Bakgrund: Regional anestesi är en metod som blivit allt vanligare inom sjukvården. Metoden innebär att alla sinnesintryck temporärt elimineras från den valda kroppsdelen där kirurgin ska genomföras, detta görs genom att anlägga en nervblockad. Metoden möjliggör att patienten kan vara vaken under ett kirurgiskt ingrepp. Den högteknologiska operationsmiljön beskrivs många gånger som opersonlig, distanserad och kall, vilket kan medföra att patienterna upplever osäkerhet och sårbarhet. Således är det av vikt att undersöka patienters upplevelser för att anestesisjuksköterskan bättre ska kunna bemöta, vårda och stödja dem genom kirurgin. Syfte: Studiens syfte var att beskriva patienters upplevelser av att vara vaken under ett kirurgiskt ingrepp i regional anestesi. Metod: En strukturerad litteraturstudie med kvalitativ design, baserad på 13 vetenskapliga artiklar. De vetenskapliga artiklarna har analyserades med hjälp av Bettany-Saltikov och McSherrys dataextraktion. Resultat: I resultatet framkom tre huvudkategorier: Miljöns och kirurgins påverkan, Upplevelser av att överlämna sin kropp och Vårdpersonalens betydelse. Upplevelsen av att vara vaken under ett kirurgiskt ingrepp i regional anestesi kan upplevas både positivt och negativt. Vissa patienter upplevde delaktighet och kontroll medan andra upplevde motsatsen. Vidare kunde de uppleva smärta, rädsla, oro och obehag i samband med det kirurgiska ingreppet, trots detta var de generellt nöjda genom interaktionen de hade med vårdpersonalen. Slutsats: Anestesisjuksköterskan har en avgörande roll för patientens upplevelse av att vara vaken under kirurgi. Stöd, tröst och omtanke från anestesisjuksköterskan hjälpte patienten att överkomma sin oro och rädsla. En god kommunikation, information och närhet från vårdpersonalen kan stärka patientens välbefinnande och delaktighet.

Bakgrund: Postoperativt illamående och kräkningar (PONV) är en vanlig komplikation till anestesi och en utmaning för anestesisjuksköterskan att behandla. Behandlingen bör vara multimodal och innehålla både farmakologiska- och icke-farmakologiska åtgärder. Akupressur är en metod som tillämpas profylaktiskt för att lindra PONV. Syfte: Syftet med studien var att beskriva i vilken utsträckning anestesisjuksköterskor använder akupressur som preventiv metod för att minska postoperativt illamående ochkräkningar, om anestesisjuksköterskor har utbildning i akupressur, vilka lokala riktlinjer som finns och vilka erfarenheter de har av akupressur. Syftet var även att undersöka i vilken utsträckning akupressur används i dagligt arbete av anestesisjuksköterskor som har tidigare erfarenheter av metoden jämfört med anestesisjuksköterskor som inte har det. Metod: En tvärsnittsstudie med en beskrivande och jämförande design. Ansatsen är i huvudsak kvantitativ men innehåller kvalitativa inslag. Data har samlats in med webbenkäter från dec 2021 – feb 2022. Totalt deltog 36 anestesisjuksköterskor. Huvudresultat: Resultatet visade på låg frekvens av användning och utbildning av akupressur hos anestesisjuksköterskorna. Det fanns en signifikant skillnad mellan erfarenhet av akupressur och i vilken utsträckning metoden används. Resultatet tyder på en positiv inställning till metoden bland anestesisjuksköterskorna. Slutsats: Akupressurbehandling mot PONV används i låg utsträckning. Resultatet indikerar på att tidigare erfarenhet av akupressurbehandling kan bidra till ökad frekvens av användning av metoden. Anestesisjuksköterskor var positivt inställda till att använda metoden och beskriver brist på utbildning och riktlinjer som ett hinder. För att möjliggöra implementering av akupressurbehandling mot PONV behöver tydliga riktlinjer utarbetas och personalen utbildas.

