No description available.

Bakgrund: Palliativ vård syftar till att främja patientens livskvalitet där sjuksköterskan har en central roll och ansvarar för de behov, och önskningar som efterfrågas av patienten och dess närstående. Palliativ vård innebär även att uppnå ett holistiskt välmående hos patienten, lindra lidande och smärta samt ge patienten ett värdigt slut i livet. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att sammanställa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter i palliativ vård. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ ansats genomfördes. Databaserna CINAHL och PubMed användes för datainsamling. De utvalda studierna har kvalitetsgranskats med hjälp av Willman m.fl. (2006) granskningsmall som modifierats till sjuksköterskeperspektivet. Innehållet analyserades med innehållsanalys. Resultatet baserades på tio vetenskapliga studier. Resultat: Resultatet utgjordes av fem teman; Kultur och andliga behov, personcentrerad vård, kommunikation, mötet med närstående samt sjuksköterskors upplevda brister. Konklusion: Sjuksköterskornas erfarenheter visar att det fanns flera utmaningar inom den palliativa vården, exempelvis kommunikation, teamarbete, samtal med närstående, emotionella situationer och verksamheternas resurser. Sjuksköterskornas erfarenheter visade dock även att samtal och stöd till både patienter och närstående hade en positiv inverkan i den palliativa vården

Många personer i livets slutskede kan, av olika anledningar, inte längre ta sina symtomlindrande läkemedel peroralt varför annan administrationsväg måste väljas. Studier visar att subkutan administrering många gånger är att föredra vilket kan medföra att det blir många ”stick” per dag vilka kan upplevas plågsamma för patienten. En kvarliggande subkutan kateter i vilken läkemedel kan administreras flera gånger skulle kunna minska antalet ”stick” markant. Vid ett implementeringsförsök av subkutana kvarliggande katetrar till personer i livets slutskede på en internmedicinsk avdelning uppmärksammades att inga nationella riktlinjer fanns att tillgå. Efter kontakt med ett flertal enheter och sökning efter lokala riktlinjer framkom att rutinerna kring hantering av subkutana kvarliggande katetrar skiljer sig markant.   Syftet med studien var att beskriva hur sjuksköterskor hanterar perifera subkutana kvarliggande katetrar med fokus på personer i livets slutskede.   Studien var deskriptiv med till största delen kvantitativ ansats med en kvalitativ del som redovisas kvantitativt i tabeller och text. Enkäter skickades ut via Svenskt Palliativt Nätverks nyhetsbrev. 119 sjuksköterskor som motsvarade inklusionskriteriet besvarade enkäten.   Resultatet visar att subkutana kvarliggande katetrar appliceras för att minska antalet smärtsamma ”stick” och används både till intermittenta injektioner och kontinuerliga infusioner. Sjuksköterskor beskriver i studien att de är ett bra hjälpmedel i vården av personer i livets slutskede.  De nackdelar som uppmärksammats är komplikationer som hudirritation, svullnad, smärta och att patienten inte erhåller ordinerad dos på grund av läckage. En jämförelse gjordes avseende hur länge subkutana kvarliggande katetrar får sitta och knappt 50 procent uppgav 6-7 dagar och resterande allt från 2-3 dagar till ”så länge det ser fint ut kring nålen”. Det är således stora skillnader avseende hur subkutana kvarliggande katetrar hanteras. Av sjuksköterskorna uppgav 23 procent att de saknade kunskap om hantering av subkutana kvarliggande katetrar vilket tyder på att det finns behov av riktlinjer baserade på vetenskap. Personer i livets slutskede och deras närstående kan lära sig att själva administrera symtomlindrande läkemedel vilket kan hjälpa till att bevara autonomi och minska oro för genombrott av svåra symtom och därmed ge ökad livskvalitet. Subkutana kvarliggande katetrar borde, enligt denna studie, användas mer frekvent och spridas fler vårdenheter.   Slutsatsen är att det finns behov av, en nationell riktlinje baserad på vetenskap avseende hantering av subkutana kvarliggande katetrar. I riktlinjen bör avsnitt om applicering, omläggning, injektionsteknik, inspektion, dokumentation och hur länge katetrarna får sitta ingå.  Many patients in the end of life can no longer take their symptomatic drugs, for which reason other routes must be chosen. Studies show that subcutaneous administration is often preferred, which may cause many "stings” per day which may be painful to the patient. A subcutaneous indwelling catheter in which drugs can be administered multiple times could significantly reduce the number of "stings". In an implementation trial at an internal medical department, attention was drawn to the absence of national guidelines. After contacting several units and searching for local guidelines, it was found that the routines of handling subcutaneous indwelling catheters differed markedly.  The aim of the study was to describe how nurses deal with peripheral subcutaneous catheters with focus on people in the final stages of life.  The study was descriptive with a quantitative focus, with a qualitative part that were quantitatively reported. Surveys were sent via the Swedish Palliative Network newsletter. 119 registered nurses who corresponded to the inclusion criteria answered the questionnaire.  The result shows that subcutaneous indwelling catheters are applied to reduce the number of painful "stings" and are used both for intermittent injections and continuous infusions. Registered nurses describe in the study that they are a good aid in the care of patients in the final stages of life. The disadvantages that have been noted are complications such as skin irritation, swelling, pain and that the patient does not receive prescribed dose due to leakage. A comparison was made as to how long subcutaneous catheters may stay in situ and almost 50 percent reported 6-7 days and the remaining anything from 2-3 days to "as long as it looks fine around the needle". There are thus major differences regarding the way in which subcutaneous indwelling catheters are handled. 23 percent of the registered nurses reported that they lacked knowledge about handling the subcutaneous indwelling catheters which indicates that there is a need for science-based guidelines. Patients and relatives can learn to administer symptomatic drugs themselves, which can help maintain autonomy and reduce concern for breakthroughs of severe symptoms and thus give increased quality of life. Subcutaneous indwelling catheters should, according to this study, be used more frequently and spread at more units.  The conclusion is that there is a need for a national guideline based on science regarding subcutaneous indwelling catheters. In the guideline, sections about application, dressing, injection technique, inspection, documentation and how long the catheters may stay in situ should be included.

