Bakgrund: Många av de patienter som insjuknar i stroke kommer till sjukhus med ambulans. Ambulanssjuksköterskors bedömning kan ha betydelse för att dessa patienter ska få ett snabbt omhändertagande och tidig behandling, vilket kan minska risken för bestående funktionsnedsättning och lidande samt påverka framtida livskvalitet. Som stöd i bedömningen finns idag behandlingsriktlinjer. Syfte: Syftet var att undersöka ambulanssjuksköterskors bedömning av patienter som drabbats av stroke avseende träffsäkerhet, samt skillnader i bedömning mellan de som bedömts ha stroke och de som ej bedömts ha stroke. Metod: Retrospektiv studie där journaler granskats med en kvantitativ ansats. Studiens urval bestod av patienter som skrivits ut från ett medelstort sjukhus i Västsverige under 2015, med ett vårdtillfälle där huvuddiagnos stroke angetts och som åkt ambulans till sjukhus med initial bedömning av en ambulanssjuksköterska, vilket resulterade i 454 journaler att granska. Resultat: För alla patienter med stroke som inkluderats i studien hade endast 52% av patienterna bedömts av ambulanssjuksköterskor ha stroke. Primär och sekundär bedömning var gjord i hög grad för alla patienter. Signifikanta skillnader fanns kring hur strokespecifika symtom var bedömda. Symtom från ansikte, arm eller ben, påverkan på tal och ögon var i högre grad bedömt i gruppen där ambulanssjuksköterskor bedömt att patienter drabbats av stroke. Huvudvärk, yrsel och illamående bedömdes i högre grad i gruppen ej stroke. Slutsatser: Mer forskning inom området behövs för att öka andelen patienter med stroke som identifieras av ambulanssjuksköterskor.

Bakgrund: Tidigare forskning visar att bemötandet och omvårdnaden av patienten under en ambulanstransport har stor betydelse för patientens upplevda lidande. Syfte: Syftet var att undersöka och dokumentera ambulanssjuksköterskors uppfattning av patientens upplevelse av bemötande och omvårdnad under ambulanssjukvård.  Metod: Semistrukturerade intervjuer som utfördes på ambulansstationen. Alla intervjuer genomfördes på ambulansstationen. Insamlade data analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Denna studie visade att patienter överlag upplevs vara nöjda med bemötandet de får av ambulanssjuksköterskorna, detta på grund av den utsatta situationen och det totala fokus som kan ges till den enskilda patienten. Vidare framkom det i studien att patientens ålder kan ha inverkan på uttrycket och upplevelsen av lidandet, vilket framkom av att yngre personer oftare uttrycker lidandet verbalt och snabbare tillkallar ambulans medan de äldre generationerna oftare biter ihop och väntar med att tillkalla ambulans. Det framkom att omvårdnaden utvecklats inom flera områden med exempel som större möjligheter att bedöma och behandla på plats eller snabbspår för t ex. höftfrakturer. Detta bidrar till att minska patienters lidande. Slutsats: Ambulanssjuksköterskorna uppfattade det generellt som att majoriteten av patienterna upplevde bemötandet och omvårdnaden i ambulansen som mycket gott men att det försvåras av patientens tillstånd. Detta ställer höga krav på personalen vad gäller lyhörd, empati och respekt för individen. Utvecklingen upplevdes av samtliga ha gått framåt, med exempel som snabbspår, större egna mandat för bedömningar på plats och medicinska behandlingar.