Bakgrund: Anestesisjuksköterskan möter i sitt arbete barn och deras föräldrar. Inför att barn skall opereras krävs mycket förberedelser både av barnet, föräldern och anestesisjuksköterskan. Syfte: Syftet med studien är att beskriva anestesisjuksköterskors upplevelser av och strategier i att arbeta personcentrerat i ett preoperativt omhändertagande av barn inom dagkirurgi. Metod: Studien är gjord med en kvalitativ ansats och beskrivande design. I studien deltog elva anestesisjuksköterskor, dessa jobbade på en dagkirurgiklinik på två sjukhus i Mellansverige. Anestesisjuksköterskor med minst 1 års erfarenhet av barn inom anestesisjukvård inkluderades i studien. Data samlades in med hjälp av semistrukturerade intervjuer och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Studien genomfördes från hösten 2021 till våren 2022. Huvudresultat: Fem kategorier identifierades: Att göra barn och föräldrar delaktiga, Förutsättningar för personcentrerad vård, Bemötande och kommunikation, Anpassat arbetssätt vid omvårdnad av barn samt Anestesisjuksköterskans känslor. Anestesisjuksköterskorna upplevde att föräldrar, tid, kommunikation och bemötande är viktiga faktorer som påverkar omhändertagandet av barn. Anestesisjuksköterskorna uppgav även att de anpassar sitt arbetssätt när de ska ta hand om barn. Strategier som de använde var bland annat lek och avledning. Misslyckande och frustration var känslor som anestesisjuksköterskorna upplevde då de ej lyckades ge den omvårdnad de önskar. Slutsats: Anestesisjuksköterskorna upplevde att de anpassar sitt arbetssätt och att tid är en avgörande faktor i det preoperativa omhändertagandet av barn. En känsla av misslyckande och frustration framkom hos anestesisjuksköterskorna då de ej lyckades ge personcentrerad omvårdnad. Resultatet i studien indikerar att utbildning om barns utveckling och deras behov kan förbättra anestesisjuksköterskans förutsättningar att ge en personcentrerad omvårdnad. / Background: Nurse anaesthetists meet children and their parents in their job. Before a child’s surgery preparations are necessary for the children, parent and nurse anaesthetists. Aim: The aim of the study is to examine nurse anaesthetists’ experiences and strategies in working person-centred in preoperative care of children in day-care surgery. Method: The study is done with qualitative approach and descriptive design. The participants were eleven nurse anaesthetists from two day-care surgery clinics in Central Sweden. Nurse anaesthetists with a minimum of one year experience of children in anaesthesia care was included in the study. Data was collected with semi structured interviews and analysed with qualitative content analysis. The study was conducted between the fall 2021 and the spring 2022. Results: Five categories were identified: Make children and parents involved, conditions for person-centred care, encounters and communication, adapted working methods in care of children and nurse anaesthetists’ feelings. Nurse anaesthetists experienced that parents, time and communication and encounters are important factors that affect their care of children. The nurse anaesthetists also stated that they adapt their working methods when they care for children. Strategies they used were play and adaptation. Failure and frustration were feelings the nurse anaesthetists experienced when they couldn’t give person-centred care. Conclusion: The nurse anaesthetists experienced that they adapt their working methods when caring for children and that time is crucial for preoperative care. Feelings of failure and frustration emerged when person-centred care couldn’t be achieved. The result in this study indicates that education about children’s development and needs can better the nurse anaesthetists’ conditions for person centred care.

