No description available.

Det multietniska ungdomsspråket är ett fenomen som växer och ständigt utvecklas i olikadelar (georafiska områden) av Sverige. Denna uppsats undersöker ämnesläraresförhållningssätt gentemot det multietniska ungdomsspråket. Vidare undersöks det omämneslärare väljer att inkludera eller exkludera det multietniska ungdomsspråket i sinundervisning. Även lärarnas förhållningssätt om positiva respektive negativa effekter på långoch kort sikt förekommer. Uppsatsens metoddel har fokus på en grupp av fem ämneslärare,det vill säga en fokusgruppsintervju.Resultatdelen är bearbetad utifrån det diskursteoretiska perspektivet. Metoderna som har valtsför att undersöka lärarnas förhållningssätt grundar sig i diskursanalytisk metod. Valet avdiskursanalys har valts för att framhäva lärarnas förhållningsätt inom det multietniskaungdomsspråket. I diskursanalysen kan läsaren erfara vilka subjektpositioner som framträderoch vad som utesluts i diskussionen samt vilka sanningsanspråk som förekommer iresultatsdelen.I resultatet redovisas lärarnas förhållningssätt gentemot det multietniska ungdomsspråket samthur språkvariationen lyfts fram i undervisningssammanhang. Lärarna anser att de arbetar medolika språkvariationer i klassrummet, dock försummar lärarna att behandla multietnisktungdomsspråk som en språkvariation. I resultatet framkommer även lärarnas uppfattning omfördelar och nackdelar med dess identitetskapande funktion och markering avgrupptillhörighet när elever använder sig av multietniskt ungdomsspråk. Utifrån dessa resultatoch med bakgrund i skolans styrdokument, tolkar vi det som att lärarna bör lyfta vikten av atteleverna ska kunna anpassa sitt språk efter syfte, mottagare och sammanhang.

Hur gestaltas sanningsanspråket i mockumentärer i förhållande till dokumentärer? Denna uppsats tjänar till att undersöka hur/om ungdomar i 15 och 16 års ålder är kapabla att se skillnad på mockumentärfilm och dokumentärfilm.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur influencers på Youtube gör sanningsanspråk om den ideala kvinnokroppen. Jag undersöker hur deras uttalanden om kroppsideal och ingreppet Brazilian Butt Lift (BBL) kan tolkas. BBL är ett kosmetiskt ingrepp där fett transporteras till höft och rumpa från andra delar av kroppen, exempelvis rygg, armar och mage. Målet med operationen är att uppnå en timglas-figur. Analysen görs genom att tolka influencernas uttalanden med hjälp av Ernesto Laclau och Chantal Muffes diskursteori. Materialet är samlat från tre YouTube-kanaler av kvinnliga influencers. Sammanlagt analyseras det åtta videos om deras erfarenheter av det kosmetiska ingreppet. Teorier om disciplinering, kroppsideal, självövervakning, trovärdighet och sanningsanspråk används för att analysera materialet. Analysen behandlar tre teman, hur influencerna porträtterar BBL, hur influencerna framför det samtida kroppsidealet och hur influencerna kan uppfattas som trovärdiga källor. I analysen framkom det att de porträtterar ingreppet som riskfullt, men inte tillräckligt riskfullt för att inte genomgå en BBL. De framställer även känslor av ånger inför operationen som normala och normaliserar därmed att inte lita på sina känslor. Det framkom även att influencerna menar att det är värt att genomgå ingreppet, trots följder av ömhet, obehag och smärta. Det kroppsideal som de framför är timglas-figuren, det vill säga en stor rumpa, breda höfter och en smal midja. De accepterar och reproducerar idéen om hur den ideala kvinnokroppen bör se ut och hur den bör disciplineras. Det framkom även att influencerna kan både ses som offer och bidragare av diskursen om den ideala kvinnokroppen. Till sist framkom det att influencerna kan uppfattas som trovärdiga källor (Ohanian 1990; McCroskey och Teven 1999) och därmed kan deras sanningsanspråk sägas delta i en fixering av ett specifikt kroppsideal för kvinnor.

