En kvalitativ studie baserad på intervjuer som riktade sig mot socialsekreterare i en medelstor kommun. Syftet var att fånga deras upplevelse av kvinnor i missbruksproblematik. Genom fem intervjuer ämnade studien att undersöka socialsekreterarnas upplevelse av kvinnor i missbruks utsatthet, behov och vilka insatser som finns att erbjuda kvinnor i missbruk. Ytterligare syfte med studien var att urskilja skillnader mellan kvinnor och mäns utsatthet i missbruksproblematik. Respondenterna upplever att kvinnor och mäns utsatthet uttrycker sig på olika vis. I intervjuerna framkom även att kvinnor i missbruk ofta har en multiproblematik Vidare menade respondenterna att mäns utsatthet är kopplad till kriminalitet och drogskulder medan kvinnors utsatthet består av olika former av våld. Fysiskt, psykiskt, ekonomiskt och sexuellt våld. Våld som män i kvinnans närhet utsätter henne för. Resultat från studien visar att kvinnor är längre gångna i sitt missbruk när de får kontakt med socialtjänsten än vad män är. Detta upplevs kunna vara kopplat till mer skuld och skam hos kvinnor med beroendeproblematik än hos män. Denna skam upplevs av intervjupersonerna vara i särskilt stor utsträckning hos missbrukande kvinnor med barn. Slutsatser författarna kunnat dra genom studien är att missbrukande kvinnors problematik skiljer sig från männens problematik och kan därför antas behöva en behandling utformad efter deras behov. Vidare slutsats är att missbrukande kvinnor är dubbelt utsatta, både på grund av att de är kvinna i dagens samhälle, med rådande maktstruktur. De är även i numerärt underläge under missbruksbehandling som dessutom oftast utformas efter män.

I dagens Sverige lever ett flertal kvinnor i förhållanden med män som utsätter dem för våld (BRÅ, 2002). Studiens syfte är att förse läsaren med en inblick i mödravårdens arbete gällande våldsutsatthet, vilket tillgodoses genom att ta del av personalens erfarenheter. Majoriteten av gravida kvinnor uppsöker vid något tillfälle mödravården (Widding Hedin, Grimstad, Möller, Schei & Jansson, 1999). Därmed har denna vårdinstans en unik möjlighet och ett särskilt ansvar att identifiera våldsutsatthet (SOSFS, 2014:4).  Med denna bakgrund har vi valt att studera personalens egna erfarenheter av att fråga om just våldsutsatthet. Insamling av empiriskt material har genomförts genom kvalitativa intervjuer med sjuksköterskor och barnmorskor från tre olika landsting eller regioner runtom i Sverige. De fyra intervjudeltagarna har under studiens förlopp varit aktivt verksamma inom mödravården. Utsagorna har kombinerats med tidigare kunskap, för att kunna ge en holistisk bild av hur mödravården arbetar kring ämnet mäns våld mot kvinnor. Resultatet av studien visar på att de yrkesverksamma inom mödravården delar liknande erfarenheter och tankar gällande att ställa frågor om våldsutsatthet till gravida kvinnor. Kollegialt stöd och utbildning i ämnet kan ses som viktiga delar i ett effektivt arbete gällande identifierandet av våldsutsatthet. Vidare tycks det att en hög arbetsbörda istället påverkar identifieringsarbetet negativt.

Att ett barn uppvisar ett utagerande beteende, svårigheter att reglera känslor, impulsivitet och hyperaktivitet kan bero på olika saker. Bland annat kan det vara en indikation på att ett barn har ADHD, en diagnos som blir allt vanligare, men det kan också vara ett uttryck för att ett barn upplevt våld eller utvecklat PTSD till följd av det. Syftet med studien var att undersöka hur yrkesverksamma inom socialt arbete tolkar och förstår barns beteende som tecken på ADHD eller våldsutsatthet samt hur dessa tolkningar påverkar arbetet. Detta då tidigare forskning visat stora kunskapsluckor gällande likheten mellan dessa och en risk för felbehandling. För att undersöka detta har sju intervjuer genomförts med yrkesverksamma inom socialt arbete som träffar barn i sitt dagliga arbete. Studiens teoretiska ramverk bestod av socialkonstruktivism, stämplingsteori och systemteori. Resultatet av studien visade att de yrkesverksamma har ett accepterande synsätt vad gäller barns beteende. De yrkesverksamma såg barnets beteende som en konsekvens av omgivningen snarare än barnets egen personlighet. Till följd av detta synsätt arbetade de yrkesverksamma främst med den relationella aspekten och samspel oavsett vilken problematik som orsakade beteendet. Det framgick delade meningar om vad som ligger till grund för den ökande diagnostiseringen, främst ADHD, men gemensamt var att de inte skiljde på sitt bemötande och arbete avsevärt utifrån en diagnos. Studien problematiserade vidare detta genom att det är av betydelse att barn med ADHD eller PTSD får olika behandling specialiserat utifrån problematiken men att många barn kan gynnas av att få ett stärkt samspel med sina föräldrar, positiv uppmuntran och annat stöd som de yrkesverksamma arbetade med oavsett orsaksförklaring.

