Politik har under hela 1900-talet varit ett manligt bevakningsområde. Men kvinnliga journalister har, framför allt under de senaste tjugo åren, tagit sig an ämnet i lika hög grad. Men finns det inom den politiska journalistiken ändå skillnader i vad män respektive kvinnor bevakar och hur yttrar sig i så fall dessa skillnader? Det har undersökts i den här studien. Monica Löfgren Nilssons och Monika Djerf-Pierres teorier om journalistikens kön, könsmärkningen av bevakningsområden och deras definitioner av ”hårda” och ”mjuka” bevakningsområden, där de mjuka är typiskt kvinnliga och de hårda typiskt manliga, har legat till grund för den här undersökningen. Studien utfördes kvantitativt, där 579 politiska artiklar från tidningarna Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Kristianstadsbladet och Dala-Demokraten har ingått. Undersökningen utfördes inför riksdags- och EU-valet 2014 och artiklarna är hämtade under perioden oktober 2013 till mars 2014. Studiens resultat visade att politik i sig fortfarande är ett manligt bevakningsområde i landsortspressen, men inte i storstadspressen. I resultatet för varje enskild tidning visade det sig att i Dala-Demokraten och Kristianstadsbladet skrev männen mer i både hårda och mjuka ämnen inom den politiska bevakningen. Skillnaden var dock mindre i mjuka ämnen, där kvinnorna skrev något mer än de gjorde i de hårda. I Aftonbladet skrev män och kvinnor nästan lika mycket i både hårda och mjuka ämnen, medan det i Svenska Dagbladet fanns en tydligare könsmärkning, där kvinnor skrev mjuka nyheter och män hårda. Den politiska sakfråga som manliga journalister totalt rapporterade mest om var ekonomi, medan kvinnliga journalister totalt rapporterade mest om mänskliga rättigheter och jämställdhet. En slutsats av detta arbete är att det fortfarande råder en könsuppdelning av bevakningsområdena inom den politiska journalistiken, trots en relativt jämn fördelning mellan manliga och kvinnliga journalister både på redaktionerna och i Svenska Journalistförbundet.

Syftet med den här uppsatsen var att undersöka huruvida det finns skillnader i framställningen av partiledarna i TV4 Nyheterna och Svt:s Aktuellt under sista veckan före de två senaste riksdagsvalen. Vi har valt att utgår ifrån om de eventuella skillnaderna grundar sig i partiledarnas könstillhörighet – om partiledarna får olika frågor eller framställs olika beroende på om de är män eller kvinnor. Undersökningen utgörs av en kvantitativ innehållsanalys. Materialet består av 28 nyhetssändningar som sänts 2010-09-12 till 2010-09-19 samt 2014-09-07 till 2014-09-14. Nyhetssändningarna är transkriberade från Kungliga bibliotekets digitala arkiv för audiovisuella medier i Stockholm. Resultaten visar att det finns skillnader i hur stort utrymme manliga respektive kvinnliga partiledare får. Statsministerkandidaterna får mest medieutrymme, oavsett kön, men överlag är det de manliga partiledarna som får mest uppmärksamhet. I Aktuellts valbevakning får både manliga och kvinnliga partiledare komma till tals inom fler ämnen än i valbevakning av TV4-Nyheterna. Resultaten tyder också på en viss rörelse mot en ökad jämställdhet i rapporteringen.

<p>Denna studie syftar till att se hur gestaltningen av det amerikanska presidentvalet 2008 såg ut i Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressen. Studien bygger på en kvantitativ innehållsanalys av ett avgränsat insamlat material. Valdagen inföll den 4 november 2008. Den tidsperiod som studeras är nio nyhetsdygn med tidningsutgivning från och med 2008-10-28 till och med 2008-11-06 för DN och SvD samt från och med 2008-10-29 till och med 2008-11-06 för Aftonbladet och Expressen. Studien utgår från gestaltningsteorin som den definierats av Kathleen H. Jamieson och Joseph N. Cappellas i kombination med Jesper Strömbäcks förklaring av den samma. Uppsatsen tittar på fördelning av gestaltningstyperna <em>sak</em>, <em>spel</em>, <em>skandal/trivia </em>samt <em>oklar</em>. Vidare syftar denna studie till att ta reda på fokus sakvinkel, fokus spelvinkel, aktörers förekomst – huvud- och medaktör – partiers förekomst samt analysenheters ursprung.</p><p>Studien visar att <em>spel </em>var vanligast som gestaltningstyp. Barack Obama var den dominerande aktören i samtliga tidningar och demokraterna var det dominerande partiet i alla tidningar utom Expressen. <em>Egen korrespondent </em>var vanligast som artikelursprung för tre av tidningarna, undantaget var Svenska Dagbladet som hade flest träffar för <em>reporter hemma</em>. För SvD och DN gäller att <em>spel </em>och <em>skandal/trivia </em>blivit vanligare till förmån för <em>sak </em>jämfört med resultat för fördelningen av gestaltningstyper vid 2004 års amerikanska presidentval.</p><p> </p><p> </p>

