Genom intervjuer med sex yrkesverksamma lärare söker jag utreda den grad av litteracitet deras undervisning fordrar för att ställa den i jämförelse med upplevelsen av hur väl deras nyanlända elever svarar mot denna. Uppsatsen har även som mål att analysera det stöd informanterna ger sina elever i förhållandets diskrepans. De slutsatser jag drar är att undervisningen kräver en högre grad av litteracitet än vad eleverna besitter. Den i sig vållar därför vissa problem för de nyanlända eleverna varför stödinsatser vidtas av lärarna – stöd som har kunnat tematiseras till förenkling av lektionsinnehåll, organisatoriskt stöd, muntliga examinationer i stället för/som komplement till skriftliga och slutligen interaktion före och efter lektionerna. Vid analys av stöden går en viss problematik att finna – några av de sätt som de uttrycker sig på kan ha en kontraproduktiv effekt i det långa loppet för eleverna.

<p>Syftet med denna uppsats är att undersöka vilka morfologiska och syntaktiska strukturer i det svenska språket som ställer till problem för de som lär sig svenska som ett andra språk. Den undersöker också om inlärningsgångarna ser lika ut för inlärare med olika modersmål, eller om det går att se någon påverkan från språket som inläraren har med sig i bagaget. Metoden som används är samtal tillsammans med fem informanter som studerar svenska på en gymnasieskola i Sverige. Två informanter har arabiska som modersmål och tre informanter har thailändska som modersmål. I dessa samtal har både antalet rätta och felaktiga morfologiska och syntaktiska strukturer räknats. Genom kategorisering av vilka fel som är typiska för alla informanterna och vilka som är typiska för en viss språkgrupp, kan undersökningen säga något om hur inlärning av svenska går till.</p><p> </p><p>Resultaten visar att de svåraste morfologiska strukturerna är genus, bestämdhet, pluralanvändning, tempus och kongruens. De svåraste syntaktiska strukturerna är inversion, negation i bisats, placering av satsadverbial samt utelämnande av subjekt och predikat. Undersökningen visar också att de flesta felanvända strukturerna är liknande för alla informanter, vilket antyder att det finns en universell inlärningsväg in i svenskan. Den pekar dock också på att det finns vissa skillnader mellan språkgrupperna. Det är till exempel vanligare för informanterna med arabiska som modersmål att misslyckas med obestämd artikel framför substantiv, och det är vanligare för informanterna med thailändska som modersmål att utelämnade subjekt och predikat ur satserna.</p><p> </p><p>Ur ett didaktiskt perspektiv innebär resultaten att en lärare i svenska som andraspråk bör ta hänsyn både till den universella inlärningsvägen och till elevernas modersmål, för att hjälpa dem i språkutvecklingen.</p>

Syftet med denna uppsats är att undersöka vilka morfologiska och syntaktiska strukturer i det svenska språket som ställer till problem för de som lär sig svenska som ett andra språk. Den undersöker också om inlärningsgångarna ser lika ut för inlärare med olika modersmål, eller om det går att se någon påverkan från språket som inläraren har med sig i bagaget. Metoden som används är samtal tillsammans med fem informanter som studerar svenska på en gymnasieskola i Sverige. Två informanter har arabiska som modersmål och tre informanter har thailändska som modersmål. I dessa samtal har både antalet rätta och felaktiga morfologiska och syntaktiska strukturer räknats. Genom kategorisering av vilka fel som är typiska för alla informanterna och vilka som är typiska för en viss språkgrupp, kan undersökningen säga något om hur inlärning av svenska går till.   Resultaten visar att de svåraste morfologiska strukturerna är genus, bestämdhet, pluralanvändning, tempus och kongruens. De svåraste syntaktiska strukturerna är inversion, negation i bisats, placering av satsadverbial samt utelämnande av subjekt och predikat. Undersökningen visar också att de flesta felanvända strukturerna är liknande för alla informanter, vilket antyder att det finns en universell inlärningsväg in i svenskan. Den pekar dock också på att det finns vissa skillnader mellan språkgrupperna. Det är till exempel vanligare för informanterna med arabiska som modersmål att misslyckas med obestämd artikel framför substantiv, och det är vanligare för informanterna med thailändska som modersmål att utelämnade subjekt och predikat ur satserna.   Ur ett didaktiskt perspektiv innebär resultaten att en lärare i svenska som andraspråk bör ta hänsyn både till den universella inlärningsvägen och till elevernas modersmål, för att hjälpa dem i språkutvecklingen.