Abstrakt Bakgrund: Årligen uppstår vårdskador inom sjukvården till följd av kommunikationsbrister mellan personal. För att minska risken att dessa uppstår i samband med överrapportering har kommunikationsverktyg etablerats, ett av dessa är SBAR som står för situation, bakgrund, aktuell bedömning och rekommendation. Den postoperativa överrapporteringen anses vara ett kritiskt moment och införandet av ett standardiserat sätt att kommunicera på har visats sig reducera vårdskador och dödlighet, ge en förbättring av kvaliteten på rapporten med färre informationsmissar samt förbättrar lagarbetet. Syfte: Att beskriva intensivvårds- och anestesisjuksköterskors erfarenheter av postoperativ överrapportering med kommunikationsverktyget SBAR. Metod: En intervjustudie med kvalitativt deduktiv ansats genomfördes. Resultat: SBAR beskrevs som bästa praxis för postoperativ överrapportering samt som ett viktigt verktyg för att kunna garantera säker och effektiv kommunikation. SBAR ansågs ge en bra struktur och även skapa en gemensam förförståelse för postoperativ överrapportering. Deltagare beskrev dåligt lagarbete och undermålig arbetsmiljö som ytterligare hinder för patientsäker vård. Slutsats: Deltagare i studien hade goda erfarenheter av att använda SBAR och de tyckte att SBAR påverkade patientsäkerheten positivt, men önskade mer konsekvent användande av SBAR vid postoperativ överrapportering. / Abstract Background: Adverse events happen yearly within healthcare due to poor communication between health care personnel. To decrease the risk of these adverse events occurring during postoperative handover communication tools such as SBAR (situation, background, assessment, request) has been introduced. Postoperative handover is considered a critical moment during patient care and the introduction of a standardised way of communicating has shown to reduce adverse events and mortality, in addition to improving both the quality of the postoperative handover and the teamwork. Aim: To describe intensive care nurses’ and nurse anesthetists’ experiences of postoperative handover using the communication tool SBAR. Method: A qualitative interview study with a deductive approach was conducted.  Results: SBAR was described as best practice for postoperative handover and an important tool to ensure safe and effective communication. SBAR was thought to create a good structure and a shared mental model for postoperative handover. Participants described subpar teamwork and poor working conditions as further complications to providing safe care. Conclusion: Participants in the study had good experiences of using SBAR and thought it had a positive effect on patient safety but wished for a more consistent use of SBAR during postoperative handover.

Bakgrund: Vårdrelationen som etableras mellan patienten och specialistsjuksköterskan inom anestesi i det tidsbegränsade preoperativa mötet är en förutsättning för att specialist-sjuksköterskan ska kunna ge personcentrerad vård. Det har tidigare inte studerats hur vårdrelationen etableras utifrån ramverket Fundamentals of Care i den preoperativa kontexten. Syfte: Att beskriva hur vårdrelationen etableras i det tidsbegränsade preoperativa mötet mellan patienten och specialistsjuksköterskan inom anestesi utifrån Fundamentals of Care.  Metod: Litteraturstudie med systematisk ansats. Deduktiv innehållsanalys enligt Elo och Kyngäs. Resultat: Studiens resultat visar hur vårdrelationen kan etableras i det preoperativa mötet, beskrivet utifrån Fundamentals of Care, vilket inte gjorts tidigare. Resultatet visade på kunskap, erfarenheter, sinnen och förmågor som anestesisjuksköterskan behövde besitta för att etablera vårdrelationen. Det som kan lyftas fram var anestesisjuksköterskans speciella kommunikationsförmåga, mentala närvaro, metoder för att lugna patienten, olika sätt att visa fysisk närvaro samt hennes simultankapacitet för att etablera vårdrelationen preoperativt. Ramverket Fundamentals of Care gjorde det möjligt att överföra tidigare forskning för att beskriva etablerandet av vårdrelationen. Fortsatt fördjupning och forskning inom detta område skulle kunna ligga till grund för praktisk vägledning för specialistsjuksköterskan inom anestesi. Slutsats: Studien visar hur det är möjligt att etablera en vårdrelation i det tidsbegränsade preoperativa mötet mellan patienten och specialistsjuksköterskan inom anestesi, för att ge personcentrerad vård. Resultatet kan ses som en introduktion eller underlag för diskussion för nyexaminerade anestesisjuksköterskor om hur hon kan etablera en vårdrelation i det preoperativa mötet med patienten. / Background: The relationship established preoperatively between the patient and the nurse anesthetic specialist is a prerequisite for the nurse specialist to give person-centered care. The establishment of the caring relationship has not earlier been investigated using the Fundamentals of Care framework in the perioperative context. Aim: To describe the establishment of the relationship between the nurse anesthetic specialist and the patient within a limited period in the preoperative setting using Fundamentals of Care. Method: Literature review with a systematic approach. The collected data was analyzed with a deductive approach according to Elo and Kyngäs. Result: The result of the study shows how the establishment of the caring relationship in the preoperative setting, described from Fundamentals of Care, which have not been done before. The result brings forth knowledge, experiences, senses, and abilities that the nurse anesthetist needed to possess to establish the caring relationship. Skills worth mentioning are her specific communication skills, her mental attendance, methods of calming the patient, different ways of showing physical presence and her simultaneous capacity for establishing the perioperative relationship. The framework Fundamental of Care itself made it possible to transfer former research to describe the establishment of a caring relationship. Furthermore, in-depth research in this area could be the basis to practical guidance for the nurse anesthetist.  Conclusions: The study shows how it is possible to establish a caring relationship between the patient and the nurse anesthetist within the limited period in the preoperative setting in order to deliver person-centered care. The result can be an introduction or basis for discussion for the new graduate nurse anesthetist about the establishment of a caring relationship in the preoperative meeting with the patient.

