Background: Palliative care in the end of life affects not only the patient but the relatives as well. The nurse is trying to meet the demands of how the patients and relatives see a dignified death. Aim: To create an overview of the nurses’ experiences working in palliative care near the end of life.Method: A general literature study was used by eight qualitative articles and two quantitative articles were analyzed.Result: The cooperation between the nurse and other care professions proved to be important in achieving good palliative care for the patient. New nurses felt frustrated at not having enough training in palliative care. Hence, they received help from nurses with broader professional experience in handling the patients’ emotional feelings and could therefor redeem their existential issues. The nurse could then create a relationship with the patients and relatives by continuously caring for the patients and meeting their needs.Conclusion: The quality of care in palliative care is directly linked to the nurses' professional experience. A good cooperation around the patient also contributes to safe and secure care.Key word: end of life care, general literature study, cooperation, nurses

No description available.

Bakgrund: Palliativ vård innebär en holistisk och personcentrerad vård som syftar till att minimera lidande och främja livskvalitet vid livshotande sjukdom. De flesta människor avlider i en verksamhet där minst en sjuksköterska är verksam och ansvarar för personen. Detta innebär att den grundutbildade sjuksköterskan genom sin utbildning behöver förberedas på att vårda människor i livets slutskede. Sjuksköterskornas föreställningarna har en direkt inverkan på den palliativa vårdens kvalitet. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskestudenters föreställningar om att möta och vårda patienter i livets slutskede. Metod: En integrativ litteraturöversikt med systematiskt tillvägagångssätt. Studien genomfördes med mixad metodik där både kvalitativa och kvantitativa artiklar analyserades och syntetiserades. Resultat: I den integrativa syntesen framkom tre övergripande teman. Det första temat var föreställningar inför att möta döden. Studenterna föreställde sig överlag att det var meningsfullt och givande att vårda döende patienter. Dock fanns en osäkerhet och rädsla kring att vårda en döende patient. Det andra temat var föreställningar om att samtala om döden. Studenterna ansåg att det var viktigt att samtala med patient och närstående samtidigt som de kände sig obekväma att prata om döden, då det fanns föreställningar om att de kunde säga fel saker. Det tredje temat var föreställningar om den egna förmågan. Det uppstod en ambivalens mellan studenternas ideal och deras förmåga. De ville göra gott och vara starka inför patienten men upplevde att de inte var vuxna för uppgiften. Slutsats: Sjuksköterskestudenter i olika länder vill gärna kunna ge god omvårdnad i livets slutskede. Dock upplever studenterna rädsla och osäkerhet att möta och vårda människor i livets slutskede på grund av bristande kunskap och erfarenhet i palliativ vård. Utbildning, teoretisk så väl som verksamhetsförlagd, är viktig för att sjuksköterskestudenterna ska kunna ge en god palliativ vård.

Bakgrund: Döden är en naturlig del av livet, men den kan ändå skapa stor rädsla och ångest hos många. Det har blivit färre av de äldre som avlider på sjukhus medan flertalet avlider på särskilda boenden eller i hemmen. Detta ökar kraven på vårdpersonalen att de ska ge en god omvårdnad vid livets slutskede, och även ha ett professionellt förhållningsätt mot patienter och närstående. Vården i livets slutskede är speciell och det finns många faktorer att ta hänsyn till då det kan vara många runt patienten som har behov som ska tillgodoses. Syfte: Var att beskriva distriktssköterskors förhållningsätt i situationer där närståendes bedömning av patientens symtomlindring i livets slutskede skiljer sig från den egna bedömningen, samt beskriva samband mellan distriktssköterskans erfarenhet och tillit till egen bedömning. Metod: En enkätstudie genomfördes med en deskriptiv design med kvantitativ ansats. Urvalsgruppen var distriktssköterskor och sjuksköterskor som arbetade i hemsjukvården. Den webbaserade enkäten delades ut till 187 stycken distriktssköterskor och sjuksköterskor. Det var 76 personer som besvarade enkäten. Materialet analyserades med beskrivande statistik i dataprogrammet SPSS version 26 med korstabeller och Chi2-test. Resultat: Resultatet indikerade att den äldre distriktssköterskan har en större tilltro för den egna bedömningen av patientens behov av symtomlindrande behandling vid livets slutskede. Resultatet indikerar även att närstående har en påverkan på distriktsköterskans bedömning vid symtomlindring i livets slutskede. Slutsats: Distriktssköterskan som var äldre än 49 år agerar mer efter sin egen bedömning jämfört med distriktssköterskor som var yngre. Ett mentorskap från den äldre distriktssköterskan är ett sätt att öka säkerheten för den yngre distriktssköterskans i sin yrkesroll. Återkommande utbildningar i palliativ vård är ett annat.

