Safe whistleblowing within companies could give a more transparent and open society, and keeping the whistleblower safe is key, this has led to a new EU Whistleblowing Directive requiring each organization with more than 249 employees to provide an internal channel for whistleblowing before 17 July 2022. A whistleblowing service within an entity should provide secure communication for the organization and its employees. One way to make whistleblowing more accessible is by providing a service for verbal reporting, for example by recording and sending voice messages. However, ensuring that the speaker is secure and can feel anonymous can be difficult since speech varies between individuals - different accents, pitch, or the speed of the voice are examples of factors that a speaker can be identified by. Common ways of voice anonymization, that you hear on the news for example, can often be backtracked or in other ways be deanonymized such that the speaker’s identity is revealed, especially for people who know the speaker. Today we have many developing technologies, such as machine learning, which could be used to greatly improve anonymity or deanonymization. However, greater anonymity is often costly with regard to the intelligibility and sometimes the naturalness of the voice content. Therefore, we studied and evaluated a number of anonymization methods with respect to anonymity, intelligibility, and overall user-friendliness. The aim of this was to map what anonymization methods are suitable for whistleblowing and implement proof of concepts of such an anonymizer. The results show differences between anonymization methods and that some perform better than others, but in different ways. Different methods should be selected depending on the perceived threat. We designed working proof of concepts that can be used in a whistleblowing service and present when respective solutions could be used. Our work shows ways for securer whistleblowing and will be a basis for future work and implementation for the host company Nebulr. / Säker visselblåsning inom företag skulle kunna ge ett mer transparent och öppet samhälle, och att hålla visselblåsaren säker är fundamentalt viktigt, varpå ett nytt EU-direktiv för visselblåsning har formats. Detta direktiv kräver att varje verksamhet med fler än 249 anställda tillhandahåller en intern kanal för visselblåsning före den 17 juli 2022. En tjänst för visselblåsning inom en verksamhet bör tillhandahålla trygg kommunikation för organisationen och dess anställda. Ett sätt att göra visselblåsning mer tillgängligt är genom att tillhandahålla en tjänst för muntligt rapportering, till exempel genom att spela in och skicka röstmeddelanden. Att se till att talaren kan känna sig anonym och trygg kan dock vara svårt eftersom tal skiljer sig mellan individer – olika dialekter, tonhöjd eller tempo är exempel på faktorer som man kan identifieras genom. Vanliga sätt att anonymisera rösten, som man till exempel hör på nyheterna, kan ofta spåras tillbaka eller på andra sätt deanonymiseras så att identiteten avslöjas, särskilt för personer som känner talaren. Idag har vi många teknologier som fortfarande utvecklas och förbättras i det växande området information och kommunikationsteknik, exempelvis maskininlärning, som kan användas för att förbättra anonymiteten. Men mer anonymitet kommer ofta på bekostnad av förståeligheten och ibland röstens naturlighet. Därför studerade och utvärderade vi olika anonymiseringsmetoder utifrån anonymitet, förståelighet och användarvänlighet överlag. Syftet med detta var att kartlägga vilka anonymiseringsmetoder som är lämpliga för visselblåsning och implementera proof of concepts av anonymiserare. Vårt resultat visar på skillnader mellan olika anonymiseringsmetoder och att vissa metoder presterar bättre än andra, men på olika sätt. Olika metoder bör användas beroende på den upplevda hotbilden och vad man eftersträvar. Vi skapade proof-of-concepts för de metoder vi undersökt och beskriver när och för vilka situationer som respektive metod skulle kunna användas. Vårt arbete visar hur man kan uppnå säkrare visselblåsning och kommer att ligga till grund för framtida utveckling och implementering för företaget Nebulr.