SAMMANFATTNING Hur man som vuxen på bästa och mest effektiva sätt lär sig svenska är en aktuell fråga och som idag med stora flyktingströmmar är mer debatterad än någonsin tidigare. Den här uppsatsen handlar om vilka faktorer som påverkar språkinlärningen i positiv riktning och vad som gör en språkutbildning effektiv och framgångsrik samt vad som kan utgöra hinder. Genom fyra kvalitativa intervjuer med lärare och studerande vid en Sfi-skola undersöker denna studie upplevda påverkansfaktorer och hinder för språkutveckling. Deltagarna i studien menar att man lär sig det svenska språket på olika sätt genom exempelvis internet, jobb och socialt umgänge, men tyngdpunkten i denna uppsats ligger på den relationella pedagogikens betydelse vid formell språkinlärning. De studerandes prestationer och pedagogiska utveckling förutsätter goda relationer och positiva känslor. Om man känner sig sedd och bekräftad av sin lärare ökar också intresset och engagemanget i lärandet. Deltagarna anser att den egna motivationen är en grundförutsättning i en välfungerande inlärningssituation samt att ohälsa, stress och tidspress är de största hindren. Sökord: Relationell pedagogik, andraspråksinlärning, motivation

Följande arbete är en studie av läromedlet Gracias i spanska i grundskolans senare år. Med senare år menas årskurs 7–9. Uppsatsen är skriven och ämnad för min ämneslärarexamen i spanska – moderna språk. Det som jag har valt att studera är hur ordförrådet utvecklas i läromedlen från det att man börjar studera spanska i årskurs 7 tills att man får ett slutbetyg i årskurs 9 och ska vara redo för vidare utmaningar på efterföljande utbildning på gymnasiet. För att lära sig ett nytt språk så måste vi gå igenom en så kallad inlärningsprocess och olika strategier för att den nya kunskapen ska stanna kvar i minnet. Omfattningen av ord och ordförråd och dess betydelse är viktiga i inlärningsprocessen, därför följer en granskning av ordförråd och relevant forskning.

I Utbildning i svenska för invandrare (SFI) ryms flera logopediskt intressanta områden. För att få en större inblick i SFI gjordes därför denna kvalitativa studie över lärares syn på undervisning inom SFI med hjälp av två fokusgruppintervjuer och grundad teori som forskningsansats. Denna studie har som huvudsyfte att spegla hur SFI-lärare ser på såväl sin egen undervisning som undervisning inom detta område i stort. Vidare frågar sig författarna hur lärare ser på de språkliga områdena: fonologi, grammatik, lexikon, pragmatik samt läs- och skrivförmåga. Uppsatsen genomsyras av tre huvudteman; samhälle, SFI-undervisning och individ, som uppstått under pågående studie. En fördjupad modell har dessutom gjorts över temat SFI-undervisning.. Det framkommer att SFI-undervisning är ett komplext område som både påverkar och påverkas av såväl individ som samhälle. Sammanfattningsvis framkommer att varje tema var för sig genomsyras av en central del; resurser, tid respektive individualisering. Samhället styr vilka resurser som finns att tillgå och hur SFI i stora drag organiseras. På SFI påverkar tidsaspekten till vilken grad undervisningen kan individualiseras för den enskilda eleven. Två områden som särskilt utmärker sig i intervjusamtal kring behov av resurser är uttalsvårigheter samt läs- och skrivsvårigheter och dyslexi. Slutligen beskrivs att det vore av intresse att utreda vilka personresurser som redan finns och vad de i nuläget arbetar med samt effekten av detta. Författarna föreslår därmed att vidare studier görs för att utröna om individualisering av undervisning kan underlättas med hjälp av ökade resurser eller samarbeten och i så fall hur dessa bör vara utformade. Vid en sådan studie skulle också frågan om logopeder är en yrkeskategori som skulle kunna komplettera eller utgöra en hjälp för SFI, kunna besvaras.

