Stroke definieras som en akut neurologisk dysfunktion av vaskulärt ursprung, och är en av de vanligaste orsakerna till död och neurologiska handikapp i världen. Den drabbade lider ofta av kvarstående funktionshinder som kan påverka hälsostatus, och dessa bör behandlas med rehabilitering. Hälsa bör därför mätas post-stroke för att utvärdera rehabiliteringen. I denna fas spelar sjukvårdspersonalen en viktig roll.

Barn som diagnostiseras och medicineras för ADHD ökar kraftigt. Både diagnosen och medicinen påverkar barnen på flera olika sätt i livet. Syftet med studien var att undersöka livskvaliteten enligt The World Health Organisations (WHO) fyra domäner (WHOQOL) hos barn som är medicinskt behandlade för ADHD. Studien genomfördes som en litteraturöversikt där tio vetenskapliga artiklar utgjorde underlaget för resultatet. Granskning av artiklar gjordes enligt Friberg. Barn som har ADHD skattar livskvalitet lägre än barn utan ADHD. Medicin hjälpte barnen till bättre koncentration, fokus och minnet förbättrades, vilket påverkade barnens livskvalitet. Barnens humör blev stabilare med medicin och då underlättades sociala relationer. En kombination av medicinsk behandling och andra stödåtgärder minskade ADHD symtomen, vilket förbättrade livskvaliteten hos barnen. Fortsatt forskning behövs om hur sjuksköterskan och vårdverksamheten kan stötta och handleda barn med ADHD för att underlätta deras vardag. Utbildning bör ges till sjuksköterskan för att öka kunskapen om vilka behov ett barn med ADHD har.

Bakgrund: WHO:s checklista är ett hjälpmedel avsett för att reducera komplikationer i samband med kirurgiska ingrepp. Studier har visat att checklistan inte bara förbättrar patientsäkerheten utan också bidrar till bättre kommunikation och teamarbete. Syfte: Syftet denna studie var att undersöka vad operationssjuksköterskan anser om användningen av WHO:s checklista på operation och om de anser att den påverkar patientsäkerheten och teamarbetet. Metod: Deskriptiv enkätstudie med kvantitativ ansats. Genomförd vid ett sjukhus i mellansverige som en totalundersökning. Enkäten delades ut till 102 operationssjuksköterskor. Totala svarsfrekvensen blev 59,8% (n=61). Resultat: Visade på en bättre följsamhet av användandet av checklistan vid planerade ingrepp jämfört med det akuta. Sjuttiofem procent upplevde att checklistan förbättrade säkerheten för patienten och femtio procent instämde helt på att den även förbättrar teamarbetet. Checklistan ansågs av sjuttio procent inte heller fördröja arbetet på operationssalen. Oklarheter belystes i form av vem som ansvarar för genomförandet av checklistan då femtiofem procent upplevde att detta var oklart. Slutsats: Resultaten pekar mot att det finns en god följsamhet vad det gäller ”time out” vid planerade ingrepp och att det ofta är ”avslutet” som inte genomförs. Något som också belystes var att det inte var självklart vem som bär ansvaret för användandet av checklistan. / Background: WHO's checklist is a tool intended to reduce complications associated with surgical procedures. Studies have shown that the checklist not only improves patient safety, but also contribute to better communication and teamwork. Aim: The purpose of this study was to examine theatre nurse consider about the use of WHO's checklist for surgery and if they think it affects patient safety and teamwork. Method: Descriptive survey study with quantitative data. Completed at a hospital in central Sweden as a census survey. The questionnaire was distributed to 102 theatre nurses. Overall response rate was 59.8% (n = 61). Result: Showed a better compliance of the use of the checklist in elective surgery compared to the acute. Seventy-five per cent felt that the checklist improved safety for the patient and fifty per cent agreed completely that it also improves teamwork. The checklist was considered by seventy percent do not delay work on the operating room. Uncertainties were highlighted in terms of who is responsible for execution of the checklist, then fifty-five percent felt that this was unclear. Conclusions: The results suggest that there is a good compliance in terms of "time out" in elective surgery and that it is often "sign out" that are not implemented. Another factor, which also was highlighted, was that it was not clear who is responsible for the use of the checklist.

This thesis offers a critical analysis of the World Health Organization (WHO) definition of health. Feminist epistemology is used to reveal how health and disease are dualistically constructed. Beyond serving as designations for different physiological statuses, these terms are of metaphorical significance, such that individuals affiliated with 'health' are socio-economically, politically and effectively morally preferred over those associated with 'disease'. Popular and immunological conceptions of 'disease' provide justifications for maintaining the oppression of the latter identity. Given WHO's history of prioritizing disease control over primary health care and the consequent implementation of both objectives within a disease-oriented framework, WHO's definition of health is in danger of supporting the health/disease dualism, which in turn jeopardizes the organization's mandate to treat its members formally and substantively equally, and to provide 'health for all'. / Thesis / Master of Arts (MA)

