Denna studie har volontärarbete på barnhem som utgångspunkt och syftar till att undersöka och analysera tanken med volontärverksamhet. Vidare är syftet att undersöka vilka konsekvenser denna verksamhet kan ha för barnen som skapar en kontakt med volontärer som ständigt byts ut. Detta är en kvalitativ studie där semistrukturerade intervjuer genomfördes med tidigare volontärer, organisationer som förmedlar volontärer och personal på barnhem där volontärer arbetar. Resultatet i studien visar att många valde att volontärarbeta för att de vill bidra med något samtidigt som de ville resa och uppleva ett annat land. Under deras tid som volontär fick de otroligt mycket kärlek, utvecklades mycket personligen och lärde sig uppskatta det de har mer. Många av volontärerna upplevde dock att syftet med deras arbete på plats var otydligt och kände sig inte så behövda som de förväntade sig. Organisationerna som intervjuas menade att volontärer är en viktig del i arbetet på barnhem där volontärerna bidrar med mycket uppmärksamhet och bekräftelse för barnen. Slutsatserna i studien är att en volontärresa är en kombination av att göra något för andra, och även för sig själv för att uppleva och utvecklas. Innan resan var det att göra något osjälviskt som drev dessa personer, efteråt var det dock de själv som fick mest ut av resan.

Viljan att hjälpa människor har genom historien existerat och uttryckts i olika former av hjälparbete. En ny form av hjälparbete har uppstått i dagens samhälle där individer med ekonomiska resurser har möjlighet att bekosta och engagera sig i direkta sociala insatser utomlands genom kommersiella volontärresebyråer. Studien avser att undersöka hur volontärresebyråer tar hänsyn till barnets bästa som en målgrupp att hjälpa genom granskning av de krav som ställs på volontären samt de uttalanden som argumenterar för att sända ut volontärer utomlands i syfte att delta i hjälparbete. Studien har antagit två teoretiska utgångspunkter vilka är ”konsumtionssamhället” samt ”emotionell kapitalism” och nyttjat tematisk analys. De slutsatser som framkommer är att volontärresebyråer förutom krav på brottsregisterutdrag i majoriteten av de granskade organisationerna, inte ställer några krav gällande individers lämplighet inför arbete med barn. Arbetet framställs med ödsliga och gömda argument som därigenom trivialiserar komplexiteten både gällande i allmänhet och barnets behov i samhället. Individens självförverkligande var det främst dominerade argumentet som genomsyrade och berättigade volontärens vistelse och arbete utomlands.

Modernismens storhetstankar om mänsklighetens obegränsade kapacitet har gjort den postmoderna människan smärtsamt medveten om mänsklighetens begränsningar. Medvetenheten förvandlar bland annat den problemfria semestern till en moralisk terräng. Valet av semester anses påverka både resenären och värddestinationen. I denna undersökning söks en förståelse för samtida moraliskt resande genom att studera volontärresans arrangemang och volontärresenärers upplevelser. Teorier som behandlar kulturell identitet, turismens kultur, den postmoderna resenären samt moraliskt resande och hållbar turismutveckling kopplas till empiri grundad på djupintervjuer med volontärresenärer samt representanter från två olika volontärresearrangörer. Analysen av undersökningen leder fram till att volontärresan förstärker individens kulturella identitet, samt att den kommersiella volontärresan är ett bättre alternativ än den ideella. Eftersom den kommersiella arrangören fokuserar mer på den postmoderna individens personliga utveckling, och arrangeras den kommersiella volontärresan utifrån värddestinationens krav kan det tänkas att både värdsamhället och volontärresenären tillfredställs. Volontärresenären reser lika mycket för att göra en god gärning via volontärarbetet som för att finna sig själv.

