SAMMANFATTNING Patienter söker vård på akutmottagningar via ambulans vilket är ett omtalat problem när de kunde behandlats på annan vårdnivå. När antalet besökare ökar på akutmottagningarna i Sverige kan allvarliga konsekvenser uppstå för både sjukvårdspersonal och patienter. Patienter får inte alltid den mest ändamålsenliga vård på en akutmottagning. I svensk sjukvård är det ovanligt att tillåta ambulanssjuksköterskor att förbise akutmottagningar för andra vårdnivåer. Detta resulterar i överbelastade akutmottagningar samt att ambulanser nyttjas i fel syfte. Kompetens och utrustning har utvecklat behandlingsmöjligheterna för ambulanssjuksköterskor vilket medfört att ytterligare kvalificerade insatser kunnat genomföras på plats hos patienten. Ambulanssjuksköterskor bedömer patientens vårdbehov och beslutar kring lämplig vårdinstans, för att effektivisera resurserna kan patienter med lindriga åkommor transporteras till primärvård. Syftet var att belysa vilka faktorer som inverkar på ambulanssjuksköterskors beslut att hänvisa patienten till primärvården. Studiens metod var deskriptiv och utgick från en kvalitativ samt induktiv ansats. Urvalet var ändamålsenligt och bestod av sju ambulanssjuksköterskor som arbetar i södra Sverige. Inklusionskriterier var att informanterna hade genomgått en specialistsjuksköterskeexamen inom ambulanssjukvård samt varit aktivt yrkesverksamma under minst ett års tid. Intervjuer har genomförts utifrån ett semistrukturerat frågeformulär med följdfrågor. Analysmetoden utgick från en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet utgörs av fem kategorier: riktlinjer inom ambulansverksamhet, bedömning av patient, delaktighet kring beslut om vårdnivå, ambulanssjuksköterskans kompetens samt samarbete med primärvård. Det framkom en osäkerhet hos ambulanssjuksköterskor om vilka patienter primärvården kunde behandla. Vid bedömning av patienten utgick ambulanssjuksköterskor från verksamhetens behandlingsriktlinjer. Ur intervjuerna med ambulanssjuksköterskorna framkom att de såg till hela patienten i sin bedömning vilken grundades i patientens allmäntillstånd, vitalparametrar och uppvisande symtom. Hänvisning till primärvården förekom endast för patienter med lindriga besvär. Dialogen med patienten angående ändamålsenlig vårdnivå upplystes vara essentiell och vikten av att komma överens med patienten samt anhöriga. I resultatet framkom att specialistutbildade ambulanssjuksköterskor betonade betydelsen av att få nyttja sina kunskaper och färdigheter i beslut om hänvisning till lämplig vårdnivå. En önskan om bättre tillgänglighet hos primärvården framkom från ambulanssjuksköterskorna. Slutsatsen blev att ambulanssjuksköterskorna under intervjuerna beskrev att de tog hänsyn till en mängd olika faktorer vid beslut om hänvisning av patienten till primärvården. Ambulanssjuksköterskorna belyste komplexiteten i beslutet och uttryckte vikten av att se till patientsäkerheten. Patienter transporterades till akutmottagning trots att vårdcentralen kunde varit en lämplig vårdnivå. Detta på grund av att svårigheter framkom kring patienter samt anhörigas påtryckningar men även primärvårdens tillgänglighet. Ambulanssjuksköterskorna önskade att bidra till att minska akutmottagningens belastning och ge patienten råd kring ändamålsenlig vårdnivå.  Nyckelord: ambulanssjuksköterska, vårdnivå, primärvård och riktlinjer. / ABSTRACT Patients seek care at emergency departments through ambulance, which is a reported problem when their condition could be treated at another level of care. As the number of visitors increases in emergency departments in Sweden causing overcrowding, serious consequences can occur in healthcare professionals and patients. Patients do not always receive the most appropriate care in emergency departments. In swedish healthcare it is unusual to allow ambulance nurses to disregard emergency departments for other levels of care. This results in overcrowded emergency departments and ambulances being used for the wrong purpose. Skills and equipment have developed treatment options for ambulance nurses, which result in further qualified interventions being carried out at the location. Ambulance nurses assess the patients need of care and decide on appropriate care facilities, in order to streamline resources, patients with mild disorders can be transported to primary care. The aim was to highlight the factors that affect the ambulance nurses decision to referral the patient to primary care. The method of the study was descriptive and was based on a qualitative and inductive approach. The sample was purposeful and consisted of seven ambulance nurses working in southern Sweden. Inclusion criteria were that the informants had a specialist nursing degree in ambulance care and had worked for at least one year. Interviews have been conducted based on a semi-structured questionnaire with follow-up questions. The analysis method was based on a qualitative content analysis. The result consists of five categories: guidelines in ambulance organisation, patient assessment, participation in decision-making on health care, ambulance nurses skills and cooperation with primary care. There was an uncertainty among ambulance nurses about which patients the primary care could treat. Ambulance nurses included the full complexity of the patient in their assessments, which was based on the patients general condition, vital signs and exhibited symptoms. Referral to primary care only occurred in patients with mild disorders. The dialogue with the patient and relatives regarding the appropriate level of care was stated to be essential. Ambulance nurses emphasized the importance of using their skills in decision making on the appropriate level of care. A wish for better accessibility to primary care was highlighted among ambulance nurses. The conclusion was that ambulance nurses took a variety of factors into account when deciding the patient referral to primary care. Ambulance nurses highlighted the complexity of the decision and expressed the importance of ensure the patients safety. Patients were transported to emergency departments even though the health center could have been an appropriate level of care. This was because of the difficulties encountered between patients and their relatives, but also the availability of primary care. Ambulance nurses wanted to help reduce the load in emergency deparments and advise patients to the appropriate care level.  Keywords: ambulance nurse, care level, primary care and guidelines.