Syfte: Syftet med studien var att undersöka prevalensen av synnedsättning hos hjälpsökande i Ghana under en resa med Vision for All. Vilken är den vanligaste orsaken till synnedsättning? Metod: Mätningarna genomfördes runt olika städer i Ghana under månadsskiftet mars/april 2016. 228 personer deltog i studien, varav 96 män och 132 kvinnor. Medelåldern hos deltagarna var 51 ± 17 år. Åldersspridning hos alla deltagare var 6-86 år. Synskärpa undersöktes med hjälp av en Snellen-tavla med E-hakar, och med hjälp av provbåge med tillhörande provglas korrigerades eventuella synfel. Vid eventuell synnedsättning undersöktes deltagaren med ett oftalmoskop för att hitta synliga hinder för synskärpan. Deltagarna kategoriserades efter World Health Organizations kategorisering av synnedsättning och blindhet. Resultat: Totalt 41 personer hade synnedsättning innan korrektion för synfel, vilket ger en prevalens av 18,0%. Av dessa 41 personer var 19 män och 22 kvinnor. Inget signifikant samband hittades mellan kön och synnedsättning. Monokulär och binokulär synnedsättning varierade mellan de olika kategorierna. Totalt 16 (39,0%) personer har en synnedsättning till följd av katarakt, 10 (24,4%) av okorrigerade synfel, 3 (7,3%) av kongenitala omständigheter, 3 (7,3%) av korneal opacitet, 2 (4,9%) av pterygium, 1 (2,4%) av misslyckad kataraktoperation, 1 (2,4%) av mässling, 1 (2,4%) av trauma och 1 (2,4%) av tumör. Slutsats: Studien visar en prevalens av synnedsättning på 18,0%. Inget signifikant samband mellan kön och synnedsättning hittas. Den vanligaste orsaken till synnedsättning hos deltagarna var katarakt, och den näst vanligaste okorrigerade synfel. / The aim of this study was to investigate the prevalence of visual impairment of a ghanaian population seeking visual aid during a trip with Vision for All. In addition, to evaluate the most common causes for visual impairment in that population. Measurements were performed in different cities around Ghana during a period of three weeks. In total 228 persons participated in this study, out of these 96 were men and 132 were women. The average age of the participants were 51 ± 17 years, and the age ranged from 6 to 86 years old. Visual acuity was measured using a Snellen E-chart and uncorrected refractive errors were corrected using either trial lenses or flippers. If any visual impairment was present the participant was further examined with an ophtalmoscope to identify its cause. The participants were divided according to WHO’s categorization of visual impairment and blindness. 41 persons out of 228 had a visual impairment before accounting for uncorrected refractive error which gives a prevalence of 18.0%. Out of these 41 persons 19 were men and 22 women. No significant correlation between gender and visual impairment was found. Monocular and binocular visual impairment varied between the different categories. In total 16 (39.0%) persons had a visual impairment due to cataract, 10 (24.4%) due to uncorrected refractive errors, 3 (7.3%) due to congenital conditions, 3 (7.3%) due to corneal opacities, 2 (4.9%) due to pterygium, 1 (2.4%) due to a failed cataract surgery, 1 (2.4%) due to measles, 1 (2.4%) due to trauma and 1 (2.4%) due to a tumour. The prevalence of visual impairment in this study was 18.0%. No significant correlation between gender and visual impairment was found. The most common cause of visual impairment was due to cataract, and the second most common cause was due to uncorrected refractive errors.

This thesis is the pilot study of an ongoing investigation of the organization of the mental lexicon in children with specific language impairment and children who stutter (CWS). The current study analyzes the performance of 8 CWS, ages 4; 11 – 10; 1 and their typically developing age matches (CWNS) on a list recall task adapted from Roediger and McDermott (1995). Talker groups were matched for maternal education level, male to female ratio, and standardized measures of nonverbal intelligence, expressive vocabulary, digit memory, and narrative comprehension and production. Similar to previous reports, the CWS performed significantly lower on a measure of receptive vocabulary and a measure of phonological memory than the CWNS. For both talker groups, there was a positive correlation between age and percentage of correctly recalled words on the list recall task. Older CWNS produced more semantic intrusions than younger CWNS; however the same trend was not demonstrated in CWS. False recall of semantically-related, phonologically-related, and unrelated words was not significantly different between talker groups. These findings provide preliminary evidence of differences between talker groups on a list recall task. The inclusion of a greater number of participants may provide stronger support for the hypothesis that lexical-semantic organization is less efficient in CWS. / text

The following research was completed with an understanding that there is much to know about women who use intravenous drugs (WUID). The extant literature about the lives of people who use intravenous drugs (PWID) is mostly quantitative, highly androcentric, and primarily focused on HIV transmission. What is needed is information about the culture of WUID and the circumstances contributing to their poor health both from drug use and the conditions in which they live. The ethnographic study involved (a) collecting artifacts, including photographs taken by the women, (b) observing participants during some of their daily activities and primary healthcare interactions, and (c) face-to-face interviews with WUID. The results portray a life that closely resembles that which is known, but also the findings enable a lens into (a) the vicious circle associated with obtaining drugs and survival, (b) the violence, both systemic and personal, that homeless, urban-living WUID in Canada endure, and (c) the importance of “being clean” that directs much of their activities and presentation. From a theoretical perspective, the study enabled a deepened understanding of the importance of the continuum of cleanliness and how it interfaces with what the women believe. In summary, WUID have received unjust opportunities to care for themselves given the current laws and stigmatization that forces them to remain hidden, perform illegal activities, avoid discrimination, and fend for themselves in a world that perpetuates the hegemony of white middle-class Western peoples. The results provide a direction for healthcare in terms of WUID. Primarily there is a need to engage WUID in establishing what would work for them and thus incorporating peers in the process of initiating and maintaining services. Clearly established is a need for drug use to be decriminalized to allow WUID to gain recognition, to avoid criminality, and to re-enter the world that belongs as much to them as any other.