Syfte: Att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser av att omhänderta barn i en masskadehändelse med fokus på triage. Bakgrund: Att omhänderta barn vid en stor olycka/allvarlig händelse eller katastrof har beskrivits som påfrestande. Framförallt upplever sjuksköterskor känslomässiga hinder när de ska prioritera och triagera barn. Att vara oförberedd på vad som kommer att ske kan påverka det professionella skyddet och omhändertagandet. Metod: En kvalitativ ansats med tre fokusgrupper användes. En innehållsanalys gjordes av fokusgruppsintervjuerna med sex deltagare i varje grupp varav 16 deltagare var ambulanssjuksköterskor och två var sjuksköterskor, sex var kvinnor och 12 män. Resultat: Resultatet består av tre kategorier: Svårigheter i situationen, Otillräcklighet och Omställning. I de tre kategorierna framkom 10 underkategorier. Det som framkom var att sjuksköterskor riskerar att bli kvar hos ett barn under själva triageringen, situationen ansågs som ovanlig och skapade osäkerhet, kommunikationen är av stor betydelse samt att sjuksköterskor upplever en bristande kunskap och utbildning när det gäller barn vid masskadehändelse. Slutsats: Sjuksköterskor upplever omhändertagandet av barn på större skadeplatser som annorlunda och avvikande samt att de känner sig otrygga och oförberedda inför situationen.  Eftersom att omhänderta barn på skadeplats är ovanliga händelser är det viktigt med tid för reflektion. Ett öppet klimat på arbetsplatsen som främjar reflektion och eftertanke kan bidra till ett bättre och mer effektivt omhändertagande på skadeplats och sjuksköterskor som kan känna en större trygghet vid omhändertagandet av barn. / Aim: The purpose of this study was to describe the ambulance nurses’ experiences of disposal for children in a mass casualty event focusing on triage. Background: The care for children in a disaster/major event has been described as strenuous. Particularly in the case prioritization and triage of children experiencing ambulance nurses emotional obstacles. Being unprepared for what will occur can affect the professional protection and care. Method: A qualitative approach with three focus groups were used. A content analysis was made of the focusgroupintervjus. With six participants in each group which 16 participants was ambulance nurses and two were nurses, six were women and 12 were men. Results: The result consists of three categories: Difficulties in the situation, Inadequacy and Conversion. In these three categories, 10 subcategories emerged. What was shown was that the ambulance nurses risked getting stuck with one children during the triage ring, the situation was considered unusual and created uncertainty, communication is of great importance and the nurses experiencing a lack of awareness and education when it came to children at mass casualty event. Conclusion: Nurses experience the care of children on larger damage sites as different and divergent, and they feel insecure and unprepared for the situation. Because to take care of children at the scene are rare events, it is important to have time for reflection. An open climate in the workplace that promotes reflection and consideration can contribute to a better and more efficient care at the scene and nurses who may feel more secure in the care of children.

Introduktion: Ambulanssjukvården ställer höga krav på ambulanssjuksköterskans kunskap att möta olika patienter i olika tillstånd. Ett barn med akut hindrad luftväg är en patient som är sällsynt prehospitalt, vilket många ambulanssjuksköterskor anser är det mest utmanande de kan träffa på i arbetet. En av de viktigaste kompetenserna ambulanssjuksköterskan skall ha är att kunna upprätthålla en fri luftväg, vilket leder till en stor utmaning hos ambulanssjuksköterskan om det gäller barn med akut hindrad luftväg. Det är ringa utforskat i ämnet, både i Sverige och i världen, hur upplevelserna är kring den situationen. Syftet: Att belysa ambulanssjuksköterskans upplevelser av att omhänderta barn med akut hindrad luftväg. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes med tio ambulanssjuksköterskor där insamlad data analyserades enligt Graneheim och Lundmans kvalitativa innehållsanalys. Resultatet: Sju kategorier framkom, där den mentala förberedelsen beror på kvaliteten och kvantiteten av information, omhändertagandet upplevs som enkelt, problematiskt och kreativt utmanande. Känslorna har stor spännvidd, där erfarenhet och utbildning ökar tryggheten samtidigt som ambulanssjuksköterskan känner av ett resursbehov när hen stöter på barn med akut hindrad luftväg. Konklusion: Barn med akut hindrade luftvägar utmanar ambulanssjuksköterskan maximalt kunskapsmässigt och känslomässigt, samt att ambulanssjuksköterskan önskar att få mer fortbildning inom området. / Introduction: The prehospital care in Sweden has high demands on the ambulance nurses’ qualifications to meet patients in different ages and conditions. A child with an obstructed airway is a rare type of patient in the prehospital environment, a patient which many ambulance nurses’ thinks is the most challenging they could care for. One of the essential qualifications an ambulance nurse should have is airway management, which leads to a big challenge for the ambulance nurse when it comes to children with an obstructed airway. There have been rather few studies regarding the experiences concerning these types of situations. Purpose: The purpose of the study was to enlighten how ambulance nurses’ experiences of caring for children with an obstructed airway. Method: A qualitative interview study was made with ten ambulance nurses, and the data was analyzed using Graneheim and Lundmans content analysis method. Results: The result led to seven categories. The mental preparation depends on the quality and quantity of received information. Airway management is perceived as simple, problematic and a creative challenge. The span of emotions are huge, where years of experience and education leads to feeling secure, and the ambulance nurse feel the need of human resources when working with a child with an obstructed airway. Conclusion: The conclusion is that a child with an obstructed airway challenges the ambulance nurse knowledge and emotionally to the fullest extent and there is a need for more education concerning airway management.