Studiens syfte var att undersöka sjuksköterskors perspektiv på en god död hos patienter i palliativt skede utanför den specialiserade palliativa vården. För att svara på studiens syfte valdes en litteraturöversikt med strävan efter systematik som metod. Litteraturöversikten grundar sig på 14 kvalitativa artiklar och två kvantitativa artiklar som har tagits fram genom sökningar i databaserna PubMed och CINAHL.    Resultatet visade att det som sjuksköterskor uppfattade som en god död bestod av flera olika faktorer. Teman som växte fram var; respekt för patientens autonomi och värdighet, symtomkontroll och lindra lidande, förberedelser inför döden, vårdmiljöns betydelse, kommunikation och stöd till närstående. Sjuksköterskor utanför den specialiserade palliativa vården uttryckte ett behov av att få ökade kunskaper och stöd för att ge vård som möjliggör en god död. Även behovet av organisatoriska förutsättningar för att sjuksköterskor ska kunna ge patienten en god död belyses.    Litteraturöversiktens resultat gav författarna vägledning för vad sjuksköterskorna utanför den specialiserade palliativa vården upplever som betydelsefullt för en god död. Genom diskussion kring dessa teman kan kunskaperna kring god palliativ vård öka. Vad en god död är beror på individen och därför ska vården sträva efter att vara personcentrerad oavsett vårdkontext.

