet och kan påverka hennes hälsotillstånd. Sjuksköterskan ansvarar för att uppmärksamma och tillgodose våldsutsatta kvinnors behov av stöd och omvårdnad, därför är det viktigt att sjuksköterskan har kunskap inom området.Syfte: Att belysa sjuksköterskans upplevelse av mötet med kvinnor som utsatts för våld i nära relation.Metod: En litteraturstudie genomfördes med tio empiriska artiklar med kvalitativ ansats. Litteratursökningarna genomfördes i databaserna CINAHL och PubMed. Artiklarna granskades, analyserades och sammanställdes med hjälp av innehållsanalys.Resultat: Analysen av artiklarna resulterade i tre huvudkategorier: Betydelsen av kunskap, emotionellt engagemang samt stöd av arbetsgivare och kollegor.Konklusion: Sjuksköterskan upplevde bristande rutiner och riktlinjer om hur kvinnor som utsatts för våld i nära relation bör bemötas. De upplevde även att kunskap kring hur kvinnan ska identifieras saknas. Mötet med den våldsutsatta kvinnan väckte många känslomässiga reaktioner hos sjuksköterskan. Det resulterade i att sjuksköterskan hade ett stort behov av stöd, både känslomässigt från kollegor och professionellt från arbetsgivare.Nyckelord: Erfarenhet, kvinnor, sjuksköterskor, upplevelse, våld i nära relation / Background: Intimate partner violence is a worldwide social issue. The majority of victims of intimate partner violence are female, whilst the perpetrators are mostly male. There are different categories of intimate partner violence: physical-, emotional- and sexual violence. Violence is a serious threat towards women’s life and safety and affects her health. Nurses have a responsibility to observe and cater to the women’s needs, which makes it essential for the nurse to possess competence in the field.Aim: To illuminate nurses’ experiences of meeting with women exposed to intimate partner violence.Method: A literature review was conducted and based on ten empirical articles with a qualitative study design. A search for literature has been executed in the databases CINAHL and PubMed. The studies have been reviewed, analyzed and compiled based on content analysis.Result: Three main categories were identified based on the aim of the study: the importance of knowledge, emotional commitment and support from employer and colleagues.Conclusion: Nurses experienced a lack of guidelines and routines on how to treat women exposed to intimate partner violence. They also experienced a lack of knowledge in regard to identifying battered women. When encountering with battered women, nurses tended to react emotionally. This often lead to them having a need of support – both emotionally support from colleges and professional support from their employer.Keywords: Battered women, experience, intimate partner violence, nurses, women

Den ursprungliga tanken med studien var att studera hur riksdagsledamöterna framställer unga förövare i våld i nära relation. Utifrån resultatet fick syftet med studien revideras och ändrades till att studera hur riksdagsledamöterna beskriver förövaren i mäns våld mot kvinnor. En analys genomfördes utifrån en särskild debatt i riksdagen om mäns våld mot kvinnor och åtta motioner ifrån respektive deltagande parti som berör ämnet våld i nära relationer. Frågeställningarna som valdes ut att besvaras i undersökningen är: Hur framställs förövaren i den särskilda debatten och motionerna? Framställs unga förövare som en egen grupp i den särskilda debatten och motionerna? Frågorna besvaras genom en kritisk diskursanalys, diskurserna byggs upp av analyser utifrån vad som anses vara underförstått, vad som görs illegitimt samt subjektspositioneringar i debatten och motionerna. Mäns våld mot kvinnor börjar med killars våld mot tjejer. Ett framgångsrikt våldsförebyggande arbete kräver därför mycket större fokus på detta. (Kanakaris, 2020). De fem diskursiva mönster som återfunnits i uppsatsen är: Den osynliga förövaren, Den manliga förövaren, Den personliga förövaren samt Den kriminella förövaren. Det femte och sista mönstret, Den unga förövaren, har valts utifrån studiens syfte. Resultatet i uppsatsen indikerar på en avsaknad kring diskurser om den unga våldsutövaren samt unga parrelationer. Uppsatsen har ett feministiskt perspektiv, som eftersträvar att jämlikheten mellan män och kvinnor ska förbättras.

Studiens syfte var att bidra till en ökad förståelse för betydelsen av professionell handledning i socialt arbete särskilt vad avser arbetet med klienter som drabbats av våld i nära relation. Ett antal semistrukturerade intervjuer genomfördes med socialarbetare med relevanta arbetserfarenheter inom området. Studiens resultat visar att professionell handledning i socialt arbete främjar såväl reflektion, kompetensutveckling och arbetsmetoder. Handledning kunde också vara ett verktyg för att förebygga sekundärtraumatisering. Dock, resultaten visade också att denna typ av handledning inte var en självklarhet. Orsaker till att samtliga socialarbetare inte erhöll handledningen var, bland annat, tidsbrist och att arbetsgivaren inte prioriterade det. De som inte erhöll handledning upplevde det som en brist. De uppgav även att de kände sig otillräckliga i sitt arbete eftersom de inte fick samma möjligheter till reflektion och kompetensutveckling. En slutsats är att professionell handledning fyller en nödvändig funktion för socialarbetare då det bidrar till utveckling och sammansvetsade arbetslag. Vidare möjliggör det ett kunskapsutbyte avseende etiska dilemman, känslor och sårbarheter i arbetet. En avslutande slutsats är också att handledning främjar en god hälsa och bidrar till en tryggare och mer välfungerande arbetsplats.