Den här uppsatsen granskar dokumentärfilmen Könskriget från 2005 i syfte att undersöka hur filmstilistiska val formar dess sanningsanspråk. Eftersom uppsatsens genomförande förutsätter att filmen faktiskt har lyckats med detta inkluderas en övergripande redogörelse för filmens politiska och samhällsmässiga konsekvenser vilket ska verka för att legitimera uppsatsens utgångspunkt. Analysen utgår från en närläsningsmetod utifrån vilken en teori om sanning och dokumentärfilm appliceras på filmen. Med utgångspunkt i Louise Spences och Vinicius Navarros teoretiska resonemang erbjuder uppsatsen en grundläggande förståelse för sanningsbegreppets förhållande till dokumentärfilm för att i analysen fokusera på klippning, kameraarbete och ljud i relation till konstruerandet av ett sanningsanspråk. Mer specifikt undersöks dessa faktorer utifrån hur de förhåller sig till hur filmen strukturerar sina argument, vilka som agerar vittnen, hur vittnesmålen behandlas samt hur ljud och bild samverkar. Slutsatsen sammanfattar vad analysen visar och återkopplar till den tidigare forskningen och till den del som behandlar filmens samhällskonsekvenser.

I denna uppsats används kriminologisk narrativ metod i syfte att undersöka hur gängkriminella kvinnor framställs i media utifrån ett genusvetenskapligt ramverk. Det empiriska materialet som vi använt för analysen är dokumentärserien Gängkrigen och kvinnorna vilken Karwan Faraj är redaktör samt producent av. Gängkrigen och kvinnorna är en svensk true crime-dokumentärserie i tre delar där vi som åskådare får följa Karwan Faraj som även agerar undersökande journalist i möten med sex kvinnor involverade i gängkriminalitet. Medias framställning av kriminella kvinnor bryter mot den normativa femininiteten vilket lockar till sig många fascinerade åskådare och producerar en säljande samt underhållande historia. Vår analys visar att kvinnornas framställning i dokumentärserien ges utifrån ett manligt perspektiv vilket i sin tur skapar ett ramverk för åskådarnas generella förståelse av gängkriminella kvinnor. De framställs av Karwan Faraj med aktiva roller inom de kriminella gängmiljöerna. För att kvinnorna inte ska bli ett alltför skrämmande samhällshot tonas deras roll som gängkriminell ned genom att dessutom försätta dem i brottsoffer- samt moderskapsrollen. Denna analys ger inte en helhetsbild för hur gängkriminella kvinnor framställs i svensk media utan det är vår tolkning av ett empiriskt material som redogörs för, vilken är en av många som kan göras. Vidare vill vi förtydliga att vi förhåller oss kritiska till den framställning av kvinnorna vi tolkat att Faraj förmedlar. Vi ämnar inte reproducera dessa normativa genusföreställningar trots att denna sort av analys medför just en sådan risk. Studiens bidrag syftar till att öka förståelsen samt medvetenheten kring dokumentärfilmers sanningsanspråk samt tolkningsföreträde. Det genusvetenskapliga ramverket möjliggjorde för oss att kritiskt granska hur kön och genus konstrueras i relation till kvinnors brottslighet utifrån den västerländska normativa föreställningen kring hur kvinnan bör vara. Denna studie utgår från en socialkonstruktivistisk utgångspunkt då vi studerar framställningar och därmed sociala konstruktioner av verkligheten och identiteter.

