Utvecklingen och användandet av modulbaserade system ökar konstant idag. Industrin efterfrågar dessa system för att kunna använda en produktionslina till många olika detaljer. Samtidigt vill tillverkarna av system gärna att deras system är så lika varandra som möjligt för att kunna minska tillverkningskostnaderna och lagerhålla större volymer och minska ledtiderna. Tubfyllningsmaskiner idag måste kunna hantera en variation av tubformat. Kunderna gör en stor investering när de köper in denna maskin och vill då kunna köra samtliga av sina produkter genom denna. Detta leder till att tubfyllaren måste kunna ställas om snabbt och enkelt mellan de olika formaten. För tillverkaren innebär detta att många olika formatbitar måste tas fram, en idag kostsam och tidsödande procedur. För att minska ledtiderna för verktygen kommer dessa att 3D-printas, tillsammans med att verktyget kommer kunna hantera en mängd tubformat kommer detta minska kostnaderna.

Syftet med projektet var att samla in återvunnen polyeten och omvandla den till återvinningsbara högstyrke-härdplaster genom att designa ett kovalent anpassningsbart nätverk för det. Återvunnen polyeten samlades in och ympades med maleinsyraanhydrid genom reaktiv extrudering och en friradikalmekanism, vilket sedan tvärbands med laboratoriesyntetiserad polyimid. Den resulterande tvärbundna blandningen bearbetades genom formsprutning, och tester visade att den förväntade reaktionen hade utförts framgångsrikt och de mekaniska egenskaperna förbättrades avsevärt. Materialet bearbetades också om för att testa dess återvinningsbarhet och denna process samt analysen av materialet efteråt visade också lovande resultat. / The aim of the project was to collect recycled polyethylene and transform it into recyclable high-strength thermosets by designing a covalent adaptable network. Recycled polyethylene was collected and grafted with maleic anhydride through reactive extrusion and free radical mechanism, which was then cross-linked with laboratory synthesized polyimide. The resulting cross-linked blend was processed using injection molding, and testing showed that the expected reaction had been carried out successfully and mechanical properties were significantly enhanced. The material was also reprocessed to test its recyclability and this process and analysis of material after it showed promising results as well.

Frågan om hur kontorsbyggnader som är anpassade för att konverteras till bostäder är idag inte utredd för svenska förhållanden. I arbetet så visar vi hur marknadens aktörer ställer sig till konceptet. Vi redovisar vilka ekonomiska och byggtekniska förutsättningar som bör beaktas i en projektering och vilken påverkan dessa har på utformning och ekonomi. Den främsta förutsättningen för att konceptet ska fungera är var byggnaden är placerad. Det bästa läget har visat sig vara i områden där vilken verksamhet som kommer dominera är osäker eller verkar kunna ändras de kommande 10-20 åren. I det läget kan olika ekonomiska strategier användas, antingen som riskminimering vid osäker framtid eller för att på ett effektivare sätt använda marken i ett område där kommersiell verksamhet är lämpligast idag, men bostäder kommer passa bäst inom överskådlig framtid. Ifall konceptet är något som kommer kunna stärka miljöprofilen får idag sägas vara oklart. Idén har väckt störst intresse hos fastighetsägare som ser sig själva som långsiktiga med ett perspektiv som överstiger 10 år.   Byggnadstekniskt så har de största utmaningarna vid konvertering av konventionella kontor identifierats till installationer och geometri. Det är inte möjligt att lösa dessa problem utan att göra avkall på andra faktorer som smalare huskroppar för att kunna placera lägenheter på ett lämpligare sätt eller andra typer av bjälklag som antingen bygger med i höjd eller ger längre produktionstid. Ekonomiskt så är den största utmaningen risken att förlora uthyrningsbar area som kan uppstå för att uppnå godtagbar geometri för bostäder. Konvertering leder till lägre nyttjande av fastigheten. Konceptet kan fungera som en lönsam försäkringspremie förutsatt att krav på exploateringen kan tillgodoses, vilket får anses vara svårt i dagsläget. Dessutom finns ett motstånd i branschen mot att betala för de merkostnader som uppstår. Risken för en fördröjd planprocess bör även ses som en kostsam faktor som minimierar möjligheter av konceptet. / The question about the construction of office buildings which are prepared to be converted into dwellings has not yet been sufficiently explored for Swedish conditions. In this report we will show how the markets participants approach the subject. We will show which conditions are necessary to consider during the construction process and the effects these have on the design and economy. The primary condition has been identified as the location of the building. It has been shown that an area where the future functions are uncertain, or susceptible to change in the coming 10-20 years, is the most suitable.  