Antalet barn som anhöriga till patienter som erhåller vård och transport till sjukhus är okänt. Barn under 18 år kan ibland vara närvarande på hämtplatsen när ambulanssjukvården hämtar barnets anhörig. Hur många barn som anhöriga som är närvarande är okänt inom ett västsvenskt ambulansområde. Triagesystemet RETTS används vid triagering och bedömning av anhöriga till barnen. Syftet med studien är att kartlägga hur många barn som är närvarande då deras anhöriga ges vård, behandling och transport till en vårdinrättning vid prioritet 1 och 2 larm. En enkät skapades för att samla in data till studien. Barn som anhöriga finns även inom ambulanssjukvård. I denna studie identifierades 155 barn vid 95 ambulansuppdrag. Barn som anhörig ses till både vuxna, vanligen en förälder, som till barn. Ett flertal barn som anhöriga är närvarande när en anhörig påvisar svåra, kanske livshotande symptom. Sammanfattningsvis visade studien att stödet till barn och kunskapen om stöd fanns inte inom det ambulansområde där studien är genomförd. / Children as next of kin to patients who are treated by an ambulance nurse in Swedish ambulance service in unknown. Children under 18 years of age may sometimes be present when their parent or other next of kin, has to call the ambulance service due to illness or accident. How many children who experience their next of kin transported to hospital within a Western Swedish ambulance service district is unknown. The purpose of this survey is to identify how many children actually are present when their next of kin may need care and treatment from an ambulance service. Purpose: Survey how many children are present when an ambulance nurse cares and treats a next of kin due to illness or an accident, prioritized as priority 1 or 2. Method: a survey conducted by ambulance nurses in a western Swedish ambulance service. The survey has a quantitative design. Children as next of kin are present within a Swedish ambulance service district, in this survey 155 children was identified in a total of 95 ambulance missions. Children as next of kin are seen as adults, in most cases, a parent as well as children usually a sibling. Many children are present when their relative shows sign and symptoms of severe illness.