Denna studie syftar till att se hur gestaltningen av det amerikanska presidentvalet 2008 såg ut i Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressen. Studien bygger på en kvantitativ innehållsanalys av ett avgränsat insamlat material. Valdagen inföll den 4 november 2008. Den tidsperiod som studeras är nio nyhetsdygn med tidningsutgivning från och med 2008-10-28 till och med 2008-11-06 för DN och SvD samt från och med 2008-10-29 till och med 2008-11-06 för Aftonbladet och Expressen. Studien utgår från gestaltningsteorin som den definierats av Kathleen H. Jamieson och Joseph N. Cappellas i kombination med Jesper Strömbäcks förklaring av den samma. Uppsatsen tittar på fördelning av gestaltningstyperna sak, spel, skandal/trivia samt oklar. Vidare syftar denna studie till att ta reda på fokus sakvinkel, fokus spelvinkel, aktörers förekomst – huvud- och medaktör – partiers förekomst samt analysenheters ursprung. Studien visar att spel var vanligast som gestaltningstyp. Barack Obama var den dominerande aktören i samtliga tidningar och demokraterna var det dominerande partiet i alla tidningar utom Expressen. Egen korrespondent var vanligast som artikelursprung för tre av tidningarna, undantaget var Svenska Dagbladet som hade flest träffar för reporter hemma. För SvD och DN gäller att spel och skandal/trivia blivit vanligare till förmån för sak jämfört med resultat för fördelningen av gestaltningstyper vid 2004 års amerikanska presidentval.

Syftet med denna kandidatuppsats var att belysa eventuell partiskhet i svenska mediers valbevakning inför riksdagsvalet 2010. Då det är fullt legitimt för tidningarna att vara partiska i sitt eget opinionsmaterial valde vi att lägga fokus på dess nyhetssidor. Vi ville undersöka om misstanken om en påstådd "Mosa-Mona-kampanjen" stämde; om partiska nyheter, med tillhörande bilder, seglade under falsk flagg. De teorier vi jobbat utifrån har varit Maxwell McCombs dagordningsteori, medielogiken, samt Jesper Strömbäcks tolkning av gestaltningsteorin. För att göra undersökningen genomförbar begränsades undersökningsperioden till den 10-19 september 2010, och materialet till tre tidningar: Aftonbladet, Expressen och Svenska Dagbladet. För att skapa en empiriskt förankrad bild av hur statsministerkandidater porträtteras i media, gjorde vi även en mindre jämförande studie med fokus på moderatledaren Bo Lundgren från riksdagsvalet 2002. Metoden var genomgående kvantitativ innehållsanalys. Den totala mängden analyserade texter uppgick till 429 (378 för 2010 och 51 för 2002). Vår slutsats är att partisk bevakning på nyhetsplats förekommer, både i bild och i text, i samtliga undersöka medier. Utöver det är den partiska bevakningen ofta, men inte alltid, i linje med tidningens egna politiska färg. Vi har även varit medvetna om att partisk bevakning inte nödvändigtvis reflekterar skribentens egna åsikter, utan att man också måste ta hänsyn till hur verkligheten ser ut. Detta inkluderas dock ej i vår undersökning.

