<p>I vårt examensarbete har det övergripande syftet varit att öka kunskaperna kring hur man som lärare kan bemöta elever i sorg. Vi vill med examensarbetet få en förståelse för hur några vuxna tänker kring hur barn, i förskola och skola, reagerar i och hanterar sorg samt hur man som lärare kan bemöta dessa elever i klassrummet. Genom att ha studerat litteraturen inom detta område samt intervjuat två BRIS-ombud och hållit ett fokusgruppsamtal med tre lärare har vi samlat in vårt material. I arbetet har vi ett sociokulturellt perspektiv på lärande samt ett psykologiskt perspektiv, anknytningsteori, på reaktioner och hanterande av sorg. I resultatet fick vi fram lärarnas syn på hur de tänker om sin kompetens kring bemötandet av barn i sorg samt BRIS-ombudens tankar kring bemötandet av barn i sorg. Det som framkom var att lärarna kände en osäkerhet inför att möta barn i sorg. BRIS-ombuden framhöll att det viktigaste inte är att göra utan att vara. I slutdiskussionen tar vi upp hur man bör bemöta barn, vad man bör tänka på när man står inför en klass där ett barn drabbats av en förlust av en nära anhörig. Vi framhåller hur vi som lärare medierar, genom kommunikation, hur man bör sörja. Därför bör vi som förebilder ha en öppen dialog i klassrummet där vi visar att alla känslor är tillåtna.</p>

<p>Studiens syfte var att med en kvantitativ metod undersöka och jämföra vad socialsekreterare på barn- och familjeenhet och förskolelärare har för syn på växelvis boende för barn 0-3 år respektive 4-6 år. Frågeställningarna var: (1) Hur ser socialsekreterare respektive förskollärare på växelvis boende för barn 0-6 år och vad är viktigt för att det skall fungera bra?</p><p>(2) Vad kan det finnas för fördelar och/eller nackdelar med växelvis boende generellt för barn 0-6 år? Resultaten från 61 besvarade enkäter analyserades ur anknytningsteoretiskt och rollte-oretiskt perspektiv. Resultaten i studien visade att fler respondenter ansåg att växelvis boende är mer lämpligt som boendeform för barn 4-6 år än för barn 0-3 år. Socialsekreterarna är ge-nerellt mindre positiva än förskollärarna. Respondenterna var eniga om att kommunikationen och samarbetet mellan föräldrarna måste fungera väl, att de kan enas om beslut rörande bar-nen och att konflikter mellan föräldrar bör undvikas eller åtminstone hållas borta från barnen. Närhet mellan föräldrars bostäder är också av vikt för att växelvis boende ska kunna fungera bra. Förskollärarna anser i högre grad att ovannämnda kriterier är viktigt. Utifrån resultaten är det svårt att utläsa några tydliga för- eller nackdelar med växelvis boende generellt, det blir vad föräldrarna gör det till.</p>

<p>Studiens syfte var att undersöka unga vuxna f.d. familjehemsplacerades erfarenheter av föräldrarelationer och familjetillhörighet under och efter placeringstiden i familjehemmet. Studien tog sin utgångspunkt i de unga vuxnas egna erfarenheter. Målsättningen med undersökningen var att få en djupare förståelse av respondenternas erfarenheter, varför en kvalitativ metod användes. Fyra unga vuxna har intervjuats och materialet analyserades utifrån tidigare forskning och teorier med hjälp av forskningsbaserade och naturliga kategorier. Resultatet visade på likheter med tidigare forskning då respondenterna kunde delas in i familjetillhörighet till familjehemmet eller familjetillhörighet till både familjehemmet och biologfamiljen. Föräldrarelationerna skilde sig åt beträffande hur respondenternas beskrev dessa, vilket medförde att respondenterna delades in i en nyanserad respektive onyanserad kategori. Efter placeringens upphörande har de som flyttat hemifrån förändrat sig mest, vilket består i att de har fått en förbättrad relation till någon eller flera av sina föräldrar. En slutsats av studiens resultat är att det inte är avgörande om individen har tillhörighet till en eller två familjer utan hur stark familjetillhörigheten är, vilket i sin tur påverkas av föräldrarelationernas egenskaper och huruvida respondenten har bearbetat dessa.</p>

