Bakgrund: En specialistutbildad ambulanssjuksköterska ska enligt kompetensbeskrivningen kunna bedöma och prioritera en patient till rätt vårdnivå. Är patienten inte i behov av ambulanstransport eller patienten själv beslutar att han/hon inte vill medfölja ambulansen lämnas patienten kvar på plats med eventuell hänvisning till annan vårdnivå.   Syfte: Syftet var att studera ambulanssjuksköterskans erfarenheter i samband med att patienten inte medföljer ambulansen efter en prehospital bedömning.   Metod: Ett frågeformulär med öppna svarsalternativ användes bland ambulanssjuksköterskorna inom Landstinget Blekinge. Analysen av svaren gjordes med kvalitativ innehållsanalys enligt Granheim och Lundman (2004).   Resultat: Utifrån data som insamlades formulerades ett övergripande tema: Att fungera som grindvakt med behov av stöd och förankring i sina beslut. Ambulanssjuksköterskorna upplevde det som en viktig men svår uppgift att kvarlämna patienten om ambulanstransport inte behövdes. Vid tveksamma bedömningsfall eller när patienten inte vill medfölja i ambulans trots bedömt behov, upplevde ambulanssjuksköterskan en oro för eventuella konsekvenser av att lämna patient kvar på plats. Befogenheten att kunna kvarlämna patienten efter en prehospital bedömning upplevdes öka tillgängligheten för patienter med störst behov av ambulanssjukvård och ambulanstransport. Ambulanssjuksköterskorna upplevde ett behov av stöd, särskilt av bättre läkarstöd i sin bedömning.   Slutsats: Det ökade antalet ambulansuppdrag i Blekinge och Sverige i övrigt ställer höga krav på ett mer effektivt och befogat utnyttjande av de begränsade ambulansresurser som existerar.  Föreliggande studie visar på ambulanssjuksköterskans erfarenhet av ett behov av stöd från läkare som är insatta i ambulansens förutsättningar och arbetsmetoder. Detta behövs för att minska ambulanssjuksköterskornas upplevda osäkerhet när beslut om ambulanstransportbehov tas.

Bakgrund: Det prehospitala arbetet är utmanande i avseende att kombinera ett patientsäkert vårdarbete och yrkesmässig bilkörning. Vårdutrymmet i en ambulans är en riskfylld miljö både då bilen står parkerad på en olycksplats samt när den är i rullning. Trafiksäkerhet i ambulanssjukvård är därav en avgörande faktor för patientsäkerheten och ambulanssjuksköterskans arbetsmiljö. Brister denna säkerhet riskerar patienten att bli utsatt för ett vårdlidande och ambulanssjuksköterskan för en arbetsmiljöskada. Syfte: Syftet med studien är att beskriva ambulanssjuksköterskans upplevelser och uppfattningar av säkerhetsbältets användning på patienten under ambulanstransport och på så vis öka följsamheten gällande säkerhetsbältes användning. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes med enskilda intervjuer. Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats användes som analysmetod. Resultat: Analysen resulterade i 5 kategorier som bildade resultatets rubriker “bältets betydelse”, “svagheter och brister”, “hinder för säkerhetsbälte”, “arbetsmiljö och säkerhet” samt “samverkan mellan förare och vårdare”. Slutsats: Av studiens resultat kunde slutsatsen dras att säkerhetsbältesanvändningen i ambulansen har stor förbättringspotential samt att upplevelse och uppfattning går i sär med hur verkligheten ser ut. Resultatet visar även vilka orsaker till en bristande bältesanvändning som är vanligast och förslag på hur man kan komma till rätta med dessa. Att säkerhetsbältesanvändningen för patienterna i ambulansen förs upp till diskussion är av stor vikt för att främja patientsäkerheten och ambulanssjuksköterskans Arbetsmiljö̈. För att öka följsamheten gällande säkerhetsbältesanvändningen är det av värde att flera studier utöver denna genomförs utifrån olika synvinklar, exempelvis patientens upplevelse / Background: The pre-hospital work is challenging in terms of combining apatient-safe care work and professional driving. The care room in an ambulance is a risky environment both when the car is parked on an accident site and when it is rolling. Traffic safety in ambulance care is therefore a crucial factor for patient safety and the ambulance nurse's work environment. If this safety fails, the patient risks being exposed to a suffering patient and the ambulance nurse for a work environment injury. Purpose: The purpose of the study is to describe the ambulance nurses experiences and perceptions of the safety belts use on the patient during ambulance transport and in this way increase compliance with seat belt use. Method: A qualitative interview study was conducted with individual interviews. Qualitative content analysis with inductive approach was used as analysis method. Result: The analysis resulted in 5 categories that formed the results headings “the importance of the belt”, “weaknesses and deficiencies”, “obstacles to safety belts”, “work environment and safety” and “collaboration between driver and carer”. Conclusion: From the results of the study, it could be concluded that the seat belt use in the ambulance has great improvement potential and that experience and perception go in particular with the reality. The result also shows the reasons for a lack of belt use that is most common and suggestions for how to deal with these. The fact that the safety belt use for the patients in the ambulance is brought up for discussion is of great importance for promoting patient safety and the ambulance nurses working environment. In order to increase adherence to seat belt use, it is of value that several studies in addition to this are carried out on the basis of different perspectives, forexample the

