Syftet med föreliggande studie är att med avstamp i tanken om det livslånga lärandet, via teorier om situerat lärande, vilka utvecklats av Jean Lave och Etienne Wenger och i kombination med teorier om informellt lärande och lärande gemenskaper, undersöka hur aktivt deltagande i en facebookgrupp för förskoleanställda kan förstås som bidragande till dessas kompetensutveckling. Mina två frågeställningar fokuserar på vilka kategorier av pedagogisk kompetens som väcker störst engagemang samt vilka språkhandlingar deltagarna nyttjar för att skapa förutsättningar för lärande i diskussionerna. Genom att besvara dessa frågor kan jag visa att en majoritet av diskussionerna går att placera i någon av Lee S. Shulmans kategorier för pedagogisk kompetens (PCK) och därmed kan beskrivas som praxisrelaterade. Jag kan också beskriva de språkhandlingar som tydligast skildrar en lärande ambition hos deltagarna som varande rådgivning respektive tips. Med hjälp av dessa språkhandlingar kan deltagarna tränga in i de pedagogiska frågeställningarna och skapa förutsättningar för ny eller utvidgad kunskap under diskussionens gång. Studiens resultat visar att facebookgruppen dessa diskussioner äger rum i kan beskrivas som en lärande gemenskap. Här ägnar sig deltagarna åt ett frivilligt, demokratiserat, informellt lärande i syfte att utveckla den egna pedagogiska kompetensen eller verksamheten. Av resultatet har jag kunnat göra ytterligare observationer: Med utgångspunkt i hur diskussionerna i den dominerande kategorin (KEC) präglades av att vara mer praktik- än praxisnära resonerar jag i diskussionsdelen angående hur detta kan vara ett tecken på att de anställdas förutsättningar att utöva sitt uppdrag även påverkar deras förutsättningar för fortsatt lärande och utveckling – så kallad ”beprövad erfarenhet” – kring detta uppdrag. Jag ser också hur informellt lärande har både styrkor och svagheter som tjänar på att utforskas ytterligare. Kanske, reflekterar jag, ligger det informella lärandets egentliga värde i dess förmåga att komplettera och – om det tillåts – transcendera det formella? Sammanfattningsvis kan studien på en övergripande nivå förstås som en slags hyllning till det informella lärandet. Frågan är inte hur, utan i hur hög grad och på vilket sätt deltagandet i dessa lärande gemenskaper utvecklar deltagarnas kompetens och i förlängningen även praxis.

No description available.

I denna uppsats undersöks vilka språkattityder som kan synliggöras i recensioner av de tre böckerna Till vår ära (2001), Ett öga rött (2003) och Yani (2022), som samtliga är skrivna helt eller delvis på multietniskt ungdomsspråk. Syftet är att analysera hur attityder till multietniskt ungdomsspråk har förändrats sedan början av 2000-talet fram till 2022. Arbetet vilar på centrala begrepp från sociolingvistiken och en kombination av verktyg för att analysera interpersonella drag i en text. Dessa analysverktyg är hämtade från den systemisk-funktionella grammatiken samt teori för metakommunikation och utgör tillsammans uppsatsens metod. De frågeställningar jag avser besvara är vilka attityder till multietniskt ungdomsspråk som kan blottläggas i bokrecensionerna, och hur dessa attityder har förändrats under tidsperioden 2001–2022. Resultaten visar att det har skett en förändring i attityder under den studerade tidsperioden. Det går från en uppfattning om att multietniskt ungdomsspråk visserligen är nyskapande och normbrytande men ändå inkorrekt, ofullständigt och svårläst, till övervägande positiva attityder där språket menas fylla en funktion i boken, och fokus förskjuts mer till läsaren än till språket i sig. Detta kan tänkas höra ihop med en större demografisk förändring i samhället där antalet utlandsfödda ökar, och det multietniska ungdomsspråket inte längre är lika ifrågasatt. Samtidigt framgår det att recensenterna sitter på en position där de kan förhandla om språkets plats i samhället utifrån sin roll som kulturella grindvaktare. Undersökningen visar även att en kombination av metoder från systemisk-funktionell grammatik och metakommunikation fungerar väl för att synliggöra attityder i ett material.