Studiens syfte var att undersöka unga vuxna f.d. familjehemsplacerades erfarenheter av föräldrarelationer och familjetillhörighet under och efter placeringstiden i familjehemmet. Studien tog sin utgångspunkt i de unga vuxnas egna erfarenheter. Målsättningen med undersökningen var att få en djupare förståelse av respondenternas erfarenheter, varför en kvalitativ metod användes. Fyra unga vuxna har intervjuats och materialet analyserades utifrån tidigare forskning och teorier med hjälp av forskningsbaserade och naturliga kategorier. Resultatet visade på likheter med tidigare forskning då respondenterna kunde delas in i familjetillhörighet till familjehemmet eller familjetillhörighet till både familjehemmet och biologfamiljen. Föräldrarelationerna skilde sig åt beträffande hur respondenternas beskrev dessa, vilket medförde att respondenterna delades in i en nyanserad respektive onyanserad kategori. Efter placeringens upphörande har de som flyttat hemifrån förändrat sig mest, vilket består i att de har fått en förbättrad relation till någon eller flera av sina föräldrar. En slutsats av studiens resultat är att det inte är avgörande om individen har tillhörighet till en eller två familjer utan hur stark familjetillhörigheten är, vilket i sin tur påverkas av föräldrarelationernas egenskaper och huruvida respondenten har bearbetat dessa.

I vårt examensarbete har det övergripande syftet varit att öka kunskaperna kring hur man som lärare kan bemöta elever i sorg. Vi vill med examensarbetet få en förståelse för hur några vuxna tänker kring hur barn, i förskola och skola, reagerar i och hanterar sorg samt hur man som lärare kan bemöta dessa elever i klassrummet. Genom att ha studerat litteraturen inom detta område samt intervjuat två BRIS-ombud och hållit ett fokusgruppsamtal med tre lärare har vi samlat in vårt material. I arbetet har vi ett sociokulturellt perspektiv på lärande samt ett psykologiskt perspektiv, anknytningsteori, på reaktioner och hanterande av sorg. I resultatet fick vi fram lärarnas syn på hur de tänker om sin kompetens kring bemötandet av barn i sorg samt BRIS-ombudens tankar kring bemötandet av barn i sorg. Det som framkom var att lärarna kände en osäkerhet inför att möta barn i sorg. BRIS-ombuden framhöll att det viktigaste inte är att göra utan att vara. I slutdiskussionen tar vi upp hur man bör bemöta barn, vad man bör tänka på när man står inför en klass där ett barn drabbats av en förlust av en nära anhörig. Vi framhåller hur vi som lärare medierar, genom kommunikation, hur man bör sörja. Därför bör vi som förebilder ha en öppen dialog i klassrummet där vi visar att alla känslor är tillåtna.

No description available.

Studiens syfte var att med en kvantitativ metod undersöka och jämföra vad socialsekreterare på barn- och familjeenhet och förskolelärare har för syn på växelvis boende för barn 0-3 år respektive 4-6 år. Frågeställningarna var: (1) Hur ser socialsekreterare respektive förskollärare på växelvis boende för barn 0-6 år och vad är viktigt för att det skall fungera bra? (2) Vad kan det finnas för fördelar och/eller nackdelar med växelvis boende generellt för barn 0-6 år? Resultaten från 61 besvarade enkäter analyserades ur anknytningsteoretiskt och rollte-oretiskt perspektiv. Resultaten i studien visade att fler respondenter ansåg att växelvis boende är mer lämpligt som boendeform för barn 4-6 år än för barn 0-3 år. Socialsekreterarna är ge-nerellt mindre positiva än förskollärarna. Respondenterna var eniga om att kommunikationen och samarbetet mellan föräldrarna måste fungera väl, att de kan enas om beslut rörande bar-nen och att konflikter mellan föräldrar bör undvikas eller åtminstone hållas borta från barnen. Närhet mellan föräldrars bostäder är också av vikt för att växelvis boende ska kunna fungera bra. Förskollärarna anser i högre grad att ovannämnda kriterier är viktigt. Utifrån resultaten är det svårt att utläsa några tydliga för- eller nackdelar med växelvis boende generellt, det blir vad föräldrarna gör det till.