Våldsutsatthet bland kvinnor är ett utbrett globalt hälsoproblem. Var tredje kvinna som levt i en partnerrelation har någon gång blivit utsatt för våld av sin partner. Våldet kan ge fysiska och psykiska påföljder, samt orsaka allvarliga följdsjukdomar. Våldets konsekvenser påverkar den hållbara utvecklingen ur flera dimensioner. Ett vårdande möte är grundläggande för att främja våldsutsatta kvinnors hälsa. Lidandet som kvinnorna upplever i samband med våldsutsattheten gör det centralt för sjuksköterskor att ha kunskap i hur de ska bemöta kvinnorna för att lindra lidandet. Syftet är därför att belysa sjuksköterskors upplevelser av att möta våldsutsatta kvinnor i vården. En litteraturöversikt gjordes där tio artiklar granskades och analyserades. Resultatet sammanställdes i tre teman med två underteman var. Sjuksköterskorna upplevde en känsla av otillräcklighet på grund av osäkerhet, kunskapsbrist och en ohållbar arbetssituation. En känsla av otillräcklighet kan leda till att de våldsutsatta kvinnorna inte får den vård de behöver. Sjuksköterskorna upplevde en känslomässig kamp där de brottades med hjälplöshet och rädsla. Att bli berörd och känna empati var känslor som uppkom i mötet med de våldsutsatta kvinnorna. För att skydda sina känslor och sitt eget välmående fanns ett behov av att distansera sig från kvinnorna. Det krävdes också ett stabilt nätverk med stöttning från kollegor och andra inblandade instanser. Kunskap och utbildning i ett vårdvetenskapligt förhållningssätt kan ur ett hållbarhetsperspektiv bidra till en bättre vård för våldsutsatta kvinnor och därmed en ökad hälsa globalt.

I samhället tycks det råda konsensus kring att alla brottsoffer ska känna samhällets stöd. I praktiken tycks dock samhällets definition av brottsoffer främst inkludera kvinnor och barn. Det som synliggörs är en brottsofferdiskurs där mannen inte tycks tillmätas samma offerstatus som kvinnan. I polisförhör kan det tänkas att maskuliniteten, såväl som brottsofferstatusen, sätts på spel. Detta ställer krav på mannen att balansera de motstående identiteterna för att på så sätt tillåtas att skapa ett manligt brottsoffer. Uppsatsen har till syfte att öka förståelsen för relationen mellan maskuliniteter och brottsofferskap samt hur dessa framställs i polisförhör. För att möjliggöra analysen användes en tematisk textanalys på sex förhör med män som har blivit utsatta för misshandel, där studien intresserar sig för hur männen förhandlar om sin brottsofferstatus. Studien tar avstamp i genusteori samt Christies idealtypiska bild av brottsoffret. Genom analysen identifierades tre återkommande teman: våldspotential, ett manligt brottsoffer och från offerskap till hjälteskap. Utifrån den genomförda studien kan slutsatsen dras att män modifierar sin brottsofferstatus i förhörssituationen genom uppvisande av styrka, mod och hjälteskap. Genom att uppvisa karaktärsdrag som utgör maskulinitetsmarkörer tillåts männen att modifiera sitt offerskap till ett socialt accepterat uttryck för maskulinitet. Det framkom även i studien att männen, i sina förhör, relaterar till en brottsofferdiskurs där kvinnor och barn definieras som äkta offer, varför de tycks behöva hävda sitt offerskap i stor utsträckning. Männen kan genom sina egna berättelser modifiera sin brottsofferstatus till ett manligt brottsoffer och kan på så sätt såväl behålla sin maskulinitet som erhålla ett offervärde. Studien har sammanfattningsvis i någon mån indikerat att Christies idealtypiska bild av brottsoffer tycks missgynna manliga brottsoffer.