Bakgrund: Hälften av samtliga föräldrar upplever ångest inför att barnet ska genomgå anestesi. Preoperativ oro och ångest hos föräldrar kan exempelvis bero på att operationsmiljön upplevs skrämmande och att barnet kan tänkas uppleva smärta under vårdförloppet, men kan även relateras till anestesiinduktion och den separation från barnet som uppkommer härvid. Den ångest som föräldrar upplever kan överföras och inverka negativt på barnet. Syfte: Syftet var att undersöka tillgängliga interventioner samt deras effekt med avsikten att reducera preoperativ oro och ångest hos föräldrar till barn som ska genomgå kirurgi. Metod: En systematisk litteraturstudie genomfördes där 12 kvantitativa originalstudier söktes fram i databaserna Cinahl, Pubmed och PsycInfo, vilka kvalitetsgranskades och systematiskt analyserades. Relevanta resultat ur artiklarna extraherades i enlighet med Bettany-Saltikov och McSherry där avsikten var att via syntetisering generera föreliggande studies resultat. Resultat: Den systematiska litteraturstudien påvisar att preoperativa förberedelser i form av Undervisning via digitala hjälpmedel, Distraktion via lek, humor och musik, Förberedelser via preoperativ information samt Kombinerad preoperativ undervisning, medicinsk lek och rundvandring är interventioner som reducerar preoperativ oro och ångest hos föräldrar. Slutsats: Resultatet påvisade att flera interventioner hade en reducerande effekt avseende preoperativ oro och ångest hos föräldrar, men därtill att interventioner måste vara individuellt anpassade och i tillräckligt hög grad vara riktade till föräldrar för att erhålla önskvärd effekt. / Background: Half of all parents experience anxiety before the child undergoes anesthesia. Preoperative worry and anxiety in parents may, for example, be due to the fact that the surgical environment is experienced as frightening and that the child may experience pain during the course of care, but may also be related to anesthesia induction and the separation from the child that arises. The anxiety that parents experience can be transmitted to and cause negative effects on the child. Aim: The aim was to examine available interventions and their effects regarding intention of reducing preoperative worry and anxiety in parents of children undergoing surgery. Method: A systematic literature review was conducted where 12 quantitative original studies were applied from the databases Cinahl, Pubmed and PsycInfo, which were quality checked and systematically analyzed. Relevant results from the articles were extracted in accordance to Bettany-Saltikov and McSherry where the intention was to generate the results of this review by synthesization. Results: The systematic literature review demonstrates that preoperative preparations in terms of Teaching by digital aids, Distraction by play, humor and music, Preparation by preoperative information and Combined preoperative teaching, medical play and tour are interventions reducing preoperative worry and anxiety in parents. Conclusion: The results demonstrate that several interventions had a reducing effect regarding preoperative worry and anxiety in parents, but in addition that interventions must be individually customized and sufficiently directed at parents to obtain the desired effect.