Min essä handlar om konflikten som uppstår när småbarns behov ställs mot vuxenvärldens behov och förutsättningar. Jag granskar arbetsmiljön på en småbarnsavdelning främst under inskolning och hur den påverkar både barn och pedagoger. Essän inleds med en beskrivning av hur en lunch ser ut på en ettårsavdelning de första veckorna när barnen lämnas hos oss efter att den första delen av den föräldraaktiva inskolningen är avklarad. Jag beskriver min arbetssituation och den mängd olika arbetsuppgifter jag förväntas klara av under min arbetsdag samtidigt som jag behöver engagera mig i barnen. I min reflektion ifrågasätter jag inskolningens tidsramar, personaltäthet under inskolningen och på småbarnsavdelningar generellt samt även min egen roll som pedagog. Syftet med essän är att problematisera situationen på småbarnsavdelningar i förskolan samt förstå vad det är som i mitt fall gör att jag inte kan vara den pedagog som jag vill vara. Jag hoppas kunna bidra till diskussionen om små barn, pedagoger och arbetsmiljö i förskolan eftersom min situation inte är unik och det är många pedagoger och barn i Sverige som befinner sig i liknande eller ännu sämre läge.  Genom att ta hjälp av anknytningsteori påvisar jag betydelsen av inskolningen för barnens utveckling och deras fortsatta vistelse och lärande i förskolan. Detta ställer jag mot den verklighet vi befinner oss i idag då barngrupperna växer, personaltätheten minskar samtidigt som pedagogerna får allt mer arbetsuppgifter. Vad får det för konsekvenser och finns det någon lösning på problemet?

Sammanfattning Syftet med studien har varit att undersöka hur professionella, det vill säga handläggare och socialsekreterare inom socialtjänsten, upplever sin kunskap om anknytningsteori samt huruvida denna kunskap tillämpas praktiskt i familjehemsuppföljningar. Studien har sin utgångspunkt i anknytningsteori. Metoden som har använts för studien är kvalitativ innehållsanalys och materialet har framställts med hjälp av fem semistrukturerade intervjuer. Studiens resultat antyder att handläggare har goda grundläggande kunskaper om anknytning, men att det finns en allmän önskan om mer utbildning i ämnet. Resultatet indikerar även att anknytningsaspekten är betydelsefull för insatser och beslut i uppföljningar.

Syftet med denna studien är att bidra med kunskap om relationsskapande under inskolningen. Fokuset ligger på vårdnadshavares perspektiv och åsikter om hur de ser på relationen som förskollärarna har med deras barn samt vilken relation de har med förskollärarna.   Den teori som vi har valt till denna studie är Bowlbys Anknytningsteori. Den handlar om hur anknytningen från ett barn till sina vårdnadshavarna kan se ut och hur en anknytning kan utvecklas, både till vårdnadshavare samt förskollärare i förskolan.   Den valda metoden var kvalitativa intervjuer med vårdnadshavare där de fick berätta om sina upplevelser angående inskolningen samt redogöra för hur de såg på relationen som de har med förskollärarna idag.   I resultatet kom det fram att trygghet var ett centralt begrepp som vårdnadshavarna tryckte på var viktigt för dem. Det var viktigt att både barnen och vårdnadshavarna var trygga med förskollärarna. Information var även något som togs upp som en viktig del till att vårdnadshavarna kände sig trygga.