Denna kvalitativa studie syftar till att, genom semistrukturerade intervjuer,undersöka professionellas erfarenheter i arbetet med barn som utsätts för våld. Intervjuerna inkluderade fyra socionomer som jobbar med olika uppgifter, skolkurator, socialsekreterare på mottagningsenheten för inkomna anmälan, socialsekreterare på utredningsenheten och socialsekreterare på kriscentrum som jobbar med frivilliga insatser för personer utsatta för våld. Valet av intervjupersonerna landade också på att de jobbar inom olika kommuner för att påvisa om det finns någon skillnad i arbetet, beroende på kommunens storlek. I syfte att besvara frågeställningarna framställdes en intervjuguide, som med sin tematiska uppbyggnad skulle följa hela processen, från att upptäcka våldsutsattheten till att bevilja insats eller avsluta ett ärende. De teoretiska grunderna i studien, organisationsteorin, anknytningsteorin, handlingsutrymme,samt maktteori är också en grund till besvarande av frågeställningarna. Förutom intervjuguiden och de teoretiska utgångspunkterna lägger bakgrunden och tidigare forskning en viktig grund att förstå vad våld är, vilka konsekvenser det kan innebära för barnet, samt vilka svårigheter de professionella kan stöta på i sitt arbete. Resultatet påvisade att det kan vara väldigt svårt att upptäcka våldsutsatthet hos ett barn, dels för att barn inte vågar berätta om det, dels att symtomen kan vara antingen uteblivna eller vaga för att kunna avgöra att det rör sig om misshandel. Intervjupersonerna uppger att det är viktigt att vara säker att det rör sig om misshandel eftersom en anmälan kan utgöra en stor förändring för barnet och familjen, men samtidigt ska tecken på våld aldrig ignoreras. Relationsskapande med barnet uppges vara den viktigaste förutsättningen för att både upptäcka våld och hjälpa barnet. Men, för att hinna skapa en relation kräver tid och det kan vara svårt eftersom lagen säger att det finns en begränsad tid för alla moment i handläggningsprocessen. / This qualitative study aims to investigate, through semi-structured interviews, the experiences of professionals in working with children who are exposed to violence. The interviews included four social workers who work with different tasks, school counselor, social worker at the reception unit for reports, social worker at the investigation unit and social worker at the crisis center, who work with voluntary efforts for people exposed to violence. The choice of the interviewees also landed on the fact that they work in different municipalities to show if there is any difference in the work depending on the size of the municipality. In order to answer the questions, an interview guide was produced that, with its thematic structure, would follow the entire process, from detecting the exposure to violence to granting intervention or closing a case. The theoretical foundations of the study, organizational theory, attachment theory, room for manoeuvre and power theory are also a basis for answering the questions. In addition to the interview guide and theoretical starting points, the background and previous research lay an important foundation for understanding what violence is, what consequences it can mean for the child and what difficulties the professionals may encounter in their work. The results showed that it can be very difficult to detect exposure to violence, partly because children do not dare to tell about it, and partly because the symptoms can be either absent or vague in being able to determine that it is abuse. The interviewees state that it is important to be sure that it is an abuse because a report can be a big change for the child and the family, but at the same time signs of violence should never be ignored.Relationship building with the child is stated to be the most important prerequisite for both detecting violence and helping the child. But, to have time to create a relationship requires time and it can be difficult because the law says that there is a limited time for all steps in the processing process.

Syftet med studien var att utifrån yrkesverksammas perspektiv studera situationen och handlingsutrymmet hos kvinnor med samtidig våldsutsatthet och missbruksproblematik. Med avstamp i socialkonstruktionismen har denna studie använt sig av såväl teorin om det ideala offret som stämplingsteorin. Empiri har samlats in genom fyra intervjuer med yrkesverksamma som haft ett stort engagemang för målgruppen. Intervjuutskrifterna har transkriberats och sedan analyserats utifrån en tematisk analys. Sammanfattningsvis har denna studie visat på hur yrkesverksamma anser att stämpling spelar en central roll för kvinnornas svåra situation. Omgivningens reaktioner på kvinnorna och dess handlingar betraktas av de yrkesverksamma ha betydelse för kvinnornas återhämtning. / The aim of this study was to examine how professionals view the situation, as well as the capacity of action available to women with co-occurring exposure to violent victimisation and substance misuse. Through a social constructivist lens this study took on a theoretical perspective using both the Ideal Victim and Labelling Theory. Interviews were conducted with four individuals who all expressed a profound commitment to women experiencing these coexisting conditions. Each interview transcript was analysed using a thematic analysis. The results showed that professionals view labelling as playing a significant role in the difficult situations these women face. The interviewed professionals viewed the reactions of others to be of great importance for the women's ability to recover from being labelled for their actions.