Bakgrund: Postoperativt illamående och kräkningar (PONV) ses som ett mycket vanligt problem och är tillsammans med smärta ett av de mest fruktade symtomen efter en operation. Farmakologiska behandlingsmetoder är det som används i störst utsträckning för att behandla PONV, men det är fortfarande en grupp patienter som lider av PONV trots behandling. Anestesisjuksköterskor är ansvariga för omvårdnad under operationen och har som uppgift att lindra bland annat PONV. En kartläggning av icke-farmakologiska behandlingar bidra till ett mera multimodalt och personcentrerat sätt att behandla PONV. Syfte: Syftet med litteraturstudien är att kartlägga icke-farmakologiska behandlingar för att motverka PONV hos patienter som genomgått kirurgi i generell anestesi.  Metod: För att svara på syftet valdes att genomföra en systematisk litteraturstudie. Den systematiska litteraturstudien baserades på RCT-studier publicerade sedan år 2016 och var skrivna på engelska. Resultat: De icke-farmakologiska behandlingsmetoderna som presenteras i arbetet kunde alla påvisa effekter i att antingen motverka utvecklandet av PONV eller behandla redan utvecklad PONV. Resultatet för behandlingsmetoden transkutan elektroakupunkt-stimulering (TEAS) sågs ha mest evidens för att förebygga utvecklandet av PONV. Postoperativt musiklyssnande och cupping vid P6-punkten kunde också påvisa en förebyggande effekt för PONV. Behandlingen akupressur vid P6-punkten sågs ha viss effekt på illamående i majoriteten av de inkluderade artiklarna som undersökte metoden, men inte på kräkningar. Behandling med aromaterapi med essentiella oljor av ingefära eller lavendel sågs ha god effekt i att behandla PONV som redan uppstått.  Slutsats: Vissa icke-farmakologiska behandlingsmetoder mot PONV kan vara effektiva metoder för att utvecklande motverkat av PONV eller behandla redan utvecklad PONV. Dock krävs det fler omfattande studier för att kunna dra vidare slutsatser om det går att ersätta farmakologisk behandling med någon av dessa icke-farmakologiska behandlingsmetoder. Icke-farmakologiska behandlingsmetoder, baserat på den forskning som presenteras i detta arbete, bör ses som ett komplement till farmakologisk behandling snarare än som ett substitut. / Bakgrund: Postoperativt illamående och kräkningar (PONV) är ett vanligt problem och är tillsammans med smärta ett av de mest fruktade symptomen efter operationen. Farmakologisk behandling är den vanligaste metoden för behandling av PONV, även om det fortfarande finns en grupp patienter som lider av PONV trots behandling. Anestesisjuksköterskor ansvarar för omvårdnaden under operationen och har till uppgift att underlätta PONV. Mer omfattande kunskap om icke-farmakologiska behandlingar kan bidra till ett mer multimodalt och personcentrerat sätt att behandla PONV. Syfte: Syftet med denna systematiska litteratur översyn var att kartlägga icke-farmakologiska behandlingar för PONV hos patienter som har genomgått kirurgi i allmän anestesi. Metod: För att svara på syftet valdes en systematisk litteraturgenomgång som metod. Den systematiska litteraturöversikten bygger på RCT-studier som publicerats sedan 2016 och är skrivna på engelska. Resultat: De icke-farmakologiska behandlingsmetoder som presenterades visade alla effekter för att antingen minska utvecklingen av PONV eller vid behandling av redan förvärvade PONV. Resultaten för behandlingsmetoden TEAS ansågs ha mest bevis för att förhindra utvecklingen av PONV. Postoperativa lyssna på musik och cupping vid P6-punkten kunde också bevisa effektivitet i förebyggande PONV. Behandling med akupressur vid P6- punkt ansågs ha viss effekt på illamående i en majoritet av de inkluderade studierna som studerade metoden, men inte på kräkningar. Behandling med aromaterapi med eteriska oljor av ingefära eller lavendel ansågs ha goda effekter på behandling av redan förvärvade PONV. Slutsats: Vissa icke-farmakologiska behandlingar för PONV har en betydande effekt för att antingen hindra utvecklingen av PONV eller behandla patienter som redan har utvecklat en viss grad av PONV. Det finns dock ett behov av fler studier som jämför icke-farmakologiska behandlingar med farmakologiska behandlingar, för att kunna dra några slutsatser om möjligheten att ersätta farmakologiska behandlingar med icke-farmakologiska behandlingar. Icke-farmakologiska behandlingar, baserade på de studier som presenteras i denna systematiska litteraturöversikt, bör ses som ett komplement till farmakologiska behandlingar snarare än som en ersättning.