En självreflexiv humor, som den satiriska genren mockumentärfilm bygger på, skulle kunna erbjuda möjligheter för människor att “klä av sig sina pretentioner”. Som kejsaren utan kläder så kanske människan blir våldsamt påmind om sin egen världs- och självbild i jämförelse med andra människors föreställningar om världen. Denna studie syftar till att reflektera kring hur filmtittaren blir till genom tittandet på mockumentärfilmer, men även aktiviteten att titta på filmer och rörlig bild överlag. Uppsatsen faller inom en bild- och mediepedagogisk forskning där jag i min roll som bild-och medielärarstudent använder mig av analysmetoder för att teoretiskt utforska mockumentärfilmen och dess meningsfullhet för bildelever. Mina frågeställningar kring sanningsanspråk och mediepedagogik relateras till bildämnets centrala syften kring bildkommunikation, bildskapande och kunskaper om omvärlden. Denna uppsats kan ses som ett bidrag för framtida bild- och medielärare som finner spänning och lust i att utforska omvärldens politiska, existentiella och populärkulturella sammanhang med sina bildelever. Jag har själv implementerat detta i min bildundervisning med mina bildelever för att jag ser stora resurser i hur bild- och mediaämnet möjliggör att vi kan analysera våra kunskaper om vår samtid genom filmtittande, analytiska reflektioner och historiska nedslag i filmverk samt egna filmskapande moment. Frågeställningarna i min uppsats har gestaltats i ett grupprojekt med två andra medielärarstudenter från Konstfacks bildlärarutbildning. Grupprojektets gestaltning tog formen av en slags interaktiv installation på Konstfacks vårutställning. Gestaltningens parallella arbetsprocess i samband med mitt uppsatsskrivande blev ett sätt för mig att kollaborativt utveckla filmpedagogiska redskap. Sammanfattningsvis så vill min studie visa på de spännande och problematiska möten som kan uppstå mellan rörlig bild, människor och omvärlden där alla tre är i konstant tillblivelse, förändring, rörelse. Mitt arbete ser relationen mellan detta till min nyfikenhet att tillsammans med framtida bildelever utforska och reflektera kring deras egna maktpositioner som elever i en skolinstitution och medborgare i ett samhälle med demokratiska ideal.

I detta arbete studeras hur relationen mellan skolans undervisning kring källkritik och hur elevernas möten med verk med sanningsanspråk ser ut. Detta studerades genom en halvstrukturerad forskningsintervju med både lärare och elever. Lärarna är verksamma gymnasielärare i svenska och eleverna läser sitt tredje år vid gymnasiet. Eleverna intervjuades i fokusgrupper medan lärarna intervjuades en och en. Intervjuerna genomfördes via distans, och varje fokusgrupp och lärare intervjuades en gång. Denna studie är en kvalitativ studie med didaktisk teori som teoretiskt ramverk. Den slutsats som kan dras utifrån undersökningens resultat är att relationen mellan skolans undervisning kring källkritik och hur elevernas möten med verk med sanningsanspråk ser ut är relativt liten. Undervisningen innehåller verk med sanningsanspråk men det är inte en del av arbetet med källkritik. / This thesis examines the relation between the school’s work on source criticism and how students encounter with works with truth claims looks. This was studied through a semi-structured research interview with both teachers and students. The teachers are active high school teachers in Swedish and the students study their third year at the high school. The students were interviewed in focus groups while the teachers were interviewed one by one. The interviews were conducted remotely, and each focus group and teacher were interviewed once. This study is a qualitative study with didactic theory as a theoretical framework. The conclusion that can be drawn from the results of the survey is that the relationship between the school's teaching about source criticism and how students' encounters with works with truth claims looks is relatively small. The teaching contains works with truth claims but is not part of the work with source criticism.

Denna uppsats har som syfte att studera sanningsanspråk, alltså hur uttalanden presenteras somrepresentativa för sanning och verklighet, och hur dessa görs i de politiska debatterna mellanDonald Trump och Hillary Clinton i presidentvalet 2016. Analys kring hur debatternas utformningkan gynna och missgynna dess deltagares argumentation görs också. Detta görs igenom en kritiskdiskursanalys dels av själva debatterna och av ett urval av amerikanska medier, både positiva ochnegativa gentemot respektive kandidat, för att på så sätt analysera kommunikationen mellan detpolitiska skiktet och civilsamhället. Betoningen läggs på mediematerial som kan tjäna som förstaintryck och rapportering för människor som inte själva tittade på debatterna. Genom denna analysframträder dels grepp som insisterande, övertalande och utelämnande av information som viktigagrepp för presidentkandidaterna och medier för att lägga fram sina sanningsanspråk, och dels kan entydlig fara med att i för stor grad avfärda själva konceptet "sanning" demonstreras utifrån dessadebatter.