Syftet med föreliggande uppsats är tredelat. Den första delen behandlar hur deltagarna, som alla är tjejer med förortsbakgrund, använder och uppfattar företeelserna förortsslang och förorts­svenska. Den andra delen syftar till att ge en bild av hur hemförorten uppfattas och vilka faktorer som kan påverka användningen av förortsslang. Den tredje delen belyser sambandet mellan språk och identitets­­­skapande. Materialet består av fyra fokusgruppsamtal med sammanlagt 15 deltagare från en gymnasieskola i en Stockholmsförort. Undersökningen visar att deltagarna upplever att förortsslangen bidrar till en gemenskap. Den framstår som en språklig kompetens och en språklig resurs inom förorten. Utanför förorten blir förortsslangen däremot stigmatiserande, vilket bidrar till språklig medvetenhet och anpassning. Deltagarna berättar om vilka olika förväntningar det finns inom den talgemenskap som finns i förorten avseende tjejers respektive killars användning av slang. De upplever att de exkluderas från majoritetssamhället på grund av skillnader i språk och bakgrund (etnisk/kulturell/religiös). Genom att utmana en rådande genusordning och majoritets­samhällets negativa förväntningar utövar deltagarna egenmakt.

No description available.

No description available.

Det multietniska ungdomsspråket är ett fenomen som växer och ständigt utvecklas i olikadelar (georafiska områden) av Sverige. Denna uppsats undersöker ämnesläraresförhållningssätt gentemot det multietniska ungdomsspråket. Vidare undersöks det omämneslärare väljer att inkludera eller exkludera det multietniska ungdomsspråket i sinundervisning. Även lärarnas förhållningssätt om positiva respektive negativa effekter på långoch kort sikt förekommer. Uppsatsens metoddel har fokus på en grupp av fem ämneslärare,det vill säga en fokusgruppsintervju.Resultatdelen är bearbetad utifrån det diskursteoretiska perspektivet. Metoderna som har valtsför att undersöka lärarnas förhållningssätt grundar sig i diskursanalytisk metod. Valet avdiskursanalys har valts för att framhäva lärarnas förhållningsätt inom det multietniskaungdomsspråket. I diskursanalysen kan läsaren erfara vilka subjektpositioner som framträderoch vad som utesluts i diskussionen samt vilka sanningsanspråk som förekommer iresultatsdelen.I resultatet redovisas lärarnas förhållningssätt gentemot det multietniska ungdomsspråket samthur språkvariationen lyfts fram i undervisningssammanhang. Lärarna anser att de arbetar medolika språkvariationer i klassrummet, dock försummar lärarna att behandla multietnisktungdomsspråk som en språkvariation. I resultatet framkommer även lärarnas uppfattning omfördelar och nackdelar med dess identitetskapande funktion och markering avgrupptillhörighet när elever använder sig av multietniskt ungdomsspråk. Utifrån dessa resultatoch med bakgrund i skolans styrdokument, tolkar vi det som att lärarna bör lyfta vikten av atteleverna ska kunna anpassa sitt språk efter syfte, mottagare och sammanhang.

<p>The present text examines the translation of multiethnic youth language in Jonas Hassen Khemiri’s novel Ett öga rött (One Eye Red). Khemiri’s language is analysed, its function described and compared with the German translation of the book using representative text excerpts. Khemiri’s language is shown to deviate considerably from standard language and should be understood functionally as protest language. Most conspicuous is the continuous even word order after adverbial in the prefield instead of an inversion. Also typical is the use of nouns without articles, wrong genders, or ethnolectal lexemes such as flos (money), keff (bad) etc. Idioms are often used in an incorrect form and word formation is idiosyncratic. Khemiri’s language is characterised as a highly stylised, aesthetic artificial language inspired by multiethnic youth language (Rinkeby Swedish). The translation is typified by grammatically ordinary standard language, whose lexis is striking only for its coarse and youth language lexemes. There are no indications to suggest a German ethnolect and/or an artificial language. The target text is more neutral and lacking in humour, resulting in an impoverishment of the original text. The contrast between multiethnic youth language and standard language is also lost. The translation strategy used can best be described as einbürgernd (domesticating), as the linguistic idiosyncrasies for the most part are translated with grammatically correct standard language. The presumed effect on the reader is classed as inappropriate. Parallels between the German and the Swedish language could have been exploited in the translation without running the risk of appearing odd.</p>

No description available.