Operations- och anestesisjuksköterskors erfarenheter av att arbeta tillsammans med olika yrkeskategorier under operation - en intervjustudie AbstraktBakgrund: I Socialstyrelsens rapport från 2019 identifierades drygt 13 000 vårdrelaterade skador mellan åren 2013–2018. Av dessa ledde 213 till dödsfall, varv av 53% av patienterna genomgått ett kirurgiskt ingrepp. Orsakerna till dödsfallen varierade mellan kirurgiska skador, vårdrelaterade infektioner och sviktande organ. Rapporten visade även att 39% av de vårdrelaterade dödsfall hade kunnat undvikas. Forskning visar att operationssalen är en särskild utsatt miljö för vårdskador eftersom det multiprofessionella teamet arbetar tillsammans under stor press och där patienten ofta är i ett sårbart och hjälplöst tillstånd. Teamarbetet mellan professionerna är därför viktigt för att kunna utföra en säker och effektiv kirurgi. Dock är brister i teamarbetet en av de vanligaste orsakerna till att komplikationer uppstår under operation.  Motiv: Forskning visar att ett gott samarbete mellan professionerna är grunden för en säker och effektiv kirurgi. Brister i teamarbetet har dock visat öka riskerna för komplikationer under operation, postoperativa vårdskador, mortalitet samt ökade vårdkostnader. Mycket av den rådande forskningen är inriktad på teamarbetet inom hela det operativa teamet och inte mycket från sjuksköterskans perspektiv. Denna studie kan resultera i ökad kunskap om operation och anestesisjuksköterskors erfarenheter av teamarbetet under operation och hur det påverkar deras arbetssituation.   Syfte: Att undersöka operations- och anestesisjuksköterskors erfarenheter av att arbeta tillsammans med olika yrkeskategorier under operation  Metod: Individuella semistrukturerade intervjuer med fyra operationssjuksköterskor och fyra anestesisjuksköterskor. Intervjuerna analyserades med en kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Tre huvudkategorier: Sjuksköterskans erfarenheter av bra teamarbete, Sjuksköterskans erfarenheter av dåligt teamarbete och Teamets olika roller i operationssalen, och tio underkategorier baserat på deltagarnas erfaraneheter.  Konklusion: Studien visar att erfarenheter av bra teamarbete var relaterat till att ha förståelse för de olika professionerna, att ha en god kommunikation samt en god teamkänsla. Erfarenheterna av dåligt teamarbete var relaterat till för stark hierarki inne på salen, stress och att det berodde på personen man arbetade med. / Operating room nurses’ and anaesthetic nurses’ experience of working together with different professional categories during surgery – an interview study Abstract   Background: In the National Board of Health and Welfare's report from 2019, just over 13,000 care-related injuries were identified between the years 2013–2018. Of these, 213 led to deaths, of which 53% of patients underwent surgery. The causes of death varied between surgical injuries, healthcare-associated infections and failing organs. The report also showed that 39% of care-related deaths could have been avoided. Research shows that the operating room is a particularly vulnerable environment for healthcare injuries because the multi-professional team works together under great pressure and where the patient is often in a vulnerable and helpless state. The teamwork between the professionals is therefore important to be able to perform a safe and effective surgery. However, shortcomings in teamwork are one of the most common reasons why complications occur during surgery. Motive: Research shows that good collaboration between professionals is the basis for safe and effective surgery. However, shortcomings in teamwork have shown an increased risk of complications during surgery, postoperative care injuries, mortality and increased care costs. Much of the current research is focused on teamwork within the entire operative team and not much from the nurse's perspective. This study may result in increased knowledge about surgery and anesthesia nurses' experiences of teamwork during surgery and how it affects their work situation.  Aim: To examine operating room nurses´ and anaesthetic nurses´ experience of working together with different professional categories during surgery.  Methods: Individual semi-structured interviews with four surgical nurses and four anesthesia nurses. The interviews were analyzed with a qualitative content analysis. Result: Three main categories: the Nurse's experiences of good teamwork, the Nurse's experiences of poor teamwork and The different roles of the team in the operationgroom, with ten subcategories arose based on the participants' experiences Conclusion: The study shows that experiences of good teamwork were related to having an understanding of the different professions, having good communication and a good team spirit. The experiences of bad teamwork was related to hierarchy inside the operating room, stress and personal issues depended on who they worked with depended on personal characters.