Bakgrund: Förlossningsvården har under senare år centraliserats mer och mer. Detta leder i sin tur till att de prehospitala förlossningarna med ambulanssjuksköterskor närvarande ökar, vilket även ställer högre krav på ambulanssjuksköterskor. Trots en ökning är det ändå en händelse som ambulanssjuksköterskan sällan upplever. Därmed föreligger svårigheter att skapa en praktisk rutin gällande handhavandet av en prehospital förlossning. Risken för komplikationer finns i samband med en prehospital förlossning och rätt kunskap och utrustning kan saknas. En prehospital förlossning kan ge upphov till en stressfull situation för ambulanssjuksköterskan. Samtidigt är det för den födande modern en livsomvälvande upplevelse och trygghet och en god relation till sin vårdare är av stor vikt. Syfte: Syftet med studien är att belysa ambulanssjuksköterskors upplevelser av prehospitala förlossningar. Metod: För att kunna svara på syftet har semi-strukturerade intervjuer genomförts med åtta ambulanssjuksköterskor. En intervjuguide användes som stöd. Insamlat material har transkriberats för att därefter analyseras enligt en kvalitativ innehållsanalys.med induktiv ansats. I analysfasen har fyra kategorier tagits fram och under dessa finns ytterligare 16 sub-kategorier som beskriver ambulanssjuksköterskors upplevelser i samband med prehospitala förlossningar. Resultat: De fyra kategorierna som framkommit under innehållsanalysen är: en emotionell upplevelse för ambulanssjuksköterskan, upplevelsen av trygghet, känslan av att vilja finnas där för modern, betydelsen av kunskap. En prehospital förlossning är en känslomässig upplevelse för ambulanssjuksköterskan och framkallar även stress. Det finns en osäkerhet som är relaterad till okunskap och en känsla av att inte kunna hantera de eventuella komplikationer som skulle kunna uppstå. Trots den stress som ambulanssjuksköterskan kan känna vill denne förmedla en trygghet till den födande modern och gör detta genom en lugn yttre fasad. Det finns en önskan hos ambulanssjuksköterskan till ökad kunskap och hospitering på förlossningsavdelning. Slutsats: En bristande kunskap kan finnas hos ambulanssjuksköterskan och detta leder till en ökad osäkerhet och känsla av stress. Trots denna känsla av stress är det viktigt för ambulanssjuksköterskan att visa sig professionell och vara en trygghet för den födande modern. Vad som under denna stressfyllda situation kan inge trygghet för ambulanssjuksköterskan var kollegan i ambulansen och relationen till denne. Den största kunskapsbristen som förelåg innebar de komplikationer som skulle kunna uppstå och här efterfrågar ambulanssjuksköterskor mer kunskap. Genom ökad kunskap som kan leda till en ökad trygghet för ambulanssjuksköterskan kan patientsäkerheten förbättras. / Background: In recent years, maternity care has been centralized more and more. This leads to an increase in the number of cases of prehospital deliveries for the ambulance nurses to take care of, which also requires higher demands on the ambulance nurse. Nevertheless, despite an increase, it´s still a case that the ambulance nurse experience rarely and because of that it's hard to create a practical routine regarding a prehospital delivery. There is a risk of complications associated with a prehospital delivery and the proper knowledge and equipment may be missing. A prehospital delivery may cause a stressfull situation for the ambulance nurse. At the same time, it's a life changing experience for the nurturing woman and a feeling of security and a good realtionship with their caregiver is of ultimate importance. Aim: The purpose of the study is to illustrate ambulance nurse's experiences of prehospital deliveries. Method: Eight semi-structured interviews with eight ambulance nurses have been completed in order to responde to the aim. An interveiw guide was used as support. Collected material has been transcribed and then analyzed according to a qualitative content analysis with an inductive approach. During the analysis phase, four categories have been developed and below these 16 subcategories describing ambulance nurse´s experiences of prehospital deliveries. Results: The four categories found in the content analysis are: an emotional experience for the ambulance nurse, the experience of safety, the feeling of wanting to be there for the mother, the importance of knowledge. A prehospital delivery is an emotional experience for the ambulance nurse which also develops stress. There is an uncertainty that is related to lack of knowledge and a feeling of being unable to cope with complications that might arise. Despite the stress that the ambulance nurse may feel, the ambulance nurse want´s to create a feeling of safety for the nurturing mother and to do this through a calm outer facade. There is a wish for the ambulance nurse for increased knowledge and hozpitalisation at a maternity ward. Conclusion: A lack of knowledge can be experienced by the ambulance nurse and this leads to an increased uncertainty and a sense of stress. Despite this feeling of stress, it is important for the ambulance nurse to be professional and create a feeling of security for the nurturing mother. In this stressfull situation the colleague in the ambulance was proven to increase a sense of safety for the ambulance nurse and this relationship was of importance. The greatest lack of knowledge involved the risk of complications that might occur and the ambulance nurse requests more knowledge about this. Through increased knowledge that can lead to an increased feeling of safety for the ambulance nurse, patient safety can also be improved.

It is important that ambulances are urgently directed to patients who are in need of immediate help and of quick transportation to a hospital. Because resources are limited, emergency medical dispatch centres (EMD) cannot send ambulances with high priority to all callers. The efficiency of the system is therefore dependent on triage. Increased knowledge about the triage in the prehospital care can make it possible to optimize the use of resources. Traditionally nurses have an important role in triage on emergency departments and in telephone advisory. In Sweden there is a trend towards more triage by nurses at EMDs. It is important to survey experiences of nurses’ of prioritization at EMDs. Aim: The overall aim in this thesis was to measure effectivity in prioritisation of ambulance dispatches, and to elucidate experiences from these prioritizations and decisions. Method: In study I sensitivity and specificity in 4086 dispatches was calculated, by comparison of the priority given by the EMD and the assessment performed by the ambulance-nurse according to Medical Emergency Triage and Treatment System. In study II were 15 nurses interviewed about their experiences from prioritizations at an EMD. Result: The result showed that 84,5 % of the dispatches were correct prioritised and that the sensitivity was high (94,5 %) but the specificity was low (15,4 %). Content analysis was performed and two themes emerged: “Having a profession with opportunities and obstacles” and “Meeting serious and difficult situations”. Conclusions are that over- prioritizations are made concerning patients with low or no need of medical care. Also that nurses with experience from emergency care, who are allowed to make their own decisions independent of the medical index, can improve and nuance the prioritization of resources in prehospital care. However, there is an obvious risk that their assessments will tend to be on the safe side. Important for avoiding this is improving internal support systems at the EMDs and also striving for a blame-free culture, where the nurses are not pushed by threats of being reported.