Volontärturism har kritiserats som ett fenomen vilket uttrycker postkoloniala normer ochvärderingar där volontärförmedlande organisationer samt företag målar upp en förenklad bildav internationellt hjälparbete. Tidigare forskning har pekat ut unga kvinnor från medelklassensom främsta resenärer på volontärresor och utgör därför urvalet till denna studie. Åttasvenskfödda Vita kvinnor har intervjuats individuellt för att skapa en djupare förståelse förderas motiv till att åka på en volontärresa samt deras förväntningar på denna och hur dessaförväntningar svarats upp till på resan.Utifrån teorier om klass, kön och etnicitet har det i denna studie framkommit attvolontärerna som intervjuats kommer från en trygg ekonomisk bakgrund med goda socialanätverk. Gemensamt för volontärerna är även att de utifrån feminina könsnormer lärt sig attvara omhändertagande och hjälpande, vilket genom föreställningar om den behövandekontinenten Afrika skapat känslan hos vissa av att vilja hjälpa människor där. Utifrånförväntningarna på hur volontärerna skulle hjälpa till på volontärresan har många beskrivit atthjälpbehovet var mindre än väntat och därmed att de inte visste vad de skulle hjälpa till med.Gemensamt för alla volontärer var att deras resa ledde till en breddad syn på Afrikasom kontinent och på det land de åkt till specifikt. Resultatet visar att beslutet att åka på envolontärresa tagits på en postkolonial grund och att gemensamma klassrelateradebakgrundsfaktorer gett dem tillgång till att åka på en volontärresa. Däremot visar det sig attresan i sig lett till en omvärdering av de postkoloniala normer som låg till grund för motivenoch i stället uppvärderat stora delar av den nya kultur de mött. Det har även konstaterats attvidare forskning bör fokusera mer på volontärförmedlande organisationers ansvar för att riktakritiken för volontärresor mot en organisatorisk och strukturell nivå snarare än individuell.

Background: Today, the tourism sector is one of the economically fastest growing sectors in the world. Volunteer travel is a type of service that is gaining in popularity and a number of tour operators organize these trips. Few aid agencies engaged in volunteer activities and therefore the interest in volunteer travel is caught by tour operators. These tourists travel in small groups and interact with locals. Today fifty million children in Africa are orphaned and Africans struggling with the care of these children by founding orphanages. Research questions: What does volunteers contribute with during their stay at orpahanges? What view does volunteers and orphanages have on volunteer tourism? Purpose: The purpose of this paper is to examine the positive and the negative effects that volunteer tourism contributes to orphanages. Method: The study is based on a qualitative approach with semi-and unstructured interviews, observations, and email interviews. The study is based on a constructionist approach and is conducted at three orphanages in northern Tanzania. Conclusions: Volunteer tourism contributes with both positive and negative effects on the orphanage. Exemples of negative effects include the emotions that arise in children and staff when volunteers go home, the independent situation that arises because of the fact that the orphanages live off donations, poor self-esteem that accurs when children see that volunteers have it better comparing to themselves, the volunteers self fulfillment leads to less involvement in the orphanage during their visit and also the volunteers lifestyles can create confusion for the children. Positively with volunteer tourism is such that volunteers contribute to increased communication, the visit will lead to happiness and increased activity, gifts and money that contribute to better living standards and also increased knowledge to the children and staff.

No description available.

The following study investigates volunteerism as a possible form of reproduction of postcolonial structures. The purpose of this study is to investigate earlier Swedish volunteers’ argument about social effects generated by commercial volunteerism and possible macrostructures that can be distinguished as an effect of colonial history, in order to see if volunteer travel influenced their way of resonating around dichotomic relationships and colonial stereotypes in volunteerism. The study has been conducted from a qualitative research using loosely structured interviews and analyzes of two Swedish volunteer agencies 'web materials. The result shows that there is superiority in view of the fact that the Western volunteers ‘must’ help while Africa is in need of Western help. Furthermore, the study shows that volunteers believe that media play a vital role in the exotification of Africa where volunteers can reproduce a narrative of the vulnerable Africans, which could lead to neocolonialism. All volunteers agree that the volunteer rather than the host society profit from volunteer tourism and that it provides a volunteer empowerment. Conclusions that can be deduced from the result are that the resonance of power structures and social effects differs from the previous volunteers compared to the latter volunteers, but that all volunteers believe that volunteer travel is an egoistic act that primarily favors the Western volunteer. Arguments also shows that with time to few years of reflection, the former volunteers resonate differently around the power structures that exist compared to the latter volunteer who traveled less than a year ago.