This thesis presents an ethnographic investigation of teachers’ peer-to-peer engagement in online social spaces, using the concept of teachers’ professional identity as a framework to shape and focus the study. Using Religious Education (RE) as a strong example of the wider phenomenon of teachers’ online engagement, three online social spaces (the Times Educational Supplement’s RE Forum, the National Association of Teachers of RE Facebook Page, and the Save RE Facebook Group) were investigated as case studies. A year was spent in these spaces with digital ethnographic research taking place simultaneously in each one. Data gathering primarily took the form of participant observations, in depth analysis of time-based sampled text (three 8-week samples from each space), online and offline narrative based interviews and, to a lesser extent, questionnaires, elite interviews and analysis of grey literature. The study finds that engagement in the online social spaces offered teachers opportunities to perform and construct their professional identities across a variety of topics ranging from local practical concerns to national political issues. In more practical topics the spaces could often be observed as acting as communities of practice in which professional learning took place and identities were constructed, with such online professional development influencing offline classroom practice. However, engaging across this spectrum of topics afforded users a broad conception of what it means to be a teacher, where professional identity was understood as going beyond classroom practice and integrating engagement with subject-wide, political and policy related issues at a national level. Such engagement provided many users with a feeling of belonging to a national community of peers, which, alongside political activism initiated in online interaction and meaning making debates concerning the future and identity of the subject, provided teachers with feelings of empowerment and a sense of ownership of their subject. However, the study found that teachers’ online engagement took place within structures embedded in the online social spaces that influenced and shaped engagement and the ways in which users’ professional identities were performed and constructed. These structures were linked with the design and technical affordances of the spaces, the agendas of the parent organisations that provided the spaces, and the discourses that dominated the spaces. These aspects of the spaces provided a structure that limited engagement, content and available online identity positions while additionally projecting ideal identity positions, distinctive in each space. These ideal identity positions had a constructive influence over many users who aspired to these ideals, often gaining confidence through expressing such socially validated ideals or feeling inadequate when failing to perform such ideal identity positions. Thus, this study finds a complex relationship between agency linked with active online identity performance and the constructive influence of embedded structures that contributed to the shaping of users’ engagement and their understandings of themselves as professionals and their subject.

In Norway research on immigrants and the labour market has to a large degree focused on immigrants’ shortcomings, be it their lacking knowledge, competence and skills (KCS) or their failures in being recruited to available jobs. This study seeks to refocus current academic interest and investigates the potential benefits of recruiting immigrant employees. It explores highly skilled immigrants and how their KCS is valued, shared and used in a Norwegian workplace. In this study seven immigrant employees in a State organisation (the Directorate) are interviewed about their experiences with having their KCS validated, shared and used. In addition they reflect on the Directorate’s framework conditions for sharing learning, and whether the organisation is able to expand the organisational culture to embrace immigrants’ values, opinions and practices. The study adopts a socio-cultural view on learning and operationalises this approach through the use of Lave and Wenger’s concept of communities of practice (CoPs). Employees in the Directorate are thus seen as members of CoPs and new immigrant employees as novices going through a participative process to gain access to the CoPs’ repertoire of accepted practices. Findings indicate that the negotiation of meaning taking place when new, immigrant KCS enters CoPs is a contested process in which both new employees and veteran members go through a process of identity formation. Findings also indicate that although an organisation may have an inclusive work environment regarding surface-level diversity, the inclusion of foreign values, opinions and practices and the development of a diverse learning environment is dependent on a conscious strategy on harvesting foreign KCS.

Numerous research on the development of knowledge and skills within health and social care has been undertaken; however, it can be argued that there is a need to understand the connection between inclusion and the development in knowledge and experience.  The purpose of this dissertation is to explore students’ experiences of the health and social care adult- education program, and participation and learning processes it represents.  The program is considered the formal route to acquire a position as a nursing assistant or health care assistant. Furthermore, the program can be seen as a combination of vocational training, and a measure to reduce unemployment. This empirical study is based on 15 in- depth interviews with students in the health and social care adult-education. These interviews are using a hermeneutic interpretation method, and draw on Lave and Wenger`s theory of learning. In addition to sociocultural theory according to Säljö. Findings indicate that the adult-education program in health and social care is not only a training process, but also a participation process. For the students, it is about gaining participation in the professional community, in Swedish society, and also about an existential safety in a social context. In order to gain participation, intellectual and physical artifacts, as well as personal qualities, are a prerequisite. Despite these requirements, and the challenges students face, the findings reveal that most students continue their studies. This finding leads to the idea that health and social care can be understood a discipline of inclusion. These findings assist the health and social care field in understanding the connection between said artifacts for inclusion in working life and society; in addition, that such programs should be understood from a wider perspective and viewed in relation to the tension between three educational projects: the students` individual project, the program organizer’s project and the national, societal education project.