Sepsis är ett tillstånd med livshotande organdysfunktion orsakat av ett stört systemiskt svar på infektion. Mortaliteten för sepsis beräknas vara två till tre gånger högre än vid akut hjärtinfarkt. Tidig identifiering och behandling av sepsis minskar patientens lidande och ökar patientens chanser till överlevnad. Syftet var att identifiera screeningverktyg som kan stödja ambulanssjuksköterskan att identifiera patienter med sepsis. Metod var litteraturöversikt med en systematisk ansats och en narrativ sammanställning av resultatet. Sökningarna genomfördes i databaserna PubMed och CINAHL. Sammanlagt inkluderades 18 kvantitativa vetenskapliga artiklar som alla kvalitetsgranskades före inkludering och analys. Resultatet presenteras under fem kategorier, där likheter och skillnader identifierades utifrån resultatet i inkluderade studier. I de lästa artiklarna identifierades tolv olika screeningverktyg. Dessa screeningverktyg var; BAS 90-30-90, Modified Early Warning Score, Modifierat Robson screening tool, National Early Warning Score, National Early Warning Score 2, Prehospital Earley Sepsis Detecetion, Predict Sepsis Screening tool 1,2 och 3, Prehospital Servere Sepsis score (PreSS), Rapid emergency triage and treatment system for adults, Sepsis Screening Tool, Systemic Inflammatory Response Syndrome och Quick Sequential Organ Failure Assesment. Tio stycken av de inkluderade artiklarna hade studerat användbarheten av screeningsverktyget Quick Sequential Organ Failure Assesment prehospitalt. Quick Sequential Organ Failure Assesment påvisade en låg känslighet för tidig identifiering av patienter med sepsis eller septisk chock. Slutsats från studien var att inget screeningverktyg kunde identifiera sepsis i tidigt skede. Screeningverktygen kunde i viss grad påvisa på ökad mortalitet eller intensivvårds inläggningar. Mer forskning krävs för att tidigt kunna identifiera patienter med sepsis och därmed minska patienternas lidande. / Sepsis is a condition of life-threatening organ dysfunction caused by an impaired systemic response to infection. The mortality rate for sepsis is estimated to be two to three times higher than for acute myocardial infarction. Early identification and treatment of sepsis reduces patient suffering and increases the patient's chances of survival. The objective was to identify screening tools that can support ambulance nurse to identify patients with sepsis. The methodology was a literature review using a systematic approach and a comparative compilation of the results. Searches were conducted in the PubMed and CINAHL databases. A total of 18 quantitative scientific articles were included, all of which were quality reviewedberfore inclusion and analysis. The results are presented in five categories, where similarities and differences were identified based on the findings.Twelve different screening tools were identified. These screening tools are; BAS 90-30-90, Modified Early Warning Score (MEWS), modified Robson screening tool, National Early Warning Score (NEWS), National Early Warning Score 2 (NEWS2), Predict Sepsis Screening tool 1, 2 and 3, Prehospital Early Sepsis Detection (PRESEP), Prehospital Servere Sepsis score (PreSS), Rapid Emergency Triage and Treatment System for Adults (RETTS-A), Sepsis Screening Tool, Systemic Inflammatory Response Syndrome (SIRS), and Quick Sequential Organ Failure Assessment (qSOFA). Ten of the included articles had studied the usefulness of Quick Sequential Organ Failure Assessment screening tool in pre-hospital emergency care. The Quick Sequential Organ Failure Assessment demonstrated a low sensitivity for early identification of patients with sepsis or septic shock. The conclusion of the study was that no screening tool could identify sepsis at an early stage. The screening tools were able to detect increased mortality or intensive care unit admissions to some extent. More research is needed to identify patients with sepsis early and thereby reduce patient suffering.