<p>The study aimed to investigate the acute medical chain consisting of SOS operator, ambulance nurse, emergency nurse and emergency physician with regard to the assessment and prioritization of the victim.</p><p>The design of this journal study is retrospective with descriptive approach. Data were collected from all ambulance missions carried out in Uppsala county 2009-01-01 between the hours 00:00 to 12:00. Sample period was chosen because the prerequisite for high frequency on the ambulance mission was supposed to be good. In order to be able to systematize the compilation of data a protocol were prepared and used. Applicable data were collected from three databases SOS Alarms, ambulance operations, and the University Hospital in Uppsala. The study was divided into three stages and record documents usefulness was assessed individually based on inclusion criteria's. During the measurement period the SOS operator assessed need of an ambulance at 62 occasions in Uppsala County. Of these 62 ambulance missions there were 18 that could be followed during the whole acute medical chain.</p><p>The results showed that the participants of the acute medical chain most of the time did the same assessment of the victim main problem/symptom and thus the criterion. Without considering the priority it appeared that the criteria were the same in 83% of all 18 included ambulance missions. SOS operator assessed ambulance mission as a priority one in 39% (7/18), and the ambulance nurse judged that priority one on the way to the hospital was justified in 17% (3/18). Of the 18 victims who were transported by ambulance to the emergency department at the University Hospital in Uppsala 72% (13/18) went home the same day.</p> / <p>Studiens syfte var att undersöka den akutmedicinska vårdkedjan bestående av SOS operatör, ambulanssjuksköterska, akutsjuksköterska och akutläkare med avseende på bedömning och prioritering av drabbad.</p><p>Designen på denna journalstudie är retrospektiv med deskriptiv ansats. Data insamlades från samtliga ambulansuppdrag som genomfördes i Uppsala län 2009-01-01 mellan klockan 00:00 - 12:00. Urvalsperioden valdes därför att förutsättningen för hög frekvens på ambulansuppdrag förmodades vara goda. För att systematisera sammanställningen av data utarbetades och användes ett protokoll. Tillämpbara uppgifter inhämtades från tre databaser SOS Alarms, ambulansverksamhetens och Akademiska sjukhusets. Studien delades upp i tre steg och journalhandlingarnas användbarhet bedömdes var för sig utifrån inklusionskriterier. Under mätperioden bedömde SOS operatören behov av ambulans vid 62 tillfällen i Uppsala län. Av dessa 62 ambulansuppdrag gick 18 att följa under hela vårdkedjan.</p><p>Resultatet visade att aktörerna i akutmedicinska vårdkedjan för det mesta gjorde samma bedömning av den drabbades huvudproblem/symtom och därmed kriteriet. Utan hänsyn taget till prioritet så visade det sig att kriterierna övrrensstämde vid 83% av alla 18 inkluderade ambulansuppdrag. SOS operatören bedömde ambulansuppdraget som prioritet ett i 39% (7/18) och ambulanssjuksköterskan bedömde att prioritet ett på väg till sjukhus var motiverat i 17% (3/18). Av de18 drabbade som transporterats med ambulans till akutmottagningen på Akademiska sjukhuset fick 72% (13/18) åka hem samma dag.</p>

No description available.