Patientens liggkomfort under ambulanstransport är en viktig faktor i omvårdnaden i ambulanssjukvård. Vi tror att en ökad komfort kan minska patientens lidande. Det är flera faktorer som påverkar komforten i en ambulans, hur fordonet framförs, hur vårdaren agerar, patientens tillstånd mm. När det kommer till liggkomforten är personalen begränsad av det material som finns att tillgå. I syfte att förbättra komforten har vi haft möjlighet att prova en säck, att transportera patienter i och jämföra den med det gamla sättet, med lakan och filtar. Kan ett nytt sätt att bädda ner patienten kunna förbättra komforten under ambulanstransport?Studiens syfte var att undersöka patienters upplevelse vid användandet av två olika metoder för bäddning på ambulansbåren. Studien är kvantitativ randomiserad interventionsstudie för att jämföra patientens upplevda komfort vid två olika bäddmetoder. Datainsamlingen har bestått av enkäter där patienter besvarat frågor angående den upplevda komforten under ambulanstransport. Patienterna fick besvara sex påstående angående komfort, temperatur, trygghet och integritet. Enkäten besvarades av 94 patienter. Hälften av dessa har transporterats med lakan och filtar och resten med patientsäckar.Studien visar att vid samtliga påstående har patienterna i patientsäcksgruppen varit mer positiva, men skillnaderna har inte varit signifikanta.Denna studie omfattar ett relativt litet antal patienter, ett större material behövs för att generalisera eventuella skillnader mellan grupperna. Resultaten pekar ändå på att patienterna som transporterades i patientsäcken upplevde en större komfort. / <p>Program: Fristående kurs</p><p>Uppsatsnivå: C</p>

Bakgrund: Enligt statistiken har ambulansutryckningarna ökat men ambulanstätheten minskat. Det behövs därför en väl fungerande prioritering av patienterna som söker akut vård från larmcentralen. De som inte är i akut behov av ambulanstransport till sjukhus ska kunna omdirigeras till att söka annan vård som vårdcentral eller stanna hemma med egenvård.   Syfte: är att jämföra patienter med samma ESS kod i ambulansjournalerna som endera transporterades till sjukhus eller kvarstannande med egenvård vid prio ett larm. Metod: En retrospektiv fallkontroll studie med en kvantitativ ansats. En journalgranskning med 139 inkluderade ambulansjournaler från södra Sverige.   Resultat: Andelen prio ett uppdrag där patienten lämnades hemma med egenvård i föreliggande studie var 193 stycken, 7,2 procent. Utifrån resultatet fanns det inga skillnader i åldern mellan patienter som stannade kvar respektive transporterades med ambulans till akuten på respektive sjukhus. Det fanns heller inga signifikanta skillnader mellan könen utifrån tid på dygnet. Dock fanns det en signifikant skillnad då det gällde avstånd till sjukhus. För patienterna som bodde ≤ 8 km radie från ett sjukhus stannade 83st (59,7%) kvar i hemmet med egenvård. För patienter med ≥ 8 km ifrån ett sjukhus stannade 106 (76,3 %) kvar i hemmet med egenvård. Totalt för patienter som transporterades överensstämde larmcentralens index med ambulanssjuksköterskans ESS-kod vid 52%. För patienter som kunde kvarstanna i hemmet var överensstämmelsen 42% mellan larmcentralens index och ambulanssjuksköterskans ESS.   Slutsats: Studien kunde inte påvisa någon skillnad mellan kön och tidpunkt av de som transporterades mot de som kunde stanna hemma, dock fanns det en signifikant skillnad på antal patienter som transporterades och kunde stanna hemma beroende på avstånd mellan deras boende och sjukhus. Även fanns det en förbättringspotential mellan SOS index och ambulanssjuksköterskans ESS kod, att denna skulle stämma mer överens. För ambulanssjuksköterskan är det viktigt att behandla alla patienter lika oberoende på yttre faktorer, i denna studie framkom att avståndet hade en betydelse. Detta får vi som ambulanssjuksköterskor ta till oss och inte låta ha en avgörande betydelse för den vård vi beslutar oss för att ge patienten. / Background: According to statistics, ambulance emergency were increased but the density decreases, which requires a well-functioning prioritization of patients seeking emergency care from the central station. Those who are not in need of urgent ambulance transport to the hospital to be redirected to seek other care medical center or stay at home with self-care.   Purpose: is to compare patients with the same ESS Code of ambulance records that are either transported to a hospital or keeping people with self-care at priority alarm. Method: A retrospective case-control study with a quantitative approach. A medical record review of 139 included ambulance records from southern Sweden.   Results: The proportion of priority a mission in which the patient was at home with self-care in this study were 193 pieces, 7.2 per cent. Based on the results, there were no differences in age between patients who remained and was transported by ambulance to the emergency room and hospital. There were also no significant differences between the sexes based on time of day. However, there was a significant difference as regards the distance to the hospital. For patients who lived ≤ 8 km radius of a hospital stayed 83st (59.7%) remain in the home with self-care. For patients with ≥ 8 km from the hospital stayed 106 (76.3%) remain in the home with self-care. Total of patients transported consistent monitoring center index with the ambulance nurse ESS Code at 52%. For patients who were able to remain in the home was the consistency 42% between the central station's index and the ambulance nurse ESS. Conclusion: The study did not demonstrate a difference between gender and time of the transported toward those who could stay at home, however, there was a significant difference in the number of patients who were transported and could stay home, depending on the distance between their accommodation and hospitals. Although there was an improvement in potential between SOS Index and the ambulance nurse ESS code. For ambulance nurse, it is important to treat all patients equally regardless of external factors, in this study revealed that the distance had a meaning. This we get that ambulance nurses bring to us and not let be crucial for the care we decide to give.