Allt fler patienter i livets slutskede väljer att vårdas i det egna hemmet och vården är mer komplex än tidigare. Detta ställer krav på att det finns rätt kompetens, resurser och tid hos sjuksköterskor i hemsjukvården. Vården är ojämlik och vilken vård som erbjuds varierar från kommun till kommun. Tidigare forskning visade att sjuksköterskor anser sig ha god kunskap men önskade regelbunden utbildning om vård i livets slutskede. De upplevde brist på tid, personal, utrustning och aktuell information om patienten. De tyckte också att samarbetet mellan olika organisationer behövde förbättras. Syftet var att belysa sjuksköterskors upplevelse av att vårda patienter i livets slutskede i deras hem. En kvalitativ empiriskt studie gjordes för att undersöka sjuksköterskors upplevelse av att vårda palliativa patienter i hemmet. Datainsamlingen skedde genom semistrukturerade intervjuer som analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Det blev fyra kategorier och åtta subkategorier där huvudfynden var att sjuksköterskorna upplevde att deras kunskap var god och kom genom erfarenhet och inte utbildning. De önskade ändå regelbunden utbildning och att grundutbildningen handlade mer om palliativ vård. Samverkan med andra vårdaktörer upplevdes fungera väl och var en viktig förutsättning. Vård i livets slutskede var givande och en stor del av sjuksköterskornas arbete i hemsjukvården. Studien bekräftade tidigare forskning att sjuksköterskorna hade god kunskap men önskade mer utbildning. Däremot upplevde sjuksköterskorna att samarbetet med andra vårdaktörer för det mesta fungerade bra och de upplevde inga problem med tillgång till tid, personal och utrustning.

Bakgrund: Drygt 40 miljoner personer i världen är i behov av palliativ vård varje år och av dessa är cirka 70 000 bosatta i Sverige. Palliativ vård innebär att vårdpersonal ökar livskvalitén eller lindrar lidandet för patienter med en obotlig sjukdom. Litteraturstudiens teoretiska referensram utgick från de fyra hörnstenarna.  Syftet: Litteraturstudiens syfte var att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter i livets slutskede.  Metod: En litteraturstudie genomfördes i enlighet med Kristensson (2014). Nio vetenskapliga artiklar från databaserna Cinahl och PubMed inkluderades. Data analyserades enligt Friberg (2012). Resultat: Resultatet delades in i fem kategorier: Möjligheter att bidra till en god död, Bristande kunskap, Betydelsen av kommunikation, Vikten av att grunda relationer med patienter och närstående samt Känslomässiga påverkan. Resultatet visade att sjuksköterskor har möjlighet att medverka till en god död för döende patienter och deras anhöriga. Det framkom även att sjuksköterskor känner sig oförberedda på att ge säker och effektiv vård.  Slutsats: Sjuksköterskorna kunde bidra till en god död för både patient och anhörig genom att respektera deras önskemål, bevara patientens värdighet samt att tillfredsställa existentiella behov. Sjuksköterskor upplevde känslomässigt utmattning av att ge vård i livets slutskede, trots det ansågs det som ett privilegium att vårda patienter i livets slutskede.  Nyckelord Sjuksköterskor, erfarenheter, palliativ vård, vård i livets slutskede  Tack Tack till Carina Persson för en god handledning under vårt arbete.

Introduktion: Cirka 75000 personer är i behov av någon typ av palliativ vård varje år i Sverige. Tidigare forskning har till stor del fokuserat på sjuksköterskans eller närståendes perspektiv. Det finns därför ett behov av att undersöka hur patienten själv upplever den palliativa vården i livets slutskede för att förbättra den vård som ges. Syfte: Att beskriva vilka aspekter patienter i palliativ vård i livets slutskede uppger som viktiga. Metod: Allmän litteraturstudie av tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ design. Studierna kvalitetsgranskades och analyserades med tematisk analys.  Resultat: Fem teman och 11 subteman identifierades. Stöd i omgivningen - Relationer med närstående och Bra kommunikation och relation med sjukvårdspersonal, Eget beslutsfattande - Rätten till självbestämmande och Självständighet, Inre frid - Behov av att känna hopp samt acceptans inför döden, En trygg miljö - Förväntningar på platsen vården bedrivs, Upplevelsen av platsen vården bedrivs och Kunskap hos personal, Symtomlindring - Lindra lidandet och Dö utan smärta. Slutsats: Resultatet visar att flera aspekter är viktiga för patienter i livets slutskede. Att få stöd i omgivningen med betydelsefulla relationer med närstående och personal och god kommunikation ger tröst och stöd. Det är viktigt för patienter att bevara sin självbild och kontroll över sin kropp så länge som möjligt. Det är även angeläget att känna inre frid för att kunna hantera rädsla samt att uppleva vårdmiljön positivt. Att få adekvat symtomlindring och att dö befriad från smärta uppges även som centrala aspekter. Genom ett personcentrerat arbetssätt och ökad kunskap om patienters upplevelser, kan sjuksköterskorna bemöta patienternas behov i livets slutskede och ge bättre vård.