Syftet med studien är att undersöka hur man utformar en effektiv alfabetiseringsundervisning för vuxna andra-språksinlärare inom ramen för sfi. Studien syftar till att ta reda på vad det innebär att arbeta med analfabeter och vad man didaktiskt, samt organisatoriskt på styrningsnivå, kan göra för att effektivisera undervisningen. Studien har en kvalitativ utgångspunkt och ett induktivt angreppssätt som utgår från den iterativa teorin grundad teori. Resultatet bygger på semistrukturerade kvalitativa intervjuer av sex informanter. Fyra av informanterna i studien är verksamma alfabetiseringslärare, som alla arbetar på kommunala skolor i stora städer i Sverige, och två av informanterna är experter, eller så kallade eliter, inom ämnet. Elitintervjuerna genomfördes med Qarin Franker och Margareta Mörling som båda nationellt sett är framstående inom ämnet alfabetisering för vuxna andra-språksinlärare. Resultatet visar att alfabetisering för vuxna andraspråksinlärare innebär en komplex och mång-facetterad inlärningssituation, samt att alfabetisering innebär mer än att lära sig läsa och skriva. Bland annat innebär alfabetiseringsundervisning en introduktion och anpassning till skolkontexten och till ett abstrakt tänk-ande som ofta är främmande för analfabeter. I resultatet framkom att modersmålsbaserad undervisning ses som det effektivaste och att det är av stor vikt att man som lärare bemöter eleverna som vuxna kompetenta individer och tar till vara på deras tidigare kunskaper och erfarenheter och lyfter in dessa i undervisningen. Slutsatsen som dras av studien är att förutsättningarna för en fungerande alfabetiseringsundervisning kräver att man är medveten om komplexiteten i deltagarnas lärandesituation, att man bemöter varje deltagare med respekt och tar till vara på dennes erfarenheter och kompetenser, att man bryter skolans enspråkighetsnorm genom modersmålsbaserade arbetssätt samt att man integrerar språkutbildningen i en konkret praktisk kontext.

Dagens samhälle blir alltmer mångspråkigt. Ungdomar från olika delar av världen och med olika bakgrund och språk samlas inom en och samma sociala praktik för att lära, i skolan. De nyanlända eleverna hamnar i olika stadsdelar och börjar integrera sig i olika sociala praktiker, vilket ger upphov till att eleverna utvecklar olika erfarenheter och även att de utvecklas olika språkligt. Hur påverkar olika sociala praktiker elevernas andraspråksutveckling? Varför är språkinlärningen så varierad hos olika elever? Jag har valt att utgå från sådana frågor i min studie och förankrar dem i ett sociokulturellt andraspråksperspektiv. Arbetets syfte är att få en inblick i ett antal utvalda elevers relation till det svenska språket utanför skolan för att sedan koppla ihop det med deras språkutveckling. En ytterligare aspekt av detta blir hur pedagogers undervisning kan byggas upp så att elevernas varierande språkutveckling kan tillgodoses på bästa sätt. Uppsatsen bygger på en kvalitativ intervjustudie. De intervjuade är åtta elever på en högstadieskola som alla har svenska som sitt andraspråk. Elevernas tid i Sverige skiljer sig åt och likaså deras förstaspråk. Ett huvudresultat är att de sociala praktiker som eleverna ingår i utanför skolan spelar en markant roll i hur de lär sig sitt andraspråk. Språkinlärningen är varierad och går inte att förutspå utan det är många olika faktorer som spelar in. Det visar sig också att pedagoger bör skilja mellan ankomstålder och inlärningstid när de bedömer elevernas språkliga nivå och vid eventuell gruppering av undervisningsgrupper.