Bakgrund: Att arbeta som hemtjänstpersonal innebär ett självständigt och ansvarsfullt arbete. Hemtjänsten arbetar i personens hem och vårdar svårt sjuka personer. Hemtjänstpersonal är den yrkesgrupp med kortast utbildning och som förväntas ha kunskaper och kompetens att vårda personer i livets slutskede. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva hemtjänstpersonals erfarenheter av att vårda en person i livets slutskede i ordinärt boende. Metod: Studien genomfördes empiriskt som en kvalitativ studie där tre fokusgrupps intervjuer genomfördes. Tolv deltagare deltog i intervjuerna. Materialet analyserades enligt Graneheim och Lundmans kvalitativa innehållsanalys. Resultat: Beskriver åtta subkategorier av hemtjänstpersonalens erfarenheter av att vårda en person i livets slutskede. Subkategorier som: Personen måste få bestämma, Uppfylla sista önskan, Vara gäst i personens hem, Stöd från chef, Stöd från sjuksköterska, Stöd från samordnare, Lära av och med varandra och Ha kunskap om det man ska utföra. Slutsats: Studien kom fram till att hemtjänstpersonalen var beroende av stöd från kollegor, de har nära arbete tillsammans och lär av varandra, erfarna kollegor tar ansvar att lära ut oerfarna kollegor. Studien visade även att hemtjänstpersonalen behöver utbildning och reflektionstid inom området vård i livets slutskede, där har specialistsjuksköterskan inom vård av äldre en viktig roll med sina kunskaper inom avancerad omvårdnad, ledarskap, pedagogik och förbättringsarbete.

Bakgrund: Palliativ vård grundas i teamarbete, där målet är att lindra patientens symtom, skapa goda relationer samt stötta och göra familjen delaktig. En utmaning för sjuksköterskan som vårdar barn palliativt i hemmet är att barnets villkor ska uppmärksammas enligt FN:s barnkonvention samt att det “vanliga” livet med skola och vänner ska bibehållas. Syfte: Sammanställa befintlig kunskap och beskriva sjuksköterskans upplevelser av att vårda barn palliativt i hemmet. Metod: Kvalitativ litteraturstudie med induktiv ansats baserad på tio vetenskapliga artiklar. Datainsamlingen gjordes i CINAHL och PubMed. Analysen av data utfördes i fem steg enligt Fribergs metod.  Resultatet: Att utföra palliativ vård av barn i hemmet är svårt när sjuksköterskan har bristande kunskap och utbildning inom området. Att upprätthålla den professionella yrkesrollen är en utmaning för sjuksköterskan som vill skapa trygghet och förtroende för familjen. För att kunna skapa en kontinuitet i vården bör sjuksköterskan förhålla sig till familjens livsvärld.  Slutsats: Sjuksköterskor upplever en brist på kunskap och utbildning samt är i behov av stöd från andra professioner. När barnet och familjen involveras med öppenhet och följsamhet genom att sjuksköterskan tar del av deras livsvärld skapas förutsättningar för ett vårdande möte som ger trygghet, skapar förtroende och lindrar lidandet. Uppsatsen belyser vikten av att utveckla kunskapen inom området för att styrka sjuksköterskan i hennes professionella yrkesroll i att vårda barn palliativt i hemmet och för att barnen ska kunna ha rätt till samma vård i hemmet som vuxna.