Det som är specifikt med ambulanssjukvård är att ambulanssjuksköterskan bedömer, behandlar och vårdar patienter med kritiskt sjukdomstillstånd i alla tänkbara och oförutsedda miljöer. Det kan ofta handla om kortvariga vårdmöten där vården sker under tidspress, långt ifrån medicinsk support och där resurserna är begränsade. I en kaotisk och stressande miljö behöver ambulanssjuksköterskan ha förmågan att på egen hand ansvara för vården och samtidigt inge trygghet och lugn till patienten. Patienter i behov av ambulanssjukvård kan uppleva utsatthet, kontrollförlust och att vara i en beroendeställning till ambulanssjuksköterskan. En god kommunikation med både patienten och kollegor kan skapa en säker vård. Syftet med studien var att beskriva ambulanssjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter med kritiskt sjukdomstillstånd i ambulanssjukvården. Metoden var en litteraturöversikt med systematisk sökstrategi. Resultatet baserades på 15 vetenskapliga artiklar som inhämtats från databaserna CINAHL och PubMed. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades utifrån en integrerad analys. I resultatet framkom fyra kategorier som svarade mot syftet för studien, Kompetens och erfarenhet har betydelse, Stress över att inte hantera situationen, Kollegor och annan vårdpersonals betydelse, Barn – patientgrupp av betydelse. Slutsatsen var att vårda patienter med kritiskt sjukdomstillstånd, särskilt barn, var utmanande för ambulanssjuksköterskan. En god kommunikation var grunden för en patientsäker vård och ledde till att tryggheten ökade hos både patienten och ambulanssjuksköterskan. Var ambulanssjuksköterskan kompetent och erfaren kunde stressen minska för både patienten, ambulanssjuksköterskan och kollegor vilket i sin tur ökade patientsäkerheten. Ett gott samarbete mellan kollegor var en förutsättning för att ge specifik vård utifrån varje patientens behov. / What is specific about ambulance healthcare is that the ambulance nurse assesses, treats and cares for patients with critical conditions in all conceivable and unforseen environments. These can often be short-term healthcare meetings takes place under time pressure, far away from medical support and where resources are limited. In a chaotic and stressful environment, the ambulance nurse needs to have the ability to lead the care on her own and at the same time provide safety and calm to the patient. Patients who are in need of ambulance care may experience vulnerablility, loss of control and being in a position of dependence on the ambulance nurse. A good communication with both the patient and colleagues can create safe helathcare. The aim of the study was to describe the ambulance nurses experience of caring for patients with critical conditions in ambulance care. The method was a literature review with a systematic searchstrategy. The results were based on 15 scientific articles obtained from the CINAHL and PubMed databases. The articles were quality reviewed and analyzed on the basis of an integrated analysis. The results revealed four categories that corresponded to the aim of the study, Competence and experience matters, Stress over not handling the situation, The importance of colleagues and other healthcare professionals, Children – patientgroup of importance. The conclusion was that in the care of patients with critical condition, especially children, was challenging for the ambulance nurse. Good communication was the basis for patient-safe care and led to increased safety for both patient and ambulance nurse. Was the ambulans nurse competent and experienced, stress could be reduced for both the patient, the ambulance nurse and colleagues, which in turn increased patient safety. Good collaboration between colleagues was a prerequisite for providing specific care based on each patient´s needs.