Ambulanssjuksköterskans arbete består till stor del av att vårda patienter i komplexa situationer. Våld i nära relation är vanligt förekommande, vilket innebär att ambulanssjuksköterskan möter våldsutsatta i stor utsträckning. Ambulanssjukvården har därför goda möjligheter att identifiera och uppmärksamma våldsutsatthet, men för detta krävs kunskap och samverkan mellan olika instanser. Syftet var att undersöka ambulanssjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter där det kan antas eller misstänkas att våld i nära relation förekommer. Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie där totalt nio ambulanssjuksköterskor deltog. Innehållet granskades med hjälp av en manifest innehållsanalys. Ur analysen framkom det två kategorier: "Det komplexa mötet" och "Det betydelsefulla omhändertagandet". Ambulanssjuksköterskan beskrev att det uppstod en konstig känsla i mötet med patienten, vilket ledde till att de fattade misstanke om våldsutsatthet. Det krävdes kännedom om att sökorsak och våldsutsatthet inte alltid har något samband och att det finns svårigheter i att identifiera tecken på våld. Det är en känslig situation att vårda våldsutsatta, vilket kräver att ambulanssjuksköterskan vågar ställa frågan och har kunskap i att bemöta svaret. Det finns faktorer som påverkar ambulanssjuksköterskans möjlighet till ett betydelsefullt omhändertagande. Att ambulanssjuksköterskan vågar fråga om våld i nära relation och att ambulanssjukvården implicerar en rutin för handläggning samt genomför en utbildningsinsats inom området kan leda till ett bättre omhändertagande av våldsutsatta.

Denna studie har tagit utgångspunkt i ämnet våld mot kvinnor och vikten av stöd i uppbrottet från sin våldsamma parrelation. Syftet var att undersöka kvinnors uppbrottsprocess från en våldsam förövare och vilken betydelse formellt och informellt stöd har haft hos kvinnor i uppbrottsprocessen. I studien har vi använt oss av semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna har genomförts på fyra kvinnor som brutit sig loss från sin förövare och den våldsamma parrelationen. Resultatet av intervjuerna har analyserat utifrån en tematisk analysmetod och sammantaget identifierades fyra olika teman: Det informella stödets viktiga betydelse, Att förkasta det informella stödet, Det informella stödets vägledning i uppbrottet samt Sammanflätningen mellan informellt och formellt stöd. Resultatet analyserades därefter med hjälp av teoriansatsen uppbrottsprocessen. De intervjupersoner som sökt formellt stöd har visats vara viktigt i uppbrottet men inte av lika stor betydelse som informellt stöd. Informellt stöd som familj och vänner har enligt vår studie påvisats vara av störst vikt till de kvinnor som genomgått ett uppbrott från sin våldsutsatta parrelation. Det är inte mängden stöd som har betydelse i uppbrottet, utan att stödet består och förmedlar en trygghet.

Bakgrund: Våld i nära relationer är ett globalt folkhälsoproblem och en diskriminering mot kvinnors mänskliga rättigheter. Av kvinnor mellan 15–49 år som varit i en relation har 27 procent blivit utsatta för våld i nära relation. Vanligtvis är det sjuksköterskor som träffar dessa kvinnor först när de söker sig till vården. I möte med dessa kvinnor behöver sjuksköterskor ha ett personcentrerat arbetssätt. Syfte: Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskors erfarenhet av att möta kvinnor som blivit utsatta för våld i nära relation. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ metod och induktiv ansats. Artikelsökning gjordes i Cinahl, PubMed och Scopus. Resultatet framställdes av 12 vetenskapliga artiklar som analyserades med Fribergs 5-stegs modell. Resultat: I resultatet framkom 4 huvudteman med tillhörande 9 underteman. De fyra huvudteman var: avsaknad av träning, förutsättningar för ett bra möte, vikten av medvetenhet och samverkan och rollfördelning. Slutsats: Sjuksköterskor upplevde bristande kunskap och osäkerhet i hur de skulle agera kring hantering av våld i nära relation. De uppgav att en trygg miljö behövdes för att kvinnor skulle våga öppna upp sig. God samverkan mellan olika professioner var en viktig del av arbetet. / Background: Intimate partner violence is a global public health issue and a discrimination against women's human rights. Of women between the ages of 15 and 49 who have been in a relationship, 27 percent have been exposed to intimate partner violence. The nurse is usually the one who first sees these women when they seek care. When meeting these women nurses need to have a person-centered approach. Aim: The aim of the study was to explore nurses experience of meeting women who have been exposed to intimate partner violence. Method: A literature review with a qualitative method with an inductive approach. Articles included in this study were collected from Cinahl, PubMed and Scopus. The results are presented by 12 scientific articles that have been analyzed with Friberg's 5-step model. Results: The results showed 4 main themes with 9 sub-themes. The four main themes were: lack of training, prerequisites for a good encounter, the importance of awareness and collaboration and division of roles. Conclusion: Nurses experienced lack of knowledge and insecurity about dealing with intimate partner violence. They stated that a safe environment was needed for women to feel comfortable opening up. Good collaboration between different professions was an important part.