Denna uppsats uppmärksammar fenomenet volontärturism som anses vara mer utav en välgörande form av resa, där volontärer anmäler sig frivilligt att arbeta ideellt med olika projekt runt om i världen, en turismform som är ömsesidigt fördelaktig för båda parter. Volontärer reser själva eller med en organisation till olika länder för att erbjuda sin tid och hjälp i olika projekt, bland annat för att få erfarenhet och en upplevelse i retur. Syftet med denna studie är att begreppsliggöra vad volontärturism är och dess innebörd, samt undersöka hur en volontärturists vardag ser ut, innefattande deras arbetsuppgifter, förpliktelser och upplevelser i Kenya. Sedermera undersöker vi även volontärturisternas förväntningar kontra den faktiska upplevelsen på deras resa till värdnationen.  För att få svar på vårt syfte och frågeställningar har vi genomfört intervjuer med åtta volontärer, varav två skedde på plats i Nairobi, Kenya, samt sex intervjuer per mail. Vidare genomfördes intervjuer med två olika volontärorganisationer, nationella samt internationella. Organisationerna som intervjuades var ICYE och PeaceWorks. Det finns både ideella- och kommersiella organisationer som förmedlar volontärer till olika projekt runt om i världen. Vi har valt att rikta in oss på ideella organisationer, dessa två nämnda ovan.   De resultat som framkom av intervjuerna var bland annat huruvida volontärturism anses vara en turismform eller ej går att diskuteras. Vissa likheter i definitionerna av turist samt volontärturist framkom, dock såg inte volontärerna sig själva som turister. Vidare framkom det att det kulturella utbytet som sker vid volontärresor var något som lockade samt något volontärerna saknade vid hemkomsten.   På plats i värdnationen arbetade informanterna inom mikrofinans samt på barnhem där lek med barnen och vardagssysslor präglade dagarna. Projekten som erbjuds varierar men de mest vanliga är att arbeta på barnhem, utbildning, miljö- och naturfrågor och medicinsk hjälp. På fritiden valde majoriteten att upptäcka landet samt kringliggande länder, så som Zanzibar och Uganda. Genom intervjuerna fick vi även veta vem den typiska volontären var, innefattande målgrupp, kön samt ålder. Utifrån informationen vi mottog, analyserade vi resultatet för att senare dra slutsatser. / This paper draws attention to the phenomenon of volunteer tourism that is considered to be more of a beneficial form of travel, where volunteers sign up voluntarily to volunteer with various projects around the world, a form of tourism that is mutually beneficial to both parties. The projects vary but the most common is to work in orphanages, education, environmental and natural issues and medical assistance. The purpose of this study is to conceptualize what volunteer tourism is and its implications, and examine how a volunteer tourist everyday looks, including their duties, responsibilities and experiences in Kenya. Later on, we also investigate the volunteer tourists' expectations versus the actual experience on their journey to the host nation. To get answers to our purpose and research questions, we conducted interviews with eight volunteers, two of which took place in Nairobi, Kenya, and six interviews by email. Furthermore, interviews were conducted with two different volunteer organizations, national and international. The organizations interviewed were ICYE and PeaceWorks. There are both non-profit- and commercial organizations that supply volunteers for various projects around the world. We have chosen to target the non-profit organizations, those two mentioned above. The results that emerged from the interviews were that whether volunteer tourism is considered a form of tourism or not can be discussed. Some similarities in the definitions of tourism and volunteer tourism emerged, however, did not the volunteers see themselves as tourists. It was also found that the cultural exchange that takes place at the volunteer travel was something that attracted and some volunteers were missing when they returned back home. On location in the host nation informants worked in microfinance and in orphanages where playing with the kids and everyday tasks characterized the days. The projects that offered vary, but the most common is to work in orphanages, education, environmental and natural issues and medical assistance. During leisure, the majority chose to discover the country and the surrounding countries, such as Zanzibar and Uganda. Through the interviews we also found out who the typical volunteer was, including target group, gender and age. Based on the information we received, we analyzed the results and later draw conclusions.