Hot och våld mot ambulanspersonal blir allt vanligare i samhället. Frekvensen av hot och våld mot ambulanspersonal är hög. Ambulanspersonal rapporteras ha den största risken att utsättas för våld på arbetsplatsen då de oftast är dem som först möter patienten när akutsjukvård behövs. Arbetsrelaterat hot och våld på arbetsplatser påverkar arbetsgivare och arbetstagare i form av trivsel, ekonomi och vårdkvalitet. Syftet var att belysa det vetenskapliga underlaget för ambulanspersonalens upplevelse och hur de påverkas av arbetsrelaterat hot och våld. Metoden var litteraturöversikt där 18 vetenskapliga artiklar ingick där resultatet analyserades med en integrerad dataanalys och redovisas i kategorier och underkategorier. I kategorin, ambulanspersonalens yttre påverkan av hot och våld som baserats på underkategorierna Oro för egen säkerhet och teamets betydelse, Risker i arbetet samt kategorin, Att kunna värna om patientsäkerheten, visade resultatet en oro för egen säkerhet, vikten av stöd från arbetsgivare och kollegor. Resultatet visade hur risken att utsättas för hot och våld ökade då patienterna var påverkade av droger eller alkohol samt arbete under natten. Möjlighet och svårigheter att kunna värna om patientsäkerheten vid våldsamma situationer uppstår. Kategorin ambulanspersonalens inre påverkan av hot och våld, baserad på underkategorierna Långvarig stress och utsatthet samt Posttraumatiskt stressyndrom PTSD, påvisade resultatet hur personalen upplevde långvarig stress, personlighetsförändring och i en del fall hade en ökad risk att utvecklade posttraumatiskt stressyndrom vid upprepad utsatthet av arbetsrelaterat hot och våld. Studiens resultat visar att arbetsrelaterat hot och våld hos ambulanspersonalen är ett stort problem både för arbetstagaren som arbetsgivaren och påverkar i sin tur patienternas omvårdnad och det egna välbefinnandet. Ambulanspersonalen påverkas både mentalt som kroppsligt av utsattheten av hot och våld. Upplevelsen av välbefinnandet för ambulanspersonalen försämras och arbetsinsatserna i omvårdnaden påverkas. / Threats and violence towards ambulance staff is getting more common within the society. The frequency of threats and violence towards ambulance staff is high. Ambulance staff are reported to have the highest risk of being exposed to threats and violence at work since they are likely the first to meet the patients in need for emergency care. Work related threats and violence at work affects employers and employees in the shape of comfort, economic and quality of care. The aim was to highlight the scientific substrate for the ambulance staff experience and how that they are affected by work related threats and violence. Method used was a literature review where 18 scientific articles were included, where the results were analyzed with an integrated data analysis and reported in categories and subcategories. In the category ambulance staff´s external impact of threats and violence based on subcategories Worries about self-safety and the importance of the team, Risks at work, and the category Being able to protect patient safety, showed concern for personal safety, the importance of support from employer and colleagues. Result showed that the risk of being exposed to threats and violence increased when patients were affected by drugs or alcohol and work at night. Opportunity and difficulty in protecting patient safety in violent situations arise. In the category ambulance staff´s internal impact of threats and violence based on subcategories Long-term stress and vulnerability as well as Post-traumatic stress disorder PTSD, showed how the staff experienced long-term stress, personality change and in some cases showed higher risk to develop posttraumatic stress syndrome at repeated work-related threats and violence. The study results show that work-related threats and violence among ambulance staff is a major problem both for employees and employers and in turn affects patients care and their well-being. Ambulance staff are affected both mentally and physically by the vulnerability of threats and violence. Well-being for the ambulance staff is impaired and the workload in nursing is affected.

Trauma är den ledande dödsorsaken i Sverige för människor mellan 15 och 44 år och en stor andel dör till följd av blödning som uppkommer vid skadetillfället. Blödning fortsätter också vara den ledande orsaken till traumarelaterad död som kunde ha varit förebyggbar både civilt och militärt. Traumaomhändertagandet är komplext, ofta tidskritiskt och ambulanspersonalen är ofta de som först får vårda dessa patienter ute på skadeplats och därav blir ambulanspersonalens första bedömning och omhändertagande av stor betydelse. Vätskebehandling för kritiskt skadade traumapatienter i hemorragisk chock eller hotande hemorragisk chock är ett omdiskuterat ämne och Sverige saknar nationella riktlinjerna för omhändertagande och behandling prehospitalt vid hemorragisk chock och trauma och de regionala riktlinjer som finns skiljer sig ibland till viss del åt mellan länen. Syftet med studien var att undersöka effekten av ambulanssjuksköterskans vätskebehandling för patienter i hemorragisk chock vid trauma. Som metod har en litteraturöversikt genomförts där totalt 15 studier inkluderats som är publicerade mellan 2009 och 2019. I resultatet framkom två huvudteman – vätskebehandlingens effekt på mortalitet och vätskebehandlingens effekt på koagulation. Samtliga fyra studier som undersökt hur koagulationsförmågan påverkas av kristalloid hyperton och/eller isoton vätskebehandling hos patienter med eller med risk för hemorragisk chock utsatta för trauma har kommit fram till att den försämras desto mer vätska patienten får. Resultatet visade