Våldsutsatthet har på senare tid kommit att betraktas som ett folkhälsoproblem. Personer som har utsatts för våld och våld i nära relation riskerar att drabbas av både psykisk och fysisk ohälsa som en konsekvens av våldet. Hästunderstödda insatser har visat sig kunna främja hälsan både psykiskt och fysiskt hos människor och skulle därigenom kunna vara en lämplig insats för att främja hälsan hos våldsutsatta. Syftet med studien är att studera terapeuters uppfattning av hästunderstödda insatsers möjlighet och lämplighet att främja psykisk hälsa hos våldsutsatta kvinnor. Av etiska skäl ämnar studien att belysa terapeuters upplevelse av hur våldsutsatts hälsa skulle kunna främjas. Studien har en kvalitativ ansats där semistrukturerade intervjuer har tillämpats för insamlande av data. Vid val av respondenter användes ett målinriktat urval, vilket kom att resultera i sex stycken genomförda intervjuer. Insamlad data analyserades genom en manifest innehållsanalys. Resultatet tyder på att det finns en möjlig hälsofrämjande påverkan beträffande våldsutsattas psykiska hälsa genom insatsen. Respondenterna beskriver att hästunderstödda insatser tycks leda till ökad kroppskännedomen, reducerad stress och ökad närvaro. Resultatet tyder även på att klienters självförtroende kan stärkas, liksom att förtroende och tillit till andra individer kan etableras med hjälp av hästen.

Denna studie har haft som syfte att undersöka varför eller varför inte biståndshandläggare frågar äldre klienter om våldsutsatthet och vad som de anser behövs för att fråga rutinmässigt. Semistrukturerade intervjuer med kvalitativ ansats har utförts för att fånga upplevelser hos åtta biståndshandläggare i olika kommuner i Mellansverige. En tematisk analys genomfördes för att sammanställa teman och subteman. Resultatet visar att det som hindrar biståndshandläggare från att fråga om våld är brist på rutiner och kunskap, hög arbetsbörda, brist på förtroende, att potentiella våldsutövaren är med, att frågan är känslig, föreställningar om att äldre inte är utsatta för våld, samt en nedprioritering av frågan på organisatorisk nivå. Vad som möjliggör för biståndshandläggare att fråga är att gå två professionella på hembesök för att få till enskildhet, råd och stöd från arbetsgruppen och andra professionella, samt utbildning. Att ha som rutin inom organisationen att fråga rutinmässigt är också en viktig möjliggörare. / The aim of this study was to explore why or why not social workers who work with older people ask if they have been subjected to abuse and what barriers and facilitators there are to screening for abuse. Qualitative, semi-structured interviews were conducted to gather the experience of eight social workers in Mid Sweden. A thematic analysis was used to create themes and subthemes. The result shows that barriers for asking include lack of routines and knowledge, lack of trust, a high workload, that it is a sensitive question, the potential perpetrator being in the room, the idea of older people not being victims of violence, and a lack of priority at organizational level. The facilitators include separating the potential perpetrator and client by being two professionals, support from colleagues and other professionals and more training. Routines such as screening all older people could be an important facilitator for screening.

Background: Studies have shown that people with mental health issues such as psychosis to a greater extent is affected by violence exposure and that healthcare does not identify this issue to a great extent. Aim: The aim of the study was to examine if a web-based course could affect health care staff’s approach and use of procedure in working with violence exposure for their patients. Methods: The selected study groups were health staff working with in- and outpatient care in a psychosis care facility. It was based on a convenience selection sample. The design of the study was a quantitative interventions research with before and after measurement using an Internetbased questionnaire. Results: The result showed that there’s a lack of use in standardized methods and the participants of the study expressed a desire for a routine-based procedure when working with violence vulnerability and exposure. Moreover, education, coaching and guidelines were more frequently requested after the web-based course, but the participants especially requested more local guiding principles in their workplace. Conclusion: The authors can see a clear need for additional studies with the purpose of bringing forth evidence-based methods for how health staff can ask about violence exposure and subsequently, what should or can be done if such information is gathered. The future prospect is thus that more scientific evidence will be able to form clearer and more favourable guidelines in different types of healthcare facilities to accomplish this endeavor.