The core value of any democracy is the right to freedom of expression and thought. In a system of representative democracy, the citizens vote in regular elections to choose a representative to best govern their interests. Of importance is a chance for citizens to have insight into how the public authorities exercise the power given to them. The principle of public access to information is a fundamental principle in Sweden’s form of government and is supposed to ensure transparency regarding public sector activities. One way to achieve transparency is with the possibility for officials to report alleged illegal, immoral, or illegitimate practices directly to the organization, an act known as whistleblowing. The question of possible corruption in Swedish municipalities has become a topic of discussion. A concern for an extensive silence within the public sector from numerous actors such as media and labor organizations has also arisen.  The contribution of this study is to analyze and evaluate the possibilities provided by Swedish municipalities to encourage internal whistleblowing, as previous research stresses its value for the organizational integrity and ethical climate. Applying a qualitative method, the aim of this thesis is to empirically study policies and documents for implemented whistleblowing systems in Swedish municipalities. The results show that the ways vary in which it is made possible for public employees to blow the whistle within their organization. Most of the reporting channels are managed within the municipality. Possibilities for external reporting, which could strengthen review of reported wrongdoings, are limited. The used definition in Swedish municipalities mainly refers to corruption as a behavior that violates the law. The definition is problematic as it might fail to detect other forms of corruption such as nepotism, cronyism, or discrimination. Implemented whistleblowing systems do not guarantee a high sense of protection for a reporting person. A fear of retaliation could therefore have the effect of employees not reporting. The results of this thesis are of great importance as it shows that Swedish municipalities might not gain information of potential wrongdoings and unethical practices.

Visselblåsarbegreppet har blivit ett allt mer frekvent förekommande inslag inom den unionsrättsliga lagstiftningen, och vikten av att beskydda arbetstagare som bistår myndigheter med information som kan stoppa överträdelser har på senare år uppmärksammats och betonats världen över. I samband med en modernisering och uppdatering av den finansmarknadsrättsliga lagstiftningen, inte minst till följd av den tekniska utvecklingen inom området, valde EU:s lagstiftande organ att göra en markering mot fysiska och juridiska personer som ägnar sig åt överträdelser som kan vilseleda aktörerna på de finansiella marknaderna. Bland annat infördes, genom ett antal nya rättsakter, enhetliga sanktioner samt minimibestämmelser för kriminalisering av vissa ageranden. Vid framtagandet av lagstiftningen diskuterades även på EU-nivå huruvida ett potentiellt införande av ekonomiska incitament för visselblåsare som bidrar med värdefull information i fråga om marknadsmissbruk borde utgöra en del av det sociala skyddet för nämnda individer. Medlemsstaterna hade redan i samband med tidigare unionsöverskridande lagstiftning ålagts att vidta särskilda åtgärder för att säkerställa att visselblåsare erhåller skydd gentemot arbetsgivare avseende hämndaktioner, men här, tydligt inspirerade av den amerikanska lagstiftningen i motsvarande område, öppnade EU för första gången för att låta unionsmedlemmarna erbjuda monetära utbetalningar till visselblåsare. I förevarande uppsats presenteras den aktuella EU-lagstiftningen samt den inhemska lagstiftning som bestämmelserna genererat i Sverige. Nämnda inslag sätts i relation till den amerikanska visselblåsarlagstiftningen. En redogörelse för lagstiftningens mottagande och effekt – kombinerat med teoretiska såväl som statistiska studier avseende ekonomiska incitament kopplat till visselblåsning – används för att besvara frågan huruvida ett införande av nämnda incitament skulle kunna utgöra ett ändamålsenligt inslag inom den svenska lagstiftningen. Min argumentation, vilken presenteras i analysdelen, utmynnar i ståndpunkten att ekonomiska incitament mycket väl skulle kunna utgöra en funktionell beståndsdel av visselblåsarskyddet, men att lagstiftningens utformning och det praktiska utförandet skulle kunna optimeras jämfört med dess amerikanska motsvarighet. Vidare vill jag i analysavsnittet betona vikten av ett skifte i inställning och attityd inom europeisk rättskultur gentemot visselblåsare.