Abstrakt  Bakgrund: Cirka 56,8 miljoner människor i världen beskrivs behöva palliativ vård varje år. I Sverige avlider cirka 90 000 människor per år och cirka 80% av dem kan ha behövt palliativ omvårdnad. Syfte: Syftet med litteraturöversikten är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter i livets slutskede på sjukhus. Metod: En litteraturstudie genomfördes på nio kvalitativa artiklar. Databassökning genomfördes i Cinahl, Pubmed och PsycInfo. För att analysera studierna har Fribergs femstegsmodell använts. Resultat: Analysen resulterade i fyra huvudkategorier och tio underkategorier. De fyra huvudkategorierna var känslomässiga reaktioner, stöd och bristande stöd, copingstrategier och strävan efter att vara professionell. Konklusion: Sjuksköterskor upplever vård i livets slutskede som meningsfullt och känslomässigt utmanande. Kunskapsbrist hos sjuksköterskor kan påverka patienters vårdkvalitet och bristande stöd från arbetsplatsen kan påverka sjuksköterskors hälsa. Ytterligare forskning kan behövas angående sjuksköterskors utbildning och erfarenheter av palliativ vård. / Abstract  Background: Around 56.8 million people in the world are described as needing palliative care each year. In Sweden, around 90,000 people die each year and around 80% of them have needed palliative care. Aim: The aim of the literature study is to describe nurses' experiences of caring for patients at the end of life in hospitals. Methods: A literature study was carried out on nine qualitative articles. Database search was performed in Cinahl, Pubmed and PsycInfo. To analyze the studies, Friberg's five-step model has been used. Results: The analysis resulted in four main categories and ten subcategories. The four main categories were emotional reactions, support and lack of support, coping strategies and ambition to be professional. Conclusion: Nurses experience end-of-life care as meaningful and emotionally challenging. Lack of knowledge among nurses can affect patients' quality of care and lack of support from the workplace can affect nurses' health. Further research may be needed regarding nurses' education and experiences in palliative care.

Bakgrund: De senaste decennierna har antalet personer som drabbas av pankreascancer ökat. Pankreascancer upptäcks ofta sent under sjukdomsförloppet och botande behandling är sällan möjlig. Sjukdomen innebär för patienten olika komplexa symtom, där studier visat att patienterna har mer smärta och ångest än andra cancerpatienter. Medianöverlevnad efter diagnos är 4–6 månader. Detta innebär att de flesta patienter som diagnostiseras med pankreascancer förr eller senare kommer behöva palliativ vård.  Motiv: På mindre orter finns inte samma förutsättningar för att bedriva specialiserad vård vilket innebär att patienter med specifika sjukdomstillstånd såsom pankreascancer vårdas på akutvårdsavdelningar där personalen saknar specialistkunskaper inom onkologi/palliativ vård. Den föreliggande studien är därför viktig för att belysa vilka svårigheter sjuksköterskor möter samt vilka resurser de behöver för att bedriva god och patientsäker vård.  Syfte: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med pankreascancer i livets slutskede på akutvårdsavdelning.  Metod: Individuella semistrukturerade intervjuer genomfördes med åtta sjuksköterskor. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys.   Resultat: I resultatet framkom fyra kategorier: ”Sjuksköterskors kompetens inom palliativ vård påverkar patientens sista tid”, ”Sjuksköterskor känner sig otillräckliga”, ”Externa resurser är ett värdefullt stöd” samt ”Viktigt att avdelningsläkarna har rätt kompetens och är engagerade”.    Konklusion: Studien ger ökad kunskap om möjligheter och svårigheter vid vård i livets slutskede på akutvårdsavdelning. Resultatet visar att vårda patienter i livets slutskede på akutvårdsavdelning innebar en etisk stress för sjuksköterskan då prioriteringar mellan vård i livets slutskede och patienter med akuta medicinska behov ofta gjordes. Bristande kompetens inom palliativ vård försvårade vårdsituationen. Fler specialistsjuksköterskor och kontinuerliga vidareutbildningar för vårdpersonalen skulle kunna förbättra vården för patienterna och därmed öka möjligheterna till jämlik vård.