The present text examines the translation of multiethnic youth language in Jonas Hassen Khemiri’s novel Ett öga rött (One Eye Red). Khemiri’s language is analysed, its function described and compared with the German translation of the book using representative text excerpts. Khemiri’s language is shown to deviate considerably from standard language and should be understood functionally as protest language. Most conspicuous is the continuous even word order after adverbial in the prefield instead of an inversion. Also typical is the use of nouns without articles, wrong genders, or ethnolectal lexemes such as flos (money), keff (bad) etc. Idioms are often used in an incorrect form and word formation is idiosyncratic. Khemiri’s language is characterised as a highly stylised, aesthetic artificial language inspired by multiethnic youth language (Rinkeby Swedish). The translation is typified by grammatically ordinary standard language, whose lexis is striking only for its coarse and youth language lexemes. There are no indications to suggest a German ethnolect and/or an artificial language. The target text is more neutral and lacking in humour, resulting in an impoverishment of the original text. The contrast between multiethnic youth language and standard language is also lost. The translation strategy used can best be described as einbürgernd (domesticating), as the linguistic idiosyncrasies for the most part are translated with grammatically correct standard language. The presumed effect on the reader is classed as inappropriate. Parallels between the German and the Swedish language could have been exploited in the translation without running the risk of appearing odd.

Syftet med denna studie är att belysa vad utvalda läromedel presenterar inom området språklig variation med fokus på sociolekter och multietniskt ungdomsspråk. Studien undersöker vilken syn tillfrågade lärarna har på undervisningen inom språklig variation, samt hur lärare hanterar attityder till språklig variation i sin undervisning. Examensarbetet ämnar belysa betydelsen av undervisningen om språklig variation. Undersökningen utgörs dels av en kvalitativ läromedelsanalys av fyra läromedel, dels av kvalitativa semistrukturerade intervjuer med fyra legitimerade gymnasielärare. Undersökningens material har bearbetats med hjälp av kvalitativa innehållsanalyser. Resultaten från läromedelsanalysen visar att läroböckerna presenterar språklig variation på ett representativt sätt i relation till det centrala innehållet för Svenska 1. Resultatet från intervjuerna visar att lärare undervisar om språklig variation, med fokus på attityder till olika varieteter. Dock vittnar lärarna om att en det fortfarande finns en statusskillnad mellan de olika varieteterna. Uppfattningen om att standardspråket ses vara den varietet som är eftersträvansvärd medans det multietniska ungdomsspråket ses som en varietet som helst ska försvinna. Dock visar denna undersökning att attityder till varieteter belyser det faktum att varieteterna har olika status. Resultatet i denna studie visar att såväl läromedel som lärare framhåller vikten av variation.

Studiens syfte är att undersöka SVA-lärares erfarenheter av och attityder till multietniskt ungdomsspråk (förortssvenska och förortsslang), i och utanför undervisningen. För att besvara studiens frågeställningar användes en kvalitativ metod och fyra lärare intervjuades. I intervjuerna fick lärarna besvara frågor om multietniskt ungdomsspråk och deras erfarenheter av språkbruket i SV A-undervisningen. Resultatet visar att SV A-lärarna beskriver förortssvenska och förortsslang som ett ”utländskt” ungdomsspråk. Vidare visar resultatet att lärarna delar uppfattningen om att varieteterna har växt fram i flerspråkiga förorter. Lärarna anser att betydelsen av benämningarna förortssvenska och förortsslang inte skiljer sig åt. Däremot uttrycker två av lärarna indirekt att det förekommer en skillnad mellan benämningarna när de refererar till förortssvenska som en dialekt och brytning, medan förortsslang associeras med negativa karaktärsdrag som självsäker och tuff. Lärarna har både positiva och negativa attityder gentemot användningen av förortssvenska och förortsslang. Positivt var att lärarna ansåg att individerna kunde använda varieteterna för att stärka sin identitet och uttrycka sina känslor. Negativt var att språket inte ansågs godtagbart i alla sammanhang. De didaktiska implikationer som omnämns är att de språkliga varieteterna är en form av identitetsmarkör, och lärarna vill helst inte begränsa elevernas uttrycksmöjligheter. Samtidigt menar lärarna att deras uppgift är att lära eleverna standardsvenska.

Denna studie behandlar attityder till språkstilarna multietniskt ungdomsspråk och standardsvenska i skönlitteratur utifrån ett andraspråksperspektiv och ett elevperspektiv. Skönlitteratur har en betydande roll för språkutvecklingen, men samtidigt minskar läslusten hos ungdomar allt mer. Urvalet av skönlitterära texter är därför av stor vikt för att både utmana och intressera eleverna, men även för identitetsskapandet. Samtidigt finns det risker för lärare att tillhandahålla material som bidrar till stigmatisering eller som grundas på fördomar. Studien genomförs med hjälp av en enkätundersökning där endast andraspråkselever som läser svenska som andraspråk i gymnasieskolan kan delta i. Resultatet visar att majoriteten av eleverna tillämpar multietniskt ungdomsspråk i sin vardag, men endast en tiondel föredrar att läsa multietniskt ungdomsspråk i skönlitteratur. Standardsvenskan anses som ett mer formellt, naturligt och moget språk, vilket respondenterna menar är mer lämpligt i skönlitteratur. Vidare diskuteras korrelationen mellan attityd och språkdomän.