Objectives: Violence victimization is common in youth, and the association between victimization and ill-health is well established. Youth is also the period when alcohol risk drinking is most prevalent. At youth clinics in Västernorrland, Sweden, a randomized controlled intervention was conducted examining health outcomes and risk drinking after implementing routine inquiry about violence victimization and alcohol consumption. Methods: Participants in the intervention group underwent routine inquiry about violence victimization and alcohol consumption. Victimized participants received empowering strategies and were offered further counseling. Risk drinkers received motivational interviewing (MI). All participants answered questionnaires about sociodemography and health at baseline, at 3 months and at 12 months. Of 1,445 eligible young women, 1,051 (73%) participated, with 54% of them completing the 12-month follow-up. Males were excluded from the quantitative analysis owing to the low number of male participants. Fifteen research interviews examining the experience of routine inquiry were conducted. Results: Violence-victimized young women reported more ill health than non-victimized women did. This was especially evident for those who had been multiply victimized. There were no differences in health outcomes between the baseline and the 12-month follow-up for the intervention group and for the control group. Of the victimized women in the intervention group, 14% wanted and received further counseling. There was a significant decrease in risk drinking from baseline to follow-up, but no differences between the MI group and the controls. There was a large intra-individual mobility in the young women’s drinking behavior. In interviews, the participants described how questions about violence had helped them to process prior victimization. For some, this initiated changes such as leaving a destructive relationship or starting therapy. The participants considered risk drinking in terms of consequences and did not find unit-based guidelines useful. Conclusion: Violence victimization, especially multiple victimization, was strongly associated with ill health in young women. Routine inquiry about violence and subsequent follow-up led to a high degree of disclosure but did not improve self-reported health. However, victimized participants described talking about prior victimization as very helpful. Participants viewed risk drinking in terms of consequences rather than in quantity or frequency of alcohol, which may render unit-based drinking guidelines less useful when addressing risk drinking in youth.

Bakgrund: Kvinnor som utsätts för våld i nära relation söker oftare vård, men alla får inte den hjälp som behövs. Vårdpersonal kan sakna beredskap och kunskap för att identifiera våldsutsatta kvinnor. Oupptäckt våld i nära relation medför negativa konsekvenser för kvinnan och samhället. Syfte: Undersöka hur kvinnliga patienter upplever att få frågan om våld i nära relation, hur de vill bli tillfrågade och hur de upplever det att inte bli tillfrågad. Metod: En integrativ litteraturöversikt baserad på 10 kvalitativa artiklar från databaserna PubMed och CINAHL. Resultat: Kategorier som framkom ur resultatet var upplevelser av att bli tillfrågad, upplevelser av olika tillvägagångssätt och upplevelser av att inte bli tillfrågad. Från dessa kategorier bildades underkategorier som samlade patienters tankar och känslor. De flesta kvinnor uppskattade att bli tillfrågade om våld i nära relation, för andra uppstod det en rädsla inför frågan. Kvinnor som inte blev tillfrågade kände att de inte var prioriterade Vårdpersonalen behöver definiera våld, eftersom våldet kan ha normaliserats och deras bemötande vid tillfrågandet samt miljön har betydelse om kvinnan väljer att erkänna sin våldsutsatthet. Frågan bör ställas vid olika tillfällen. Slutsats: Frågan om våld i nära relation är uppskattad, kvinnor kan dock uppleva rädsla av att svara på frågan. Det är viktigt att sjuksköterskan vågar fråga om våldsutsatthet vid olika tillfällen och ger ett bra bemötande i en trygg miljö. Kvinnor kan känna sig mindre prioriterade om inte frågan ställs. / Background: Women that are victims of intimate partner violence seek care more often, but not all of them receive the care that they need. Caregivers can lack knowledge and preparedness to identify abused women. Undetected intimate partner violence can result in negative consequences for both the woman and society. Aim: To describe women’s experiences of being asked about violence in intimate partnership, how they want to be questioned and how they felt when they did not get the question. Method: An integrative literature review based on 10 qualitative articles from the databases PubMed and CINAHL. Results: The categories that emerged was; experiences of being questioned, experiences of different approaches, and experiences of not being asked. From these categories, subcategories were built that gathered patients’ thoughts and feelings. Most of the women appreciated being asked about intimate partner violence, but some felt scared when they got the question. Women who were not asked felt that they were not prioritized. Caregivers should define abuse, because the abuse could have been normalized. The caregivers’approach when questioning and the environment are significant if the women choose to admit they are exposed to violence. The question should be asked at different occasions. Conclusion: The question about intimate partner violence is appreciated, but it can also lead to a feeling of fear when answering the question. It is important that nurses dare to ask about violence exposure at different occasions and that the women are well treated in a safe environment. Women can experience that they are not prioritized if no one asks the question.