De globala hållbarhetsmålen, antagna år 2015, ska verka för en global satsning för ökad social, ekonomisk, och miljömässig hållbarhet. I styrdokument publicerade 2018 från FN uppmanas berörda parter på olika nivåer att inkorporera mer ideellt engagemang i form av volontärarbete. Detta för att kunna etablera en lokal förankring som ska underlätta genomdrivandet av de 17 målen, med tillhörande 169 delmål. En typ av volontärarbete som vuxit fram de senaste 20 åren är så kallade volontärresor, där ofta unga västerlänningar åker för att hjälpa till i projekt i utvecklingsländer, i kombination med nöjesresor. I denna studie undersöks hur projekt som erbjuds av svenska volontärresebyråer kan relateras till de globala hållbarhetsmålen, samt hur olika publikationer från FN om volontärarbete och hållbar turism kan förstås utifrån kommersiell volontärturism. Här har fyra svenska volontärresebyråers projektbeskrivningar synats och jämförts med delmålen för Agenda 2030. Metoden som använts är en kvalitativ innehållsanalys av projektbeskrivningar från volontärresebyråernas hemsidor. Rättighetsperspektivet (Human Rights Based Approach) har använts vid analysen för att se på vilket sätt projektbeskrivningarna kan ses vara rättighetsbaserade. Resultaten visar på att volontärturism främst berör hållbarhetsmål för utbildning och biologisk mångfald, genom engelskundervisning och vård av djur och natur. I de projekt som finns kan kvalitén på de insatser som görs ofta inte garanteras, och en medvetenhet kring hållbarhetsmålen tycks heller inte finnas. Engagemanget kan därför ses adressera effekterna av strukturella problem, men inte verka för en lösning av de grundläggande orsakerna till problemen. En förbättring som föreslås för att volontärturism ska kunna bidra till en väg till utveckling är att öka kopplingen i projekten till Agenda 2030 genom kunskapsspridning. / The sustainable development goals, published in 2015, were created as a global effort to increase sustainable social, economic and environmental development. In documents published in 2018 from the UN, relevant actors are encouraged to incorporate more voluntary work on different levels of society, in order to establish a local anchoring for the 17 goals with its’ 169 sub-targets. One kind of non-profit work that has gained popularity in the last 20 years are the so-called volunteer travels, where tourists, often young Westerners, travel in order to help out in developing countries, in combination with leisure activities. In this study, descriptions of projects that are offered by Swedish volunteer- travel agencies have been examined as to how they relate to the Sustainable Development Goals, along with how different publications from the UN on how volunteerism and sustainable tourism can be understood in regard to commercial volunteer tourism. Here, four Swedish volunteer tourist agencies have been examined and compared to the sub-targets for the Sustainable Development Goals, also known as Agenda 2030. The method used is a qualitative content analysis of the project descriptions found on the web pages of the volunteer tourist agencies. The Human Rights Based Approach has been used to analyse the data in order to investigate in what way the project descriptions can be seen as rights based. The result shows that volunteer tourism primarily is related to development goals concerning education and biological diversity, through English classes and care of animals and nature. The established projects that are available often cannot guarantee the quality of the efforts being made and do not seem to incorporate an awareness of the Sustainable Development Goals. The activity can therefore be seen as addressing the effects of structural problems, rather than a solution of the underlying causes of the problems. A possible improvement that is suggested for volunteer tourism to contribute more to a road to development, is to more emphasize the connection between projects in volunteer tourism and the Sustainable Development Goals, mainly through knowledge sharing.

No description available.