SAMMANFATTNING Introduktion: Information, förberedelse, trygghet och möjlighet till delaktighet i kontakt med hälso- och sjukvården är en rättighet enligt lag. För personer med intellektuell funktionsnedsättning tillgodoses inte detta till fullo och deras upplevelser av hälso- och sjukvårdsbesök är oftare negativa enligt tidigare forskning. Ett av de första stegen i kontakt med hälso- och sjukvården är kallelsebrevet. Därför är det viktigt att undersöka hur personer med intellektuell funktionsnedsättning upplever och tar del av de kallelsebrev de får från hälso- och sjukvården och hur de önskar att en kallelse skulle vara utformad för att tillgodose deras behov och möjlighet till Känsla Av Sammanhang, KASAM.  Syfte: Att undersöka hur personer med lindrig till medelsvår intellektuell funktionsnedsättning uppfattar den kallelse och information som ges inför möten med hälso- och sjukvården och hur de skulle vilja att det fungerade.  Metod: Kvalitativ explorativ studie med deduktiv ansats där datainsamlingsmetod utgörs av semistrukturerade intervjuer med påföljande innehållsanalys  Resultat: Sammantaget visar studiens resultat att erfarenheterna kring att få kallelse till hälso- och sjukvården varierade och att det fanns olika behov och önskemål. Studiedeltagarnas beskrivna erfarenheter pekade på brister rörande uppfattad information inför ett hälso- och sjukvårdsbesök. De hade olika önskemål om kallelseväg samt kallelsens utformning. Bildstöd var dock ett återkommande önskemål.  Slutsats: Beskrivna erfarenheter pekade på att information och förberedelse när personer med IF kallas till ett hälso- och sjukvårdsbesök, är ett område som i större omfattning behöver undersökas och utvecklas. Att få kallelser med bildstöd förefaller vara ett önskemål hos en del personer med IF. I studiens resultat framträder dock vikten av att inte generalisera målgruppen. Ansvaret för att kallelserna innehåller tillräcklig information och är utformade så att mottagaren kan uppfatta innehållet vilar på hälso- och sjukvården. För att uppfylla detta ansvar med evidens krävs ytterligare studier i större format. / ABSTRACT Background: Information, preparation, security and the opportunity to participate in contact with health care is a privilege according to law. For people with intellectual disabilities, ID, this is not fully meet and their experiences of health care visits are more often negative according to previous research. One of the first steps in contact with health care is the letter of invitation. Therefore, it is important to examine how persons with intellectual disabilities experience and take part in the letters of invitation they receive from the health service and how they wish that a summon should be designed to meet their needs and opportunity for Sense of Coherens, KASAM. Aim: To investigate how persons with mild to moderate intellectual disabilities perceive the calling and information given before meetings with the health service and how they would like it to work.                                                                                             Method: Qualitative exploratory study with deductive approach where data collection method consists of semi-structured interviews with subsequent content analysis. Results: Overall, the results of the study show that the experiences of receiving a call to the health service varied and that there were different needs and wishes. The study participants' described experiences pointed to shortcomings regarding perceived information prior to a health and medical visit. They had different wishes about the path and the design of the calling. Image support was, however, a recurring wish. Conclusion: Described experiences pointed out that information and preparation when persons with ID are called to a health and medical care visit, is an area that needs to be investigated and developed to a greater extent. Receiving invitations with image support seems to be a wish of some persons with ID. The results of the study, however, emphasize the importance of not generalizing the target group. The responsibility for ensuring that the notices contain sufficient information and are designed so that the recipient can perceive the content rests with the health service. To fulfill this responsibility with evidence, further studies in a larger format are required.

