Syfte: Studien syftade till att undersöka hur par som fullföljt parterapin Emotionally Focused Couple Therapy (EFT) hos certifierade EFT-terapeuter i Sverige, upplevt parterapin. Två frågeställningar belystes; vilken upplevelse paren har av förändring i relationen samt vad paren upplevde som verksamt i EFT-behandlingen. Metod: Åtta individuella telefon intervjuer genomfördes och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen utmynnade i två teman Den egna förändringen samt Terapin och terapeutens agerande, med tre subteman vardera. Konklusion: Det visade sig att deltagarnas upplevelser av förändring och vad som upplevdes som verksamt stämmer överens med vad som framkommit i tidigare internationell forskning. Alliansens betydelse diskuteras, samt arbete med parsexualitet inom ramen för EFT. Sammantaget tyder studien på att EFT även är tillämpbar på svenska förhållanden.

<p>Hur vi knyter an till andra människor i våra relationer samt nära relationer handlar anknytningsteorin om. Vår anknytning är en medfödd, mänsklig förmåga som genom evolutionen hjälpt oss att överleva. När samhället har genomgått stora förändringar uppstår nya prövningar för vårt biologiska arv. Om anknytningen av olika skäl i tidig barndom inte kunnat utvecklas problemfritt så kan individen få en otrygg anknytning och detta kan leda till kognitiva och affektiva försvarsmekanismer samt högre nivå av ångest och stress hos individen. I denna studie utförs ett experiment genom att mäta fysiologisk respons på ett stressfyllt problemlösningstest för att sedan jämföra detta med individens vuxna anknytningsmönster, som klassificeras med mätinstrumentet ASQ. Experimentet utfördes på sammanlagt 41 psykologstudenter. Resultatet blev signifikant gällande att de individer med otryggt ängsligt anknytningsmönster påvisade en högre fysiologisk respons under stressmomentet vilket ligger i linje med aktuellt teoretiskt ramverk.</p>

Denna studie har volontärarbete på barnhem som utgångspunkt och syftar till att undersöka och analysera tanken med volontärverksamhet. Vidare är syftet att undersöka vilka konsekvenser denna verksamhet kan ha för barnen som skapar en kontakt med volontärer som ständigt byts ut. Detta är en kvalitativ studie där semistrukturerade intervjuer genomfördes med tidigare volontärer, organisationer som förmedlar volontärer och personal på barnhem där volontärer arbetar. Resultatet i studien visar att många valde att volontärarbeta för att de vill bidra med något samtidigt som de ville resa och uppleva ett annat land. Under deras tid som volontär fick de otroligt mycket kärlek, utvecklades mycket personligen och lärde sig uppskatta det de har mer. Många av volontärerna upplevde dock att syftet med deras arbete på plats var otydligt och kände sig inte så behövda som de förväntade sig. Organisationerna som intervjuas menade att volontärer är en viktig del i arbetet på barnhem där volontärerna bidrar med mycket uppmärksamhet och bekräftelse för barnen. Slutsatserna i studien är att en volontärresa är en kombination av att göra något för andra, och även för sig själv för att uppleva och utvecklas. Innan resan var det att göra något osjälviskt som drev dessa personer, efteråt var det dock de själv som fick mest ut av resan.

Hur vi knyter an till andra människor i våra relationer samt nära relationer handlar anknytningsteorin om. Vår anknytning är en medfödd, mänsklig förmåga som genom evolutionen hjälpt oss att överleva. När samhället har genomgått stora förändringar uppstår nya prövningar för vårt biologiska arv. Om anknytningen av olika skäl i tidig barndom inte kunnat utvecklas problemfritt så kan individen få en otrygg anknytning och detta kan leda till kognitiva och affektiva försvarsmekanismer samt högre nivå av ångest och stress hos individen. I denna studie utförs ett experiment genom att mäta fysiologisk respons på ett stressfyllt problemlösningstest för att sedan jämföra detta med individens vuxna anknytningsmönster, som klassificeras med mätinstrumentet ASQ. Experimentet utfördes på sammanlagt 41 psykologstudenter. Resultatet blev signifikant gällande att de individer med otryggt ängsligt anknytningsmönster påvisade en högre fysiologisk respons under stressmomentet vilket ligger i linje med aktuellt teoretiskt ramverk.