<p><strong>Syfte:</strong> Att undersöka vad ambulanssjuksköterskor upplever kan finnas för problemområden vid arbete på skadeplats med maximalt fyra drabbade.</p><p><strong>Metod:</strong> Studien har en kvalitativ ansats. Nio ambulanssjuksköterskor i Uppsala, mellan 27 och 53 år, intervjuades. Ett bekvämlighetsurval gjordes. Tillstånd för studien anskaffades hos ambulansstationens verksamhetschef. Intervjuerna var semistrukturerade och spelades in med ljudupptagning. Intervjuerna transkriberades sedan och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet gav 11 kategorier och 19 underkategorier.<strong>Resultat:</strong> Prehospitala problem på skadeplats är mörker, dåligt väder samt trafik. Prehospital sjukvårdsledning används inte i tillräcklig mån. Mental förberedelse är viktigt inför ankomst till skadeplats. Det nya radiosystemet fungerar inte optimalt och därmed försvåras kommunikationen mellan ambulans, räddningstjänst och polis. Samarbetet med räddningstjänst på skadeplats behöver förbättras. Mer interprofessionell övning och utbildning efterfrågas. De svåraste patientgrupperna är barn samt traumafall. <strong>Slutsats:</strong> Prehospital sjukvårdsledning används för lite vid arbetet på en mindre skadeplats. Radiosystemet fungerar inte optimalt och det försvårar kommunikationen och samarbetet mellan ambulans, polis och räddningstjänst. Mer övning och utbildning behövs kring barn samt trauma. Mer interprofessionell övning och gemensamma utbildningar efterfrågas.</p> / <p>Purpose: <strong>To study problems that ambulance nurses experience at the scene of accident with a maximum of four affected persons. </strong>Methods:<strong> The study is qualitative. N</strong><strong>ine ambulance nurses in Uppsala, between 27 and 53 years, were interviewed. A convenience sample was chosen. The semi-structured interviews were sound recorded. Permission was acquired from the ambulance manager. After transcription a qualitative content analysis was performed. 11 categories and 19 subcategories were found. </strong>Results:<strong> Pre-hospital problems are bad weather and traffic. Pre-hospital leadership is not used enough. Mental preparation is important before arrival at scene of accident. The new radio communication system is not working properly, which hinders interprofessional communication. Collaboration with the rescue service needs to be improved. </strong><strong>The ambulance nurses request more training and education together with the other professions. The most demanding patient groups are children and trauma cases. </strong>Conclusions:<strong> Pre-hospital leadership is not used enough at a small scene of accident. The new radio system is not working properly which hinders the interprofessional communication. More training and education is needed when it comes to children and trauma. The ambulance nurses request more inter professional training and joint education. </strong></p>

<p>Aim: The aim was to investigate the ambulance nurses experiences during a specific ambulance missions that led to usage of LUCAS ™.Method: Participating ambulance nurses were randomly assigned from a total sample group of 12 women and 39 men. Five women and five men participated. Qualitative interviews were conducted, where the Critical Incident Technique approach was used. Collected interviews were valued using qualitative content analysis.Result: Interview texts were divided into three domains, 10 subcategories could be identified which were sorted into three categories. A theme was finally formulated.The initial alarm data from SOS Alarm is important for the ambulance nurses preparation. There where cardiac arrest situations when the work went well, as well as situations where problems arose. The informants expressed that they should practice on LUCAS ™ to a greater extent than they now are doing. Staff in the emergency room, some time was perceived as stressful and they did not listen. The informants expressed frustration with the major administrative tasks after a LUCAS™ case, on the other hand, the "team spirit" where highlighted, they solve the task together.Conclusion: Developments during ambulance missions where LUCAS ™ will be used depends on, alarm data, resources, situation at the scene, planning, roles, supervision, handling of LUCAS ™ and Case Report Form, relatives and viewer reactions, the receipt at the emergency department and finally that ambulance staff cooperates after the LUCAS ™ mission.</p> / <p>Syfte:<strong> </strong>Syftet var att undersöka ambulanssjuksköterskors upplevelser under ett bestämt ambulansuppdrag som ledde fram till begagnande av LUCAS™.</p><p>Metod: Deltagande ambulanssjuksköterskor lottades ur en total urvalsgrupp bestående av 12 kvinnor och 39 män. Fem kvinnor och<strong> </strong>fem män deltog. Kvalitativa intervjuer genomfördes, där Critical Incident Technique metoden användes. Insamlade intervjudata värderades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys.</p><p>Resultat:<strong> </strong>Intervjutexten kunde delas in i tre domäner, 10 underkategorier kunde identifieras som sorterades i tre kategorier. Slutligen formulerades ett tema. De initiala larmuppgifter från SOS Alarm är viktiga för ambulanssjuksköterskornas förberedelser. Det förekom hjärtstoppssituationer där arbetet gick bra, likväl situationer där problem uppstod. Informanterna uttryckte att de borde öva på LUCAS™ i större utsträckning än de gör i nu läget. Vid en del situationer upplevdes mottagande personal på akutmottagningen som stressade och att de inte lyssnade. Betecknande för informanternas upplevelser vad gäller de administrativa uppgifterna efter LUCAS™ uppdraget var inte positivt, dock betonades "team work".</p><p>Slutsats: Utvecklingen under ambulansuppdrag där LUCAS™ kommer till användning är beroende av; larmfakta, resurser, situationen på plats, planering, roller, arbetsledning, hanterandet av LUCAS™ och Case Report Form, anhöriga och åskådares reaktioner, mottagandet på akutmottagningen och slutligen att ambulanspersonalen samarbetar efter LUCAS™ uppdraget.</p>