Bakgrund: Mäns våld mot kvinnor är en ständigt aktuell fråga. Våldet består av flera former såsom fysiskt, psykiskt, ekonomiskt, materiellt, sexuellt, digitalt och hedersrelaterat våld. Barnmorskan har ett ansvar i att ställa frågor om våld till gravida kvinnor för att identifiera de som lever under våldsutsatthet och kunna erbjuda stöd och förebygga fortsatt våldsutsatthet. Syfte: Syftet var att beskriva barnmorskors upplevelse av att ställa frågan om våldsutsatthet till gravida kvinnor på mödrahälsovården.  Metod: En kvalitativ design med enskilda intervjuer har genomförts med totalt tio barnmorskor från sex olika mödrahälsovårdscentraler i sydöstra Sverige. Analysen genomfördes via en induktiv tematisk innehållsanalys. Resultat: De främsta resultaten i studien presenteras i fyra tematiska kategorier; professionellt och etiskt förhållningssätt, barnmorskans behov av att definiera våld, barnmorskans upplevelse av barriärer och barnmorskans upplevelse av brister i vårdkedjan. Barnmorskorna beskrev att rutinen kring att ställa frågan om våld till gravida kvinnor på mödrahälsovården var angelägen och självklar, där rädsla för att möta ett medgivande på frågan inte hindrade barnmorskorna från att ställa den. Slutsats: Ett av studiens fynd är att gravida kvinnor med hög socioekonomisk status ansågs utgöra en barriär för att ställa frågor om våldsutsatthet. För att överkomma de barriärer som finns för att ställa frågan om våld är det viktigt att ständigt arbeta med de frågor som utgör en barriär för barnmorskorna. / Background: Men's violence against women is an ever-present issue. Violence consists in many forms, such as physical, psychological, economic, material, sexual, digital, and honor-related violence. The midwife has a responsibility to ask questions about violence to pregnant women to identify those who are exposed to domestic violence. Aim: This study aimed to describe midwives' experience of asking the question of exposure to violence to pregnant women in maternity care. Method: A qualitative design with individual interviews has been conducted with ten midwives from six different maternity health centers in southeastern Sweden. The analysis was conducted through an inductive thematic content analysis. Results: The study´s main results are presented in four thematic categories; professional and ethical approach, the midwife's need to define violence, the midwife's experience of barriers and the midwife's experience of shortcomings in the care chain. The midwives described that the routine around asking the question of violence to pregnant women at the maternal health care was urgent and self-evident, where fear of obtaining consent to the question did not prevent the midwives from asking it. Conclusion: One of the study's finding is that pregnant women with high socioeconomicstatus were considered a barrier to asking the question. To overcome the obstacles that exist to asking the question of violence, it is important to constantly work on the issues that constitute a barrier for the midwives.

From an intersectional perspective, we examine how the vulnerability of older women to intimate partner violence is adressed in the social service´s governing documents and in professional´s description of their work. To fulfill this objective and best formulate our study, we have chosen to combine two qualitative methods, document analysis with an interview study. Older women and their vulnerability to intimate partner violence are largely invisible in both research, policy documents and in the descriptions of the professional social work with intimate partner violence in older women. The lack of standard definitions and unifromity in research makes it difficult to get a comprehensive picture of the problem´s prevalence and its meaning. It also means that the professionals can not acquire sufficient knowledge, feeling thet they have lack of knowledge on the subject. Overall, our conclusion is that the social work with older women´s vulnerability to initmate partner violence is almost invisible. Which means that there is probably a large unknown number of older women who are exposed to violence in a close relationship.