Syftet med denna kvalitativa intervjustudie är att undersöka vilka skyddsfaktorer som funnits i dessa maskrosbarns liv, hur de trots en destruktiv uppväxtmiljö kunnat skapa ett fungerande liv. Alla intervjupersonerna i denna studie har vuxit upp med föräldrar som haft missbruk och/eller psykisk sjukdom. Datamaterialet samlades in med hjälp av semistrukturerade intervjuer som hade fem stycken teman. Empirin analyserades sedan med hjälp av anknytningsteori och Antonovskys teori KASAM. Resultatet visar att det fanns skyddsfaktorer och att dessa spelat stor roll för intervjupersonerna. Skyddsfaktorerna delades upp i tre kategorier: skyddspersoner, personlighet och sysselsättning. Relationer till individer som gett maskrosbarnen hjälp och stöd visade sig vara en betydande skyddsfaktor. Ens personlighet och förmågor att hantera situationen har även det verkat som en skyddsfaktor. Sysselsättning, så som att komma bort ifrån hemmet och hemsituationen har också hjälpt dessa individer.

Inledning Arbetet tar avstamp i anknytningsteorin och handlar om vad det är som gör att barnen skapar en trygg eller otrygg anknytning till pedagogerna de möter i förskolan. Arbetet handlar också om hur barnen gör för att få kontakt med pedagogerna och hur dessa svarar på barnens anknytningsbeteenden. Syfte Med denna studie vill vi få inblick i hur de minsta barnen, 12-36 månader, söker kontakt med pedagogerna på förskolan och om det går att se olika typer av trygg/otrygg anknytning utifrån barnens anknytningsbeteende samt om/hur de vuxna bemöter deras kontaktsökande. Metod Denna studie har utgått från kvantitativ metod med strukturerade observationer som redskap. Under observationerna har ett i förväg utarbetat schematiskt observationsschema använts. Resultatet redovisas i diagram och tabeller samt i löpande text. Resultat Resultatet av studien visar att den största delen av de observerade barnen visade en trygg anknytning till sina pedagoger. De strategier barnen använde sig mest av för att få sina behov tillgodosedda var genom verbal kontakt. Detta var en framgångsrik strategi att använda då barnen i stor utsträckning fick kontakt med pedagogerna och efter det kunde återgå till lek och utforskande. Pedagogerna använde verbal och fysisk kontakt ungefär lika ofta för att svara på barnens anknytningsbeteenden. Genom att använda dessa strategier lyckades de vid de flesta tillfällen tillgodose barnens behov av kontakt.

Följande uppsats studerar föräldraaktiv inskolning som forskningsobjekt, en relativt nyutvecklad modell för inskolning som fått fotfäste bland flera av landets kommuner och förskolor. Modellen innebär kortfattat att barnet i gemenskap med sin förälder deltar i samtliga rutiner på förskolan under tre heldagar. Förälderns uppgift är att introducera den nya verksamheten för sitt barn, pedagogen antar därmed en mer passiv roll i inskolningen. Den fjärde dagen sker den första separationen mellan barn och förälder som innebär ett kort och tydligt avsked, därefter anses inskolningen avslutad. Forskning angående modellen är bristfällig, i media hörs dock både positiva och negativa röster. Pedagoger som praktiserat föräldraaktiv inskolning talar gott om modellen och visar på flera fördelar medan kritik mot modellen riktas utifrån ett anknytningsteoretiskt perspektiv. Trots kritiken hyllas inskolningsmodellen av flera förskolor, vi fann därför intresse för att utifrån en fallstudie undersöka hur tre förskolor arbetar med föräldraaktiv inskolning i praktiken. Följande studie syftar därav till att beskriva hur tre förskolor arbetar med föräldraaktiv inskolning med avsikten att visa på likheter och variation i utformning och tankesätt i arbetet med inskolningsmodellen. Studien syftar även till att beskriva hur de olika förskolorna valt att förändra arbetet med modellen som den ursprungligen beskrivs. Förskolornas respektive arbetssätt granskas sedan utifrån studiens teoretiska utgångspunkt: anknytningsteori. Intervjuer med förskolechefer och förskollärare som tillämpar föräldraaktiv inskolning har visat att samtliga tre undersökta förskolor arbetar likartat med föräldraaktiv inskolning. Vi fann dock att samtliga förskolor valt att förändra samma delar av modellen, utifrån den ursprungliga beskrivningen. Samtliga förskolor hade genomfört förändringar beträffande individanpassning och pedagogens roll under inskolningen, förändringar vi funnit varit gynnsamma utifrån ett anknytningsteoretiskt perspektiv. Under studien synliggjordes även förskolornas arbetssätt som ur ett anknytningsteoretiskt perspektiv kan anses vara mindre gynnsamma, som att inte tillämpa succesiv separation samt ansvarspedagog vid inskolningen. Vi vill med följande studie ge en nyanserad bild av föräldraaktiv inskolning, som speglar arbetet med modellen ute på fältet och på så sätt bidra till en mer kompletterande bild av forskningsobjektet – föräldraaktiv inskolning.