The purpose of the thesis was to find out teachers' perception of the phenomenon of alternative and complementary communication (AAC) and how AAC enables pupils to develop their communicative and linguistic abilities. The study has a qualitative approach and it is based on a phenomenographic research approach and a socio-cultural perspective. The empirical data collection was done through interviews with eight teachers. The teachers work at or have experience of special needs schools for pupils with intellectual disability and pupils who lack verbal communication.  To analyze the material, thematic analysis was used. Through the interviews, it emerged from the teachers' statements that the phenomenon of AAC supports pupils who lack verbal communication to learning and social interactions. This, in turn, enables participation and independence. Based on the analysis of the results, four levels of description categories of AAC were made visible. Description category one is the most basic level and description category four the most advanced. Based on the results of the study, it is made visible that students should be offered communicative and linguistic development through the support of individualized AAC, practiced on their communicative and linguistic abilities based on the proximal development zone. It emerged from the result that categories one and two do not develop students' linguistic abilities in a qualified way, since within these categories of description, communication consists primarily of one-word sentences and does not contain grammar, word classes or sentence structures. Under category one you find AAC methods where students are offered communication through single images and objects.  Categories three and four include communication tools that contain linguistic development possibilities, such as alphabets, text, written language and speech synthesis that enable multi-word sentences. Based on the informants' statements, the need for AAC methods that develop the students' linguistic abilities is made visible. It also emerged that the collaboration with habilitation and speech therapists was a crucial factor in being able to offer students communication tools from categories three and four.

Syftet med denna studie är att beskriva lärare och klassassistenters erfarenheter av TAKK som kommunikativt stöd för elever i grundsärskolan. Data har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med tre lärare och två klassassistenter, som i sin profession praktiserade TAKK i interaktion med eleverna. Som teoretisk utgångspunkt för metodval och analysbearbetning har inspiration och begrepp från det sociokulturella, samt det kommunikativa relationsinriktade perspektivet (KoRP) inhämtats. Det sammantagna resultatet visar att lärarna och klassassistenterna beskrev TAKK som en kommunikativ, medierande resurs som gynnade elevernas kommunikation och interaktion med omgivningen, vilket av deltagarna ansågs vara grunden för kommunikativ och social delaktighet, samt grunden för elevernas lärande. Som artefakt ansågs TAKK övervägande innebära fördelar och möjligheter för elevernas kommunikation, delaktighet och lärande. TAKK praktiserades från och till under skoldagen, mestadels i formella kontexter i relation till lärare och klassassistenter. Spontant tecknande bland eleverna var inte vanligt förekommande. Lärare och klassassistenter hade tilltro till sin förmåga att kunna tillgodose elevernas kommunikativa behov och ansåg sig anpassa sitt tecknande utefter dessa. TAKK användes i verksamheterna tillsammans med andra alternativa AKK- redskap, vilka var under utvecklande i verksamheterna. Min förhoppning är att studien kommer bidra med större kunskap och ökad medvetenhet gällande TAKK i grundsärskolan. / The aim of this study is to describe teacher and class-assistents experiences of Keyword Signing (KWS) as communicative support for pupils in compulsory school for learning disabilities. Data were collected through semi-structured interviews with three teachers and two class-assistents, who in their profession used KWS in interaction with the pupils. The theoretical framework is founded on inspiration and theoretical concepts from both the sociocultural perspective as well from the communicative relationshiporiented perspective. The total result from this study shows that teachers and class-assistents described KWS as a communicative mediated resource that favored the pupil’s communication and interaction with the surroundings, as from the participant´s point of view is elementary for communicative and social participation, and learning. Over all the interviewed considered that KWS as an artefact was contributing advantages and possibilities concerning the pupils communication, participation and learning. KWS was practiced on daily basis during the schooldays, mostly in formal contexts in relation to teachers and class-assistents. Spontaneous KWS was rarely used by the pupils. Teachers and class-assistents had confidence in their own ability to support the communicative needs of the pupils. KWS was practiced in the classrooms among other alternative of AAC-tools, which were developing in the classrooms. My hope is that this study will contribute cumulative knowledge and awareness about KWS in compulsory school for learning disabilities.