<p>Sedan Sverige blev medlem i EU har det anordnats val till Europaparlamentet vid tre tillfällen. Valdeltagandet som redan 1995 var lågt har sedan minskat ännu mera. Ett lågt valdeltagande riskerar att undergräva Europaparlamentets legitimitet men också att underminera den representativa demokratin. Fyra orsaker till det låga valdeltagandet har lyfts fram som förklaringsvariabler i svensk forskning. Denna uppsats fokuserar på den fjärde, massmedias roll. </p><p>Syftet med studien är att undersöka i vilken mån dagspressen tar sitt demokratiska ansvar och studien försöker besvara två frågeställningar: I vilken utsträckning uppfyller dagspressen de krav som demokratiteorin ställer med avseende på dagspressens roll som informationsförmedlare, arena för politisk debatt och som självständig opinionsbildare vid valen till Europaparlamentet? Samt i vilken utsträckning har detta förändrats mellan de tre olika valperioderna och vad kan dessa förändringar bero på? Studien analyserar artiklar som nämner Europaparlamentet i text från Aftonbladet, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Norrländska socialdemokraten under 22 dagar innan valdagen samt valdagen vid samtliga tre valtillfällen. </p><p>Resultaten från studien visar att dagspressen tar sitt demokratiska ansvar. Mångfald i bevakningens karaktär och ämnen samt ett stort antal aktörer och en självständig dagspress uppfyller demokratiteorins krav. Det finns dock brister, framför allt på granskande och pedagogiska artiklar. Dagspressen uppvisar en oavbruten minskande trend i bevakningen från 1995 och framåt. Främst är det mindre artiklar som är skrivna av journalister och nyhetsbyråer som minskar. De är även informativa och refererande. Slutsatsen blir därmed att bevakning procentuellt har blivit mindre menmer kvalitativ, men om denna minskning beror på en mindre intensiv valrörelse eller minskat intresse från dagspressen kan tyvärr ej härledas från resultaten. </p><p>Ledarartiklar och debattartiklar uppvisar även de en minskande trend vilket torde betyda att dagspressen har blivit mindre intresserade av att väcka opinion i frågor gällande Europaparlamentsvalen, det finns dock undantag. </p><p>I övrigt har jag funnit trender som till exempel minskat användande av opinionsundersökningar, en alltmer positiv bild av Europaparlamentet och personvalets genomslag i dagspressen. Studien visar även hur komplex bilden av påverkan mellan dagspressens, politikernas och medborgarnas agenda egentligen är. Till sist visar studien att dagspressen systematiskt fokuserar på politiska partier och aktörer vars ideologiska inriktning är den samma som mediet ifråga, gällande både publicerandet av debattartiklar och i den vanliga rapporteringen. Trenden kvarstår om endast den objektiva delen av tidningen analyseras, vilket visar vikten av ett massmedialt landskap där olika ideologiska inriktningar existerar.</p>

Sedan Sverige blev medlem i EU har det anordnats val till Europaparlamentet vid tre tillfällen. Valdeltagandet som redan 1995 var lågt har sedan minskat ännu mera. Ett lågt valdeltagande riskerar att undergräva Europaparlamentets legitimitet men också att underminera den representativa demokratin. Fyra orsaker till det låga valdeltagandet har lyfts fram som förklaringsvariabler i svensk forskning. Denna uppsats fokuserar på den fjärde, massmedias roll. Syftet med studien är att undersöka i vilken mån dagspressen tar sitt demokratiska ansvar och studien försöker besvara två frågeställningar: I vilken utsträckning uppfyller dagspressen de krav som demokratiteorin ställer med avseende på dagspressens roll som informationsförmedlare, arena för politisk debatt och som självständig opinionsbildare vid valen till Europaparlamentet? Samt i vilken utsträckning har detta förändrats mellan de tre olika valperioderna och vad kan dessa förändringar bero på? Studien analyserar artiklar som nämner Europaparlamentet i text från Aftonbladet, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Norrländska socialdemokraten under 22 dagar innan valdagen samt valdagen vid samtliga tre valtillfällen. Resultaten från studien visar att dagspressen tar sitt demokratiska ansvar. Mångfald i bevakningens karaktär och ämnen samt ett stort antal aktörer och en självständig dagspress uppfyller demokratiteorins krav. Det finns dock brister, framför allt på granskande och pedagogiska artiklar. Dagspressen uppvisar en oavbruten minskande trend i bevakningen från 1995 och framåt. Främst är det mindre artiklar som är skrivna av journalister och nyhetsbyråer som minskar. De är även informativa och refererande. Slutsatsen blir därmed att bevakning procentuellt har blivit mindre menmer kvalitativ, men om denna minskning beror på en mindre intensiv valrörelse eller minskat intresse från dagspressen kan tyvärr ej härledas från resultaten. Ledarartiklar och debattartiklar uppvisar även de en minskande trend vilket torde betyda att dagspressen har blivit mindre intresserade av att väcka opinion i frågor gällande Europaparlamentsvalen, det finns dock undantag. I övrigt har jag funnit trender som till exempel minskat användande av opinionsundersökningar, en alltmer positiv bild av Europaparlamentet och personvalets genomslag i dagspressen. Studien visar även hur komplex bilden av påverkan mellan dagspressens, politikernas och medborgarnas agenda egentligen är. Till sist visar studien att dagspressen systematiskt fokuserar på politiska partier och aktörer vars ideologiska inriktning är den samma som mediet ifråga, gällande både publicerandet av debattartiklar och i den vanliga rapporteringen. Trenden kvarstår om endast den objektiva delen av tidningen analyseras, vilket visar vikten av ett massmedialt landskap där olika ideologiska inriktningar existerar.