Bakgrund: Palliativ vård i livets slutskede syftar till att främja livskvalitet och lindra lidande. När döden är nära önskar de flesta att få slippa lidande samt få en död som är förenlig med sina egna värderingar. Värdighet som identitet är en av de viktigaste aspekterna i samband med vårdande och har stor påverkan på hur vårdandet av individen ska ske. Patientens värdighet kan i vårdsituationer gå förlorad på grund av bristande kunskaper och bemötande från hälso- och sjukvårdspersonal. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av att bevara värdigheten hos vuxna patienter vid vård i livets slutskede. Metod: Studien har genomförts som en strukturerad litteraturöversikt med inslag av den metodologi som används vid systematisk litteraturöversikt. Genom systematisk databassökning har 13 artiklar identifierats. Artiklarna har kvalitetsgranskats och sedan analyserats enligt Fribergs analyssteg. Resultat: I resultatet framkom tre kategorier: Respekt för patienten, Kommunikation och Lindra lidande. Dessa komponenter ansågs vara viktiga i bevarandet av patientens värdighet vid vård i livets slutskede. Slutsats: Att bevara värdighet hos patienter vid vård i livets slutskede inbegriper respekt för patientens värdighet, god kommunikation mellan patient, närstående och vårdteam samt lindrat lidande. Detta kan uppnås genom att respektera och stödja patientens rätt till delaktighet i vård och behandling samt att vara lyhörd inför de preferenser och önskemå lpatienten har inför livets slutskede. Sjuksköterskans nyckeluppgift för att bevara patientens värdighet är att försöka förstå och respektera patientens bakgrund, tro och religion. Frånvaro av fysiskt och psykiskt lidande anses vara av vikt i bevarandet av patientens värdighet. / Background: Palliative care at the end of life aims to promote quality of life and alleviate suffering. When death is near, most people wish to avoid suffering and to have a death that is compatible with their own values. Dignity as an identity is one of the most important aspects in connection to caring and has a great influence on how the care of the individual should be done. The patient's dignity can be lost in care situations due to lack of knowledge and treatment from healthcare professionals. Aim: The aim of this study was to explore nurses’ experiences of preserving dignity in adult patients in end of life care. Method: The study has been conducted as a structured literature review with the elements of methodology used in systematic literature review. Through systematic database search, 13 articles have been identified. The articles have been quality checked and analyzed according to Friberg’s steps of analysis. Results: In the result three categories emerged: Respect for the patient, Communication and Reducing suffering. These components were considered important in the preservation of the patient’s dignity in end of life care. Conclusions: Preserving dignity of patients in end-of-life care includes respect for the patient's dignity, effective communication between the patient, relatives and care team, and alleviated suffering. This can be achieved by respecting and supporting the patient's right to participate in care and treatment, as well as being sensitive to the preferences and wishes the patient has before the end of life. Nurses’ key task in preserving the patient's dignity is to try to understand and respect the patient's background, faith and religion. Absence of physical and psychological suffering is considered important in preserving the patient's dignity.

Bakgrund: Barn förväntas växa upp och överleva sina föräldrar, att leva ett långt liv. Det blir inte så för alla barn, detta kan bero på att barnet drabbas av en obotlig sjukdom som slutligen leder till lindrande behandling i livets slutskede för barnet. Sjuksköterskors uppgifter i palliativ vård är att lindra lidande och främja patienters livskvalité. Familjecentrerad omvårdnad och kommunikation är en viktig del i vårdandet av barn i livets slutskede. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att vårda barn i livets slutskede. Metod: En litteraturstudie med 12 inkluderande artiklar genomfördes. Artiklarna analyserades med en kvalitativ manifest innehållsanalys, med en induktiv ansats. Litteratursökningen genomfördes i databaserna PubMed och Cinahl. Resultat: Resultatet presenterades i sex slutkategorier; att möta utmaningar i relation med barnet och familjen, att vara känslomässigt och professionellt involverad var en svår balans, att växa i sin profession och ifrågasätta sitt arbete, att arbeta i en känslomässig bergodalbana, att ha behov av stöd i och utanför arbetet och att kommunicera på patientens villkor. Slutsats: Etiska och moraliska situationer satte press på sjuksköterskor vid vårdandet av barn i livets slutskede. Litteraturstudien kan tillföra en förståelse för sjuksköterskans arbete i vårdandet av barn i livets slutskede. Förståelsen kan bidra till förbättringsmöjligheter i professionsutövandet och i arbetsmiljön.