Bakgrund: Anestesisjuksköterskan arbete består i att ge god anestesiologisk omvårdnad. Varje enskild situation ställer krav på färdigheter, kunskap och kompetens. (Gran Bruun, 2013). Att “identifiera svår luftväg”, “skapa en handlingsplan”, “bevara lugn och fokusera på uppgiften”, “tekniska färdigheter” samt “använda utrustningen” är faktorer som anestesisjuksköterskan upplevde som avgörande för att hantera en svår luftväg på ett framgångsrikt sätt (Dabija et al., 2019). För att hantera väntade och oväntade händelser upplevde anestesisjuksköterskor att klinisk erfarenhet var en avgörande förutsättning för hur praktiskt och mentalt förberedda de var för oväntade situationer. Motiv: Baserat på tidigare evidens faller det sig intressant att undersöka hur anestesisjuksköterskan upplever att hantera ofri luftväg utanför operationssalens givna kontext. Syfte: Att studera anestesisjuksköterskans erfarenhet av beslutsfattande vid luftvägshantering i samband med uppdrag utanför operationsavdelningen. Metod: Kvalitativ design användes för studien, insamling av data gjordes med semistrukturerade intervjuer. Åtta anestesisjuksköterskor inkluderades i studien varav ett internt bortfall. Resultat: Anestesisjuksköterskan grundar sina beslut i observationer och bedömningar kring flera parametrar när de hanterar ofri luftväg på uppdrag utanför operationsavdelningen. De bedömer patientens kliniska tecken men också omgivning och förutsättningar för uppdraget, för att kunna hantera olika typer av väntade och oväntade händelser. Anestesisjuksköterskan kan uppleva en del utmaningar i form av svårigheter och negativa känslor men också utmaningar i att skapa kontroll i olika situationer. Som nyutbildad anestesisjuksköterska upplevde de att de behövde stöd i sitt beslutsfattande samt att de upplevde en del prövningar i form av oro och att vara oförberedd. Konklusion: Att vara förberedd för alla möjliga väntade och oväntade händelser beskrivs som mycket viktig. Erfarenhet i yrket underlättar förberedelser, beslutsfattande och ger en ökad trygghet i dessa situationer. För att förstå hur den nyutbildade anestesisjuksköterskan uppfattar dessa situationer vore det intressant att studera anestesisjuksköterskors upplevelser i ämnet vidare för att om möjligt utveckla riktlinjer och på det sättet stödja dem i arbetet. / Background: The nurse anesthetists’ work consists of providing good anesthesiologic nursing. Each individual situation places demands on skills, knowledge, and competence (Gran Bruun, 2013). "Identifying a difficult airway", "creating an action plan", "maintaining calm and focusing on the task", "technical skills" and "using the equipment" are factors that the nurse anesthetist experienced as crucial to managing a difficult airway successfully (Dabija et al., 2019). To deal with expected and unexpected events, nurse anesthetist feels that clinical experience was a crucial prerequisite for how practical and mentally prepared they were for unexpected situations. Motive: Based on previous evidence, it is remarkable to investigate how the nurse anesthetist experiences handling obstructed airways outside the operating ward. Aim: to investigate the nurse anesthetists’ experiences regarding decision making in airway management during assignments outside the operating ward. Methods: Qualitative design was used for the study; data collection was done with semi-structured interviews. Eight nurse anesthetists ‘were included in the study, of which one internally exulted. Results:  Show that the nurse anesthetists’ base their decisions on observations and assessments on several parameters when handling obstructed airways on tasks outside the operating ward. The nurse anesthetist may experience some challenges including difficulties and negative emotions, but also challenges in establishing control in different situations. As a newly trained nurse anesthetist, they felt that they needed support in their decision-making and that they experienced some difficulties in the form of anxiety and being unprepared. Conclusion: Being prepared for all kinds of expected and unexpected events is described as very important. Experience in the profession favors preparation and decision-making and provides increased security in these situations. To understand how the newly trained nurse anesthetist perceives these situations, it would be interesting to study the nurse anesthetists ‘experiences in the subject further to develop guidelines if possible and in that way support them in their work.