<p>Ambulanspersonal skall i sitt dagliga arbete lyfta och behandla patienter. I varje ambulans finns två ambulanssjukvårdare (kan även vara sjuksköterskor med eller utan specialistutbildningar) som har genomgått ett lyftprov som bekräftar att de på två man klarar att lyfta en patient som väger 90kg. Då en patient väger 150kg (gravt obes patient) eller mer blir det problematiskt, både ergonomiskt och medicintekniskt. Antalet överviktiga ökar, även de som räknas som gravt obesa. Syftet med denna uppsats vara att beskriva ambulanspersonalens erfarenheter då det gäller ambulanstransport av gravt obesa patienter.Enkäter besvarades anonymt av personal på en ambulansstation i södra Sverige. Svarsfrekvensen blev 29 av 55 personal efter att ett påminnelsebrev delats ut. Svaren bearbetades med beskrivande statistik. Resultatet visade att det inte fanns en fullt fungerande rutin för gravt obesa patienter. Personalen ansåg överlag att hjälpmedel inte var tillräckliga för att snabbt och säkert kunna transportera patienter med en vikt över 150kg till sjukhuset. Förbättring av rutiner samt hjälpmedel skulle kunde minska riskerna för skador hos personal samt innebära en bättre och säkrare vård vid transport till sjukhus.</p>

Ambulanspersonal skall i sitt dagliga arbete lyfta och behandla patienter. I varje ambulans finns två ambulanssjukvårdare (kan även vara sjuksköterskor med eller utan specialistutbildningar) som har genomgått ett lyftprov som bekräftar att de på två man klarar att lyfta en patient som väger 90kg. Då en patient väger 150kg (gravt obes patient) eller mer blir det problematiskt, både ergonomiskt och medicintekniskt. Antalet överviktiga ökar, även de som räknas som gravt obesa. Syftet med denna uppsats vara att beskriva ambulanspersonalens erfarenheter då det gäller ambulanstransport av gravt obesa patienter.Enkäter besvarades anonymt av personal på en ambulansstation i södra Sverige. Svarsfrekvensen blev 29 av 55 personal efter att ett påminnelsebrev delats ut. Svaren bearbetades med beskrivande statistik. Resultatet visade att det inte fanns en fullt fungerande rutin för gravt obesa patienter. Personalen ansåg överlag att hjälpmedel inte var tillräckliga för att snabbt och säkert kunna transportera patienter med en vikt över 150kg till sjukhuset. Förbättring av rutiner samt hjälpmedel skulle kunde minska riskerna för skador hos personal samt innebära en bättre och säkrare vård vid transport till sjukhus.