Denna studie ämnar undersöka läromedel i japanska, ett relativt nytt ämne i svenskt undervisningssammanhang. Med tonvikt på särskilt inlärning av nya skriftspråkssystem undersöks i denna studie hur en engelsk och en svensk lärobok för nybörjare i japanska presenterar och betonar olika aspekter av det japanska skriftspråksystemet. Detta görs utifrån bakgrunden att skriftspråket får en allt större roll i alla människors liv i och med ett utbrett internetanvändande men också eftersom att japanska och andra asiatiska språk tycks öka i popularitet bland elever i Sverige. Eftersom att japanska dessutom använder ett skriftspråkssystem som är mycket annorlunda i jämförelse med det svenska krävs att man som pedagog tittar extra på detta. Av relevans för undersökningen är hur de olika skriftspråkssystemens struktur påverkar och/eller används i dessa läromedel men även forskning inom tillägnande av nya skriftspråk i allmänhet och det japanska skriftspråket i synnerhet beaktas. Detta gäller aspekter så som fonologisk transparens, ortgrafiska konventioner och metalingvistisk medvetenhet. Även forskning relaterat till memorering av Kanji behandlas. Studien visar att båda böckerna tenderar närma sig det japanska skriftspråkssystemet på liknande sätt och att de delar som behandlas närmast rör japanskans tre skript (Hiragana, Katakana och Kanji) och hur dessa transkriberas men att man inte explicit behandlar andra aspekter av skriftspråkssystemet. Inte heller de olika språkens relation i inlärningsprocessen hanteras explicit, även om undervisningsspråkens struktur troligen kan användas för att förklara hur författarna till läroböckerna valt att behandla olika aspekter av det japanska skriftspråkssystemet.

I läroplanen för förskolan, Lpfö 98, betonas vikten av att förskolan ska sträva efter att barn med annat modersmål än svenska ske ges möjlighet att utveckla sin förmåga att kommunisera både på svenska och på sitt modersmål. Vilket gör detta till något man på förskolorna inte kan ignorera utan är skyldig att arbeta med. Därför finner jag ett stort intresse i att undersöka detta vidare. Den här rapporten har till syfte att undersöka förskolepersonalens uppfattning angående modersmålets roll vid andraspråksinlärning. Jag har ett sociokulturellt perspektiv på min uppsats med inslag av interkulturellt perspektiv. Hur stor roll spelar egentligen modersmålet vid inlärning av ett andra språk? Undersökningen är gjord i förskolan med förskolepersonal med kvalitativa intervjuer som redskap. Detta är ett viktigt ämne eftersom man i många kommuner inte ser modersmålsstödet som så viktigt och lägger inte så mycket resurser på det, Elmeroth (2008). Men det är också viktigt med tanke på att fler och fler barn i våra förskolor faktiskt har ett annat modersmål än svenska. Jag valde medvetet ut ett geografiskt område för att göra min undersökning på förskolor i detta område. Eftersom jag sedan tidigare har erfarenhet och visste att det går många barn med annat modersmål än svenska på dessa förskolor och för att jag vet att man på dessa förskolor arbetar aktivt med just tvåspråkighet. Mitt resultat visar att förskolepersonalen som jag har intervjuat anser att det är viktigt att erbjuda modersmålsstöd i förskolan och att ett väl utvecklat modersmål kan vara till hjälp vid inlärning av ett andra språk. Det visar också att förskolepersonalen ser att ett sociokulturellt perspektiv på lärande gynnar inlärningen av dels svenska men också modersmålet.