Bakgrund: Flebit och tromboflebit har visat sig vara vanligt förekommande kärlkomplikationer av en perifer venkateter (PVK). Flebit beskrivs som en lokal inflammation av kärlväggen, som kan ha förekomst av trombosbildning och kallas då tromboflebit. Att etablera och upprätthålla en PVK är en vanlig arbetsuppgift för anestesisjuksköterskan och god kunskap om förebyggande omvårdnadsåtgärder för flebit/tromboflebit anses nödvändigt. Ett välfungerande kvalitetsarbete beskrivs som viktigt då flebit/tromboflebit leder till ökad kostnad för vården, förlängd vårdtid samt ett lidande för patienten. Syfte: Syftet var att beskriva vilka omvårdnadsåtgärder som har visat sig minska risken för flebit/tromboflebit vid insättande samt användning av perifer venkateter, hos vuxna patienter som vårdas på sjukhus. Metod: Systematisk litteraturstudie baserat på en syntes av artiklar med kvantitativ ansats och experimentell design. Sökning av vetenskapliga artiklar gjordes i databasen MEDLINE. Totalt inkluderades 13 artiklar, publicerade år 2012–2020, för kvalitetsgranskning, vilket genomfördes utifrån Joanna Briggs “Checklist for Randomized Controlled Trials”. Huvudresultat: De två artiklarna som berörde omvårdnadsåtgärder vid insättande av PVK visade inte på någon effekt av interventionerna. Samtliga tretton artiklar berörde användning av PVK, varav sex artiklar visade statistisk signifikans i sina resultat gällande att injektionslås, filter för injektion/infusion och hudbehandlingar har positiva effekter för att förebygga flebit/tromboflebit. Slutsats: Injektionslås, filter för injektion/infusion samt hudbehandlingar visade sig minska risken för flebit/tromboflebit vid användning av PVK, men används inte inom svensk hälso- och sjukvård. Det ses en brist i kvantitativa studier med experimentell design och systematiska litteraturstudier med metaanalys som sammanställer preventiva omvårdnadsåtgärder specifikt för flebit/tromboflebit. Därför rekommenderas vidare forskning för att implementera ett bredare spektrum inom detta område med avseende att öka patientens komfort. / Background: Phlebitis and thrombophlebitis are common vascular complications of a peripheral venous catheter (PVC). Phlebitis is described as a local inflammation of the vascular wall, which could have occurrence of thrombosis and is then called thrombophlebitis. Establishing and maintaining a PVC is a common work task for the nurse anesthetist and good knowledge of preventive care for phlebitis/thrombophlebitis is considered necessary. A well-functioning quality work was described as important due to that phlebitis/thrombophlebitis lead to an increased cost of care, extended care time and suffering for the patient. Aim: The aim was to describe which nursing interventions have been shown to reduce the risk of phlebitis/thrombophlebitis at insertion and use of peripheral venous catheter, in adult patients being hospitalized. Method: Systematic literature review based on a synthesis of articles with quantitative approach and experimental design. Search for scientific articles was made in the MEDLINE database. A total of 13 articles, published in 2012–2020, were included for quality review, which was based on Joanna Briggs” Checklist for Randomized Controlled Trials”. Main result: The two articles which concerned insertion of PVC showed no significant results. All thirteen articles concerned use of PVC, of which six articles showed statistical significance in their results that injection locks, filters for injection/infusion and skin treatments have positive effects on preventing phlebitis/thrombophlebitis. Conclusion: Injection locks, filters for injection/infusion and skin treatments have been found to reduce the risk for phlebitis/thrombophlebitis when using PVC, but it is not used in Swedish health care. There is a lack of quantitative studies with experimental design and systematic literature studies with meta-analysis that compile preventive nursing interventions specifically for phlebitis/thrombophlebitis. Therefore, further research is recommended to implement a broader spectrum in this area to increase patient comfort.