Syftet med studien är att undersöka föräldrarådgivares upplevelser av möjligheter och begränsningar i sitt arbete med att upptäcka och förebygga våld i familjerna. Detta för att uppmärksamma deras funktion för våldsprevention och bidra med kunskap till det kriminologiska fältet, samt synliggöra utvecklingsmöjligheter, för att förbättra arbetet i framtiden. Studien utgår från semistrukturerade intervjuer med sju föräldrarådgivare i Malmö och materialet analyseras genom tematisk analys. Resultatet visar att deltagarna upplever att deras tidiga kontakt med familjerna, tillgänglighet, samverkan och rutinmässiga fråga om våldsutsatthet ger möjlighet att upptäcka och förebygga våld. De belyser även sin kunskap om våldets karaktär och aktiva förhållningssätt till våldsproblematiken. Vidare framkommer begränsningar med fördomar, stigmatisering och att våldets breda innebörd kan göra att våldsutsatta inte upptäcks, samt att det finns svårigheter att nå vissa samhällsgrupper. Studien presenterar flera förslag på förbättringar som innefattar att lära sig mer om våld, förtydliga arbetsrutiner kring våld och stärka marknadsföringen om stödfunktioner vid våldsutsatthet. Avslutningsvis bidrar studien med att uppmärksamma föräldrarådgivares viktiga funktion för det våldspreventiva arbetet inom familjer. Framtida studier bör inkludera ytterligare perspektiv och forskningsdesigner, för att komplettera studiens resultat och utveckla föräldrarådgivares våldspreventiva arbete. / The aim of the study is to examine parental counselors' experiences of opportunities and limitations in their work to detect and prevent violence in families. This is to accentuate their function in violence prevention and ability to contribute knowledge to the criminological field, as well as showing development opportunities, in order to improve the work in the future. The study is based on semi-structured interviews with seven parental counselors in Malmö and the material is analyzed through thematic analysis. The result shows that the participants experience that their early contact with the families, availability, cooperation and routine questioning of exposure to violence gives the opportunity to detect and prevent violence. They also highlight their familiarity with the nature of violence and their active approach to the problem of violence. Further, there are limitations with prejudice, stigmatization and that the broad definition of violence can mean that victims of violence are not detected, and that there are difficulties in reaching certain social groups. Several suggestions for improvements are presented, which include learning more about violence, clarifying work routines around violence and better marketing of support functions in cases of violence. In conclusion, the study contributes by drawing attention to the important functions of parental counselors for violence prevention within families. Future studies should include additional perspectives and research designs, to complement the study's results and develop the violence prevention of parental counselors.

The aim of this study was to investigate how subjection to violence and perpetrator’s substance abuse are related to violence against women in intimate relationships. This has been carried out using semi-structured interviews with professional women who work in women's shelters. A total of six interviews were conducted which then were transcribed and analyzed using thematic analysis. To summarize, this study has shown that a partner's abuse can have a significant impact on the woman’s exposure to violence. However, the women's shelters’ treatment towards the woman is not affected if her male partner is a drug abuser. Important conclusions for this study are that the same normalization processes characterize the violent relationship regardless of whether the man abuses drugs or not. However, partner’s substance abuse worsens the violence leading to the woman assuming that the general treatment towards her will be affected. / Denna studie syftade till att undersöka hur våldsutsatthet och våldsutövarens missbruk hänger samman med mäns våld mot kvinnor i en nära relation. Detta har genomförts med hjälp avsemistrukturerade intervjuer med yrkesverksamma kvinnor som arbetar på kvinnojourer. Totalt har 6 intervjuer genomförts som sedan transkriberats och analyserats med hjälp av tematisk analys. Sammanfattningsvis har denna studie visat att partnerns missbruk kan ha betydelse för kvinnans våldsutsatthet i en nära relation. Dock påverkas inte kvinnojourernas bemötande av kvinnan om våldsutövaren missbrukar. Viktiga slutsatser för denna studie är att samma normaliseringsprocesser präglar det våldsamma förhållandet oavsett om mannen missbrukar eller inte. Dock förvärras våldet av partnerns missbruk samtidigt som kvinnan utgår ifrån att det generella bemötandet påverkas.