This thesis outlines my research and creative process of how to direct modern theatre under the structure of the Ancient Greek chorus, specifically through movement. I include a brief history of how the chorus functioned in Ancient Greek theatre; how movement shaped the chorus’ role as well as the story for the audience. Using the parameters of the chorus, I directed two theatrical productions, Jason Robert Brown’s Parade, and Sarah Ruhl’s adaptation of Virginia Woolf’s Orlando. Through exploration and analysis I conclude that using Ancient Greek choral movement in modern theatre helps to create a more specific story through gesture and space, bridges the gap between the audience and action onstage, and should be the foundation of how directing is taught in academic settings.

This thesis explores the current state of voice and speech education to discover if there is a standard of learning from university to university. By examining the history of voice and speech, discovering basic skills, breaking down teaching methodologies, and taking a look at current university and conservatory acting programs, the thesis discovers there is not a standard way of teaching, but there is a standard set of skills that should be upheld when planning voice and speech curriculum.

The thesis explores how the way athletically active old men and women make sense of their acting-space affects their participation in competitive sports and conversely how their participation in competitive sports affect their sense-making process and acting-space. It puts emphasis on the sociological point of intersection of three different research fields; sports science, critical gerontology and gender studies. Concretely, it is inspired by grounded theory research design and based on interviews with twenty-two athletically active men and women over the age of 65. The thesis consists of four articles, and together these show that men and women experience certain constraints of acting-space in the context of competitive sports, which primarily seem to be related to norms of age and gender. At the same time, the thesis shows that by practising sports old adults, especially old women, are able to transgress these constraints and possibly challenge dominant constructions of age and gender.

Syftet med studien är att belysa barns egna perspektiv på tillvaron i en grupp där det finns barn med utåtagerande beteende som kan utsätta dem för verbala och/eller fysiska kränkningar. Barn i två grupper där det finns utåtagerande barn blev intervjuade individuellt. Barnen i den ena gruppen var sex och sju år gamla och i den andra gruppen var de åtta eller nio år gamla. Det finns inte så många studier i ämnet och det är oftast den ena sidan som blir belyst. De utåtagerande barnen får av naturliga skäl stor uppmärksamhet och de andra, kanske tysta barnen, glöms lättare bort i det tumult som kan uppstå i ett sådant klassrum. I dagens skolvärd anses inkludering ofta vara den enda vägen att gå och fokus ligger oerhört starkt på de barn som är i behov av särskilt stöd. De barn som utsätts för de kränkningar som kan ske i en situation där inkluderingen inte riktigt fungerar hamnar i skymundan. Denna studie visar på hur barn mår i en grupp där inkluderingen fungerar sämre än önskat. De barn som befinner sig i en situation där ett eller fler barn i gruppen är kraftigt utåtagerande verbalt och/eller fysiskt känner en daglig oro eller rädsla för att bli utsatta för kränkningar. Flertalet av de intervjuade vittnade om hur de blev ledsna vid påhopp och kände stor oro för att det skulle upprepas trots personalens förklaringar till beteendet. Studien visar också på att barnen menar att det blir bättre efter en tid men samtliga talar om ett första år med upprepade kränkningar både fysiskt och psykiskt. Trots pedagogiska förklaringar till beteendet från personalens sida och förståelse för detta från barnens, upplever de det ändå som att de blir kränkta. / This study aims to shed light on children’s own perspectives on the time they spend in a group were there are children with acting out-behaviour who may expose them to daily verbal and / or physical abuse. Children in two groups where there are acting out children were interviewed individually. The children in group one were six or seven years old and in group two they were eight or nine years old. There are not many studies on the subject since it’s usually only one side of the story represented in various studies and literature. Children with special needs are far more often represented there than the ones without. The children with acting out-behaviour naturally gets more attention than the other, perhaps more silent children, and it’s easy to forget them in the turmoil that can occur in the class room. In today’s schools inclusion is often considered to be the only or right way to go and focus is very strongly directed towards the children with special needs. Children who are exposed to violations that may occur in situations where inclusion is not fully functional sometimes takes second place. This study shows how children experience the time spent in a group where inclusion works less than desired. Children who find themselves in situations where a child or children in their group are acting out strongly verbally and / or physically can be anxious or fearful on a daily basis. Many of the children interviewed witnessed that they felt sad over the verbal abuse and felt fear of getting attacked by the children who was acting out repeatedly. The study also shows that the children believe that it gets better with time but almost every one of them testify of a first year with constant violation of their person, both verbally and physically. Despite teachers pedagogical explanations about the acting out-behaviour the children still feels abused.