oklar evidens gällande vätskebehandlingens effekt för mortaliteten på patienter i hemorragisk chock vid trauma. Däremot påvisade ingen av studierna att mortaliteten minskade. Slutsats var att majoriteten av artiklarna talar för att stora mängder vätska prehospitalt minskar eller inte gör någon skillnad för överlevnaden för kritiskt skadade traumapatienter vid hemorragisk chock. Många faktorer spelar in och det är svårt att dra några slutsatser utifrån resultatet och mer forskning behövs inom området. / Trauma is the leading cause of death in Sweden for people between the age of 15 and 44 years and a large proportion of people die because of bleeding that occurs at the time of the injury. Bleeding also continues to be the leading cause of trauma-related death that could have been preventable both in a civilian and military setting. Trauma care is complex, often time-critical, and the ambulance nurses are often the first to care for these patients on the scene and therefore the first assessment and care of these patients is of great importance. Fluid resuscitation for critically injured trauma patients in hemorrhagic shock or threatening hemorrhagic shock is a debated topic and Sweden lacks national guidelines for trauma care and treatment prehospital. The regional guidelines sometimes for some manner differ between the counties in Sweden. The aim of this study was to determine the impact of fluid resuscitation for patients with hemorrhagic shock after trauma. As a method, a literature review was carried out, which included a total of 15 studies published between 2009 and 2019. The result revealed two main themes - the impact of fluid resuscitation on mortality and the impact of fluid resuscitation on coagulation. All four studies that examined how coagulation ability is affected by crystalloid hypertonic and/or isotonic fluid resuscitation in patients at risk of hemorrhagic shock after trauma, the severity seems to be dependent on the amount of fluid infused, the more fluid the more severe coagulation abnormalities. The result showed unclear evidence of the effect of fluid resuscitation in mortality for trauma patients in hemorrhagic shock. However, none of the studies showed it decreased in mortality. In conclusion, the majority of articles show that large amount of fluid given in prehospital care have no impact or did have a negative impact on survival of critically injured trauma patients in hemorrhagic shock. Many factors come into play and it is difficult to draw any conclusions based on the results and more research are needed.

Barn är inte små vuxna. Omhändertagandet av barn inom sjukvården skiljer sig på många sätt gentemot vården av vuxna. Dels skiljer sig barns anatomi och fysiologi mot vuxna. Dessutom finns det emotionella perspektiv för vårdpersonal, då vårdpersonal ofta blir mer emotionellt berörda av att omhänderta barn. Barnets föräldrar som ofta är stressade och rädda, bör även de få en god och trygg omvårdnad. Många ambulanssjuksköterskor tycker att omhändertagandet av barn är det svåraste i yrket. Både för att barn upplevs som emotionellt påfrestande att omhänderta samt att barn sällan är svårt sjuka eller allvarligt skadade, varför ambulanssjuksköterskan kan uppleva en ovana och osäkerhet. Då ambulanssjuksköterskan får larm påbörjas förberedelsefasen och förberedelsefasen pågår till att ambulansen ankommer till patienten. Författarna finner att ambulanssjuksköterskors upplevelse av att omhänderta barn är någonting väl studerat, dock finner författarna inga studier gällande ambulanssjuksköterskans upplevelser av förberedelsefasen. Syftet var attI arbetet valdes en kvalitativ deskriptiv design med Ambulanssjuksköterskor omhändertar sällan allvarligt skadade eller svårt sjuka barn. Det gjorde att ambulanssjuksköterskor kände stress, rädsla och i vissa fall skräck då de fick larm som indikerade på ett allvarligt skadat eller svårt sjukt barn. Varför larm om barn upplevdes annorlunda än vuxna var dels för att det framkallade en starkare emotionell respons, men även att barn var mindre i storlek, en ovana bland ambulanssjuksköterskor gällande att omhänderta barn, samt annorlunda läkemedelsdoser gentemot vuxna. Ambulanssjuksköterskorna i studien upplevde att de behövde fler resurser när de omhändertar barn till skillnad mot vuxna. Eftersom föräldrarna behövde stöttning och omvårdnad då deras barn var svårt sjukt eller allvarligt skadat. Att ge föräldrarna tillräcklig uppmärksamhet med en ambulansbesättning upplevdes som mycket svårt, varför fler resurser behövdes. Ambulanssjuksköterskor upplevde överlag att de behövde mer utbildning i omhändertagandet av svårt sjuka eller allvarligt skadade barn. I enlighet med ambulanssjuksköterskornas upplevelser, inkluderade studier och litteraturen, behövdes ytterligare utbildning inom specifikt det akuta omhändertagandet av barn. Även fler resurser ansågs nödvändiga vid larm om barn. Detta för tillsammans med ytterligare utbildning och erfarenhet - ge ambulanssjuksköterskan möjligheten att bli tryggare i sina förberedelser samt i sitt omhändertagande av barn och dennes anhöriga. / Children are not small adults. Caring for children in healthcare differs from taking care of adults in many aspects. For example children have a different anatomy and physiology compared to adults and this must be taken in to consideration. Another perspective is the fact that healthcare professionals often become more emotionally involved when caring for a child. The parents of the child, who are often stressed and afraid, should also be provided with safe and good care. A large part of the ambulance nurses feel that the caring of children is the hardest part in their profession. This is due to both the