Bakgrund: Palliativ vård innebär en holistisk och personcentrerad vård som syftar till att minimera lidande och främja livskvalitet vid livshotande sjukdom. De flesta människor avlider i en verksamhet där minst en sjuksköterska är verksam och ansvarar för personen. Detta innebär att den grundutbildade sjuksköterskan genom sin utbildning behöver förberedas på att vårda människor i livets slutskede. Sjuksköterskornas föreställningarna har en direkt inverkan på den palliativa vårdens kvalitet. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskestudenters föreställningar om att möta och vårda patienter i livets slutskede. Metod: En integrativ litteraturöversikt med systematiskt tillvägagångssätt. Studien genomfördes med mixad metodik där både kvalitativa och kvantitativa artiklar analyserades och syntetiserades. Resultat: I den integrativa syntesen framkom tre övergripande teman. Det första temat var föreställningar inför att möta döden. Studenterna föreställde sig överlag att det var meningsfullt och givande att vårda döende patienter. Dock fanns en osäkerhet och rädsla kring att vårda en döende patient. Det andra temat var föreställningar om att samtala om döden. Studenterna ansåg att det var viktigt att samtala med patient och närstående samtidigt som de kände sig obekväma att prata om döden, då det fanns föreställningar om att de kunde säga fel saker. Det tredje temat var föreställningar om den egna förmågan. Det uppstod en ambivalens mellan studenternas ideal och deras förmåga. De ville göra gott och vara starka inför patienten men upplevde att de inte var vuxna för uppgiften. Slutsats: Sjuksköterskestudenter i olika länder vill gärna kunna ge god omvårdnad i livets slutskede. Dock upplever studenterna rädsla och osäkerhet att möta och vårda människor i livets slutskede på grund av bristande kunskap och erfarenhet i palliativ vård. Utbildning, teoretisk så väl som verksamhetsförlagd, är viktig för att sjuksköterskestudenterna ska kunna ge en god palliativ vård.

Bakgrund: Omkring 90 000 människor avlider i Sverige varje år, och uppskattningsvis var 80 procent av dessa i behov av palliativ vård. Sjuksköterskans viktigaste roll inom den palliativa vården är att lindra lidande och främja välbefinnandet hos patienten.För att ge en god palliativ vård som sjuksköterska krävs kunskap och erfarenhet för att kunna möta upp patientens behov trots detta finns utmaningar med att bedriva vård i livets slutskede inom slutenvården. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans upplevelser av att vårda patienter i livets slutskede inom slutenvården. Metod: Studiens syfte besvaras genom en allmän litteraturöversikt som baseras på vetenskapliga artiklar med en kvalitativ metod. Studien utgår även utifrån en induktiv ansats. Studiens åtta artiklar har analyserats utifrån Friberg (2022) analysmodell. Resultat: Resultatet inkluderar åtta vetenskapliga artiklar som analyserats. Artiklarna utgår ifrån länderna Sverige, Spanien, Brasilien, Australien, Finland, Iran och Kina. Analysen har resulterat fram fyra kategorier i resultatet. Sjuksköterskorna upplevde brist på tid, att kunskap behövs, att bli emotionellt involverad och utmaning vid hantering av symtomlindring. Slutsats: Studien visade att sjuksköterskorna upplevde att det var brist på tid vilket kan ha lett till att sjuksköterskan missar att se patientens helhetsbehov som har resulterat till att vårdkvaliteten försämras. Studien visade även att sjuksköterskorna upplevde att kunskap behövs om vård i livets slutskede då kunskapsbristen påverkade omvårdnaden av patienterna.

Bakgrund: Palliativ vård innebär att en botande behandling ej längre är möjlig. Skillnader ses i utformningen av vården gällande barn då de har behov som skiljer sig ifrån vuxnas. Sjuksköterskan arbete kännetecknas av att fungera som en länk mellan patienten och familjen men även till andra professioner i vårdteamet. Att vårda barn palliativt kommer med många utmaningar. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda barn i palliativt skede. Metod: En litteraturstudie baserad på nio kvalitativa studier. Databassökning genomfördes i PubMed, Cinahl och PsychINFO. I analysprocessen av studierna användes Fribergs femstegsmodell.   Resultat: Utfallet av analysen resulterade i tre kategorier och sju subkategorier. Kategorierna var: Att möta utmaningar, att möta familjen och att hantera sin vardag. Konklusion: Att vårda barn palliativt var utmanande och sjuksköterskor kände sig oförberedda och i behov av mer utbildning. Att möta familjen var en svår del av yrket och för att kunna hantera sin vardag hade sjuksköterskan ett behov av stöd. Mer forskning kring konsekvenser av brist på utbildning krävs. Nyckelord: Barn, erfarenhet, palliativ, sjuksköterska, vård i livets slutskede.