In such an event different economic strategies may be applied, either as reduction of risks to answer to an uncertain future or to use the property in a more efficient way where a commercial function might be preferred today but residence will be the most suitable in a foreseeable future. As of construction, the biggest problem during conversions from offices to residence has been identified as geometry and installations. It is not possible to solve these without sacrificing different factors and may cause thinner buildings and different type of floor structures that may cause taller buildings or increased construction time. Economical, the toughest challenge is the risk of losing rentable area due to the adaptation of the buildings geometry, although key indicators are showing the efficiency of the property compared in this study indicates that there is no significant difference in that aspect. The concept might work as a profitable insurance provided that demands of development rate are met, which are considered difficult. Investment analysis shows that the building needs high vacancy rates for it to be profitable to convert the building. Apart from that there is also a resistance in the industry to pay for the additional costs that arises.

As the transport industry shifts towards Battery Electric Vehicles (BEVs) the need for accurate route planning rises. BEVs have reduced range compared to traditional fuel based vehicles, and the range can vary greatly depending on ambient conditions and vehicle load. Existing research focuses more on the theoretical algorithms, and often have none or very simple vehicle models, leaning towards consumer cars instead of heavy duty trucks. Vehicle Route Planning (VRP) is a wide research area, and this thesis focuses on the Shortest Path subproblem. Contraction Hierarchies (CHs) is a commonly used family of algorithms for finding shortest paths in road networks, and is prevalent in the research frontier. CHs however comes with certain drawbacks, such as having to perform a costly preprocessing phase whenever metrics change, and not being able to share map data between multiple vehicles in a fleet. This thesis extends CHs to support a mixed fleet, with fast metric updates and support for more detailed cost optimization goals. This is done by implementing Customizable Contraction Hierarchies (CCHs), but with custom data structures and customization phase. This implementation allows map data to be shared between vehicles in a fleet, and keeps each vehicle's edge weights separate. The edge weights can be updated quickly, as the customization phase scales linearly with the size of the map. The implementation also supports edge weights that do not adhere to triangle inequality, which the previous research did not. Experiments are executed on a map of Stockholm and a synthetic map, to test the algorithm's performance, verify correctness, and stress the importance of accurate metrics for optimization goals. The CCH performed as expected, if not better, and its correctness is upheld. The implementation is fit to be integrated into a route planner, but further research should be conducted to see how it meshes with other parts of VRP, such as time windows, turn costs, and charging stations. / När transportindustrin övergår till batterielektriska fordon ökar behovet av rigorös ruttplanering. Batterielektriska fordon har minskad räckvidd jämfört med traditionella bränslebaserade fordon, och räckvidden kan variera stort beroende på omgivningsförhållanden och fordonets belastning. Existerande forskning fokuserar mer på de teoretiska algoritmerna och har ofta inga eller mycket enkla fordonsmodeller, som liknar mer konsumentbilar istället för tunga