Syftet med denna studie var att undersöka hur pedagoger på förskolan bemöter barn i sorg samt deras kunskaper kring barns sorgereaktioner. Vidare även undersöka vilken krisberedskap förskolan har, hur handlingsplanen ser ut samt pedagogernas medvetenhet om handlingsplanen. Den teoretiska utgångspunkten i detta arbete är anknytningsteorin. Jag valde att undersöka barn och sorg i förskolan då jag är säker på att jag kommer möta på barn som sörjer under min yrkeskarriär. Jag valde samtalsintervju för att få svar på mina frågeställningar. För att ta reda på innehållet i handlingplanerna gjorde jag en analys. I analysen jämförde jag de olika handlingsplanerna.   Resultatet visar att pedagogerna har goda kunskaper om barns sorgereaktioner och hur de vill bemöta barn i sorg. De är medvetna om handlingsplanens innehåll. De fyra handlingsplaner jag tagit del av skiljer sig inte mycket från varandra. En av handlingsplanerna har ingen innehållsförteckning eller är uppdelad i olika kriser. De övriga handlingsplanerna innehåller en innehållsförteckning och har checklistor för olika kriser som kan uppstå på förskolan.

Vår intention med uppsatsen var att synliggöra förskollärares tankar och handlingar kring anknytningar i förskolan, och hur dessa tankar begränsar eller möjliggör barns utveckling och lärande. Vi ville bredda kunskapsfältet inom området, både för vår egen del men även för andra som möter barn i sin vardag och samtidigt får en förståelse för anknytningens betydelse för barns utveckling. För att söka svar på våra frågor, använde vi oss av semistrukturerade intervjuer. De svar som framkom var att utbildningens värde inom anknytning är tvetydigt när det kommer till förskollärares konkreta handlingar. Personliga egenskaper vägs mot nyttan av utbildning.  Barngrupper i förskolan har visat sig upplevas för stora, vilket påverkar förskollärares möjligheter att skapa trygga anknytningar till barn i förskolan. Vikten av kontinuitet, framförallt i personalgruppen, framkom som viktigt för att skapa anknytningar. Vi har tagit stöd i Vygotskijs teori om utveckling och relationellt samspel samt Bowlbys anknytningsteori. Slutsatser som kunde ses var att politiska beslut formar förskolechefers möjligheter till resurstilldelning – vilket framkom vara ett område som förskollärare upplevde som hinder för relationsarbete i förskolan.

InledningDen teoretiska utgångspunkten i vår studie är Bowlbys anknytningsteori som tillsammans med aktuell forskning påvisar att de barn som har en trygg anknytning utvecklas bättre både kognitivt och känslomässigt. För att förskolan ska erbjuda en god kvalitet är det därför av stor vikt att det finns kunskap om anknytningens betydelse hos pedagoger i förskolan samt att de arbetar för att vara trygga anknytningspersoner och skapa nära relationer med barnen.SyfteSyftet med studien är att undersöka förskollärares uppfattningar om betydelsen av barns anknytningsprocesser i förskolan.MetodI vår studie har vi använt oss av en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer. Vi intervjuade sammanlagt sex förskollärare som alla har en lång erfarenhet av arbete på förskola. Genom analys och bearbetning av vårt insamlade material diskuterade vi gemensamt fram ett resultat.ResultatResultatet visade att förskollärarna hade en hög medvetenhet om anknytningens betydelse för barns trygghet samt om vikten av sina egna roller som kompletterande anknytningspersoner. Trots att vårt resultat påvisar att det inte alltid finns optimala förutsättningar för en god anknytning, såsom hög personaltäthet och kontinuitet i personalgruppen, kompenserades detta till viss del av förskollärarnas förhållningssätt och kompetens.