No description available.

The study aimed to investigate the acute medical chain consisting of SOS operator, ambulance nurse, emergency nurse and emergency physician with regard to the assessment and prioritization of the victim. The design of this journal study is retrospective with descriptive approach. Data were collected from all ambulance missions carried out in Uppsala county 2009-01-01 between the hours 00:00 to 12:00. Sample period was chosen because the prerequisite for high frequency on the ambulance mission was supposed to be good. In order to be able to systematize the compilation of data a protocol were prepared and used. Applicable data were collected from three databases SOS Alarms, ambulance operations, and the University Hospital in Uppsala. The study was divided into three stages and record documents usefulness was assessed individually based on inclusion criteria's. During the measurement period the SOS operator assessed need of an ambulance at 62 occasions in Uppsala County. Of these 62 ambulance missions there were 18 that could be followed during the whole acute medical chain. The results showed that the participants of the acute medical chain most of the time did the same assessment of the victim main problem/symptom and thus the criterion. Without considering the priority it appeared that the criteria were the same in 83% of all 18 included ambulance missions. SOS operator assessed ambulance mission as a priority one in 39% (7/18), and the ambulance nurse judged that priority one on the way to the hospital was justified in 17% (3/18). Of the 18 victims who were transported by ambulance to the emergency department at the University Hospital in Uppsala 72% (13/18) went home the same day. / Studiens syfte var att undersöka den akutmedicinska vårdkedjan bestående av SOS operatör, ambulanssjuksköterska, akutsjuksköterska och akutläkare med avseende på bedömning och prioritering av drabbad. Designen på denna journalstudie är retrospektiv med deskriptiv ansats. Data insamlades från samtliga ambulansuppdrag som genomfördes i Uppsala län 2009-01-01 mellan klockan 00:00 - 12:00. Urvalsperioden valdes därför att förutsättningen för hög frekvens på ambulansuppdrag förmodades vara goda. För att systematisera sammanställningen av data utarbetades och användes ett protokoll. Tillämpbara uppgifter inhämtades från tre databaser SOS Alarms, ambulansverksamhetens och Akademiska sjukhusets. Studien delades upp i tre steg och journalhandlingarnas användbarhet bedömdes var för sig utifrån inklusionskriterier. Under mätperioden bedömde SOS operatören behov av ambulans vid 62 tillfällen i Uppsala län. Av dessa 62 ambulansuppdrag gick 18 att följa under hela vårdkedjan. Resultatet visade att aktörerna i akutmedicinska vårdkedjan för det mesta gjorde samma bedömning av den drabbades huvudproblem/symtom och därmed kriteriet. Utan hänsyn taget till prioritet så visade det sig att kriterierna övrrensstämde vid 83% av alla 18 inkluderade ambulansuppdrag. SOS operatören bedömde ambulansuppdraget som prioritet ett i 39% (7/18) och ambulanssjuksköterskan bedömde att prioritet ett på väg till sjukhus var motiverat i 17% (3/18). Av de18 drabbade som transporterats med ambulans till akutmottagningen på Akademiska sjukhuset fick 72% (13/18) åka hem samma dag.