general feeling of children being emotionally challenging to care for and the fact that children are so rarely critically ill or injured. This combined can make the ambulance nurse feel unused to the task and insecure on how to approach it. When the ambulance nurse is reached by the alarm the preparing phase initiates. This phase is ongoing until the ambulance arrives at the patient. The authors find that ambulance nurses experiences of caring for children is well studied. However, the authors find no studies on ambulance nurses experiences of the preparation phase. The aim of this study is to enlighten the ambulance nurses ́ experiences of the preparation phase – from the time when receiving the alarm until arriving to a severely injured or a cricitcally ill child. The study has been conducted through a qualitative approach with semi structured interviews. Eight ambulance nurses participated in the study. To be included they had to have experience of taking care of at least one critically ill or injured child where it was clear from the alarm that the child was critically ill or severely wounded. The interviews were then analyzed with a qualitative content analysis. The studys result showed that ambulance nurses seldom take care of severly injured or critically ill children. This lead to ambulance nurses experiencing stress, fear and in certain cases horror when encountering an alarm indicating that it is about a critically ill or severly injured child. The reasons why ambulance nurses experienced these alarms concerning children differently - compared to alarms concerning adults were: a stronger emotional response, children are smaller in size, an unacustomedness among ambulance nurses regarding taking care of critically ill or severly injured children and ultimately different doses regarding medicine as regards to adults. Ambulance nurses in the study experienced a need for more human resources when taking care of a child as regards to an adult. This because the childs parents needed support and care when their child is critically illa or severly injured. Providing the parents with enough attention with only one ambulance crew is difficult, which is why more human resources were needed. Ambulance nurses described a general need for more education regarding the care of critically ill or severly injured children. In accordance with ambulance nurces experiences, included studies and the litterature –more education in specifically the emergency treatment of children was needed. Aswell was the need for more human resources when it came to alarms regarding children. This together with more education and experience, could give the ambulance nurse the opportunity to become more confident in their preparations and care of children and their relatives.

Våld i nära relationer är ett stort problem för samhället och individen. Majoriteten av de som blir utsatta är kvinnor, men det drabbar även män och barn. Studiens syfte var att undersöka ambulanssjuksköterskors upplevelser av att möta patienter som blivit utsatta för våld i nära relationer. Studien är en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Åtta sjuksköterskor som arbetar i ambulanssjukvården i Göteborg deltog i studien. Analysen av materialet resulterade i tre teman: Förutsättningar inför mötet med den våldsutsatta patienten, Möta den våldsutsatta patienten och Upplevelser som är svåra att släppa. Resultatet av studien visar att ambulanssjuksköterskor upplever ilska, frustration och maktlöshet i mötet med patienter som blivit utsatta för våld i nära relationer. Särskilt starka blir dessa känslor när barn är inblandade. Ett fungerande samarbete med sin ambulanskollega och känslan av en tillfredsställande arbetsinsats hade positiv inverkan på informanterna. Det framkommer också att regelverket kring vem som ansvarar för patienten är för otydligt och att det ibland är svårt att få patienter till rätt vårdinstans. Vidare framkom det i resultatet att informanterna upplever att det inte finns några riktlinjer gällande handhavandet av patienter som utsatts för våld i nära relationer i ambulanssjukvården och orosanmälan som skall göras när barn misstänks fara illa är alldeles för krångliga att göra. Informanterna känner ett behov av tydligare riktlinjer och mer utbildning kring våld i nära relationer. / Domestic violence is a major issue for society and for the individual. The majority of those who are exposed are women, but it also affects men and children. The purpose of this study was to investigate ambulance nurses' experience of meeting patients who have been exposed to domestic violence. The study is a qualitative interview study with an inductive approach. Eight nurses working in the ambulance service in Gothenburg participated in the study. The analysed material resulted in three themes: Prerequisites for the encounter with the abused patient, Encounter the abused patient and Experiences that are difficult to let go. The results of the study show that nurses in the ambulance service experience anger, frustration, and powerlessness in the face of domestic violence. These feelings become especially strong when children are involved. To have good teamwork with your colleague and the feeling of a satisfactory work effort had a positive impact on informants. It also shows that the regulations are too vague, and it is sometimes difficult to get patients to the right care institution. Furthermore, the results showed that the informants experienced that there are no guidelines for domestic violence and to write a notification of concern when children are involved, is far too complicated to do. The informants feel the need for clearer guidelines and more education on domestic violence.