<p>Denna studie undersöker frågan om vem som anses vara turisten, d v s, vem turist subjektet är, hur denna föreställs i turismstudier och turismnäringen, samt varför. Intresse för denna fråga väcktes av personliga erfarenheter. Det har att göra med hur jag inte fick samma uppmärksamhet som andra svenska turister både när jag turistade i mitt eget land (Turkiet) och även när jag turistade i Sverige handlar om varför jag inte ansågs vara turist och behandlades annorlunda. Varför och vad är de bakomliggande aspekter som urskiljer mig från svenskar (västerlänningar) som turist subjekt? Det är detta som föranledde huvudfrågan för denna uppsats: vem är eller anses vara en turist?</p><p>Ytterligare en anledning till varför jag valde att undersöka frågan är att jag ville veta huruvida “invandrare” i Värmland uppfattas som turist subjekt eller inte. Råder samma föreställning om turist subjektet även i Värmland? I anknytning till denna fundering ställde jag också frågor till ”invandrare” i Värmland om de ser sig själva som turister eller inte och vilka faktorer som påverkar det. Vidare ville jag också undersöka huruvida föreställningen om turist subjektet färgar vilka som anses vara målgrupper inom turismnäringen i Värmland, samt hur kommer detta till uttryck i bland annat broschyrer, planeringsdokument och destinationsutveckling av turistorter. Arbetets tonvikt kommer att läggas på vem eller vilka anses vara turister och vem eller vilka som turistar i Värmland.</p>

Denna studie undersöker frågan om vem som anses vara turisten, d v s, vem turist subjektet är, hur denna föreställs i turismstudier och turismnäringen, samt varför. Intresse för denna fråga väcktes av personliga erfarenheter. Det har att göra med hur jag inte fick samma uppmärksamhet som andra svenska turister både när jag turistade i mitt eget land (Turkiet) och även när jag turistade i Sverige handlar om varför jag inte ansågs vara turist och behandlades annorlunda. Varför och vad är de bakomliggande aspekter som urskiljer mig från svenskar (västerlänningar) som turist subjekt? Det är detta som föranledde huvudfrågan för denna uppsats: vem är eller anses vara en turist? Ytterligare en anledning till varför jag valde att undersöka frågan är att jag ville veta huruvida “invandrare” i Värmland uppfattas som turist subjekt eller inte. Råder samma föreställning om turist subjektet även i Värmland? I anknytning till denna fundering ställde jag också frågor till ”invandrare” i Värmland om de ser sig själva som turister eller inte och vilka faktorer som påverkar det. Vidare ville jag också undersöka huruvida föreställningen om turist subjektet färgar vilka som anses vara målgrupper inom turismnäringen i Värmland, samt hur kommer detta till uttryck i bland annat broschyrer, planeringsdokument och destinationsutveckling av turistorter. Arbetets tonvikt kommer att läggas på vem eller vilka anses vara turister och vem eller vilka som turistar i Värmland.

Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att klargöra hur tre lärare i ämnet idrott och hälsa undervisar om begreppet hälsa. Utifrån syftet skapade jag följande frågeställningar: Frågeställningar Hur väljer lärarna att strukturera sin undervisning inom begreppet hälsa? Vilken syn av begreppet hälsa förmedlar lärarna genom sin undervisning? Metod Studien har genomförts genom kvalitativa intervjuer med tre lärare på tre olika skolor. Lärarnas svar från intervjuerna har analyserats och tydliggjorts med hjälp av Aaron Antonvoskys teori KASAM, då underkomponenterna i KASAM är viktiga för att man ska kunna få en helhets bild av hälsa.   Resultat Lärarna väljer främst att fokusera på den fysiska hälsan i sin undervisning, detta genom att använda sig av olika fysiska aktiviteter. Samtliga lärare ansåg om de hade en bred undervisning så kunde deras elever hitta någon aktivitet som de ville fortsätta med i framtiden, därigenom skapa ett livslångt intresse för hälsa.   Slutsats Lärarna lägger mest fokus på att undervisa om den fysiska hälsan, främst genom olika fysiska aktiviteter. Dock antyder samtliga att alla tre delar inom hälsan är viktig, men att det är svårt att väva in dem i sin undervisning då tiden inte räcker till. / <p>Studiegång Idrott, fritidskultur och hälsa skolår F-6. Vt 2012</p>