lastbilar. Ruttplanering är ett brett forskningsområde, och denna avhandling fokuserar på underproblemet att hitta kortaste vägen. Kontraktionshierarkier är en välanvänd familj av algoritmer för att hitta kortaste vägen i ett vägnät, och är prevalent i forskningsfronten. Kontraktionshierarkier har dock vissa nackdelar, som att de behöver utföra en kostsam förbehandlingsfas när parametrar ändras, och att kartdatan inte kan delas mellan flera fordon i en flotta. Den här avhandlingen utökar Kontraktionshierarkier för att stödja en blandad fordonsflotta, med snabba uppdateringar av parametrar och stöd för mer detaljerade optimeringsmål. Detta görs genom att implementera Anpassningsbara Kontraktionsierarkier, men med anpassade datastrukturer och anpassningsfas. Denna implementering tillåter att kartdata delas mellan fordonen i en flotta, och håller varje fordons kantvikter separat. Kantvikterna kan uppdateras snabbt, eftersom anpassningsfasen skalas linjärt med storleken på kartan. Implementationen stöder också kantvikter som inte följer triangelojämlikheten, vilket den tidigare forskningen inte gjorde. Experiment utförs på en karta över Stockholm och en syntetisk karta, för att testa algoritmens prestanda, verifiera korrekthet, och betona vikten av detaljerade parametrar i optimeringsmål. Anpassningsbara Kontraktionshierarkier presterade som förväntat, om inte bättre, och dess korrekthet uppehölls. Implementeringen är lämplig för att integreras i en ruttplanerare, men ytterligare forskning bör genomföras för att se hur den passar ihop med andra delar av ruttplaneringsproblemet, så som tidsfönster, svängkostnader och laddstationer.

Thermosets are appropriate materials for various applications due to benefits such as heat resistance and good mechanical properties. The disadvantages of traditional thermosets from a sustainable manufacturing perspective are that they are usually derived from fossil resources, and also have permanent cross-linked networks that are difficult to break, making them non-recyclable. It is therefore of great interest to find bio-based alternatives, especially ones that can be recycled or bio-degraded. In this project four bio-based photocurable resins, meant for 3D printing thermosets, were characterized by their mechanical properties and chemical degradation. They were designed with esters and imine groups in order to use dynamic, reversible bonds to attempt mechanical recycling and chemical degradation. The resins were composed of methacrylated eugenol, methacrylated PHB-diol and Schiff base methacrylated extended vanillin. The latter provided good thermal stability, solvent resistance and mechanical properties to the thermosets. The mechanical recycling was able to produce cohesive thermoset films, successfully reforming broken bonds, but the mechanical properties decreased substantially from the process. Chemical degradation of the thermosets could be performed, but further use of the degraded material was not examined. / Härdplaster är lämpliga material för olika applikationer på grund av sina fördelaktiga egenskaper, som värmebeständighet och goda mekaniska egenskaper. Nackdelarna med traditionella härdplaster ur ett hållbarhetsperspektiv är att de vanligtvis härrör från fossila resurser. De har även permanent tvärbundna nätverk som är svåra att bryta, vilket gör dem icke-återvinningsbara. Det är därför av stort intresse att hitta biobaserade alternativ, särskilt sådana som kan återvinnas eller biologiskt nedbrytas. I detta projekt karaktäriserades fyra biobaserade foto-polymeriserbara hartser, avsedda för 3D-tillverkning av härdplaster, genom sina mekaniska egenskaper och kemiska nedbrytbarhet. De designades med ester- och imingrupper för att kunna använda dynamiska, reversibla bindningar i ett försök att mekaniskt återvinna och kemiskt bryta ned härdplasterna. Hartserna var sammansatta av metakrylerad eugenol, metakrylerad PHB-diol och Schiff-bas metakrylerad förlängd vanillin. Den senare tillförde bra termisk stabilitet, motstånd mot lösningsmedel och mekaniska egenskaper åt härdplasterna. Den mekaniska återvinningen kunde producera sammanhängande plastfilmer genom återskapade bindningar, men de mekaniska egenskaperna försämrades avsevärt från processen. Kemisk nedbrytning av härdplasterna kunde utföras, men ytterligare användning av det nedbrutna materialet undersöktes inte.