Bakgrund: Våld i nära relationer är ett samhällsproblem som förekommer i alla länder. Kvinnor utsätts oftare för våld i nära relationer än män. Våldet resulterar i symtom som kan vara både fysiskt och psykiskt. Sjuksköterskan har ansvar att ha kunskap och medvetenhet om ämnet. Genom ett personcentrerat förhållningssätt tillsammans med kunskaper kan sjuksköterskan bidra till förbättrat välmående och minskat lidande för våldsutsatta kvinnor. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter och upplevelser i mötet inom hälso- och sjukvården med kvinnor som blivit utsatta för våld i nära relationer. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ metod och ett induktivt förhållningssätt tillämpades. Artikelsökning utfördes i databaserna CINAHL och Medline där 12 peer-reviewed artiklar blev utvalda efter kvalitetsgranskning och som sedan analyserades med Fribergs analysmodell i fem steg. Resultat: Huvudkategorierna som togs fram var Individuella hinder och Organisatoriska hinder. Underkategorier som togs fram var Att vara medveten om sin roll som sjuksköterska, Sjuksköterskors känslor vid mötet med våldsutsatta kvinnor, Kulturella barriärer i mötet, Arbetsbelastning och miljöns påverkan, Brist på kunskap och utbildning, samt Brist på resurser. Slutsats: Litteraturöversikten visar att det finns ett behov av utökad kunskap och utbildning om våld i nära relationer för att sjuksköterskan ska kunna uppnå ett förbättrat bemötande för våldsutsatta kvinnor. Det framkommer även ett behov av tydligare riktlinjer och förbättring av stöd och resurser. / Background: Violence in intimate relationships is a social problem that occurs in all countries. Women are more often exposed to violence in close relationships than men. The violence results in symptoms that can be both physical and psychological. The nurse is responsible for having knowledge and awareness of the subject. Through a person-centered approach together with knowledge, the nurse can contribute to improving well-being and reducing suffering for women exposed to violence. Aim: The aim was to describe nurses' experiences and perceptions in meeting within health care with women who have been exposed to violence in close relationships. Method: A literature review with a qualitative method and an inductive approach was applied. An article search was performed in the databases CINAHL and Medline where 12 peer-reviewed articles were selected after a quality review which were further analyzed with Friberg's analysis model in five steps. Results: The main categories that emerged were Individual barriers and Organizational barriers. Subcategories that were developed were Being are of one ́s role as a nurse, Nurses’ feelings wen meeting with womaen exposed to violence, Cultural barriers in the meeting, Workload and the impact of the environment, Lack of knowledge and training, and Lack of resources. Conclusion: The literature review shows that there is a need for increased knowledge and training about violence in close relationships for the nurse to be able to achieve an improved treatment for women exposed to violence. There is also a need for clearer guidelines and improvement of support and resources.

Våld i nära relation är ett mångfacetterat begrepp som innefattar olika aspekter av en människas utsatthet. Kvinnor utsatta för våld i nära relation där mannen är våldsutövaren är en vanlig företeelse i samhället. Var tredje kvinna utsätts någon gång i livet för våld i nära relation, och många kvinnor söker vård för sin våldsutsatthet. Det är däremot få kvinnor som nämner att våldet är den bakomliggande orsaken till besvär, symtom och känslor. Sjuksköterskor träffar vårdsökande kvinnor oavsett arbetsplats, därför ingår det i sjuksköterskornas profession att ställa frågan om våldsutsatthet och samtala, stötta och hänvisa kvinnorna beroende på behov och vilja. Syftet med litteraturöversikten var att belysa hur sjuksköterskor upplever att möta kvinnor som är utsatta för våld i nära relation. Metoden utgjordes av en litteraturöversikt baserad på tio empiriska tidskriftsartiklar som kvalitetsgranskats och analyserats av författarna, nio kvalitativa samt en kvantitativ. Analysen genererade fyra kategorier; Arbetsplatsens förutsättningar skapar ramar för mötet, Ett behov av att skydda sig själv från utsatthet, Att överta en del av kvinnornas börda samt En professionell utmaning och nio underkategorier. Med stöd från resultatet diskuteras faktorer som bidrar till en direkt påverkan på mötet med kvinnorna utsatta för våld i nära relation. Sjuksköterskorna upplevde motgångar i form av tidsbrist, avsaknad av kunskap, förutfattade meningar och inre konflikter med emotionella reaktioner så som sorg, frustration och förtvivlan. Dessa faktorer samverkade till att identifieringen av våld i nära relation inte genomfördes av sjuksköterskorna. Det anses vara betydande för sjuksköterskorna att få ökad utbildning inom våld i nära relation för att på så sätt erbjuda kvinnorna omsorgsfull omvårdnad. / Intimate partner violence is a multifaceted concept that includes different aspects of a person's vulnerability. Women exposed to intimate partner violence where the man is the perpetrator is a common phenomenon in society. Every third woman is at some point in her life exposed to intimate partner violence, and many women seek treatment for their exposure to violence. However, few women mention that violence is the underlying cause of problems, symptoms and feelings. Nurses meet women seeking care regardless of their workplace, therefore it is part of the nurses' profession to ask the question of exposure to violence and talk to, support and refer the women depending on their needs and wishes. The purpose of the literature review was to highlight how nurses experience meeting women who are exposed to violence in close relationships. The method consisted of a literature review based on ten empirical journal articles that were quality reviewed and analyzed by the authors, nine qualitative and one quantitative. The analysis generated four categories; The conditions of the workplace create a framework for the meeting, A need to protect oneself from vulnerability, To take over part of the women's burden and A professional challenge and nine subcategories. With support from the results, factors are discussed that contribute to a direct impact on the meeting with the women exposed to violence in a close relationship. The nurses experienced setbacks in the form of lack of time, lack of knowledge, preconceived notions and inner conflicts with emotional reactions such as sadness, frustration and despair. These factors combined to make the identification of intimate partner violence not carried out by the nurses. It is considered important for the nurses to receive increased training in intimate partner violence in order to offer the women adequate care.