Jag har i denna studie intervjuat sex olika lärare på tre olika skolor i Stockholmsområdet. Studien handlar om hur teaterlärare skapar en teaterföreställning. Mina frågeställningar är: Hur skapar teater lärare teaterföreställning i skolan? Vilka metoder använder sig teaterlärare av i sin undervisning? Vad har lärare för synpunkter på fördelar utifrån metoder som den använder vid skapande av en teaterföreställning? Ingår det andra ämnen vid skapande av en teaterföreställning i skolan? Vad anser lärare att elever lär sig med teater i skolan? Min avsikt är inte att påvisa vilken metod eller sätt som passar bättre än någon annan, utan att lyfta fram flera tankar om hur man kan arbeta med teaterföreställning i undervisningen. Jag har arbetat med en kvalitativ metod och varje intervju tog en timme att genomföra. Sedan har jag transkriberat ned lärarnas svar och delat in svaren i olika frågeområden och analyserat det utifrån det konstpedagogiska perspektivet enligt Mia Sternudds avhandling. Svaren har jag även analyserat med mål att kunna använda som riktlinjer för att kunna skapa en teaterföreställning liksom kursmål för scenisk gestaltning som lärarna utgick ifrån när denna undersökning gjordes. Med det konstpedagogiska perspektivet som jag har använt mig av i denna undersökning handlar det om att göra en teaterföreställning till publik och att elever utvecklas socialt, kommunikativt och personligen med processen att skapa en teaterföreställning i skolan.  I undersökningen kom jag fram till att alla lärare arbetar med text för att skapa en teaterföreställning i skolan. En del lärare som ingick i undersökningen brukade ibland utgå från improvisation. Alla lärare arbetade med koncentrationsövningar och fantasiövningar och hade utgångspunkten i Stanislavskijtekniken vid skapande av en roll i en teaterföreställning. Elevdemokrati fanns med på alla skolorna vid skapandet av en föreställning, men det var i regel läraren som hade sista ordet. Vissa skolor arbetade ämnesintegrerande och det var mest ett samarbete med svenska eller engelska. Samarbetet med andra ämnen bedömdes av lärarna rent generellt som mycket tidskrävande. Samtliga lärare som ingick i undersökningen menade att arbetet med en teaterföreställning skapar ett gott samarbete mellan eleverna och ett gott arbetsklimat i skolan. Lärarnas uppfattning är att eleverna med teater i skolan lär sig att samarbeta, ta ansvar och respektera varandra, egenskaper som är värdefulla när eleverna senare ska fungera i ett demokratiskt samhälle. / In this study I have done an interview with six different teachers of theater in three different upper secondary schools in the area ofStockholm. The study describes how the teachers work in creating a theatrical performance at the school. The questions in the study were: How do the teachers create a theatrical performance in school? Which viewpoints did the teachers have about the advantage of a certain method? Are other subjects than theater involved in the performance? What do the theatherteachers think of the educational value for the pupils when creating a theatrical performance? The method is qualitative and every interview lasted for at least an hour. Because of the long duration of the interviews I used a tape recorder to register the whole information which I later transcribed in smaller parts. The answers were analyzed from an art pedagogical perspective according to the definition by Mia Sternudd. In this study I found that all teachers worked with a written text when they created a performance. Some teachers in the study sometimes used improvisation. All teachers were working with trainings of concentration and fantasy and the foundation for them all were the techniques of Stanislavskij. Democracy of pupils was present in the creation of a performance, but usually the teacher had the last word to be told. In some of the schools the teachers worked with integration of subjects. In these cases integration usually was with Swedish or English. The cooperation with integration of subjects generally was very time-consuming. All teachers in the study thought that the creation of a theatrical performance in school creates a good cooperation and a good working climate. The teachers thought that the pupils by working with theater in school learned to cooperate, to take responsibility and to respect each other, qualities which are important when the pupils later are going to function as citizens in a democratic society.

Syftet med denna studie är att få en djupare förståelse för fenomenet emotionellt lönearbete och vad fenomenet innebär för butiksmedarbetare i en organisation som har kundinteraktion både face-to-face och via telefon och/eller e-post. Vi ville undersöka butiksmedarbetarnas gemensamma erfarenheter av att upprätthålla en fasad utåt mot kunderna. Även en jämförelse av resultatet mellan den fysiska butiken och web-shopen har gjorts. Den teoretiska utgångspunkten influerades av den tidigare forskningen som finns och grundas i Erving Goffmans dramaturgiska perspektiv och Arlie Hochschilds teori om emotionellt lönearbete. Resultatet bygger på sex djupgående semistrukturerade intervjuer ur ett fenomenologiskt perspektiv. Resultatet visar inte på några större skillnader mellan personalen i den fysiska butiken och i web-shopen när det gäller upplevelsen av fenomenet emotionellt lönearbete. De få skillnader som finns är kopplade till deras olika roller. Båda grupperna använder sig av ”surface acting” vid  upprätthållandet av butikens fasad utåt genom att försöka tillmötesgå kundernas förväntningar och lösa eventuella problem som har uppstått. De verkar dock inte påverkas negativt emotionellt av det. Resultatet får delvis stöd av den teoretiska utgångspunkten, med undantag av Hochschilds begrepp ”deep acting”. Resultatet kan  även kopplas till vissa delar av den tidigare forskningen som presenteras i studien, vilket framkommer i den slutliga diskussionen.

Thesis (M.F.A.)--University of Central Florida, 2009. / Adviser: Steven Chicurel. Includes bibliographical references (p. 142-143).

Thesis (M.F.A.)--University of Central Florida, 2009. / Adviser: Earl Weaver. Includes bibliographical references (p. 95).

Thesis (M.F.A.)--University of Central Florida, 2009. / Adviser: Julia Listengarten. Includes bibliographical references (p. 135-138).

Thesis (M.F.A.)--University of Central Florida, 2009. / Adviser: Nicholas Wuehrmann. Includes bibliographical references (p. 68-69).