Bakgrund: Tonårsperioden är en avgörande tid för unga. Ungdomars utsatthet för våld utgör en väsentlig folkhälsofråga globalt och nationellt. Vid mötet med ungdomar kan barnmorskor på ungdomsmottagningar ta upp ämnen som relationer, livsstil och sexuellt beteende. Västra Götalandsregionen har utvecklat SEXIT, en metod som kan bidra till att identifiera ungdomars sexuella risker och våldsutsatthet.   Motiv: Ungdomars sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter behöver förbättras. Genom att kartlägga ungdomars självrapporterade sexuella beteende och erfarenheter av våldsutsatthet kan en bättre uppfattning om vilka risker som de utsätter sig eller andra för nås.    Syfte: Att via SEXIT kartlägga ungdomars sexuella beteende och deras utsatthet för våld samt att utforska eventuella skillnader mellan ålder och kön.   Metod: Stickprovsundersökning med 284 ungdomar vid en ungdomsmottagning i Norrland under 2022, som besvarat SEXIT enkäten som innehöll bakgrundsfrågor, våldsutsatthet och sexuella riskbeteenden. 96 sorterades bort, 188 deskriptiva statistiska analyser utfördes i statistikprogrammet Jamovi 2.4.8.0., med uppdelning i ungdomar och unga vuxna samt jämförelser mellan våldsutsatthet, sexuellt risktagande, ålder och kön.   Resultat: En hög andel ungdomar och unga vuxna rapporterade utsatthet för fysiskt, psykiskt och sexuellt våld. Fler kvinnor uppger att de blev pressade till sex (kvinnor 22%, män 3%). Mer än en tredjedel (34%) av kvinnor rapporterade utsatthet för psykiskt våld och motsvarande siffra för män är 38%. Unga vuxna män angav att de oftare har blivit utsatt för fysiskt våld jämfört med unga vuxna kvinnor (p=0.018). Mer än hälften av kvinnor (60%), rapporterade att de hade utsatts för oönskade handlingar mot sin vilja. 15% använde sex som en strategi för att hantera känslomässiga svårigheter eller en form av självskada.  Konklusion: En betydande andel ungdomar rapporterade att de utsatts för psykiskt, fysiskt och sexuellt våld, och de tar stora sexuella risker. Tillgängliga ungdomsmottagningar är väsentligt för deras hälsa. / Background: Adolescence is a crucial period for youth. Youth exposure to violence is a public health issue globally and nationally. Midwives at youth clinics adress topics such as relationships, lifestyle and sexual behaviour. Västra Götaland Region has developed SEXIT, method to identify youth’s sexual risks and experiences of violence.  Motive: Adolescents' sexual and reproductive health needs to be improved and their rights strengthened. By mapping young people's sexual behavior and experiences of violence, we can see what risks they expose themselves to or expose others to.  Aim: to map adolescens´ sexual behavior and their exposure to violence through SEXIT and to explore potential differenses between age and gender.  Method: Survey with 284 youths at a youth clinic in Norrland during 2022, responding to the SEXIT questionnaire containing background questions,exposure to violence, and sexual risk behaviors. 96 were excluded, and 188 analyses were conducted using the statsistical software Jamovi 2.4.8.0, categorized by youths and young adults, including comparisions between exposure to violence, sexual risk-taking, age and gender.   Results: A high proportion of adolescents and young adults reported exposure to physical, psychological and sexual violence. More women state that they are pressured into sex (women 22%, men 3%). Over a third(34%) of women report exposure to psychological violence, corresponting to men who report 38%. Young adult men indicated that they have often been exposed to physical violence compared to young adult women (p=0.018)  More than half of women reported experiencing unwanted actions against their will. 15% used sex as a strategy to cope with emotional difficulties or as a form of self-harm.   Conclusion: A significant proportion of youths report exposure to psychological, physical and sexual violence, and they take substantial sexual risks. Accessible youth clinics are crucial for their health.